NYSUNDS KYRKA

KYRKOMILJÖN: Den mellan landsvägen Degerfors-Åtorp och Letälven belägna Nysunds kyrkan omges åt norr och söder av en kyrkogård. På kyrkogården står ett stycke sydost om kyrkans korparti ett bårhus uppfört av sten, putsat och under spåntak. Byggnaden uppfördes sannolikt under 1700-talets andra hälft. Väster om kyrkan och kyrkogården, på andra sidan landsvägen, är servicebyggnad för fastighetens skötsel uppförd (c 1985) och söder därom ligger församlingshemmet.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården är inhägnad av stenmurar i väster och söder. Åt norr finns en terassmur. I västra kyrkogårdsmuren finns tre ingångar mitt för kyrkan samt i norr och söder, samtliga med smidda järngrindar, två med årtalet 1830. Utmed murarna samt mot älvstranden är lövträd planterade. Den äldsta delen av kyrkogården låg söder om kyrkan. Kyrkogården har utvidgats vid olika tidpunkter, bland annat på 1760-talet. Det framgår av en karta från 1839 att kyrkogården då fortfarande enbart låg på den södra sidan om kyrkan. På 1860-talet började man för första gången utvidga kyrkogården åt norr, vilket man sedan fortsatt med under 1900-talet, bland annat utvidgas den norrut på 1950-talet efter planritning av trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén. Kyrkogården är numera indelad i ett antal kvarter, olika stora vilka uppdelas av grusade gångar.
Nysunds kyrkogård visar på en stor variationsrikedom beträffande gravvårdstyper från 1700-talet fram till idag. Bland äldre gravvårdar på kyrkogården märks den Camitzka familjegraven, en ansenlig sandstenstumba med järnringar i lockhällens hörn, brukspatronerna Carl Bergers och Carl Reinh Bergius gravhällar, från början av 1800-talet, samt bland nyare en i klassicistisk stil utförd gjutjärnsobelisk, rest 1911 av Laxå bruk på bruksägarens Elias Strokirk grav (död 1811). På kyrkogården finns många gravplatser med stenramar bevarade. Även gravplatser med staket eller kedjor av gjutjärn finns. Få gravplatser omgärdas av häckplantering och av intresse är ett antal gravvårdar placerade på små gräsklädda jordkullar. Gravvårdar av kalksten och granit finns flera medan kors av järn är mer ovanliga på Nysunds kyrkogård. Ett smitt kors av järn placerat på en sockel av granit norr om kyrkan, i övrigt är endast ett fåtal enkla raka kors bevarade i kvarteren norr om kyrkan. På kyrkogårdens nordligaste del finns exempel på små låga gravvårdar, vanliga som urngravar.
På kyrkogården finns en riklig vegetation med träd som lind, lönn, björk, al, hägg, ädelgran och tall. I norr avgränsas kyrkogården av tall- och björkskog. Längs stenmuren i väster finns en trädrad bestående av hundraåriga lindar. Buskar såsom syren, ros, schersmin och tuja samt klippta häckar av spirea, oxbär och måbär finns. Intill kyrkans södra sida växer buskar av ölandstok och norr om kyrkan rhododendron och schersmin. Under en ek norr om kyrkan finns en meditationsplats.

