HÄLLEBERGA KYRKA

Den nuvarande kyrkan uppfördes 1978 på platsen för en äldre brunnen kyrka.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Uppförd 1819-1820 som ersättning för en medeltida träkyrka. Beslut om nybyggnad hade tagits 1797. För byggnadsarbetena svarade en murmästare Höglander, Älghult och byggmästare Carl Palmgren, Lenhovda. Kyrkan uppfördes efter lokalt upprättade ritningar, som delvis blev omarbetade på ÖIÄ av Per Wilhelm Palmroth 1818. Invigningen förrättades 1821 av biskop Ludvig Mörner. Byggnaden förstördes helt genom brand 1976 och ersattes 1979 med en ny träbyggnad på samma plats.

PLAN OCH MATERIAL - Korskyrka, grekisk korsform, med utbyggd sakristia i öster och torn i väster. Ingångar fanns i tornet, södra korsarmen och på sakristians sydsida. Planen överensstämde med en av de osignerade och odaterade ritningarna samt 1818 års ritning förutom beträffande sakristieingångens placering. Väggarna var uppförda i liggtimmer och reveterade och kalkstrukna. Slätputsade tunna hörnlister och omfattningar. Till och med 1880 var kyrkan endast brädfodrad. Spåntak.

EXTERIÖR - Exteriören återgick främst på 1818 års ritning. Den var föga förändrad före branden förutom utbytet av väggbeklädnaden.

