UTKLIPPANS FYRPLATS

Enligt uppgift skulle en fyr uppföras på Utklippan redan 1724. Planerna måste dock ha gått i stöpet för 1760 ville flottan i Karlskrona bygga en båk på ön. Denna önskan avslogs av kronan med motiveringen att det under krigstid var riskabelt med båkar eller sjömärken i skärgården. 1789 togs en vippfyr i bruk, anledningen var att den ökade trafiken mellan Karlskrona och Ryssland till följd av Gustav III:s krig. Fyren tändes endast vid behov, efter krigsslutet användes den sällan och förföll snabbt.

Under Napoleonkrigen skeppades svenska soldater till Nordtyskland. För att säkra dessa transporter uppfördes på Utklippan 1812 två 2,5 meter höga stenpelare med kolgrytor. Dessa fyrar släktes för gott redan 1814. året därpå begärde lotsarna i Karlskrona att en fyr skulle byggas på Utklippan. Även flottan var intresserad för att trygga inloppet till landets viktigaste örlogshamn. Man ansåg att fyren skulle vara befäst och även kombineras med en telegraf. Flera förslagsritningar utfördes och förkastades under en början av 1820-talet. Diskussionerna återupptogs först efter flera skeppsbrott under 1830-talet, och år 1839 kunde löjtnanten i mekaniska kåren J T Byström presentera ett förslag som vann gillande.

1839-40 pågick byggnadsarbetena, och på själva hösten sistnämnda år tändes fyren. Själva fästningsverket består av en donjon med två hörntorn. På det ena av hörntornet byggdes själva fyren bestående av en lanternin med en spegelapparat. Som material användes kalksten, gråsten och tegel. Arbetet utfördes av flottans arbetskarlar som vid samma tid medverkade vid ombyggnaden av Kungsholmens fort.

Då bebyggelsen på fyrplatsen under en lång tid var underkastad kontrollen av ett statligt verk blev utformningen av husen likartade. Därtill kan läggas de mycket speciella klimatförhållandena på fyrplatsen, vilket tvingade fram en naturanpassning av bebyggelsen. Man försökte utnyttja terrängen på bästa möjliga sätt för att skydda mot de hårda vindarna. På Utklippan förlades bostadshusen i omedelbar närhet av fyren på den södra av de båda öarna som utgör fyrplasten. Husen är samlade i en öppen fyrkant med uthus; vedbodar, avträde, m.m. utanför fyrkanten.

Mellan de båda öarna ligger hamnen med vågbrytare av cement och sten. Vid infarten på var sin sida av hamnen sitter inseglingsfyrar. Vattnet mellan öarna kallas häxkitteln.

Invid fyren står en militärbarack. På den norra sidan finns rester av en "stenstuga", bestående avhuggen sten som sammanfogats mellan klipporna under ett flackt brädtak. Troligen uppfördes den av militären under det första världskriget 1914-18 som skydd eller förläggning.

KÄLLA: Angående förslag till statligt byggnadsminne samt förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1993-09-21. Beteckning 4432/93

Enligt uppgift skulle en fyr uppföras på Utklippan redan 1724. Planerna måste dock ha gått i stöpet för 1760 ville flottan i Karlskrona bygga en båk på ön. Denna önskan avslogs av kronan med motiveringen att det under krigstid var riskabelt med båkar eller sjömärken i skärgården. 1789 togs en vippfyr i bruk, anledningen var att den ökade trafiken mellan Karlskrona och Ryssland till följd av Gustav III:s krig. Fyren tändes endast vid behov, efter krigsslutet användes den sällan och förföll snabbt.

Under Napoleonkrigen skeppades svenska soldater till Nordtyskland. För att säkra dessa transporter uppfördes på Utklippan 1812 två 2,5 meter höga stenpelare med kolgrytor. Dessa fyrar släktes för gott redan 1814. året därpå begärde lotsarna i Karlskrona att en fyr skulle byggas på Utklippan. Även flottan var intresserad för att trygga inloppet till landets viktigaste örlogshamn. Man ansåg att fyren skulle vara befäst och även kombineras med en telegraf. Flera förslagsritningar utfördes och förkastades under en början av 1820-talet. Diskussionerna återupptogs först efter flera skeppsbrott under 1830-talet, och år 1839 kunde löjtnanten i mekaniska kåren J T Byström presentera ett förslag som vann gillande.

