HARPSUNDS HERRGÅRD

Harpsund var ursprungligen en by på halvön (den s k Ön), söder om nuvarande herrgården. Gårdarna slogs samman, blev säteri och flyttades på 1600-talet till det nuvarande läget. Den nuvarande gårdens flygelbyggnader härrör från denna tid. Axel Stålarm, president i Göta hovrätt och landshövding, ärvde år 1647 Harpsund och ändrade namnet till Axelsberg. Axel Stålarm flyttade också gården till det mer skyddade läget vid den norra sidan av Harpsundsviken där den ligger idag. 1784 kom gården i släkten Sparres ägo och förblev så till 1899 då en kusin till Hjalmar Wicander tillsammans med en kompanjon köpte den av Ernst Fredrik Sparres änka. Hjalmar Wicander köpte Harpsund av kusinens änka och nu återtogs namnet Harpsund.

Gården var i behov av renovering och huvudbyggnaden var i så dåligt skick att den måste rivas. Den nya byggnaden, som var färdig 1914 är ett tvåvåningshus i karolinsk stil, ritad av Otar Hökberg. Otar Hökerberg anlitades sedan för projektering av ny- och ombyggnader på Harpsunds herrgård under flera årtionden. Byggnaderna präglades till en början av tidens nationalromantiska strömningar. Under 1920-talet utvecklades stilidealen i mera klassisk riktning. Detta återspeglas i nybyggnader men även i omgestaltning av befintliga byggnader.

När Hjalmar Wicander avled 1939 ärvdes gården av sonen Carl August Wicander, som vid sin död 1952 donerade den till svenska staten, med villkoret att huvudbyggnaden uppläts till rekreations- och representationsbostad åt statsministern. 1953 års riksdag accepterade donationen, med modifikationen att statsministern också skulle kunna upplåta Harpsund till regering, riksdag, organisationer och sammanslutningar för konferenser och sammanträden. I enlighet med Carl August Wicanders önskan är Harpsund idag bevarat så som gården såg ut när familjen Wicander bodde där.

KÄLLOR: Skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1994-09-22. Beteckning 2020/92
Vårdprogram, Statens Fastighetsverk och Webjörn arkitektkontor 2000
Statens Fastighetsverk, http://www.sfv.se/

Harpsund var ursprungligen en by på halvön (den s k Ön), söder om nuvarande herrgården. Gårdarna slogs samman, blev säteri och flyttades på 1600-talet till det nuvarande läget. Den nuvarande gårdens flygelbyggnader härrör från denna tid. Axel Stålarm, president i Göta hovrätt och landshövding, ärvde år 1647 Harpsund och ändrade namnet till Axelsberg. Axel Stålarm flyttade också gården till det mer skyddade läget vid den norra sidan av Harpsundsviken där den ligger idag. 1784 kom gården i släkten Sparres ägo och förblev så till 1899 då en kusin till Hjalmar Wicander tillsammans med en kompanjon köpte den av Ernst Fredrik Sparres änka. Hjalmar Wicander köpte Harpsund av kusinens änka och nu återtogs namnet Harpsund.

Gården var i behov av renovering och huvudbyggnaden var i så dåligt skick att den måste rivas. Den nya byggnaden, som var färdig 1914 är ett tvåvåningshus i karolinsk stil, ritad av Otar Hökberg. Otar Hökerberg anlitades sedan för projektering av ny- och ombyggnader på Harpsunds herrgård under flera årtionden. Byggnaderna präglades till en början av tidens nationalromantiska strömningar. Under 1920-talet utvecklades stilidealen i mera klassisk riktning. Detta återspeglas i nybyggnader men även i omgestaltning av befintliga byggnader.

När Hjalmar Wicander avled 1939 ärvdes gården av sonen Carl August Wicander, som vid sin död 1952 donerade den till svenska staten, med villkoret att huvudbyggnaden uppläts till rekreations- och representationsbostad åt statsministern. 1953 års riksdag accepterade donationen, med modifikationen att statsministern också skulle kunna upplåta Harpsund till regering, riksdag, organisationer och sammanslutningar för konferenser och sammanträden. I enlighet med Carl August Wicanders önskan är Harpsund idag bevarat så som gården såg ut när familjen Wicander bodde där.

KÄLLOR: Skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1994-09-22. Beteckning 2020/92
Vårdprogram, Statens Fastighetsverk och Webjörn arkitektkontor 2000
Statens Fastighetsverk, http://www.sfv.se/