INTERIÖR - Kyrkorummet var delvis förändrat genom 1942-43 års renovering. Då tillkom en klassicerande altaruppställning med altartavla av Simon Gate med motiv från Jesu bergspredikan, som ersatte den ursprungliga, enkelt inramade altartavlan "Kristus sovande i skeppet omgiven av lärjungarna", målad av kapten Salomon Andersson år 1826. Såväl altarring som läktarbarriär och bänkinredning härstammade i princip från samma renovering. Predikstolen med rund korg, smyckad med lisener och förgyllda ornament, var från kyrkans byggnadstid eller strax därefter. Orgelfasaden, utförd 1851 av Johannes Magnusson, Lemnhult, återgick på en ritning av Abraham R Pettersson.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Om Hälleberga kyrkogårds äldsta tid är lite känt. I utdrag av sockenstämmoprotokoll som
publicerats finns en notis som rör kyrkogården i samband med bygget av den nya kyrkan. Den
gamla klockstapeln och kyrkogårdens stiglucka ska säljas på auktion. Man hade alltså planer
på att modernisera även kyrkogården i samband med uppförandet av den nya
kyrkobyggnaden. Den äldsta kyrkan ska ha legat sydost om ingången till dagens kyrka. Man
kan därför anta att delar av kvarter A och B utgör de äldsta brukade områdena av dagens
kyrkogård. Här finns bl.a. två gjutjärnshällar som ska ha flyttats ut från den gamla kyrkan och
placerats på kyrkogården.
Troligen utvidgades kyrkogården så att den kom att den omfattade hela kvarter A och B i
samband med att den nya kyrkan byggdes 1819-21. Den äldsta bild som finns i museets
samlingar är ett vykort från år 1900. Bilden visar kyrkan och kyrkogården från söder.
Kyrkogården är främst utlagd söder om men även väster om kyrkan. Kyrkan och kyrkogården
är högt belägna. En hög stödmur av kanthuggen natursten omger kyrkogården. Stenen ska
ursprungligen ha varit avsedd för kyrkobygget 1819 men att frakta lämplig sten till platsen
blev för dyrt och omständligt. Bönderna begärde och fick tillstånd att istället uppföra kyrkan
av trä och putsa den. Den sten som redan forslats fram användes istället till kyrkogårdsmuren.
Ovanpå stödmuren sattes ett järnstaket upp och kyrkogårdens södra ingång
iordningställdes med portstolpar av granit och svartmålade smidesgrindar. På fotografiet syns
också en bod utanför kyrkogårdens sydvästra hörn. Den ska ha använts för att dela ut
fattighjälp.
Den första kända utvidgningen av kyrkogården gjordes år 1900. Då tillkom delar av kvarter B
samt kvarteren C och D. Idag syns gränsen för denna utvidgning som en svag sluttning på
kyrkogården. På 1930-talet gjordes en omläggning av de områden som då ingick i
kyrkogården d.v.s. kvarter A-D. Man följde de klassicistiska principerna, vilket var vanligt på
landsortskyrkogårdar. Kyrkogården fick ett rätvinkligt gångsystem där två av gångarna
betonades med alléer av knuthamlade almar. Gravkvarteren fick en tydlig avgränsning och
alla utom kvarter A ordnades så att köpta gravplatser placerades i en ram runt kvarterens
ytterkanter. I mitten placerades linjegravar. Linjegravarnas gravvårdar placerades i öppen
jord.
År 1940 påbörjas arbetet med ytterligare en utvidgning. Eftersom kyrkan är placerad på en
hög kulle valde man att bygga den nya delen på uppbyggda terrasser norr och öster om den
gamla kyrkogården. Den nya ytan kommer att ge 196 allmänna gravplatser och 302 köpta
gravplatser. Förslaget ritades av arkitekt Per Wirde, Algutsboda. Planerna godkändes med
vissa förbehåll. Församlingen skulle för det första lösa ägande frågan till den mark som skulle
användas. För det andra skulle en ny brunn grävas åt den bostadsfastighet som låg söder om
kyrkogårdsmuren och vars brunn riskerade att förorenas i och med utvidgningen.
Avslutningsvis skulle församlingen förbinda sig att låta ett 10 meter brett område i den södra
delen av utvidgningen avsättas för planteringar och inte för gravsättningar. Även det var en
eftergift gentemot ovan nämnda bostadsfastighet. Arbetet utfördes av en entreprenörfirma från
Fliseryd. Eftersom det enligt skrivelserna fanns ont om bra sten för de stödmurar och
stenmurar som skulle byggas gjordes dessa av cement. Utmed murarna planterades murgröna.
På murarna placerades ett svartmålat smidesstaket som tillverkades av Natanael Adolfsson,
Gullaskruv. År 1950 inkom en skrivelse till Riksantikvarieämbetet författad av J. E.
Anderbjörk där det ifrågasattes om församlingen haft tillstånd till att bygga stödmurarna av
cement. Det bör dock församlingen ha haft eftersom det sägs uttryckligen i arkitekt Wirdes
förslag från 1940.
På ett flygfotografi från 1950 ser man att kvarteren E, F, G och H på den nya delen norr och
öster om kyrkan har tagits i bruk. Kvarter E uppläts för linjegravplatser. I kvarteren F, G och
H fanns endast köpta gravplatser och i de två sistnämnda kvarteren placerades gravvårdarna
ryggställda med en tujahäck emellan. När kvarteren K och L togs i bruk ordnades de på
samma sätt.
Nästa utvidgning av kyrkogården gjordes 1965. Området som togs i bruk ligger norr om
kyrkogården och beräknades ge 900 nya gravplatser. För att komma till rätta med
nivåskillnaderna byggdes en stödmur av cement i väster. På denna placerades ett
smidesstaket. I norr avgränsades kyrkogården av en häck av häckoxbär och en grusgång. I
söder ordnades med förbindelser till kyrkogårdens äldre delar. Gravvårdarna placeras i rader i
nord-sydlig riktning. Gångarna i nord-sydlig och öst-västlig riktning belades med grus.
Förslaget upprättades av länsarkitekten i Växjö.
År 1975 bekostade Orrefors bruk renoveringen av tre av kyrkogårdens äldsta gravvårdar.
Dessa tre gravvårdar var resta över medlemmar av familjerna Hoppenstedt, Barchaeus och
Taube som ägt Orrefors bruk under 1700- och 1800-talen. Gravvårdarna var av gjutjärn och
två omgärdades av gjutjärnsstaket. Åtgärden innebar rostskyddsbehandling och renovering av
staketen. Kaspar Hoppenstedts gravvård ska också ha flyttats en halv meter eftersom den
påverkades av ett vårdträd på en intilliggande gravplats.
I samband med återuppbyggnaden av Hälleberga kyrka efter branden 1976 drogs nya
ledningar för vatten och avlopp. Inför det arbetet gjordes en arkeologisk undersökning av
schakten som grävdes. Schakten lades dels i gången fram till kyrkans södra entré och dels
sydväst om kyrkan. Man fann rester av skelett och kistor på olika djup. En närmare datering
av fynden gjordes inte. I samband med arbetet på den nya kyrkan flyttades en del gravvårdar
tillfälligt för att inte skadas. De gravvårdar som hade skadats under släckningsarbetet eller av
elden restaurerades.
En minneslund iordningställdes 1987. Fyra år senare handikappanpassades kyrkogården i och
med att en del av de trappor som förband kyrkogårdens olika delar med varandra gjordes om
eller kompletterades med ramper. Förändringen underlättade också transporten av kistor på
kyrkogården. År 2001 gallrades björkarna i östra delen av kyrkogårdens trädkrans och två nya
björkar planterade.