1839-40 pågick byggnadsarbetena, och på själva hösten sistnämnda år tändes fyren. Själva fästningsverket består av en donjon med två hörntorn. På det ena av hörntornet byggdes själva fyren bestående av en lanternin med en spegelapparat. Som material användes kalksten, gråsten och tegel. Arbetet utfördes av flottans arbetskarlar som vid samma tid medverkade vid ombyggnaden av Kungsholmens fort.

Då bebyggelsen på fyrplatsen under en lång tid var underkastad kontrollen av ett statligt verk blev utformningen av husen likartade. Därtill kan läggas de mycket speciella klimatförhållandena på fyrplatsen, vilket tvingade fram en naturanpassning av bebyggelsen. Man försökte utnyttja terrängen på bästa möjliga sätt för att skydda mot de hårda vindarna. På Utklippan förlades bostadshusen i omedelbar närhet av fyren på den södra av de båda öarna som utgör fyrplasten. Husen är samlade i en öppen fyrkant med uthus; vedbodar, avträde, m.m. utanför fyrkanten.

Mellan de båda öarna ligger hamnen med vågbrytare av cement och sten. Vid infarten på var sin sida av hamnen sitter inseglingsfyrar. Vattnet mellan öarna kallas häxkitteln.

Invid fyren står en militärbarack. På den norra sidan finns rester av en "stenstuga", bestående avhuggen sten som sammanfogats mellan klipporna under ett flackt brädtak. Troligen uppfördes den av militären under det första världskriget 1914-18 som skydd eller förläggning.

KÄLLA: Angående förslag till statligt byggnadsminne samt förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1993-09-21. Beteckning 4432/93

Enligt uppgift skulle en fyr uppföras på Utklippan redan 1724. Planerna måste dock ha gått i stöpet för 1760 ville flottan i Karlskrona bygga en båk på ön. Denna önskan avslogs av kronan med motiveringen att det under krigstid var riskabelt med båkar eller sjömärken i skärgården. 1789 togs en vippfyr i bruk, anledningen var att den ökade trafiken mellan Karlskrona och Ryssland till följd av Gustav III:s krig. Fyren tändes endast vid behov, efter krigsslutet användes den sällan och förföll snabbt.

Under Napoleonkrigen skeppades svenska soldater till Nordtyskland. För att säkra dessa transporter uppfördes på Utklippan 1812 två 2,5 meter höga stenpelare med kolgrytor. Dessa fyrar släktes för gott redan 1814. året därpå begärde lotsarna i Karlskrona att en fyr skulle byggas på Utklippan. Även flottan var intresserad för att trygga inloppet till landets viktigaste örlogshamn. Man ansåg att fyren skulle vara befäst och även kombineras med en telegraf. Flera förslagsritningar utfördes och förkastades under en början av 1820-talet. Diskussionerna återupptogs först efter flera skeppsbrott under 1830-talet, och år 1839 kunde löjtnanten i mekaniska kåren J T Byström presentera ett förslag som vann gillande.

1839-40 pågick byggnadsarbetena, och på själva hösten sistnämnda år tändes fyren. Själva fästningsverket består av en donjon med två hörntorn. På det ena av hörntornet byggdes själva fyren bestående av en lanternin med en spegelapparat. Som material användes kalksten, gråsten och tegel. Arbetet utfördes av flottans arbetskarlar som vid samma tid medverkade vid ombyggnaden av Kungsholmens fort.

Då bebyggelsen på fyrplatsen under en lång tid var underkastad kontrollen av ett statligt verk blev utformningen av husen likartade. Därtill kan läggas de mycket speciella klimatförhållandena på fyrplatsen, vilket tvingade fram en naturanpassning av bebyggelsen. Man försökte utnyttja terrängen på bästa möjliga sätt för att skydda mot de hårda vindarna. På Utklippan förlades bostadshusen i omedelbar närhet av fyren på den södra av de båda öarna som utgör fyrplasten. Husen är samlade i en öppen fyrkant med uthus; vedbodar, avträde, m.m. utanför fyrkanten.

Mellan de båda öarna ligger hamnen med vågbrytare av cement och sten. Vid infarten på var sin sida av hamnen sitter inseglingsfyrar. Vattnet mellan öarna kallas häxkitteln.

