HAGAPARKEN

Hagaparken är Sveriges kanske främsta exempel på en "engelsk park", en parkstil som utvecklades i England vid mitten av 1700-talet som en reaktion mot den formella och strikta barocken. Det omfattande parkområdet och dess många välbevarade byggnader och monument, främst från 1700- och 1800-talen, har utformats av sin tids mest välrenommerade och inflytelserika arkitekter och konstnärer samt, inte minst, Gustav III själv, som var initiativtagare till lustparken. Anläggningen präglas alltjämt starkt av och ger en inblick i kungens och hovets levnadssätt samt uppfattningen om friluftsliv, arkitektur och konst under det sena 1700-talet.
Centrala historiska händelser har utspelat sig på Haga eftersom anläggningen har varit kunglig bostad och, under 1900-talets senare del, gästbostad för besökande stats- och regeringschefer.
Under 1800- och 1900-talet har parkens och många av dess byggnaders funktioner förändrats. Hagaparken har i allt större utsträckning utnyttjats för promenader, musikevenemang, visningar och annan rekreation och är ett välkänt utflyktsmål för stockholmare och turister.
Hagaparken är statligt byggnadsminne sedan 1935. Den ingår sedan 1994 i Sveriges första nationalstadspark.

KULTURHISTORISK BESKRIVNING - Innan Hagaparken började anläggas i området utmed Brunnsvikens västra strand fanns på dess plats två gårdar: Haga gård i söder och Brahelund i norr. Åkerarealen var liten och gårdarnas verksamhet var inriktad på djurhållning. Den öppna marken bestod främst av slåtterängar för foderproduktion. Skogen användes som betesmark, för virkesuttag och till ved och var därför glesare än idag. I sluttningarna mellan skogen och den öppna marken fanns hagmarker och lövängar. Vid Brahelund fanns även halvöppen lövskog med grov ek samt fångstgropar för jaktändamål. Runt gårdarna fanns alléer och lövskogsbestånd, som i vissa fall kom att införlivas i parkanläggningen.
1771 köpte Gustav III Haga gård och 1785 Brahelund. Kungens ursprungliga planer för området var att anlägga en engelsk park enligt stilideal från bl a England, Frankrike och Kina. Så småningom utvecklades dessa planer till att omfatta ett representativt och storslaget Haga med en mängd byggnadsverk och ett stort lustslott.
1771 - 1780 anlades under kungens ledning en enkel promenadpark på de tre holmarna i Brunnsviken, söder om Haga gård. 1780 - 85, då Fredrik Magnus Piper var huvudansvarig både för att upprätta planer för parken och leda anläggningsarbetet blev projektet mer omfattande. Nu utvidgades parken kring Haga gård och omgivande höjder. Efter 1785, när hela Brahelunds gård införlivats nådde anläggnings- och byggprojektet sin kulmen. Det direkta ansvaret för anläggningsarbetena övertogs av J C Ackermann med medverkan av kungen själv, flera arkitekter och andra personer. Piper medverkade därefter främst med fortsatta planer för parken och genom att underhand färdigställa parkens stora generalplan med 1786 angivet som slutdatum.
Parkens utformning byggde i hög grad på kontrasten mellan områdets fem kullar, gårdarnas omgivande kulturlandskap och läget vid Brunnsviken. Vid anläggningsarbetet lades stor möda på att modellera och förbättra terrängen. Berg sprängdes bort, sänkor fylldes, sanka områden dikades och kalt berg torvtäcktes. Dessa arbeten koncentrerades främst till den öppna marken och övergångs-zonerna mot höjdernas hagmark och skog. Gångstigar och körvägar anlades och gavs lämplig lutning. Längs Brunnsviken skapades ytterligare holmar och kanaler norr och söder om Brahelunds gård. Stora, urskålade gräsmattor (pelouser) anlades både vid Gamla Haga, nuvarande Vasaslätten, och vid Brahelund, nedanför Koppartälten.
Olika byggnader och paviljonger uppfördes, vilkas placeringar var noga genomtänkta för att de skulle bilda fondmotiv för siktlinjer och ingå i parkens komposition. I berget, söder om Brahelunds gård, sprängdes ett schakt och en tilloppstunnel för ett vattenuppfordringsverk. Tunnelns mynning mot Brunnsviken liknar idag en grotta och benämns därför Grottan.
Planteringarna i parken omfattade både svenska och importerade växter och under anläggningstiden fanns här flera plantskolor. Den nya vegetationen skulle både förstärka den ursprungliga växtligheten och bygga upp nya, rumsbildande planteringar och siktlinjer. Idag är de flesta av de mer exotiska inslagen försvunna.
Efter 1792, då Gustav III blev mördad, avstannade mycket av det storslagna projektet i Haga.
Men olika tillskott och förändringar har utförts t ex gällande vägsystemet. Genom landhöjningen samt vattensänkningen av Brunnsviken på 1860-talet, ödelades flera av kanalerna och holmarna.
Parken har från 1800-talet haft stor betydelse som rekreationsområde för stockholmare och turister.