Allmän karaktär
Hälleberga kyrkogård utmärks av sina stora nivåskillnader. Från den högsta punkten där
kyrkan är belägen sluttar kyrkogården svagt åt söder och väster samt kraftigt mot norr och
öster. De terrasser som byggdes norr och öster om kyrkan på 1940-talet ger området en
särpräglad karaktär. Den äldre kyrkogårdsgränsen markeras av stödmurar av kanthuggen
granit medan de modernare terrasserna är av cement. På stödmurarna finns räcken av olika
utformning. Äldre delar av kyrkogården har bevarat sina klassicistiska drag från 1930-talet.
Stora delar av linjegravsområdena med köpta gravplatser i kvarterens ytterkanter finns kvar.

Omgärdning
I söder: Stödmur av mycket varierande höjd. Muren är kallmurad av kanthuggen granit. I
sydost är graniten ersatt av cement. På stödmuren finns staket av gjutjärn som i sydost ersätts
av ett modernare smidesstaket. Här är också en häck av oxel planterad. Utanför stödmuren är
lindar planterade.
I väster: Hög stödmur av kallmurad, kanthuggen granit som vid gränsen för
kyrkogårdsutvidgningen på 1940-talet övergår i en mur av cement. Muren sluttar mot norr. På
muren finns ett gjutjärnsstaket som övergår i smidesstaket vid gränsen för utvidgningen som
gjordes på 1940-talet. Vid gränsen för utvidgningen 1965 ändrar smidesstaketet utseende.
Utanför den äldre kyrkogårdsdelen är lindar och lönnar planterade och utanför de nyare
delarna är rönnar planterade.
I norr: Grusad gång utgör gräns mot skogsområde.
I öster: Staket av tryckimpregnerat trä och stenstolpar. Planterade björkar.

Ingångar
I söder: Portstolpar av granit märkta med årtalet 1900. Svartmålade, dubbla smidesgrindar.
Öster om denna ingång finns en mindre ingång med stolpar av granit och svartmålad, dubbel
smidesgrind.
I väster: Trappa av tryckimpregnerat trä.
I öster: Enkel, svartmålad smidesgrind och granitstolpar. Trappa som leder upp till kyrkans
södra ingång. Stegen av granit och avsatserna belagda med kalkstensplattor. Svartmålat
smidesräcke.

Vegetation
Trädkrans: I söder: lind
I väster: lind, lönn och rönn
I öster: rönn och björk
Övrigt: I östra gränsen av kvarter A är kastanjer och en ek planterade. Knuthamlade almar är
planterade utmed två av gångarna på den äldre kyrkogårdsdelen. I kvarteren B, D och E är
rosor planterade i raderna med linjegravvårdar. I kvarter G, H, K och L finns häckar av tuja.
Gränsen mellan 1940-talets och 1965 års utvidgning markeras i öster av en häck av måbär
samt björkar. Gravkvarteren på kyrkogårdsdelen från 1965 avgränsas av häckar av häckoxbär
samt mot kyrkogårdens gräns av granhäckar. I detta område finns också häckar av ölandstok
och träd av sorten röd hagtorn. Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.

