HÄLSINGTUNA KYRKA

Kyrkogården omger kyrkan på alla sidor, då den successivt efter behov har utökats. Den äldsta delen skiljer sig dock från den nyare i struktur och omgärdning. Denna del av kyrkogården omgärdas helt av ett svartmålat gjutjärnsstaket på en kraftig sockel av huggen sten. Ingången till kyrkogården är placerad mitt framför kyrkans västra entré och här har tidigare funnits grindar som numer är borttagna. Mellan kyrkan och kyrkogårdsentrén finns en bred gång av röda stenplattor. Innanför staketet återfinns en trädkrans av lövträd, men enstaka lövträd står även inne på kyrkogården. Huvudsakligen är marken gräsklädd och uppdelad i kvarter av grusgångar.

Kyrkogården har en traditionell uppbyggnad med större familjegravar längs ytterkanterna och gångarna. Mot öster finns ett större kvarter med många äldre små, huvudsakligen stående, gravstenar, men några äldre vitmålade träkors förekommer också. Norr om kyrkan har kyrkogården en modernare karaktär med gravvårdar från 1900-talets senare hälft placerade i rader med klippta rygghäckar. Kyrkogårdens äldsta del är belägen söder om kyrkan och här står även den tidigare omnämnda stora runstenen. Här återfinns, om än ovanligt få, större familjegravar med omgärdning varav en stor gravvård med omgärdning och gravvård av gjutjärn från 1830-talet, vilken tillhör de mer speciella på kyrkogården. De flesta gravvårdar är dock även här av sten, varav några mycket höga. Här finns även ett relativt stort antal järnskors med ovanligare utformning. Intill sakristian finns ett antal påkostade gravvårdar över några prästfamiljer som levt och verkat inom församlingen. De kvarvarande titlarna på kyrkogårdens gravvårdar anknyter delvis till havsanknutna yrken, som fiskare, båtsman etc, men hantverksyrken och kyrkliga titlar är också vanliga. På många gravvårdar är även bynamnet angivet.

Kyrkogårdens nyare del, som anlades kring 1970 omgärdas mot väster, norr och öster av ett lågt järnstaket placerat på en stensockel. Parallellt med den äldsta kyrkogårdsdelens terrasskant löper en asfalterad körväg, men i övrigt utgörs gångarna av grusgångar. En relativt brant stentrappa binder samman de båda delarna och längs terrasskanten finns planteringar i rabatter. I anslutning till den asfalterade vägen finns en liten plats med stenbeläggning och sittbänkar. Marken på den nyare delen är huvudsakligen gräsbevuxen och vegetationen består i övrigt av lövträd placerade mellan gravraderna samt enstaka häckar. Gravvårdarna är huvudsakligen av sten och stående, men enstaka träkors samt ett vitmålat järnkors kan också beskådas. Mitt på den norra delen av den yngsta kyrkogårdsdelen ligger en minneslund som givits en rund form, där en rund bassäng med planteringar utanför omges av grusgångar samt en gjuten mur med ett lågt järnräcke överst. I den sydvästra delen av minneslunden finns en smyckningsplats anordnad intill en upprest natursten.

Mitt på den öppna större ytan som finns väster om Hälsingtunas kyrkotomt står sedan 1777 församlingens nuvarande klockstapel. Byggnaden har åttkantig grundplan och består av en underliggande spånklädd bod med brant tak. Över boden reser sig åtta kraftiga stolpar vilka bär upp klockvåningen som är försedd med vitmålade räcken. Den spånklädda tornhuven är uppdelad i fyra etapper som avdelas av horisontella partier med vitmålade speglar med gråfärgade ramar. Överst tronar en dekorerad järnspira som kröns av ett förgyllt klot och en tupp. Byggnaden har dörrar till den underliggande boden respektive den ursprungliga branta trappan till klockplanet.

Precis vid kyrkogårdens södra gräns ligger församlingens gravkapell, en rektangulär byggnad som består av ett rum i markplan med ingång från norr och ett källarutrymme med port mot söder. Byggnaden som uppfördes under 1940-talet har grund av huggen sten, vitputsade fasader och rundbågiga fönster i det övre planet med brunmålade snickerier. Ovanför den stora brunmålade träporten mot norr finns en korsformad fördjupning i putsen. Byggnaden täcks av ett sadeltak klätt med kopparplåt. I källarvåningen som har vitputsade väggar finns en äldre kistlyft mitt på golvet. I övervåningen har gravkapellet trägolv, vitputsade väggar och trätak. Vid östväggen står ett litet vitmålat altare, men i övrigt saknas fast inredning i gravkapellet.