KÄLLA: Förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet 2004.

Hagaparken är Sveriges kanske främsta exempel på en "engelsk park", en parkstil som utvecklades i England vid mitten av 1700-talet som en reaktion mot den formella och strikta barocken. Det omfattande parkområdet och dess många välbevarade byggnader och monument, främst från 1700- och 1800-talen, har utformats av sin tids mest välrenommerade och inflytelserika arkitekter och konstnärer samt, inte minst, Gustav III själv, som var initiativtagare till lustparken. Anläggningen präglas alltjämt starkt av och ger en inblick i kungens och hovets levnadssätt samt uppfattningen om friluftsliv, arkitektur och konst under det sena 1700-talet.
Centrala historiska händelser har utspelat sig på Haga eftersom anläggningen har varit kunglig bostad och, under 1900-talets senare del, gästbostad för besökande stats- och regeringschefer.
Under 1800- och 1900-talet har parkens och många av dess byggnaders funktioner förändrats. Hagaparken har i allt större utsträckning utnyttjats för promenader, musikevenemang, visningar och annan rekreation och är ett välkänt utflyktsmål för stockholmare och turister.
Hagaparken är statligt byggnadsminne sedan 1935. Den ingår sedan 1994 i Sveriges första nationalstadspark.

KULTURHISTORISK BESKRIVNING - Innan Hagaparken började anläggas i området utmed Brunnsvikens västra strand fanns på dess plats två gårdar: Haga gård i söder och Brahelund i norr. Åkerarealen var liten och gårdarnas verksamhet var inriktad på djurhållning. Den öppna marken bestod främst av slåtterängar för foderproduktion. Skogen användes som betesmark, för virkesuttag och till ved och var därför glesare än idag. I sluttningarna mellan skogen och den öppna marken fanns hagmarker och lövängar. Vid Brahelund fanns även halvöppen lövskog med grov ek samt fångstgropar för jaktändamål. Runt gårdarna fanns alléer och lövskogsbestånd, som i vissa fall kom att införlivas i parkanläggningen.
1771 köpte Gustav III Haga gård och 1785 Brahelund. Kungens ursprungliga planer för området var att anlägga en engelsk park enligt stilideal från bl a England, Frankrike och Kina. Så småningom utvecklades dessa planer till att omfatta ett representativt och storslaget Haga med en mängd byggnadsverk och ett stort lustslott.
1771 - 1780 anlades under kungens ledning en enkel promenadpark på de tre holmarna i Brunnsviken, söder om Haga gård. 1780 - 85, då Fredrik Magnus Piper var huvudansvarig både för att upprätta planer för parken och leda anläggningsarbetet blev projektet mer omfattande. Nu utvidgades parken kring Haga gård och omgivande höjder. Efter 1785, när hela Brahelunds gård införlivats nådde anläggnings- och byggprojektet sin kulmen. Det direkta ansvaret för anläggningsarbetena övertogs av J C Ackermann med medverkan av kungen själv, flera arkitekter och andra personer. Piper medverkade därefter främst med fortsatta planer för parken och genom att underhand färdigställa parkens stora generalplan med 1786 angivet som slutdatum.