KYRKOMILJÖN: Den mellan landsvägen Degerfors-Åtorp och Letälven belägna Nysunds kyrkan omges åt norr och söder av en kyrkogård. På kyrkogården står ett stycke sydost om kyrkans korparti ett bårhus uppfört av sten, putsat och under spåntak. Byggnaden uppfördes sannolikt under 1700-talets andra hälft. Väster om kyrkan och kyrkogården, på andra sidan landsvägen, är servicebyggnad för fastighetens skötsel uppförd (c 1985) och söder därom ligger församlingshemmet.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården är inhägnad av stenmurar i väster och söder. Åt norr finns en terassmur. I västra kyrkogårdsmuren finns tre ingångar mitt för kyrkan samt i norr och söder, samtliga med smidda järngrindar, två med årtalet 1830. Utmed murarna samt mot älvstranden är lövträd planterade. Den äldsta delen av kyrkogården låg söder om kyrkan. Kyrkogården har utvidgats vid olika tidpunkter, bland annat på 1760-talet. Det framgår av en karta från 1839 att kyrkogården då fortfarande enbart låg på den södra sidan om kyrkan. På 1860-talet började man för första gången utvidga kyrkogården åt norr, vilket man sedan fortsatt med under 1900-talet, bland annat utvidgas den norrut på 1950-talet efter planritning av trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén. Kyrkogården är numera indelad i ett antal kvarter, olika stora vilka uppdelas av grusade gångar.
Nysunds kyrkogård visar på en stor variationsrikedom beträffande gravvårdstyper från 1700-talet fram till idag. Bland äldre gravvårdar på kyrkogården märks den Camitzka familjegraven, en ansenlig sandstenstumba med järnringar i lockhällens hörn, brukspatronerna Carl Bergers och Carl Reinh Bergius gravhällar, från början av 1800-talet, samt bland nyare en i klassicistisk stil utförd gjutjärnsobelisk, rest 1911 av Laxå bruk på bruksägarens Elias Strokirk grav (död 1811). På kyrkogården finns många gravplatser med stenramar bevarade. Även gravplatser med staket eller kedjor av gjutjärn finns. Få gravplatser omgärdas av häckplantering och av intresse är ett antal gravvårdar placerade på små gräsklädda jordkullar. Gravvårdar av kalksten och granit finns flera medan kors av järn är mer ovanliga på Nysunds kyrkogård. Ett smitt kors av järn placerat på en sockel av granit norr om kyrkan, i övrigt är endast ett fåtal enkla raka kors bevarade i kvarteren norr om kyrkan. På kyrkogårdens nordligaste del finns exempel på små låga gravvårdar, vanliga som urngravar.
På kyrkogården finns en riklig vegetation med träd som lind, lönn, björk, al, hägg, ädelgran och tall. I norr avgränsas kyrkogården av tall- och björkskog. Längs stenmuren i väster finns en trädrad bestående av hundraåriga lindar. Buskar såsom syren, ros, schersmin och tuja samt klippta häckar av spirea, oxbär och måbär finns. Intill kyrkans södra sida växer buskar av ölandstok och norr om kyrkan rhododendron och schersmin. Under en ek norr om kyrkan finns en meditationsplats.

Inventering 2003

KYRKOMILJÖN - Nysund är Karlstads stifts sydöstligaste församling. Socknen består av dal- och strandbygder vid Letälven och Skagern och glesbebyggd skogsbygd. Nysunds socken bildades på 1630-talet av ett flertal byar utefter Letälven, belägen på ömse sidor om gränsen mellan Värmland och Närke. En liten kyrka, Skogsbo kapell, fanns på den till Riseberga kloster hörande egendomen Sunds ägor redan under medeltiden. Kapellet var sannolikt uppfört som ett andaktsställe för vägfarande på Letstigen. Nysunds sockens näringsliv har präglats av åker- och skogsbruk samt järnhantering vid bl a Håkanbol och Ölsboda bruk. Socknen har omväxlande räknats till Värmland och Närke. Från 1923 tillhör socknen Örebro län. Nysund kyrka började byggas 1638 och runt denna uppstod ett sockencentrum och samhället Åtorp.
Namnet Åtorp, som omnämns redan på 1500-talet, visar att Letälven tidigare benämndes å. Letstigen, som just här korsar älven, nämns första gången 1520 som Littestygh. Flera vadställen fanns över älven bl a just vid Åtorp. I kyrkans närhet anlades klockaregård, sockenstuga och gästgivaregård. Handlare och hantverkare bosatte sig här och invånarnas antal ökade. Omkring 40 år efter att kyrkan uppförts kommer bruksrörelsen i sockens norra del igång, och med den gör herrgårdskulturen sitt intåg. Håkanbols bruk anlades 1679 och Lidefors bruk 1691. Sedan 1817 leder en imponerade stenvalvsbro över Letälven. Flera av Åtorps välbevarade byggnader ger tillsammans en god bild av en äldre handelsplats med byggnader utefter en bygata. Den i senare tid uppförda villabebyggelsen har skett i den nordvästra utkanten av samhället. KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården är inhägnad av stenmurar i väster och söder, åt öster angränsar den mot Letälven och åt norr finns en terrassmur som angränsar mot en skogsdunge. I västra kyrkogårdsmuren finns tre ingångar, mitt för kyrkan samt i norr och söder, samtliga med smidda järngrindar, två med årtalet 1830. Den äldsta delen av kyrkogården låg söder om kyrkan. Kyrkogården har utvidgats vid olika tidpunkter, bland annat på 1760-talet. På 1860-talet började man för första gången utvidga kyrkogården åt norr, vilket man sedan fortsatt med under 1900-talet. Bland annat på 1950-talet, efter planritning av trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén. Kyrkogården är numera indelad i ett antal kvarter, vilka uppdelas av grusade gångar. Under en ek norr om kyrkan finns en speciell meditationsplats. Kyrkogården visar på en stor variationsrikedom beträffande gravvårdstyper från 1700-talet fram till idag. Bland äldre gravvårdar på kyrkogården märks den Camitzka familjegraven och ett antal brukspatroners gravar. Ett smitt kors av järn är placerat på en sockel av granit norr om kyrkan, i övrigt är endast ett fåtal enkla, raka kors bevarade i kvarteren norr om kyrkan.