Gångsystem
Gångsystemet är i huvudsak utlagt i ett rätvinkligt system i norr-söder eller öst-väster. Mindre
avvikelser finns där anpassning till kyrkogårdsmuren har gjorts och i kyrkogårdens nordöstra
hörn där slingrande gångar omger ett urngravsområde samt minneslunden. Eftersom det finns
stora nivåskillnaderna på kyrkogården krävs på flera platser trappor och ramper för att binda
samman kyrkogårdens olika delar. Ramperna är belagda med asfalt och kantas av gatsten eller
plattor. Trapporna i öster har steg av huggen granit och avsatser belagda med kalksten. I norr
är stegen av granit och däremellan smågatsten.

Gravvårdstyper
Det första intrycket av gravvårdarna på Hälleberga kyrkogård domineras av
linjegravsområdenas små gravvårdar som med sin masseffekt ger kvarteren en ålderdomlig
karaktär. Detta intryck förstärks av de höga stående gravvårdarna som finns på kyrkogårdens
äldre del. Hos flera gravvårdar, oavsett ålder, finns klassicistiska drag som knyter an till
antiken. Det kan t.ex. handla om symmetriskt uppställda vårdar med kolonner eller pilastrar.
Denna typ av gravvårdar var vanlig på 1930- och 40-talen. Dekor i form av lagerkransar och
urnor hör också till typiska klassicistiska stildrag. Ett mindre antal av dessa gravplatser är
belagda med grus och försedda med omgärdningar. På de nya delarna av kyrkogården
dominerar låga, rektangulära gravvårdar som varit vanliga sedan 1930-talet. Urngravsområdet
i kvarter violen utmärker sig. Här finns endast liggande gravvårdar och flera av dem är av
natursten.

Minneslund
Minneslunden anlades 1987. Platsen utgörs av en gräsmatta som avgränsas av grusbelagda
gångar. Genom området rinner en bäck vars vatten samlas upp i en damm med fontän. I
sluttningen väster om dammen är sockertoppsgranar, enar och buskar av idegran planterade.
Här finns också bänkar, planteringar med perenner, gångar av smågatsten samt ställ för
blomvaser. Öster om bäcken står ett kors av smide och glas. Ytan där urnsättningarna sker är
markerad med gatsten i gräsmattan.

Byggnader
En bisättningskällare är byggd i stödmuren i gränsen mellan den gamla kyrkogården och
1940-talets utvidgning. Interiört är väggarna släta cementväggar som målats i vitt. Exteriört är
fasaden lik stödmuren. Dörrarna är dubbla och klädda med plåt. Idag används utrymmet som
förråd. Här finns bland annat äldre katafalker och två kläppar från den nedbrunna kyrkans
klockor.
Utanför kyrkogårdens sydvästra hörn finns en bod med rödmålad träpanel, vita foder och
gråmålade dörrar. Boden användes ursprungligen som likbod och vedbod. Taket är belagt
med tegel. Två av dörrarna har försetts med smidda dörrhandtag som målats i svart. Troligen
uppfördes den någon gång efter utvidgningen av kyrkogården år 1900. Den återfinns på bilder
från 1950 men bör vara äldre än så. Idag används den som förråd.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning
Kvarter A
Allmän karaktär:
Kvarter A är beläget sydost om kyrkan. Kvarteret avgränsas i norr och väster av asfalterade
gångar, i söder av kyrkogårdens stödmur och i öster av den stödmur som tidigare utgjorde
kyrkogårdens östra gräns. Här växer några kastanjer och en stor ek. I kvarterets västra del står
en rad knuthamlade almar. Samtliga gravvårdar i kvarteret är vända mot öster. Kvarteret är ett
gammalt köpegravsområde med en ålderdomlig karaktär.