Kyrkogården omger kyrkan på alla sidor, då den successivt efter behov har utökats. Den äldsta delen skiljer sig dock från den nyare i struktur och omgärdning. Denna del av kyrkogården omgärdas helt av ett svartmålat gjutjärnsstaket på en kraftig sockel av huggen sten. Ingången till kyrkogården är placerad mitt framför kyrkans västra entré och här har tidigare funnits grindar som numer är borttagna. Mellan kyrkan och kyrkogårdsentrén finns en bred gång av röda stenplattor. Innanför staketet återfinns en trädkrans av lövträd, men enstaka lövträd står även inne på kyrkogården. Huvudsakligen är marken gräsklädd och uppdelad i kvarter av grusgångar.

Kyrkogården har en traditionell uppbyggnad med större familjegravar längs ytterkanterna och gångarna. Mot öster finns ett större kvarter med många äldre små, huvudsakligen stående, gravstenar, men några äldre vitmålade träkors förekommer också. Norr om kyrkan har kyrkogården en modernare karaktär med gravvårdar från 1900-talets senare hälft placerade i rader med klippta rygghäckar. Kyrkogårdens äldsta del är belägen söder om kyrkan och här står även den tidigare omnämnda stora runstenen. Här återfinns, om än ovanligt få, större familjegravar med omgärdning varav en stor gravvård med omgärdning och gravvård av gjutjärn från 1830-talet, vilken tillhör de mer speciella på kyrkogården. De flesta gravvårdar är dock även här av sten, varav några mycket höga. Här finns även ett relativt stort antal järnskors med ovanligare utformning. Intill sakristian finns ett antal påkostade gravvårdar över några prästfamiljer som levt och verkat inom församlingen. De kvarvarande titlarna på kyrkogårdens gravvårdar anknyter delvis till havsanknutna yrken, som fiskare, båtsman etc, men hantverksyrken och kyrkliga titlar är också vanliga. På många gravvårdar är även bynamnet angivet.

Kyrkogårdens nyare del, som anlades kring 1970 omgärdas mot väster, norr och öster av ett lågt järnstaket placerat på en stensockel. Parallellt med den äldsta kyrkogårdsdelens terrasskant löper en asfalterad körväg, men i övrigt utgörs gångarna av grusgångar. En relativt brant stentrappa binder samman de båda delarna och längs terrasskanten finns planteringar i rabatter. I anslutning till den asfalterade vägen finns en liten plats med stenbeläggning och sittbänkar. Marken på den nyare delen är huvudsakligen gräsbevuxen och vegetationen består i övrigt av lövträd placerade mellan gravraderna samt enstaka häckar. Gravvårdarna är huvudsakligen av sten och stående, men enstaka träkors samt ett vitmålat järnkors kan också beskådas. Mitt på den norra delen av den yngsta kyrkogårdsdelen ligger en minneslund som givits en rund form, där en rund bassäng med planteringar utanför omges av grusgångar samt en gjuten mur med ett lågt järnräcke överst. I den sydvästra delen av minneslunden finns en smyckningsplats anordnad intill en upprest natursten.

Mitt på den öppna större ytan som finns väster om Hälsingtunas kyrkotomt står sedan 1777 församlingens nuvarande klockstapel. Byggnaden har åttkantig grundplan och består av en underliggande spånklädd bod med brant tak. Över boden reser sig åtta kraftiga stolpar vilka bär upp klockvåningen som är försedd med vitmålade räcken. Den spånklädda tornhuven är uppdelad i fyra etapper som avdelas av horisontella partier med vitmålade speglar med gråfärgade ramar. Överst tronar en dekorerad järnspira som kröns av ett förgyllt klot och en tupp. Byggnaden har dörrar till den underliggande boden respektive den ursprungliga branta trappan till klockplanet.

Precis vid kyrkogårdens södra gräns ligger församlingens gravkapell, en rektangulär byggnad som består av ett rum i markplan med ingång från norr och ett källarutrymme med port mot söder. Byggnaden som uppfördes under 1940-talet har grund av huggen sten, vitputsade fasader och rundbågiga fönster i det övre planet med brunmålade snickerier. Ovanför den stora brunmålade träporten mot norr finns en korsformad fördjupning i putsen. Byggnaden täcks av ett sadeltak klätt med kopparplåt. I källarvåningen som har vitputsade väggar finns en äldre kistlyft mitt på golvet. I övervåningen har gravkapellet trägolv, vitputsade väggar och trätak. Vid östväggen står ett litet vitmålat altare, men i övrigt saknas fast inredning i gravkapellet.