Inventering 2003

KYRKOMILJÖN - Nysund är Karlstads stifts sydöstligaste församling. Socknen består av dal- och strandbygder vid Letälven och Skagern och glesbebyggd skogsbygd. Nysunds socken bildades på 1630-talet av ett flertal byar utefter Letälven, belägen på ömse sidor om gränsen mellan Värmland och Närke. En liten kyrka, Skogsbo kapell, fanns på den till Riseberga kloster hörande egendomen Sunds ägor redan under medeltiden. Kapellet var sannolikt uppfört som ett andaktsställe för vägfarande på Letstigen. Nysunds sockens näringsliv har präglats av åker- och skogsbruk samt järnhantering vid bl a Håkanbol och Ölsboda bruk. Socknen har omväxlande räknats till Värmland och Närke. Från 1923 tillhör socknen Örebro län. Nysund kyrka började byggas 1638 och runt denna uppstod ett sockencentrum och samhället Åtorp.
Namnet Åtorp, som omnämns redan på 1500-talet, visar att Letälven tidigare benämndes å. Letstigen, som just här korsar älven, nämns första gången 1520 som Littestygh. Flera vadställen fanns över älven bl a just vid Åtorp. I kyrkans närhet anlades klockaregård, sockenstuga och gästgivaregård. Handlare och hantverkare bosatte sig här och invånarnas antal ökade. Omkring 40 år efter att kyrkan uppförts kommer bruksrörelsen i sockens norra del igång, och med den gör herrgårdskulturen sitt intåg. Håkanbols bruk anlades 1679 och Lidefors bruk 1691. Sedan 1817 leder en imponerade stenvalvsbro över Letälven. Flera av Åtorps välbevarade byggnader ger tillsammans en god bild av en äldre handelsplats med byggnader utefter en bygata. Den i senare tid uppförda villabebyggelsen har skett i den nordvästra utkanten av samhället. KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården är inhägnad av stenmurar i väster och söder, åt öster angränsar den mot Letälven och åt norr finns en terrassmur som angränsar mot en skogsdunge. I västra kyrkogårdsmuren finns tre ingångar, mitt för kyrkan samt i norr och söder, samtliga med smidda järngrindar, två med årtalet 1830. Den äldsta delen av kyrkogården låg söder om kyrkan. Kyrkogården har utvidgats vid olika tidpunkter, bland annat på 1760-talet. På 1860-talet började man för första gången utvidga kyrkogården åt norr, vilket man sedan fortsatt med under 1900-talet. Bland annat på 1950-talet, efter planritning av trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén. Kyrkogården är numera indelad i ett antal kvarter, vilka uppdelas av grusade gångar. Under en ek norr om kyrkan finns en speciell meditationsplats. Kyrkogården visar på en stor variationsrikedom beträffande gravvårdstyper från 1700-talet fram till idag. Bland äldre gravvårdar på kyrkogården märks den Camitzka familjegraven och ett antal brukspatroners gravar. Ett smitt kors av järn är placerat på en sockel av granit norr om kyrkan, i övrigt är endast ett fåtal enkla, raka kors bevarade i kvarteren norr om kyrkan.