Gravvårdstyper
Intrycket av gravvårdarna i kvarter A domineras av de påkostade gravvårdarna med
omgärdningar som finns i kvarterets östra del. Inflytandet från järnbruket i Orrefors är
märkbart. Här finns sju gravvårdar av gjutjärn och fyra gravplatser är belagda med grus och
omgärdade av smides- eller gjutjärnsstaket. Den äldsta gravvården som står på ursprungsplats
är ett gjutjärnskors rest över P. L. Sellergren från 1843 och den yngsta är från 1995.
Gravvårdar från slutet av 1800-talet och 1900-talet första decennier dominerar. Materialet är
företrädesvis grå och svart granit. Förutom granit och gjutjärn finns här en gravvård av
kalksten, en av sandsten samt ett kors som troligen är av marmor. Tre av gravvårdarna har
flyttats. Två av dem är de gjutjärnshällar som flyttades ut när kyrkan byggdes om 1819.
Gravvården av kalksten hade flyttats bort från kyrkogården men togs tillbaka och placerades i
kvarter A. Att ange yrkestitlar är vanliga i kvarteret. De vanligaste är folkskollärare,
handlanden, hemmansägare och kyrkvärd. Därutöver finns titlarna komminister,
grosshandlare, organist, bataljonsadjutant, kontraktsprost, kantor, rättare, major, friherre,
skogvaktare, bruksförvaltare, nämndeman och riksdagsman. Den dödes hemort anges på
majoiteten av gravvårdarna.

Övrigt
I kvarteret har flera för bygden betydelsefull personer sina gravplatser. Den mest kända av
dem är kyrkoherden Peter Lorents Sellergren som var verksam i Hällerberga från tidigt 1800-
tal fram till sin död 1843. Hans första tid i socknen var mindre lyckad. Sellergren hade grava
alkoholproblem och flera gånger skriver församlingen till biskopen och klagar över att deras
präst varit så berusad att han inte kunnat utföra sitt arbete. År 1814 vände det dock. Från detta
år var Sellergren omvänd och kom därefter att bli en mycket framstående inomkyrklig
väckelsepräst som drog stora skaror till gudstjänsterna i Hälleberga. Det berättas att om
människor runt om i landet vid den här tiden fick bekymmer så var det vanligt att
omgivningen gav rådet att man skulle resa till Hälleberga för att få tala med Sellergren. Enligt
traditionen ska Sellergrens gravvård stå på den plats där altaret i Hällebergas första kyrka ska
ha stått.
Förutom Sellergren är tre f.d. ägare av till Orrefors järnbruk begravda i kvarteret. De är C. H.
Barchaeus död 1836, Kaspar Hoppenstedt död 1796 och C. F. Taube död 1852. Titlar och
namn avslöjar att här också finns andra personer som varit knutna till Orrefors. En av 1900-
talets mest framstående glasformgivare Simon Gate har sin gravplats i kvarteret. Han var
under en längre tid verksam som formgivare på järnbrukets efterföljare, Orrefors Glasbru

Kvarter B, C, D och E
Allmän karaktär
De fyra kvarteren är placerade i kyrkogårdens sydvästra hörn. Samtliga kvarter rymmer eller
har rymt kyrkogårdens linjegravsområden. Kvarter B, C och D har alla tre varit utformade
med köpta gravplatser i kvarterens ytterkanter och linjegravsområden i mitten. I kvarter C kan
man idag bara ana resterna av denna struktur medan den i kvarter B och D ännu är klart
utläsbar. Ett mindre antal köpta gravplatser mitt i västra delen av kvarter B bryter mönstret i
detta kvarter. Kvarter E saknar ramen av köpta gravplatser. Här har istället iordningställts ett
antal köpta gravplatser i västra delen av kvarteret. Kronologiskt går det att följa linjen från
spridda rester i kvarter C, vidare till kvarter D, B, och slutligen E. Bland köpta gravplatserna i
de tre äldre kvarteren finns rester av omgärdningar och grusbeläggningar kvar som berättar
om kvarterets historia.
Linjegravvårdarna i kvarter B, D och E är placerade i rader med öppen jord. Mellan
gravvårdarna har röda rosor planterats. Majoriteten av gravvårdarna är vända mot öster. Ett
mindre antal gravvårdar har vänts mot väster p.g.a. gångsystemet. Mellan kvarter B och C på
ena sida och kvarter D på den andra går en av de gångar som markeras av knuthamlade almar.
I kvarter D står en stor lind.

