ROSENDALS SLOTT

Rosendal utmärks genom sitt öppna parklika landskap där vägar och stigar går genom skogsdungar och över ängar. Bebyggelsen är av högreståndskaraktär och skapar en sammanhållen miljö. Rosendal har som helhet en alldeles särskild atmosfär och miljön visar hur ett kungligt sommarnöje utformades under första hälften av 1800-talet.
Lustslottet är ett exempel på djurgårdsempire. Inspirationen hämtades från fransk nyklassicism och lustslottets mest karaktäristiska drag är fasadens uppdelning där mittpartiet och sidorisaliterna framhävs, det flacka taket med en lanternin och klassiska element i en lätt och elegant tappning. Också färgsättningen med rosa putsade fasader, ljusgrå listverk och ekfärgade fönstersnickerier hör till stilen. Invändigt är karaktären den samma. Skall några rum framhållas är det lanterninen och röda salongen på övervåningen. I den senare finns den allegoriska scenen, framställd som en antik fris, där kungen i Odens gestalt hälsas välkommen. Inredningarna består av högklassigt konsthantverk och material som speglar den rådande smaken, enkelhet och rikedom i förening med en färgsättning som är klar och tydlig. Mönstrade textilier i gardiner och mattor, draperade eller plisserade väggtextilier, mahogny, men även inhemsk björkfanér, brännförgylld brons som garnityr på konsolbord, amplar, ljuskronor, porfyr och målat porslin förekommer rikligt. Ursprungligen hade slottet en öppnare karaktär, flera av framsidans franska fönster är ersatta av fönster idag.
Drottningens paviljong utmärker sig som nyklassicistisk tvåvåningsbyggnad med flackt tak. Tre av fasaderna är putsade och ljusgult avfärgade, den fjärde, norra långsidan, är klädd med slät panel. Dess yttre form är välbevarad undantaget de två halvcirkelformade verandorna på varje gavel som ursprungligen var öppna pergolor. Kopplingen med lustslottet är idag otydlig genom staket och avskärmande buskar. Invändigt präglas byggnaden av flera omfattande ändringar, av ursprungliga snickerier finns några dörrpar samt pilastrar av trä vid de båda verandorna kvar.
Rosendals stall är en tydlig representant för nyklassicismen. Kännetecknande är bland annat symmetrin med de likformiga, jämnt fördelade fönstren och placeringen av entrédörrarna. De klassiserande arkitekturelementen, hörnkedjorna, sockelns höga rusticering och den släta putsen hör också till det utmärkande. Invändigt finns nästan samtliga krubbor av kolmårdsmarmor kvar utmed väggarna liksom ursprungliga bärande träkolonner. För övrigt rymmer stallet garage, personalutrymmen, förråd med mera.
Orangeribyggnaden, idag putsad och starkt rosafärgad, karaktäriseras av sin speciella form, en tvåvånings cylinder med två envåningsflyglar vid sidorna. Formen minner om dess ursprungliga funktion, vinterträdgård. Byggnaden genomgick en kraftig ändring då den byggdes om till bostad på 1860-talet och omfattande ombyggnader har också gjorts senare.
Vaktstugan är en liten träbyggnad som kännetecknas av sitt klassiska formspråk översatt till svenska förhållanden. Ursprungligen hade byggnaden framskjutande tempelgavlar mot norr och söder burna av fristående kolonner. Den norra gaveln har idag byggts ut och kolonnerna är borttagna. Den södra har fått behålla kolonnerna men har försetts med en inbyggd entré.
Iskällaren har en murad källare av natursten, där isen förvarades, och en timrade överbyggnad. Den ligger i nordsluttningen ner mot Djurgårdsbrunnskanalen. Den utmärker sig som ett litet tempel med gavlar, listverk och kolonnerna i dorisk ordning. Spånklädseln är inte ursprunglig.