KYRKOMILJÖN: Den mellan landsvägen Degerfors-Åtorp och Letälven belägna Nysunds kyrkan omges åt norr och söder av en kyrkogård. På kyrkogården står ett stycke sydost om kyrkans korparti ett bårhus uppfört av sten, putsat och under spåntak. Byggnaden uppfördes sannolikt under 1700-talets andra hälft. Väster om kyrkan och kyrkogården, på andra sidan landsvägen, är servicebyggnad för fastighetens skötsel uppförd (c 1985) och söder därom ligger församlingshemmet.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården är inhägnad av stenmurar i väster och söder. Åt norr finns en terassmur. I västra kyrkogårdsmuren finns tre ingångar mitt för kyrkan samt i norr och söder, samtliga med smidda järngrindar, två med årtalet 1830. Utmed murarna samt mot älvstranden är lövträd planterade. Den äldsta delen av kyrkogården låg söder om kyrkan. Kyrkogården har utvidgats vid olika tidpunkter, bland annat på 1760-talet. Det framgår av en karta från 1839 att kyrkogården då fortfarande enbart låg på den södra sidan om kyrkan. På 1860-talet började man för första gången utvidga kyrkogården åt norr, vilket man sedan fortsatt med under 1900-talet, bland annat utvidgas den norrut på 1950-talet efter planritning av trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén. Kyrkogården är numera indelad i ett antal kvarter, olika stora vilka uppdelas av grusade gångar.
Nysunds kyrkogård visar på en stor variationsrikedom beträffande gravvårdstyper från 1700-talet fram till idag. Bland äldre gravvårdar på kyrkogården märks den Camitzka familjegraven, en ansenlig sandstenstumba med järnringar i lockhällens hörn, brukspatronerna Carl Bergers och Carl Reinh Bergius gravhällar, från början av 1800-talet, samt bland nyare en i klassicistisk stil utförd gjutjärnsobelisk, rest 1911 av Laxå bruk på bruksägarens Elias Strokirk grav (död 1811). På kyrkogården finns många gravplatser med stenramar bevarade. Även gravplatser med staket eller kedjor av gjutjärn finns. Få gravplatser omgärdas av häckplantering och av intresse är ett antal gravvårdar placerade på små gräsklädda jordkullar. Gravvårdar av kalksten och granit finns flera medan kors av järn är mer ovanliga på Nysunds kyrkogård. Ett smitt kors av järn placerat på en sockel av granit norr om kyrkan, i övrigt är endast ett fåtal enkla raka kors bevarade i kvarteren norr om kyrkan. På kyrkogårdens nordligaste del finns exempel på små låga gravvårdar, vanliga som urngravar.
På kyrkogården finns en riklig vegetation med träd som lind, lönn, björk, al, hägg, ädelgran och tall. I norr avgränsas kyrkogården av tall- och björkskog. Längs stenmuren i väster finns en trädrad bestående av hundraåriga lindar. Buskar såsom syren, ros, schersmin och tuja samt klippta häckar av spirea, oxbär och måbär finns. Intill kyrkans södra sida växer buskar av ölandstok och norr om kyrkan rhododendron och schersmin. Under en ek norr om kyrkan finns en meditationsplats.

