GÖTEBORGS SYNAGOGA

År 1780 bildades den första officiella judiska församlingen i Göteborg. Under 1800-talet växte församlingen mycket snabbt. Flera stora välbärgade judiska familjer sökte sig får Europa upp till Göteborg och blev snart drivande krafter inom stadens näringsliv. Den första kända synagogan låg i ett trähus vid Drottninggatan. Fastigheten köptes 1802, men brann ned bara några månader därefter. 1808 invigdes en ny synagoga vid Kyrkogatan 44. Denna visade sig dock snart vara för liten för den snabbt växande församlingen.
1855 uppfördes den nuvarande synagogan efter ritningar av arkitekten August Krüger. Den byggdes på jungfrulig mark intill vallgraven tillsammans med de båda grannfastigheterna, vilka utformades för att såväl stå i samklang med som framhäva synagogan. Många av byggnaderna längs Stora Nygatan kom att bebos av kända medlemmar ur Judiska församlingen.
Synagogan är uppförd i det karaktäristiska gula göteborgsteglet och har en arkitektur som blandar klassiserande och orientaliska former. De fyra hörntornen avslutas med åttkantiga tornhuvar, alla krönta med en Davidsstjärna.
Interiören i gudstjänstrummet är storslagen med mycket välbevarade vägg- och takmålningar. Färgsättningen består huvudsakligen av brunt, blått, rött och guld. Ornamentiken är hämtad från Orienten, men också från det fornnordiska formspråket - något som är helt unikt för en synagoga. Här finns väggfasta bänkar för männen och dubbla läktare rymmer bänkar för kvinnorna.
Synagogan har inte genomgått några större förändringar sedan uppförandet. Huvudentréerna, sidoentréerna och trapphusen har målats och till viss del byggts om, men gudstjänstrummet har i huvudsak fått behålla sitt ursprungliga utseende. På 1870-talet utfördes målningsarbeten i gudstjänstrummet, men det är osäkert om dessa innebar ett förbättringsarbete eller en ommålning.
Synagogans fasad och interiör är sällsynt välbevarade. Dess fornnordiskt inspirerande formspråk är unikt för en synagoga. Tillsammans med den övriga bebyggelsen längs Stora Nygatan bildar synagogan en arkitektonisk helhet som är mycket viktig för förståelsen av judarnas roll i Göteborgs historia.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 1999-07-02, Dnr 221-13-98.

År 1780 bildades den första officiella judiska församlingen i Göteborg. Under 1800-talet växte församlingen mycket snabbt. Flera stora välbärgade judiska familjer sökte sig får Europa upp till Göteborg och blev snart drivande krafter inom stadens näringsliv. Den första kända synagogan låg i ett trähus vid Drottninggatan. Fastigheten köptes 1802, men brann ned bara några månader därefter. 1808 invigdes en ny synagoga vid Kyrkogatan 44. Denna visade sig dock snart vara för liten för den snabbt växande församlingen.
1855 uppfördes den nuvarande synagogan efter ritningar av arkitekten August Krüger. Den byggdes på jungfrulig mark intill vallgraven tillsammans med de båda grannfastigheterna, vilka utformades för att såväl stå i samklang med som framhäva synagogan. Många av byggnaderna längs Stora Nygatan kom att bebos av kända medlemmar ur Judiska församlingen.
Synagogan är uppförd i det karaktäristiska gula göteborgsteglet och har en arkitektur som blandar klassiserande och orientaliska former. De fyra hörntornen avslutas med åttkantiga tornhuvar, alla krönta med en Davidsstjärna.
Interiören i gudstjänstrummet är storslagen med mycket välbevarade vägg- och takmålningar. Färgsättningen består huvudsakligen av brunt, blått, rött och guld. Ornamentiken är hämtad från Orienten, men också från det fornnordiska formspråket - något som är helt unikt för en synagoga. Här finns väggfasta bänkar för männen och dubbla läktare rymmer bänkar för kvinnorna.
Synagogan har inte genomgått några större förändringar sedan uppförandet. Huvudentréerna, sidoentréerna och trapphusen har målats och till viss del byggts om, men gudstjänstrummet har i huvudsak fått behålla sitt ursprungliga utseende. På 1870-talet utfördes målningsarbeten i gudstjänstrummet, men det är osäkert om dessa innebar ett förbättringsarbete eller en ommålning.
Synagogans fasad och interiör är sällsynt välbevarade. Dess fornnordiskt inspirerande formspråk är unikt för en synagoga. Tillsammans med den övriga bebyggelsen längs Stora Nygatan bildar synagogan en arkitektonisk helhet som är mycket viktig för förståelsen av judarnas roll i Göteborgs historia.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 1999-07-02, Dnr 221-13-98.

Synagogan är en friliggande byggnad belägen mitt på tomten. De angränsande privatpalatsen och synagogan uppfördes efter ritningar av byggmästare August Krüger. Tillsammans bildar byggnaderna ett enhetligt och monumentalt intryck utmed kanalen. Synagogan med fasader i gult tegel har ett tak med fyra tornhuvar krönta med Davidsstjärnor. Synagogan byggdes något högre än omgivande byggnader.

