HÖGSBOHÖJD

OMRÅDE
Området är beläget på en höjd mellan Högsboleden i norr och grönområdet Fyrkgången i söder. Grönområdet är ett populärt promenadstråk. Österut sluttar terrängen ner mot 1950-talsbebyggelsen i Högsbotorp och i väster ligger en grupp rad- och atriumhus. På södra sidan av Fyrkgången ligger flerbostadshusen vid Växelmyntsgatan planlagda samtidigt som Pennygången.

Pennygångens lamellhus renoverades i slutet 1990-talet. En mycket lång huskropp sträcker sig utefter Växelmyntsgatan i väster över den bergiga terrängen till Tolvskillingsgatan och Sjupundsgatan i öster. Söder om längan har fyra kantigt hästskoformade husformationer placerats. Gångpassager leder fotgängaren mellan och även genom huskropparna. På gårdarna, som nyligen genomgått en renovering, finns planteringar och parkbänkar, lekplatser och piskställ.

BYGGNADER
Bebyggelsen består av fem lamellhus i tre till fyra våningar. Några av husen ligger i kraftig suterräng.

Våningar 3-4
Stomme betong
Fasad plåt, betongelement,
Fasadfärg vit
Takform valmade sadeltak
Takmaterial plåt
Utvändiga detaljer accentfärgade fönsterband i ljusgrönt, -gult och blått, horisontell accentuering, "släta" fasader utan balkonger, indragna entrépartier med aluminiumdörrar och kakel.

Pennygångens lamellhus inreddes endast med fyrarummare. Det berodde till stor del på direktören för det kommunala Fastighets AB Göteborgsbostäder 1954-1969, Inge Hjertén. Hjertén, som var mycket tongivande, ledde utvecklingen av ett elementbyggnadssystem och var av den bestämda uppfattningen att "ett hus är en maskin att bo i", en formulering som han hade lånat av Le Corbusier. Hjertén tyckte att en fyrarummare var en rimlig familjebostad. Han hade också idéer om långtgående standardisering vilket Whites arkitekter tog fasta på. Istället för att som brukligt är spegelvända lägenheterna kring trapphuset placerades två exakt likadana lägenheter, vridna 180 grader, kring ett inre trapphus som fick ljus uppifrån. Den förtillverkade trappan ställdes in i en stor genomgående bjälklagsöppning. Samma idéer utvecklades successivt i andra liknande områden som Kortedala, Tolered, Gånglåten i Frölunda och Södra Biskopsgården.

Ett annat karaktäristiskt drag som utmärker Pennygången är att lägenheterna saknar balkonger men har fått torkrum/vädringsrum istället. Anledningen var att samtida undersökningar hade visat att balkongerna i första hand användes just till tvätt och vädring. Små luckor i fasaderna avslöjar torkrummens placering.

Byggnaderna renoverades 1994-1995 av Skanska som kallade renoveringen "lagom". Takutformningen förändrades från pulpettak till flacka sadeltak och fasadernas ursprungliga eternittäckning ersattes av slät plåt. Entrépartierna renoverades och entrédörrarna byttes ut.

KOMMENTARER
Bebyggelsen vid Pennygången har kvar sina stilrena fasader med fönsterband och släta fasadskivor. Trots att materialet bytts från eternit till plåt har detta inte förvanskat den ursprungliga karaktären på området.