KYRKOMILJÖN: Den mellan landsvägen Degerfors-Åtorp och Letälven belägna Nysunds kyrkan omges åt norr och söder av en kyrkogård. På kyrkogården står ett stycke sydost om kyrkans korparti ett bårhus uppfört av sten, putsat och under spåntak. Byggnaden uppfördes sannolikt under 1700-talets andra hälft. Väster om kyrkan och kyrkogården, på andra sidan landsvägen, är servicebyggnad för fastighetens skötsel uppförd (c 1985) och söder därom ligger församlingshemmet.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården är inhägnad av stenmurar i väster och söder. Åt norr finns en terassmur. I västra kyrkogårdsmuren finns tre ingångar mitt för kyrkan samt i norr och söder, samtliga med smidda järngrindar, två med årtalet 1830. Utmed murarna samt mot älvstranden är lövträd planterade. Den äldsta delen av kyrkogården låg söder om kyrkan. Kyrkogården har utvidgats vid olika tidpunkter, bland annat på 1760-talet. Det framgår av en karta från 1839 att kyrkogården då fortfarande enbart låg på den södra sidan om kyrkan. På 1860-talet började man för första gången utvidga kyrkogården åt norr, vilket man sedan fortsatt med under 1900-talet, bland annat utvidgas den norrut på 1950-talet efter planritning av trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén. Kyrkogården är numera indelad i ett antal kvarter, olika stora vilka uppdelas av grusade gångar.
Nysunds kyrkogård visar på en stor variationsrikedom beträffande gravvårdstyper från 1700-talet fram till idag. Bland äldre gravvårdar på kyrkogården märks den Camitzka familjegraven, en ansenlig sandstenstumba med järnringar i lockhällens hörn, brukspatronerna Carl Bergers och Carl Reinh Bergius gravhällar, från början av 1800-talet, samt bland nyare en i klassicistisk stil utförd gjutjärnsobelisk, rest 1911 av Laxå bruk på bruksägarens Elias Strokirk grav (död 1811). På kyrkogården finns många gravplatser med stenramar bevarade. Även gravplatser med staket eller kedjor av gjutjärn finns. Få gravplatser omgärdas av häckplantering och av intresse är ett antal gravvårdar placerade på små gräsklädda jordkullar. Gravvårdar av kalksten och granit finns flera medan kors av järn är mer ovanliga på Nysunds kyrkogård. Ett smitt kors av järn placerat på en sockel av granit norr om kyrkan, i övrigt är endast ett fåtal enkla raka kors bevarade i kvarteren norr om kyrkan. På kyrkogårdens nordligaste del finns exempel på små låga gravvårdar, vanliga som urngravar.
På kyrkogården finns en riklig vegetation med träd som lind, lönn, björk, al, hägg, ädelgran och tall. I norr avgränsas kyrkogården av tall- och björkskog. Längs stenmuren i väster finns en trädrad bestående av hundraåriga lindar. Buskar såsom syren, ros, schersmin och tuja samt klippta häckar av spirea, oxbär och måbär finns. Intill kyrkans södra sida växer buskar av ölandstok och norr om kyrkan rhododendron och schersmin. Under en ek norr om kyrkan finns en meditationsplats.

FÖRSAMLING 1995 - NYSUND

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 2102, år 1900: 3073, år 1995: 1895

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Socknen utbröts 1638 ur Rudskoga (och Kvistbro) församling. Den bildades av ett flertal byar utefter Letälven, belägna dels på Värmlandssidan, dels på Närkesidan.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på Värmlandssidan av älven i tätorten Åtorp, nära den östra sockengränsen. Den nuvarande träkyrkan från 1630-talet har troligen haft ett litet medeltida kapell som föregångare, uppfört på den till Riseberga kloster hörande egendomen Sunds gård (låg troligen på Närksidan). Kapellet tjänade sannolikt som andaktställe för de vägfarande på Letstigen mellan Värmland och Närke. Det skall enligt Djurklou ha varit placerat på östra sidan av älven, helt nära bron, men varken dess exakta placering eller utseende är kända.