Gravvårdstyper
Intrycket av kvarteren domineras av de små linjegravvårdarna. Majoriteten av dem är stående
men i kvarter D finns också flera liggande gravvårdar. Bland gravvårdarna på de köpta
gravplatserna finns dels höga stående gravvårdar från tidigt 1900-tal och dels låga
rektangulära gravvårdar från 1930-talet och framåt. Flera av dessa har försetts med
klassicistiska stildrag. Den äldsta gravvården i de fyra kvarteren återfinns i kvarter B och är
från 1859. I kvarter C är den äldsta gravvården från 1864, i D från 1887 och i E från 1949. De
tre äldsta kvarteren har gravvårdar från flertalet av 1900-talets decennier men i de kvarter som
ännu har ett sammanhängande linjegravsområde dominerar dessa. De äldsta linjegravarna
finns i kvarter C men utgör här endast spridda rester. I detta kvarter dominerar gravvårdar från
1940- och 1960-talen. Linjen fortsätter 1922 i kvarter D och kan följas fram till 1932. Därefter
fortsätter linjen i kvarter B från 1933 till 1949 för att avslutas i kvarter E från 1949 till mitten
av 1980-talet. Materialet är företrädesvis svart granit men även grå och röd granit
förekommer. Det finns också ett mindre antal gravvårdar av andra material. I kvarter B finns
fyra gravvårdar av gjutjärn. Två av dessa är i form av kors och de står idag inte på sin
ursprungsplats. De båda andra är i form av gjutjärnsplattor. I samma kvarter finns också fyra
gravvårdar av sandsten och en av kalksten. I kvarter D finns ett modernt kors av marmor. Två
gravvårdar i kvarter B och en i kvarter D är i form av glasskivor som snedställts i en ram av
smide. Sex gravplatser är belagda med grus och omgärdas av stenram, pollare och kätting
eller staket av smide. Fyra gravplatser som är insådda med gräs omgärdas av stenram. Att
ange yrkestitlar är vanligt på de köpta gravplatserna vårdar medan endast enstaka förekommer
på linjegravarnas vårdar. De vanligast är yrkestitlarna hemmansägare, kyrkvärd, hyttmästare,
änka och häradsdomare. Därutöver förekommer t.ex. titlar som rättare, glasgravör, garvare,
virkeshandlare, banvakt, husägare och lägenhetsägare. På majoriteten av gravvårdarna anges
den dödes hemort.

Övrigt
I kvarter B ligger Johan Jonsson begravd. Han dog på ålderdomshemmet Hällegården 1967,
105 år gammal. Johan var ett känt original i Hälleberga socken. En söndag utropade han sig
själv till kejsare av Vendelkråka på kyrkbacken. Han tillverkade själv hattar av näver m.m.
I de västra delarna av kvarter C ska flera av de sockenbor som avled i spanska sjukan ha
begravts. Flertalet av dessa stenar har tagits bort men enstaka finns kvar. Gravvårdar från
denna tid kan också återfinnas bland köpegravarna i västra delen av kvarter D.

