JOHANNISHUS SLOTT

Landsdomaren Nils Skunck fick 1670 sätesfrihet för en egendom i Hjortsberga socken som efter honom kallades Skunckenberg. År 1687 förvärvades gården av amiralgeneralen Hans Wachtmeister. Godset, senare benämnt Johannishus, bildade stomme i ett efterhand växande komplex av gårdar och har som fideikommiss tillhört familjen Wachtmeister i åtta generationer.
Den äldsta mangårdsbyggnaden på Johannishus var en rödmålad tvåvånings träbyggnad. Vid mitten av 1700-talet var denna mycket förfallen och dåvarande fideikommissarien uppdrog åt överintendent C. F. Adelcrantz att utarbeta ritningar till en ny huvudbyggnad. Adelcrantz ritade en tvåvåningsbyggnad i sten med valmat brutet tak, försett med ovala takfönster. Huvudfasaden har framspringande flygelpartier; kraftiga gesimser understryker våningsindelningen, där bottenvåningen närmast fungerar som sockel till andra våningen, paradvåningen.
Putsfärgen var ursprungligen rosa men är numera svagt gul med vita rustikpartier.
Interiören präglas huvudsakligen av två genomgripande restaureringar, 1910-11 och 1955-1956, den senare med målsättningen att försöka återskapa något av den ursprungliga inredningen.
Förutom huvudbyggnaden finns en envånings timrad flygelbyggnad, reveterad och avfärgad i gult och vitt. Delar av dess stomme härrör möjligen från den äldre herrgårdsanläggningen.
I anslutning till slottet ligger ekonomibyggnader; en ursprungligen halmtäckt, nu spåntäckt ladugårdsfyrkant från 1760-talet med tre längor av gråsten, en gårdskvarn från 1919 i schweizerstil samt arbetarbostäder.
KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2

Landsdomaren Nils Skunck fick 1670 sätesfrihet för en egendom i Hjortsberga socken som efter honom kallades Skunckenberg. År 1687 förvärvades gården av amiralgeneralen Hans Wachtmeister. Godset, senare benämnt Johannishus, bildade stomme i ett efterhand växande komplex av gårdar och har som fideikommiss tillhört familjen Wachtmeister i åtta generationer.
Den äldsta mangårdsbyggnaden på Johannishus var en rödmålad tvåvånings träbyggnad. Vid mitten av 1700-talet var denna mycket förfallen och dåvarande fideikommissarien uppdrog åt överintendent C. F. Adelcrantz att utarbeta ritningar till en ny huvudbyggnad. Adelcrantz ritade en tvåvåningsbyggnad i sten med valmat brutet tak, försett med ovala takfönster. Huvudfasaden har framspringande flygelpartier; kraftiga gesimser understryker våningsindelningen, där bottenvåningen närmast fungerar som sockel till andra våningen, paradvåningen.
Putsfärgen var ursprungligen rosa men är numera svagt gul med vita rustikpartier.
Interiören präglas huvudsakligen av två genomgripande restaureringar, 1910-11 och 1955-1956, den senare med målsättningen att försöka återskapa något av den ursprungliga inredningen.
Förutom huvudbyggnaden finns en envånings timrad flygelbyggnad, reveterad och avfärgad i gult och vitt. Delar av dess stomme härrör möjligen från den äldre herrgårdsanläggningen.
I anslutning till slottet ligger ekonomibyggnader; en ursprungligen halmtäckt, nu spåntäckt ladugårdsfyrkant från 1760-talet med tre längor av gråsten, en gårdskvarn från 1919 i schweizerstil samt arbetarbostäder.
KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2