Invid fyren står en militärbarack. På den norra sidan finns rester av en "stenstuga", bestående avhuggen sten som sammanfogats mellan klipporna under ett flackt brädtak. Troligen uppfördes den av militären under det första världskriget 1914-18 som skydd eller förläggning.

KÄLLA: Angående förslag till statligt byggnadsminne samt förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1993-09-21. Beteckning 4432/93

Enligt uppgift skulle en fyr uppföras på Utklippan redan 1724. Planerna måste dock ha gått i stöpet för 1760 ville flottan i Karlskrona bygga en båk på ön. Denna önskan avslogs av kronan med motiveringen att det under krigstid var riskabelt med båkar eller sjömärken i skärgården. 1789 togs en vippfyr i bruk, anledningen var att den ökade trafiken mellan Karlskrona och Ryssland till följd av Gustav III:s krig. Fyren tändes endast vid behov, efter krigsslutet användes den sällan och förföll snabbt.

Under Napoleonkrigen skeppades svenska soldater till Nordtyskland. För att säkra dessa transporter uppfördes på Utklippan 1812 två 2,5 meter höga stenpelare med kolgrytor. Dessa fyrar släktes för gott redan 1814. året därpå begärde lotsarna i Karlskrona att en fyr skulle byggas på Utklippan. Även flottan var intresserad för att trygga inloppet till landets viktigaste örlogshamn. Man ansåg att fyren skulle vara befäst och även kombineras med en telegraf. Flera förslagsritningar utfördes och förkastades under en början av 1820-talet. Diskussionerna återupptogs först efter flera skeppsbrott under 1830-talet, och år 1839 kunde löjtnanten i mekaniska kåren J T Byström presentera ett förslag som vann gillande.

1839-40 pågick byggnadsarbetena, och på själva hösten sistnämnda år tändes fyren. Själva fästningsverket består av en donjon med två hörntorn. På det ena av hörntornet byggdes själva fyren bestående av en lanternin med en spegelapparat. Som material användes kalksten, gråsten och tegel. Arbetet utfördes av flottans arbetskarlar som vid samma tid medverkade vid ombyggnaden av Kungsholmens fort.

Då bebyggelsen på fyrplatsen under en lång tid var underkastad kontrollen av ett statligt verk blev utformningen av husen likartade. Därtill kan läggas de mycket speciella klimatförhållandena på fyrplatsen, vilket tvingade fram en naturanpassning av bebyggelsen. Man försökte utnyttja terrängen på bästa möjliga sätt för att skydda mot de hårda vindarna. På Utklippan förlades bostadshusen i omedelbar närhet av fyren på den södra av de båda öarna som utgör fyrplasten. Husen är samlade i en öppen fyrkant med uthus; vedbodar, avträde, m.m. utanför fyrkanten.

Mellan de båda öarna ligger hamnen med vågbrytare av cement och sten. Vid infarten på var sin sida av hamnen sitter inseglingsfyrar. Vattnet mellan öarna kallas häxkitteln.

Invid fyren står en militärbarack. På den norra sidan finns rester av en "stenstuga", bestående avhuggen sten som sammanfogats mellan klipporna under ett flackt brädtak. Troligen uppfördes den av militären under det första världskriget 1914-18 som skydd eller förläggning.

KÄLLA: Angående förslag till statligt byggnadsminne samt förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1993-09-21. Beteckning 4432/93

Utklipporna är den sydöstligaste ögruppen i den svenska delen av Östersjön samt marina miljöer med rev och grundområden runt öarna. Utklipporna består av de nästan kala öarna, Norraskär, Södraskär och Degerhuvudet samt flera mindre skär. Mellan Norraskär och Södraskär finns en skyddad fiskehamn som numera främst används som gästhamn för fritidsbåtar. På Södraskär ligger Utklippans fyr och de forna fyrvaktarbostäderna. Fyren och fyrvaktarsamhället och miljön på Södraskär och Norraskär är statliga byggnadsminnen. Numera används byggnaderna till Utklippans fågelstation, vandrahem, museum, café och av Svenska Kryssarklubben.
KÄLLA: http://www.lansstyrelsen.se/blekinge/sv/djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat/karlskrona/utklippan/Pages/index.aspx