Kvarter F, G, H, I, K och L
Allmän karaktär
Kvarteren tillhör de områden som tillfördes kyrkogården i samband med utvidgningen på
1940-talet. De är anlagda på långsmala terrasser som stöds av murar av cement. Antalet
gravplatser är begränsat. Det största kvarteret är kvarter I som rymmer 72 gravplatser. Kvarter
F och I är belägna norr om kyrkan och övriga fyra öster om kyrkan. I kvarter F och I är
samtliga gravvårdar vända mot öster. De övriga kvarteren har ryggställda gravvårdar vända
mot öster eller väster. Mellan raderna av gravvårdar är häckar av tuja planterade. Från
kyrkans östra sida leder en trappa i flera avsatser ner till kyrkogården östra gräns. Utmed varje
kvarter finns en grusad gång. Vid stödmurarna av cement är murgröna planterad. I södra delen
av kvarter L finns en mindre oxelhäck i kyrkogårdens omgärdning och i södra delen av
kvarter H står två träd av sorten benved.

Gravvårdstyper
Kvarteren ger ett enhetligt intryck med låga, rektangulära gravvårdar. De kvarter som först
tagits i bruk förefaller vara kvarter G och H. I kvarter G finns gravvårdar från 1949 och i
kvarter H från 1951. I båda finns dock märkliga avvikare. En gravvård i kvarter G ska vara
från 1932 och en från 1943 samt i kvarter H en vård från 1942. Därefter följer kvarteren i
ordningen K 1954, L 1956, I 1958 och F 1962. I samtliga kvarter dominerar vårdar från 1950-
eller 1960-talen. Flera av vårdarna bär klassicistiska stildrag. Enstaka gravvårdar med senare
datering förekommer. Materialet är företrädesvis grå granit men även röd och svart
förekommer. Två gravvårdar av marmor finns i kvarter H och I. Att ange yrkestitlar
förekommer på gravvårdar i alla kvarter utom F. Det rör sig dock endast om ett fåtal i varje
kvarter. De titlar som finns är hemmansägare, smedmästare, köpman, lantbrevbärare, gravör,
lantbrukare, kronojägare, syssloman, ingenjör och sågverksägare. Den dödes hemort anges på
majoriteten av gravvårdarna.

Kvarter konvaljen, blåsippan, vitsippan, prästkragen, blåklockan och
violen
Allmän karaktär
Blomsterkvarteren anlades 1965. De är belägna i kyrkogårdens norra del. Runt hela området
går en grusgång som följer kyrkogårdsgränsen. En större grusgång delar området i en västlig
och en östlig halva. Gången leder fram till en grusad samlingsplats med bänkar och häckar av
ölandstok. Platsen liksom gången kantas på båda sidor av häckoxbär. Häckar av häckoxbär är
också planterade som gräns mellan kv blåsippan och vitsippan samt mellan blåklockan och
prästkragen. Kvarteren konvaljen, blåsippan och vitsippan avgränsas i väster och kvarteret
prästkragen i öster av granhäck. I söder avgränsas kvarteret violen av en häck av måbär och
en rad björkar.
Öster om kvarteren violen, blåklockan och prästkragen ligger minneslunden. I kvarter violen
finns en urnlund. Detta område har getts en friare utformning är de strikta kistgravsområden.
Urnlundens gravvårdar är placerade i böljande rader som är vända mot sydost. I området finns
häckar av häckoxbär och en rad av röd hagtorn mot kvarterets kistgravplatser. Övriga
gravvårdar är placerade i rader och vända mot öster eller väster.

Gravvårdstyper
Kvarteren domineras av låga, rektangulära gravvårdar. Materialet är främst grå granit men
även röd och svart granit förekommer. I urnlunden är samtliga gravvårdar liggande och fler av
dem är naturstenar. De äldsta gravvårdarna är från 1968 och finns i kvarteret konvaljen.
Därefter följer blåsippan 1970, violen 1971 och blåklockan 1987. Kvarteren prästkragen och
vitsippan har ännu inte tagits i bruk. Den äldsta gravvården i urnlunden i kvarteret violen är
från 1984. Att ange yrkestitlar på gravvårdarna är vanligast i kvarteret konvaljen. De som
finns är hemmansägare , glasslipare, byggmästare, åkeriägare, köpman, glasgravör,
glasmålare, gravör. Utöver dessa finns titeln kyrkoherde i kvarteret blåsippan. Den dödes
hemort anges på majoriteten av gravvårdarna.