ÖREBRO SLOTT

Örebro antas ha varit stad 1265. Borgen existerade då i sin äldsta utformning. Från denna tid härrör kärntornet i det nuvarande slottets sydvästra hörn.
Under 1300-talet tillbyggdes Örebro hus, som slottet då hette, med en trevånig länga i söder, tvåvåniga längor i norr och i väster samt en ringmur med porttorn i öster.
1573-1627 byggdes den medeltida borgen om till renässansslott. Västlängan blev då huvudbyggnad med kortare flyglar i norr och söder och en portlänga i öster. Slottet försågs med postejer (runda kanontorn) i hörnen.
Under 1600-talet användes slottet allt mindre som kungligt slott och även landshövdingen flyttade därifrån. Under 1700-talet användes slottet huvudsakligen som fängelse.
På 1750-talet företogs en genomgripande restaurering efter ritningar av Carl Hårleman och C J Cronstedt. Renässansens fortifikatoriska och dekorativa utanverk togs bort och vallarna raserades sånär som på den norra. Paradvåningen inreddes för landshövdingen och slottet blev på 1760-talet åter länsresidens.
1896-1900 företogs en genomgripande restaurering i syfte att återge slottet dess karaktär av vasarenässans.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Örebro antas ha varit stad 1265. Borgen existerade då i sin äldsta utformning. Från denna tid härrör kärntornet i det nuvarande slottets sydvästra hörn.
Under 1300-talet tillbyggdes Örebro hus, som slottet då hette, med en trevånig länga i söder, tvåvåniga längor i norr och i väster samt en ringmur med porttorn i öster.
1573-1627 byggdes den medeltida borgen om till renässansslott. Västlängan blev då huvudbyggnad med kortare flyglar i norr och söder och en portlänga i öster. Slottet försågs med postejer (runda kanontorn) i hörnen.
Under 1600-talet användes slottet allt mindre som kungligt slott och även landshövdingen flyttade därifrån. Under 1700-talet användes slottet huvudsakligen som fängelse.
På 1750-talet företogs en genomgripande restaurering efter ritningar av Carl Hårleman och C J Cronstedt. Renässansens fortifikatoriska och dekorativa utanverk togs bort och vallarna raserades sånär som på den norra. Paradvåningen inreddes för landshövdingen och slottet blev på 1760-talet åter länsresidens.
1896-1900 företogs en genomgripande restaurering i syfte att återge slottet dess karaktär av vasarenässans.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Örebro antas ha varit stad 1265. Borgen existerade då i sin äldsta utformning. Från denna tid härrör kärntornet i det nuvarande slottets sydvästra hörn.
Under 1300-talet tillbyggdes Örebro hus, som slottet då hette, med en trevånig länga i söder, tvåvåniga längor i norr och i väster samt en ringmur med porttorn i öster.
1573-1627 byggdes den medeltida borgen om till renässansslott. Västlängan blev då huvudbyggnad med kortare flyglar i norr och söder och en portlänga i öster. Slottet försågs med postejer (runda kanontorn) i hörnen.
Under 1600-talet användes slottet allt mindre som kungligt slott och även landshövdingen flyttade därifrån. Under 1700-talet användes slottet huvudsakligen som fängelse.
På 1750-talet företogs en genomgripande restaurering efter ritningar av Carl Hårleman och C J Cronstedt. Renässansens fortifikatoriska och dekorativa utanverk togs bort och vallarna raserades sånär som på den norra. Paradvåningen inreddes för landshövdingen och slottet blev på 1760-talet åter länsresidens.
1896-1900 företogs en genomgripande restaurering i syfte att återge slottet dess karaktär av vasarenässans.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Örebro antas ha varit stad 1265. Borgen existerade då i sin äldsta utformning. Från denna tid härrör kärntornet i det nuvarande slottets sydvästra hörn.
Under 1300-talet tillbyggdes Örebro hus, som slottet då hette, med en trevånig länga i söder, tvåvåniga längor i norr och i väster samt en ringmur med porttorn i öster.
1573-1627 byggdes den medeltida borgen om till renässansslott. Västlängan blev då huvudbyggnad med kortare flyglar i norr och söder och en portlänga i öster. Slottet försågs med postejer (runda kanontorn) i hörnen.
Under 1600-talet användes slottet allt mindre som kungligt slott och även landshövdingen flyttade därifrån. Under 1700-talet användes slottet huvudsakligen som fängelse.
På 1750-talet företogs en genomgripande restaurering efter ritningar av Carl Hårleman och C J Cronstedt. Renässansens fortifikatoriska och dekorativa utanverk togs bort och vallarna raserades sånär som på den norra. Paradvåningen inreddes för landshövdingen och slottet blev på 1760-talet åter länsresidens.
1896-1900 företogs en genomgripande restaurering i syfte att återge slottet dess karaktär av vasarenässans.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Örebro antas ha varit stad 1265. Borgen existerade då i sin äldsta utformning. Från denna tid härrör kärntornet i det nuvarande slottets sydvästra hörn.
Under 1300-talet tillbyggdes Örebro hus, som slottet då hette, med en trevånig länga i söder, tvåvåniga längor i norr och i väster samt en ringmur med porttorn i öster.
1573-1627 byggdes den medeltida borgen om till renässansslott. Västlängan blev då huvudbyggnad med kortare flyglar i norr och söder och en portlänga i öster. Slottet försågs med postejer (runda kanontorn) i hörnen.
Under 1600-talet användes slottet allt mindre som kungligt slott och även landshövdingen flyttade därifrån. Under 1700-talet användes slottet huvudsakligen som fängelse.
På 1750-talet företogs en genomgripande restaurering efter ritningar av Carl Hårleman och C J Cronstedt. Renässansens fortifikatoriska och dekorativa utanverk togs bort och vallarna raserades sånär som på den norra. Paradvåningen inreddes för landshövdingen och slottet blev på 1760-talet åter länsresidens.
1896-1900 företogs en genomgripande restaurering i syfte att återge slottet dess karaktär av vasarenässans.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X