Utklipporna är den sydöstligaste ögruppen i den svenska delen av Östersjön samt marina miljöer med rev och grundområden runt öarna. Utklipporna består av de nästan kala öarna, Norraskär, Södraskär och Degerhuvudet samt flera mindre skär. Mellan Norraskär och Södraskär finns en skyddad fiskehamn som numera främst används som gästhamn för fritidsbåtar. På Södraskär ligger Utklippans fyr och de forna fyrvaktarbostäderna. Fyren och fyrvaktarsamhället och miljön på Södraskär och Norraskär är statliga byggnadsminnen. Numera används byggnaderna till Utklippans fågelstation, vandrahem, museum, café och av Svenska Kryssarklubben.
KÄLLA: http://www.lansstyrelsen.se/blekinge/sv/djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat/karlskrona/utklippan/Pages/index.aspx

Enligt uppgift skulle en fyr uppföras på Utklippan redan 1724. Planerna måste dock ha gått i stöpet för 1760 ville flottan i Karlskrona bygga en båk på ön. Denna önskan avslogs av kronan med motiveringen att det under krigstid var riskabelt med båkar eller sjömärken i skärgården. 1789 togs en vippfyr i bruk, anledningen var att den ökade trafiken mellan Karlskrona och Ryssland till följd av Gustav III:s krig. Fyren tändes endast vid behov, efter krigsslutet användes den sällan och förföll snabbt.

Under Napoleonkrigen skeppades svenska soldater till Nordtyskland. För att säkra dessa transporter uppfördes på Utklippan 1812 två 2,5 meter höga stenpelare med kolgrytor. Dessa fyrar släktes för gott redan 1814. året därpå begärde lotsarna i Karlskrona att en fyr skulle byggas på Utklippan. Även flottan var intresserad för att trygga inloppet till landets viktigaste örlogshamn. Man ansåg att fyren skulle vara befäst och även kombineras med en telegraf. Flera förslagsritningar utfördes och förkastades under en början av 1820-talet. Diskussionerna återupptogs först efter flera skeppsbrott under 1830-talet, och år 1839 kunde löjtnanten i mekaniska kåren J T Byström presentera ett förslag som vann gillande.

1839-40 pågick byggnadsarbetena, och på själva hösten sistnämnda år tändes fyren. Själva fästningsverket består av en donjon med två hörntorn. På det ena av hörntornet byggdes själva fyren bestående av en lanternin med en spegelapparat. Som material användes kalksten, gråsten och tegel. Arbetet utfördes av flottans arbetskarlar som vid samma tid medverkade vid ombyggnaden av Kungsholmens fort.

Då bebyggelsen på fyrplatsen under en lång tid var underkastad kontrollen av ett statligt verk blev utformningen av husen likartade. Därtill kan läggas de mycket speciella klimatförhållandena på fyrplatsen, vilket tvingade fram en naturanpassning av bebyggelsen. Man försökte utnyttja terrängen på bästa möjliga sätt för att skydda mot de hårda vindarna. På Utklippan förlades bostadshusen i omedelbar närhet av fyren på den södra av de båda öarna som utgör fyrplasten. Husen är samlade i en öppen fyrkant med uthus; vedbodar, avträde, m.m. utanför fyrkanten.

Mellan de båda öarna ligger hamnen med vågbrytare av cement och sten. Vid infarten på var sin sida av hamnen sitter inseglingsfyrar. Vattnet mellan öarna kallas häxkitteln.

Invid fyren står en militärbarack. På den norra sidan finns rester av en "stenstuga", bestående avhuggen sten som sammanfogats mellan klipporna under ett flackt brädtak. Troligen uppfördes den av militären under det första världskriget 1914-18 som skydd eller förläggning.

KÄLLA: Angående förslag till statligt byggnadsminne samt förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1993-09-21. Beteckning 4432/93

Enligt uppgift skulle en fyr uppföras på Utklippan redan 1724. Planerna måste dock ha gått i stöpet för 1760 ville flottan i Karlskrona bygga en båk på ön. Denna önskan avslogs av kronan med motiveringen att det under krigstid var riskabelt med båkar eller sjömärken i skärgården. 1789 togs en vippfyr i bruk, anledningen var att den ökade trafiken mellan Karlskrona och Ryssland till följd av Gustav III:s krig. Fyren tändes endast vid behov, efter krigsslutet användes den sällan och förföll snabbt.