Mot Östra Larmgatan vänder sig judiska församlingens byggnad med expedition, samlingssal och skollokaler. Byggnaden uppfördes 1961 efter ritningar av arkitekt G Sultan.

År 1780 bildades den första officiella judiska församlingen i Göteborg. Under 1800-talet växte församlingen mycket snabbt. Flera stora välbärgade judiska familjer sökte sig får Europa upp till Göteborg och blev snart drivande krafter inom stadens näringsliv. Den första kända synagogan låg i ett trähus vid Drottninggatan. Fastigheten köptes 1802, men brann ned bara några månader därefter. 1808 invigdes en ny synagoga vid Kyrkogatan 44. Denna visade sig dock snart vara för liten för den snabbt växande församlingen.
1855 uppfördes den nuvarande synagogan efter ritningar av arkitekten August Krüger. Den byggdes på jungfrulig mark intill vallgraven tillsammans med de båda grannfastigheterna, vilka utformades för att såväl stå i samklang med som framhäva synagogan. Många av byggnaderna längs Stora Nygatan kom att bebos av kända medlemmar ur Judiska församlingen.
Synagogan är uppförd i det karaktäristiska gula göteborgsteglet och har en arkitektur som blandar klassiserande och orientaliska former. De fyra hörntornen avslutas med åttkantiga tornhuvar, alla krönta med en Davidsstjärna.
Interiören i gudstjänstrummet är storslagen med mycket välbevarade vägg- och takmålningar. Färgsättningen består huvudsakligen av brunt, blått, rött och guld. Ornamentiken är hämtad från Orienten, men också från det fornnordiska formspråket - något som är helt unikt för en synagoga. Här finns väggfasta bänkar för männen och dubbla läktare rymmer bänkar för kvinnorna.
Synagogan har inte genomgått några större förändringar sedan uppförandet. Huvudentréerna, sidoentréerna och trapphusen har målats och till viss del byggts om, men gudstjänstrummet har i huvudsak fått behålla sitt ursprungliga utseende. På 1870-talet utfördes målningsarbeten i gudstjänstrummet, men det är osäkert om dessa innebar ett förbättringsarbete eller en ommålning.
Synagogans fasad och interiör är sällsynt välbevarade. Dess fornnordiskt inspirerande formspråk är unikt för en synagoga. Tillsammans med den övriga bebyggelsen längs Stora Nygatan bildar synagogan en arkitektonisk helhet som är mycket viktig för förståelsen av judarnas roll i Göteborgs historia.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 1999-07-02, Dnr 221-13-98.

År 1780 bildades den första officiella judiska församlingen i Göteborg. Under 1800-talet växte församlingen mycket snabbt. Flera stora välbärgade judiska familjer sökte sig får Europa upp till Göteborg och blev snart drivande krafter inom stadens näringsliv. Den första kända synagogan låg i ett trähus vid Drottninggatan. Fastigheten köptes 1802, men brann ned bara några månader därefter. 1808 invigdes en ny synagoga vid Kyrkogatan 44. Denna visade sig dock snart vara för liten för den snabbt växande församlingen.
1855 uppfördes den nuvarande synagogan efter ritningar av arkitekten August Krüger. Den byggdes på jungfrulig mark intill vallgraven tillsammans med de båda grannfastigheterna, vilka utformades för att såväl stå i samklang med som framhäva synagogan. Många av byggnaderna längs Stora Nygatan kom att bebos av kända medlemmar ur Judiska församlingen.
Synagogan är uppförd i det karaktäristiska gula göteborgsteglet och har en arkitektur som blandar klassiserande och orientaliska former. De fyra hörntornen avslutas med åttkantiga tornhuvar, alla krönta med en Davidsstjärna.
Interiören i gudstjänstrummet är storslagen med mycket välbevarade vägg- och takmålningar. Färgsättningen består huvudsakligen av brunt, blått, rött och guld. Ornamentiken är hämtad från Orienten, men också från det fornnordiska formspråket - något som är helt unikt för en synagoga. Här finns väggfasta bänkar för männen och dubbla läktare rymmer bänkar för kvinnorna.
Synagogan har inte genomgått några större förändringar sedan uppförandet. Huvudentréerna, sidoentréerna och trapphusen har målats och till viss del byggts om, men gudstjänstrummet har i huvudsak fått behålla sitt ursprungliga utseende. På 1870-talet utfördes målningsarbeten i gudstjänstrummet, men det är osäkert om dessa innebar ett förbättringsarbete eller en ommålning.
Synagogans fasad och interiör är sällsynt välbevarade. Dess fornnordiskt inspirerande formspråk är unikt för en synagoga. Tillsammans med den övriga bebyggelsen längs Stora Nygatan bildar synagogan en arkitektonisk helhet som är mycket viktig för förståelsen av judarnas roll i Göteborgs historia.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 1999-07-02, Dnr 221-13-98.