Parkens utformning byggde i hög grad på kontrasten mellan områdets fem kullar, gårdarnas omgivande kulturlandskap och läget vid Brunnsviken. Vid anläggningsarbetet lades stor möda på att modellera och förbättra terrängen. Berg sprängdes bort, sänkor fylldes, sanka områden dikades och kalt berg torvtäcktes. Dessa arbeten koncentrerades främst till den öppna marken och övergångs-zonerna mot höjdernas hagmark och skog. Gångstigar och körvägar anlades och gavs lämplig lutning. Längs Brunnsviken skapades ytterligare holmar och kanaler norr och söder om Brahelunds gård. Stora, urskålade gräsmattor (pelouser) anlades både vid Gamla Haga, nuvarande Vasaslätten, och vid Brahelund, nedanför Koppartälten.
Olika byggnader och paviljonger uppfördes, vilkas placeringar var noga genomtänkta för att de skulle bilda fondmotiv för siktlinjer och ingå i parkens komposition. I berget, söder om Brahelunds gård, sprängdes ett schakt och en tilloppstunnel för ett vattenuppfordringsverk. Tunnelns mynning mot Brunnsviken liknar idag en grotta och benämns därför Grottan.
Planteringarna i parken omfattade både svenska och importerade växter och under anläggningstiden fanns här flera plantskolor. Den nya vegetationen skulle både förstärka den ursprungliga växtligheten och bygga upp nya, rumsbildande planteringar och siktlinjer. Idag är de flesta av de mer exotiska inslagen försvunna.
Efter 1792, då Gustav III blev mördad, avstannade mycket av det storslagna projektet i Haga.
Men olika tillskott och förändringar har utförts t ex gällande vägsystemet. Genom landhöjningen samt vattensänkningen av Brunnsviken på 1860-talet, ödelades flera av kanalerna och holmarna.
Parken har från 1800-talet haft stor betydelse som rekreationsområde för stockholmare och turister.

KÄLLA: Förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet 2004.

Hagaparken är Sveriges kanske främsta exempel på en "engelsk park", en parkstil som utvecklades i England vid mitten av 1700-talet som en reaktion mot den formella och strikta barocken. Det omfattande parkområdet och dess många välbevarade byggnader och monument, främst från 1700- och 1800-talen, har utformats av sin tids mest välrenommerade och inflytelserika arkitekter och konstnärer samt, inte minst, Gustav III själv, som var initiativtagare till lustparken. Anläggningen präglas alltjämt starkt av och ger en inblick i kungens och hovets levnadssätt samt uppfattningen om friluftsliv, arkitektur och konst under det sena 1700-talet.
Centrala historiska händelser har utspelat sig på Haga eftersom anläggningen har varit kunglig bostad och, under 1900-talets senare del, gästbostad för besökande stats- och regeringschefer.
Under 1800- och 1900-talet har parkens och många av dess byggnaders funktioner förändrats. Hagaparken har i allt större utsträckning utnyttjats för promenader, musikevenemang, visningar och annan rekreation och är ett välkänt utflyktsmål för stockholmare och turister.
Hagaparken är statligt byggnadsminne sedan 1935. Den ingår sedan 1994 i Sveriges första nationalstadspark.