RASERAD KYRKA / RUIN – Medeltida träkapell av i övrigt okänd utformning.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den befintliga timrade sockenkyrkan härrör i sin äldsta byggnadsfas från 1639. Den bestod ursprungligen av ett långhus med ett troligtvis något smalare och rakt avslutat kor (jämför Södra Råda eller Skagershult). Med utgångspunkt i denna byggnad har kyrkan tillbyggts i flera omgångar. Den har nu korsformad plan med tresidigt koravslut, sakristia på korpartiets nordsida, vapenhus framför den norra och södra korsarmsgaveln samt västtorn. Det nuvarande koret tillkom 1683, korsarmar och vapenhus 1735-40. Sakristian fick sin nuvarande utformning 1758.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - De timrade väggarna är utvändigt spånklädda och rödfärgade samt genombrutna av rundbågiga fönsteröppningar. Korskyrkan har spåntäckta, tjärade sadeltak som är valmade över gavlarna. Västtornet kröns av en reslig spira, vilken fick sin utformning omkring 1740. Ingång via tornets bottenvåning samt vapenhusen. Kyrkorummet täcks av flacka brädvalv. Karlstadsmästaren Petter Mård smyckade 1747 valven med himlingar i grått och blått; mellan korsmittens valvkappor hänger fyra basunblåsande änglar, skulpterade av Isak Schullström. Läktarna i norr och söder uppsattes samtidigt som korsarmarna. År 1840 vitströks väggar och tak samt en del av inredningen. En större restaurering av kyrkorummet, med Bror Almqvist som arkitekt, skedde 1913. Vid detta tillfälle framtogs målningarna på väggar och i valv, samt den nuvarande öppna bänkinredningen förvärvades. År 1971 utförde arkitekt Ove Hidemark en restaurering, varvid en del ursprunglig färgsättning, liksom den stora draperimålningen bakom koret, återställdes. Den återställda interiören, liksom den bevarade fasta inredningen, bidrar till kyrkorummets homogena stilkaraktär. Altaruppsatsen skulpterades 1694 av bildhuggaren Bengt Svensson och kompletterades 1759 av Schullström. Den sistnämnde "påbyggde" 1758-59 även predikstolen, ursprungligen gjord av Olof Ersson och stofferad av Bengt Svensson 1690.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005.

FÖRSAMLING 1995 - NYSUND

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 2102, år 1900: 3073, år 1995: 1895

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Socknen utbröts 1638 ur Rudskoga (och Kvistbro) församling. Den bildades av ett flertal byar utefter Letälven, belägna dels på Värmlandssidan, dels på Närkesidan.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på Värmlandssidan av älven i tätorten Åtorp, nära den östra sockengränsen. Den nuvarande träkyrkan från 1630-talet har troligen haft ett litet medeltida kapell som föregångare, uppfört på den till Riseberga kloster hörande egendomen Sunds gård (låg troligen på Närksidan). Kapellet tjänade sannolikt som andaktställe för de vägfarande på Letstigen mellan Värmland och Närke. Det skall enligt Djurklou ha varit placerat på östra sidan av älven, helt nära bron, men varken dess exakta placering eller utseende är kända.

RASERAD KYRKA / RUIN – Medeltida träkapell av i övrigt okänd utformning.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den befintliga timrade sockenkyrkan härrör i sin äldsta byggnadsfas från 1639. Den bestod ursprungligen av ett långhus med ett troligtvis något smalare och rakt avslutat kor (jämför Södra Råda eller Skagershult). Med utgångspunkt i denna byggnad har kyrkan tillbyggts i flera omgångar. Den har nu korsformad plan med tresidigt koravslut, sakristia på korpartiets nordsida, vapenhus framför den norra och södra korsarmsgaveln samt västtorn. Det nuvarande koret tillkom 1683, korsarmar och vapenhus 1735-40. Sakristian fick sin nuvarande utformning 1758.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - De timrade väggarna är utvändigt spånklädda och rödfärgade samt genombrutna av rundbågiga fönsteröppningar. Korskyrkan har spåntäckta, tjärade sadeltak som är valmade över gavlarna. Västtornet kröns av en reslig spira, vilken fick sin utformning omkring 1740. Ingång via tornets bottenvåning samt vapenhusen. Kyrkorummet täcks av flacka brädvalv. Karlstadsmästaren Petter Mård smyckade 1747 valven med himlingar i grått och blått; mellan korsmittens valvkappor hänger fyra basunblåsande änglar, skulpterade av Isak Schullström. Läktarna i norr och söder uppsattes samtidigt som korsarmarna. År 1840 vitströks väggar och tak samt en del av inredningen. En större restaurering av kyrkorummet, med Bror Almqvist som arkitekt, skedde 1913. Vid detta tillfälle framtogs målningarna på väggar och i valv, samt den nuvarande öppna bänkinredningen förvärvades. År 1971 utförde arkitekt Ove Hidemark en restaurering, varvid en del ursprunglig färgsättning, liksom den stora draperimålningen bakom koret, återställdes. Den återställda interiören, liksom den bevarade fasta inredningen, bidrar till kyrkorummets homogena stilkaraktär. Altaruppsatsen skulpterades 1694 av bildhuggaren Bengt Svensson och kompletterades 1759 av Schullström. Den sistnämnde "påbyggde" 1758-59 även predikstolen, ursprungligen gjord av Olof Ersson och stofferad av Bengt Svensson 1690.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005.