HISTORIK - 1817 köpte Karl XIV Johan lantstället Rosendal på Djurgården. Egendomen var då bland annat bebyggd med en huvudbyggnad från 1790-talet uppförd av Johan de Besche. Han hade fått besittningsrätten över det gamla jägarbostället av Gustav III. Här låg också en äldre köksbyggnad och en ekonomibyggnad. Förutom omdaningen av huvudbyggnaden påbörjades en omfattande förändring av landskapet till en lustpark öppen för allmänheten.
1818 tillträdde Karl Johan tronen som unionskung över Sverige och Norge.1819 brann huvudbyggnaden på Rosendal ner till grunden. Drottningens paviljong, uppförd 1818 efter ritningar av Fredrik August Lidströmer, och övriga byggnader klarade sig. Året efter branden höjdes paviljongen med en våning och fick tjäna som huvudbyggnad till dess det nya slottet stod klart. Året efter branden uppfördes också byggnaden för vakthavande officerare, Vaktstugan, av samme arkitekt.
En ny huvudbyggnad började uppföras 1823 efter ritningar av överstelöjtnanten och arkitekten Fredrik Blom. Blom använde en av honom själv uppfunnen byggnadsteknik där flyttbara väggelement av trä levererades färdiga för montering på plats. Kungen var bekant med den rådande smaken från det kejserliga Frankrike. Den nya huvudbyggnaden blev ett förhållandevis litet lustslott i två våningar. Redan 1926 tillkom en matsalspaviljong vid västra gaveln, också den ritad av Blom.
Karl XIV Johan var aktivt engagerad i svenskt näringsliv. Han gynnade svenska uppfinningar och grundlade till exempel Älvdalens porfyrverk. Han strävade efter att använda inhemska inredningsprodukter och hantverkare, till exempel vävdes många tyger i Stockholm och Pehr Emanuel Limnell ansvarade för inredningsmåleriet. Men hit beställdes också en mängd föremål från utlandet, t ex mattorna från Tournai och olika lyxföremål från Paris. Slottet var färdigställt 1827 men inredningsarbetena pågick ännu några år.
Omdaningen av parken skedde parallellt men ingen särskild arkitekt har kunnat identifieras. Framför lustslottets södra sida anlades en plan täckt med gul sand och framför den en böljande gräsyta, pelouse. Slingrande gångar kantades av breda artrika blomsterplanteringar. På norra sidan placerades 1825 en vas av granitell tillverkad vid Älvdalens porfyrverk.
Iskällaren, uppförd som ett robust doriskt tempel 1832, ersatte en äldre timrad iskällare. Spånklädnaden på väggarna tillkom senare. Rosendals stall, färdigställt 1840, ritades också av Fredrik Blom och det ersatte ett korsvirkesstall uppfört 1825.
Karl XIV Johan dog 1844 och därefter tog Oskar I och Josefina vid och utvecklade trädgården på Rosendal. Flera nya byggnader tillkom. 1849-50 uppfördes Vinterträdgården, byggnaden som idag kallas Orangeribyggnaden, efter ritningar av Georg T P Chiewitz. Arkitekten använde sig här av nyvunnen byggnadsteknik då det sluttande taket uppfördes i gjutjärn och glas.
Oskar 1 dog 1859 och som änkedrottning upplät Josefina en stor del av marken till Svenska Trädgårdsföreningen och dess utbildningsverksamhet. Föreningen tog också hand om planteringarna närmast slottet. En stor del av odlingshusen var då förfallna. Vinterträdgården, Orangeriet, byggdes om till undervisningslokal och bostad för elever, de glasade partierna revs eller murades igen, och byggnaden fick i princip det yttre utseende den har i dag. Efter änkedrottningens död 1876 övertog Oskar II Rosendal och han genomförde en omfattande upprustning av slottet. Vid samma tid uppfördes också kavaljersflygeln, bostadshuset på norra sidan av slottet.
Efter Oskar II:s död 1907 tog Prins Eugen och John Böttiger, överintendent och chef för de kungliga samlingarna, initiativ till att omvandla Rosendals slott till ett museum. Rosendal, som fram till dess varit ett levande lustslott, öppnades som museum 1913. Det fick en inriktning som var både stilhistorisk och personhistorisk, slottet skulle visa empirestilen samt vara ett monument över Karl XIV Johan. För första gången i Sverige användes inventarieförteckningar och andra arkivalier konsekvent som underlag för åtgärderna, slottets inredningar blev väl dokumenterade. Emellertid tvingades Böttiger till kompromisser, det var inte praktiskt och ekonomiskt möjligt att fullt ut rekonstruera slottsmiljön som den såg ut före 1844.
På 1960-talet genomfördes en yttre upprustning av lustslottet där en stor del av fasadernas stuckornament göts om och trapporna på södra sidan mellan mittrisaliten och sidorisaliterna togs bort och återanvändes på rosendalsterrassen. 1997 genomfördes åter en fasadrenovering där de ursprungliga puts- och färglager som fanns kvar sparades.
Kungliga Djurgårdsförvaltningen övertog förvaltningen av parken på 1912. Under 1900-talet har parken förenklats, planteringarna blivit färre och gångar lagts igen. Kopplingen mellan Lustslottet och Drottningens paviljong, som idag är privatbostad, är idag otydlig, stora buskage fungerar som skärm och ett gjutjärnsstaket inramar paviljongens trädgård. 1936 byggdes paviljongens båda halvrunda verandorna in med glas och ändringar i planlösning och inredning har också skett senare. Stallet användes sporadiskt under andra världskriget, bland annat för kor, och ängsmarkerna uppläts till anställda för koloniodling. På 1950-talet byggdes stallet om till förråd, garage och personalutrymmen för Kungliga Djurgårdsförvaltningen. Orangeriet innehåller i dag tre moderna bostäder och har ändrats ett flertal gånger sedan 1860. Vaktstugan innehåller i dag en modern bostad och Iskällarens överdel fungerar som lägenhetsförråd.

KÄLLA: Förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet 2004.