KULTURHISTORISK BESKRIVNING - Innan Hagaparken började anläggas i området utmed Brunnsvikens västra strand fanns på dess plats två gårdar: Haga gård i söder och Brahelund i norr. Åkerarealen var liten och gårdarnas verksamhet var inriktad på djurhållning. Den öppna marken bestod främst av slåtterängar för foderproduktion. Skogen användes som betesmark, för virkesuttag och till ved och var därför glesare än idag. I sluttningarna mellan skogen och den öppna marken fanns hagmarker och lövängar. Vid Brahelund fanns även halvöppen lövskog med grov ek samt fångstgropar för jaktändamål. Runt gårdarna fanns alléer och lövskogsbestånd, som i vissa fall kom att införlivas i parkanläggningen.
1771 köpte Gustav III Haga gård och 1785 Brahelund. Kungens ursprungliga planer för området var att anlägga en engelsk park enligt stilideal från bl a England, Frankrike och Kina. Så småningom utvecklades dessa planer till att omfatta ett representativt och storslaget Haga med en mängd byggnadsverk och ett stort lustslott.
1771 - 1780 anlades under kungens ledning en enkel promenadpark på de tre holmarna i Brunnsviken, söder om Haga gård. 1780 - 85, då Fredrik Magnus Piper var huvudansvarig både för att upprätta planer för parken och leda anläggningsarbetet blev projektet mer omfattande. Nu utvidgades parken kring Haga gård och omgivande höjder. Efter 1785, när hela Brahelunds gård införlivats nådde anläggnings- och byggprojektet sin kulmen. Det direkta ansvaret för anläggningsarbetena övertogs av J C Ackermann med medverkan av kungen själv, flera arkitekter och andra personer. Piper medverkade därefter främst med fortsatta planer för parken och genom att underhand färdigställa parkens stora generalplan med 1786 angivet som slutdatum.
Parkens utformning byggde i hög grad på kontrasten mellan områdets fem kullar, gårdarnas omgivande kulturlandskap och läget vid Brunnsviken. Vid anläggningsarbetet lades stor möda på att modellera och förbättra terrängen. Berg sprängdes bort, sänkor fylldes, sanka områden dikades och kalt berg torvtäcktes. Dessa arbeten koncentrerades främst till den öppna marken och övergångs-zonerna mot höjdernas hagmark och skog. Gångstigar och körvägar anlades och gavs lämplig lutning. Längs Brunnsviken skapades ytterligare holmar och kanaler norr och söder om Brahelunds gård. Stora, urskålade gräsmattor (pelouser) anlades både vid Gamla Haga, nuvarande Vasaslätten, och vid Brahelund, nedanför Koppartälten.
Olika byggnader och paviljonger uppfördes, vilkas placeringar var noga genomtänkta för att de skulle bilda fondmotiv för siktlinjer och ingå i parkens komposition. I berget, söder om Brahelunds gård, sprängdes ett schakt och en tilloppstunnel för ett vattenuppfordringsverk. Tunnelns mynning mot Brunnsviken liknar idag en grotta och benämns därför Grottan.
Planteringarna i parken omfattade både svenska och importerade växter och under anläggningstiden fanns här flera plantskolor. Den nya vegetationen skulle både förstärka den ursprungliga växtligheten och bygga upp nya, rumsbildande planteringar och siktlinjer. Idag är de flesta av de mer exotiska inslagen försvunna.
Efter 1792, då Gustav III blev mördad, avstannade mycket av det storslagna projektet i Haga.
Men olika tillskott och förändringar har utförts t ex gällande vägsystemet. Genom landhöjningen samt vattensänkningen av Brunnsviken på 1860-talet, ödelades flera av kanalerna och holmarna.
Parken har från 1800-talet haft stor betydelse som rekreationsområde för stockholmare och turister.

KÄLLA: Förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet 2004.

Hagaparken är Sveriges kanske främsta exempel på en "engelsk park", en parkstil som utvecklades i England vid mitten av 1700-talet som en reaktion mot den formella och strikta barocken. Det omfattande parkområdet och dess många välbevarade byggnader och monument, främst från 1700- och 1800-talen, har utformats av sin tids mest välrenommerade och inflytelserika arkitekter och konstnärer samt, inte minst, Gustav III själv, som var initiativtagare till lustparken. Anläggningen präglas alltjämt starkt av och ger en inblick i kungens och hovets levnadssätt samt uppfattningen om friluftsliv, arkitektur och konst under det sena 1700-talet.
Centrala historiska händelser har utspelat sig på Haga eftersom anläggningen har varit kunglig bostad och, under 1900-talets senare del, gästbostad för besökande stats- och regeringschefer.
Under 1800- och 1900-talet har parkens och många av dess byggnaders funktioner förändrats. Hagaparken har i allt större utsträckning utnyttjats för promenader, musikevenemang, visningar och annan rekreation och är ett välkänt utflyktsmål för stockholmare och turister.
Hagaparken är statligt byggnadsminne sedan 1935. Den ingår sedan 1994 i Sveriges första nationalstadspark.