Under Napoleonkrigen skeppades svenska soldater till Nordtyskland. För att säkra dessa transporter uppfördes på Utklippan 1812 två 2,5 meter höga stenpelare med kolgrytor. Dessa fyrar släktes för gott redan 1814. året därpå begärde lotsarna i Karlskrona att en fyr skulle byggas på Utklippan. Även flottan var intresserad för att trygga inloppet till landets viktigaste örlogshamn. Man ansåg att fyren skulle vara befäst och även kombineras med en telegraf. Flera förslagsritningar utfördes och förkastades under en början av 1820-talet. Diskussionerna återupptogs först efter flera skeppsbrott under 1830-talet, och år 1839 kunde löjtnanten i mekaniska kåren J T Byström presentera ett förslag som vann gillande.

1839-40 pågick byggnadsarbetena, och på själva hösten sistnämnda år tändes fyren. Själva fästningsverket består av en donjon med två hörntorn. På det ena av hörntornet byggdes själva fyren bestående av en lanternin med en spegelapparat. Som material användes kalksten, gråsten och tegel. Arbetet utfördes av flottans arbetskarlar som vid samma tid medverkade vid ombyggnaden av Kungsholmens fort.

Då bebyggelsen på fyrplatsen under en lång tid var underkastad kontrollen av ett statligt verk blev utformningen av husen likartade. Därtill kan läggas de mycket speciella klimatförhållandena på fyrplatsen, vilket tvingade fram en naturanpassning av bebyggelsen. Man försökte utnyttja terrängen på bästa möjliga sätt för att skydda mot de hårda vindarna. På Utklippan förlades bostadshusen i omedelbar närhet av fyren på den södra av de båda öarna som utgör fyrplasten. Husen är samlade i en öppen fyrkant med uthus; vedbodar, avträde, m.m. utanför fyrkanten.

Mellan de båda öarna ligger hamnen med vågbrytare av cement och sten. Vid infarten på var sin sida av hamnen sitter inseglingsfyrar. Vattnet mellan öarna kallas häxkitteln.

Invid fyren står en militärbarack. På den norra sidan finns rester av en "stenstuga", bestående avhuggen sten som sammanfogats mellan klipporna under ett flackt brädtak. Troligen uppfördes den av militären under det första världskriget 1914-18 som skydd eller förläggning.

KÄLLA: Angående förslag till statligt byggnadsminne samt förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1993-09-21. Beteckning 4432/93

Enligt uppgift skulle en fyr uppföras på Utklippan redan 1724. Planerna måste dock ha gått i stöpet för 1760 ville flottan i Karlskrona bygga en båk på ön. Denna önskan avslogs av kronan med motiveringen att det under krigstid var riskabelt med båkar eller sjömärken i skärgården. 1789 togs en vippfyr i bruk, anledningen var att den ökade trafiken mellan Karlskrona och Ryssland till följd av Gustav III:s krig. Fyren tändes endast vid behov, efter krigsslutet användes den sällan och förföll snabbt.

Under Napoleonkrigen skeppades svenska soldater till Nordtyskland. För att säkra dessa transporter uppfördes på Utklippan 1812 två 2,5 meter höga stenpelare med kolgrytor. Dessa fyrar släktes för gott redan 1814. året därpå begärde lotsarna i Karlskrona att en fyr skulle byggas på Utklippan. Även flottan var intresserad för att trygga inloppet till landets viktigaste örlogshamn. Man ansåg att fyren skulle vara befäst och även kombineras med en telegraf. Flera förslagsritningar utfördes och förkastades under en början av 1820-talet. Diskussionerna återupptogs först efter flera skeppsbrott under 1830-talet, och år 1839 kunde löjtnanten i mekaniska kåren J T Byström presentera ett förslag som vann gillande.

1839-40 pågick byggnadsarbetena, och på själva hösten sistnämnda år tändes fyren. Själva fästningsverket består av en donjon med två hörntorn. På det ena av hörntornet byggdes själva fyren bestående av en lanternin med en spegelapparat. Som material användes kalksten, gråsten och tegel. Arbetet utfördes av flottans arbetskarlar som vid samma tid medverkade vid ombyggnaden av Kungsholmens fort.