Inventering 2003

KYRKOMILJÖN - Nysund är Karlstads stifts sydöstligaste församling. Socknen består av dal- och strandbygder vid Letälven och Skagern och glesbebyggd skogsbygd. Nysunds socken bildades på 1630-talet av ett flertal byar utefter Letälven, belägen på ömse sidor om gränsen mellan Värmland och Närke. En liten kyrka, Skogsbo kapell, fanns på den till Riseberga kloster hörande egendomen Sunds ägor redan under medeltiden. Kapellet var sannolikt uppfört som ett andaktsställe för vägfarande på Letstigen. Nysunds sockens näringsliv har präglats av åker- och skogsbruk samt järnhantering vid bl a Håkanbol och Ölsboda bruk. Socknen har omväxlande räknats till Värmland och Närke. Från 1923 tillhör socknen Örebro län. Nysund kyrka började byggas 1638 och runt denna uppstod ett sockencentrum och samhället Åtorp.
Namnet Åtorp, som omnämns redan på 1500-talet, visar att Letälven tidigare benämndes å. Letstigen, som just här korsar älven, nämns första gången 1520 som Littestygh. Flera vadställen fanns över älven bl a just vid Åtorp. I kyrkans närhet anlades klockaregård, sockenstuga och gästgivaregård. Handlare och hantverkare bosatte sig här och invånarnas antal ökade. Omkring 40 år efter att kyrkan uppförts kommer bruksrörelsen i sockens norra del igång, och med den gör herrgårdskulturen sitt intåg. Håkanbols bruk anlades 1679 och Lidefors bruk 1691. Sedan 1817 leder en imponerade stenvalvsbro över Letälven. Flera av Åtorps välbevarade byggnader ger tillsammans en god bild av en äldre handelsplats med byggnader utefter en bygata. Den i senare tid uppförda villabebyggelsen har skett i den nordvästra utkanten av samhället. KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården är inhägnad av stenmurar i väster och söder, åt öster angränsar den mot Letälven och åt norr finns en terrassmur som angränsar mot en skogsdunge. I västra kyrkogårdsmuren finns tre ingångar, mitt för kyrkan samt i norr och söder, samtliga med smidda järngrindar, två med årtalet 1830. Den äldsta delen av kyrkogården låg söder om kyrkan. Kyrkogården har utvidgats vid olika tidpunkter, bland annat på 1760-talet. På 1860-talet började man för första gången utvidga kyrkogården åt norr, vilket man sedan fortsatt med under 1900-talet. Bland annat på 1950-talet, efter planritning av trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén. Kyrkogården är numera indelad i ett antal kvarter, vilka uppdelas av grusade gångar. Under en ek norr om kyrkan finns en speciell meditationsplats. Kyrkogården visar på en stor variationsrikedom beträffande gravvårdstyper från 1700-talet fram till idag. Bland äldre gravvårdar på kyrkogården märks den Camitzka familjegraven och ett antal brukspatroners gravar. Ett smitt kors av järn är placerat på en sockel av granit norr om kyrkan, i övrigt är endast ett fåtal enkla, raka kors bevarade i kvarteren norr om kyrkan.