KULTURHISTORISK BESKRIVNING - Innan Hagaparken började anläggas i området utmed Brunnsvikens västra strand fanns på dess plats två gårdar: Haga gård i söder och Brahelund i norr. Åkerarealen var liten och gårdarnas verksamhet var inriktad på djurhållning. Den öppna marken bestod främst av slåtterängar för foderproduktion. Skogen användes som betesmark, för virkesuttag och till ved och var därför glesare än idag. I sluttningarna mellan skogen och den öppna marken fanns hagmarker och lövängar. Vid Brahelund fanns även halvöppen lövskog med grov ek samt fångstgropar för jaktändamål. Runt gårdarna fanns alléer och lövskogsbestånd, som i vissa fall kom att införlivas i parkanläggningen.
1771 köpte Gustav III Haga gård och 1785 Brahelund. Kungens ursprungliga planer för området var att anlägga en engelsk park enligt stilideal från bl a England, Frankrike och Kina. Så småningom utvecklades dessa planer till att omfatta ett representativt och storslaget Haga med en mängd byggnadsverk och ett stort lustslott.
1771 - 1780 anlades under kungens ledning en enkel promenadpark på de tre holmarna i Brunnsviken, söder om Haga gård. 1780 - 85, då Fredrik Magnus Piper var huvudansvarig både för att upprätta planer för parken och leda anläggningsarbetet blev projektet mer omfattande. Nu utvidgades parken kring Haga gård och omgivande höjder. Efter 1785, när hela Brahelunds gård införlivats nådde anläggnings- och byggprojektet sin kulmen. Det direkta ansvaret för anläggningsarbetena övertogs av J C Ackermann med medverkan av kungen själv, flera arkitekter och andra personer. Piper medverkade därefter främst med fortsatta planer för parken och genom att underhand färdigställa parkens stora generalplan med 1786 angivet som slutdatum.
Parkens utformning byggde i hög grad på kontrasten mellan områdets fem kullar, gårdarnas omgivande kulturlandskap och läget vid Brunnsviken. Vid anläggningsarbetet lades stor möda på att modellera och förbättra terrängen. Berg sprängdes bort, sänkor fylldes, sanka områden dikades och kalt berg torvtäcktes. Dessa arbeten koncentrerades främst till den öppna marken och övergångs-zonerna mot höjdernas hagmark och skog. Gångstigar och körvägar anlades och gavs lämplig lutning. Längs Brunnsviken skapades ytterligare holmar och kanaler norr och söder om Brahelunds gård. Stora, urskålade gräsmattor (pelouser) anlades både vid Gamla Haga, nuvarande Vasaslätten, och vid Brahelund, nedanför Koppartälten.
Olika byggnader och paviljonger uppfördes, vilkas placeringar var noga genomtänkta för att de skulle bilda fondmotiv för siktlinjer och ingå i parkens komposition. I berget, söder om Brahelunds gård, sprängdes ett schakt och en tilloppstunnel för ett vattenuppfordringsverk. Tunnelns mynning mot Brunnsviken liknar idag en grotta och benämns därför Grottan.
Planteringarna i parken omfattade både svenska och importerade växter och under anläggningstiden fanns här flera plantskolor. Den nya vegetationen skulle både förstärka den ursprungliga växtligheten och bygga upp nya, rumsbildande planteringar och siktlinjer. Idag är de flesta av de mer exotiska inslagen försvunna.
Efter 1792, då Gustav III blev mördad, avstannade mycket av det storslagna projektet i Haga.
Men olika tillskott och förändringar har utförts t ex gällande vägsystemet. Genom landhöjningen samt vattensänkningen av Brunnsviken på 1860-talet, ödelades flera av kanalerna och holmarna.
Parken har från 1800-talet haft stor betydelse som rekreationsområde för stockholmare och turister.

KÄLLA: Förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet 2004.