Då bebyggelsen på fyrplatsen under en lång tid var underkastad kontrollen av ett statligt verk blev utformningen av husen likartade. Därtill kan läggas de mycket speciella klimatförhållandena på fyrplatsen, vilket tvingade fram en naturanpassning av bebyggelsen. Man försökte utnyttja terrängen på bästa möjliga sätt för att skydda mot de hårda vindarna. På Utklippan förlades bostadshusen i omedelbar närhet av fyren på den södra av de båda öarna som utgör fyrplasten. Husen är samlade i en öppen fyrkant med uthus; vedbodar, avträde, m.m. utanför fyrkanten.

Mellan de båda öarna ligger hamnen med vågbrytare av cement och sten. Vid infarten på var sin sida av hamnen sitter inseglingsfyrar. Vattnet mellan öarna kallas häxkitteln.

Invid fyren står en militärbarack. På den norra sidan finns rester av en "stenstuga", bestående avhuggen sten som sammanfogats mellan klipporna under ett flackt brädtak. Troligen uppfördes den av militären under det första världskriget 1914-18 som skydd eller förläggning.

KÄLLA: Angående förslag till statligt byggnadsminne samt förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1993-09-21. Beteckning 4432/93

Enligt uppgift skulle en fyr uppföras på Utklippan redan 1724. Planerna måste dock ha gått i stöpet för 1760 ville flottan i Karlskrona bygga en båk på ön. Denna önskan avslogs av kronan med motiveringen att det under krigstid var riskabelt med båkar eller sjömärken i skärgården. 1789 togs en vippfyr i bruk, anledningen var att den ökade trafiken mellan Karlskrona och Ryssland till följd av Gustav III:s krig. Fyren tändes endast vid behov, efter krigsslutet användes den sällan och förföll snabbt.

Under Napoleonkrigen skeppades svenska soldater till Nordtyskland. För att säkra dessa transporter uppfördes på Utklippan 1812 två 2,5 meter höga stenpelare med kolgrytor. Dessa fyrar släktes för gott redan 1814. året därpå begärde lotsarna i Karlskrona att en fyr skulle byggas på Utklippan. Även flottan var intresserad för att trygga inloppet till landets viktigaste örlogshamn. Man ansåg att fyren skulle vara befäst och även kombineras med en telegraf. Flera förslagsritningar utfördes och förkastades under en början av 1820-talet. Diskussionerna återupptogs först efter flera skeppsbrott under 1830-talet, och år 1839 kunde löjtnanten i mekaniska kåren J T Byström presentera ett förslag som vann gillande.

1839-40 pågick byggnadsarbetena, och på själva hösten sistnämnda år tändes fyren. Själva fästningsverket består av en donjon med två hörntorn. På det ena av hörntornet byggdes själva fyren bestående av en lanternin med en spegelapparat. Som material användes kalksten, gråsten och tegel. Arbetet utfördes av flottans arbetskarlar som vid samma tid medverkade vid ombyggnaden av Kungsholmens fort.

Då bebyggelsen på fyrplatsen under en lång tid var underkastad kontrollen av ett statligt verk blev utformningen av husen likartade. Därtill kan läggas de mycket speciella klimatförhållandena på fyrplatsen, vilket tvingade fram en naturanpassning av bebyggelsen. Man försökte utnyttja terrängen på bästa möjliga sätt för att skydda mot de hårda vindarna. På Utklippan förlades bostadshusen i omedelbar närhet av fyren på den södra av de båda öarna som utgör fyrplasten. Husen är samlade i en öppen fyrkant med uthus; vedbodar, avträde, m.m. utanför fyrkanten.

Mellan de båda öarna ligger hamnen med vågbrytare av cement och sten. Vid infarten på var sin sida av hamnen sitter inseglingsfyrar. Vattnet mellan öarna kallas häxkitteln.

Invid fyren står en militärbarack. På den norra sidan finns rester av en "stenstuga", bestående avhuggen sten som sammanfogats mellan klipporna under ett flackt brädtak. Troligen uppfördes den av militären under det första världskriget 1914-18 som skydd eller förläggning.

KÄLLA: Angående förslag till statligt byggnadsminne samt förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1993-09-21. Beteckning 4432/93