Kyrkogården omger kyrkan på alla sidor, då den successivt efter behov har utökats. Den äldsta delen skiljer sig dock från den nyare i struktur och omgärdning. Denna del av kyrkogården omgärdas helt av ett svartmålat gjutjärnsstaket på en kraftig sockel av huggen sten. Ingången till kyrkogården är placerad mitt framför kyrkans västra entré och här har tidigare funnits grindar som numer är borttagna. Mellan kyrkan och kyrkogårdsentrén finns en bred gång av röda stenplattor. Innanför staketet återfinns en trädkrans av lövträd, men enstaka lövträd står även inne på kyrkogården. Huvudsakligen är marken gräsklädd och uppdelad i kvarter av grusgångar.

Kyrkogården har en traditionell uppbyggnad med större familjegravar längs ytterkanterna och gångarna. Mot öster finns ett större kvarter med många äldre små, huvudsakligen stående, gravstenar, men några äldre vitmålade träkors förekommer också. Norr om kyrkan har kyrkogården en modernare karaktär med gravvårdar från 1900-talets senare hälft placerade i rader med klippta rygghäckar. Kyrkogårdens äldsta del är belägen söder om kyrkan och här står även den tidigare omnämnda stora runstenen. Här återfinns, om än ovanligt få, större familjegravar med omgärdning varav en stor gravvård med omgärdning och gravvård av gjutjärn från 1830-talet, vilken tillhör de mer speciella på kyrkogården. De flesta gravvårdar är dock även här av sten, varav några mycket höga. Här finns även ett relativt stort antal järnskors med ovanligare utformning. Intill sakristian finns ett antal påkostade gravvårdar över några prästfamiljer som levt och verkat inom församlingen. De kvarvarande titlarna på kyrkogårdens gravvårdar anknyter delvis till havsanknutna yrken, som fiskare, båtsman etc, men hantverksyrken och kyrkliga titlar är också vanliga. På många gravvårdar är även bynamnet angivet.

Kyrkogårdens nyare del, som anlades kring 1970 omgärdas mot väster, norr och öster av ett lågt järnstaket placerat på en stensockel. Parallellt med den äldsta kyrkogårdsdelens terrasskant löper en asfalterad körväg, men i övrigt utgörs gångarna av grusgångar. En relativt brant stentrappa binder samman de båda delarna och längs terrasskanten finns planteringar i rabatter. I anslutning till den asfalterade vägen finns en liten plats med stenbeläggning och sittbänkar. Marken på den nyare delen är huvudsakligen gräsbevuxen och vegetationen består i övrigt av lövträd placerade mellan gravraderna samt enstaka häckar. Gravvårdarna är huvudsakligen av sten och stående, men enstaka träkors samt ett vitmålat järnkors kan också beskådas. Mitt på den norra delen av den yngsta kyrkogårdsdelen ligger en minneslund som givits en rund form, där en rund bassäng med planteringar utanför omges av grusgångar samt en gjuten mur med ett lågt järnräcke överst. I den sydvästra delen av minneslunden finns en smyckningsplats anordnad intill en upprest natursten.

Mitt på den öppna större ytan som finns väster om Hälsingtunas kyrkotomt står sedan 1777 församlingens nuvarande klockstapel. Byggnaden har åttkantig grundplan och består av en underliggande spånklädd bod med brant tak. Över boden reser sig åtta kraftiga stolpar vilka bär upp klockvåningen som är försedd med vitmålade räcken. Den spånklädda tornhuven är uppdelad i fyra etapper som avdelas av horisontella partier med vitmålade speglar med gråfärgade ramar. Överst tronar en dekorerad järnspira som kröns av ett förgyllt klot och en tupp. Byggnaden har dörrar till den underliggande boden respektive den ursprungliga branta trappan till klockplanet.

Precis vid kyrkogårdens södra gräns ligger församlingens gravkapell, en rektangulär byggnad som består av ett rum i markplan med ingång från norr och ett källarutrymme med port mot söder. Byggnaden som uppfördes under 1940-talet har grund av huggen sten, vitputsade fasader och rundbågiga fönster i det övre planet med brunmålade snickerier. Ovanför den stora brunmålade träporten mot norr finns en korsformad fördjupning i putsen. Byggnaden täcks av ett sadeltak klätt med kopparplåt. I källarvåningen som har vitputsade väggar finns en äldre kistlyft mitt på golvet. I övervåningen har gravkapellet trägolv, vitputsade väggar och trätak. Vid östväggen står ett litet vitmålat altare, men i övrigt saknas fast inredning i gravkapellet.