KYRKOMILJÖN: Den mellan landsvägen Degerfors-Åtorp och Letälven belägna Nysunds kyrkan omges åt norr och söder av en kyrkogård. På kyrkogården står ett stycke sydost om kyrkans korparti ett bårhus uppfört av sten, putsat och under spåntak. Byggnaden uppfördes sannolikt under 1700-talets andra hälft. Väster om kyrkan och kyrkogården, på andra sidan landsvägen, är servicebyggnad för fastighetens skötsel uppförd (c 1985) och söder därom ligger församlingshemmet.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården är inhägnad av stenmurar i väster och söder. Åt norr finns en terassmur. I västra kyrkogårdsmuren finns tre ingångar mitt för kyrkan samt i norr och söder, samtliga med smidda järngrindar, två med årtalet 1830. Utmed murarna samt mot älvstranden är lövträd planterade. Den äldsta delen av kyrkogården låg söder om kyrkan. Kyrkogården har utvidgats vid olika tidpunkter, bland annat på 1760-talet. Det framgår av en karta från 1839 att kyrkogården då fortfarande enbart låg på den södra sidan om kyrkan. På 1860-talet började man för första gången utvidga kyrkogården åt norr, vilket man sedan fortsatt med under 1900-talet, bland annat utvidgas den norrut på 1950-talet efter planritning av trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén. Kyrkogården är numera indelad i ett antal kvarter, olika stora vilka uppdelas av grusade gångar.
Nysunds kyrkogård visar på en stor variationsrikedom beträffande gravvårdstyper från 1700-talet fram till idag. Bland äldre gravvårdar på kyrkogården märks den Camitzka familjegraven, en ansenlig sandstenstumba med järnringar i lockhällens hörn, brukspatronerna Carl Bergers och Carl Reinh Bergius gravhällar, från början av 1800-talet, samt bland nyare en i klassicistisk stil utförd gjutjärnsobelisk, rest 1911 av Laxå bruk på bruksägarens Elias Strokirk grav (död 1811). På kyrkogården finns många gravplatser med stenramar bevarade. Även gravplatser med staket eller kedjor av gjutjärn finns. Få gravplatser omgärdas av häckplantering och av intresse är ett antal gravvårdar placerade på små gräsklädda jordkullar. Gravvårdar av kalksten och granit finns flera medan kors av järn är mer ovanliga på Nysunds kyrkogård. Ett smitt kors av järn placerat på en sockel av granit norr om kyrkan, i övrigt är endast ett fåtal enkla raka kors bevarade i kvarteren norr om kyrkan. På kyrkogårdens nordligaste del finns exempel på små låga gravvårdar, vanliga som urngravar.
På kyrkogården finns en riklig vegetation med träd som lind, lönn, björk, al, hägg, ädelgran och tall. I norr avgränsas kyrkogården av tall- och björkskog. Längs stenmuren i väster finns en trädrad bestående av hundraåriga lindar. Buskar såsom syren, ros, schersmin och tuja samt klippta häckar av spirea, oxbär och måbär finns. Intill kyrkans södra sida växer buskar av ölandstok och norr om kyrkan rhododendron och schersmin. Under en ek norr om kyrkan finns en meditationsplats.

KYRKOMILJÖN: Den mellan landsvägen Degerfors-Åtorp och Letälven belägna Nysunds kyrkan omges åt norr och söder av en kyrkogård. På kyrkogården står ett stycke sydost om kyrkans korparti ett bårhus uppfört av sten, putsat och under spåntak. Byggnaden uppfördes sannolikt under 1700-talets andra hälft. Väster om kyrkan och kyrkogården, på andra sidan landsvägen, är servicebyggnad för fastighetens skötsel uppförd (c 1985) och söder därom ligger församlingshemmet.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården är inhägnad av stenmurar i väster och söder. Åt norr finns en terassmur. I västra kyrkogårdsmuren finns tre ingångar mitt för kyrkan samt i norr och söder, samtliga med smidda järngrindar, två med årtalet 1830. Utmed murarna samt mot älvstranden är lövträd planterade. Den äldsta delen av kyrkogården låg söder om kyrkan. Kyrkogården har utvidgats vid olika tidpunkter, bland annat på 1760-talet. Det framgår av en karta från 1839 att kyrkogården då fortfarande enbart låg på den södra sidan om kyrkan. På 1860-talet började man för första gången utvidga kyrkogården åt norr, vilket man sedan fortsatt med under 1900-talet, bland annat utvidgas den norrut på 1950-talet efter planritning av trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén. Kyrkogården är numera indelad i ett antal kvarter, olika stora vilka uppdelas av grusade gångar.
Nysunds kyrkogård visar på en stor variationsrikedom beträffande gravvårdstyper från 1700-talet fram till idag. Bland äldre gravvårdar på kyrkogården märks den Camitzka familjegraven, en ansenlig sandstenstumba med järnringar i lockhällens hörn, brukspatronerna Carl Bergers och Carl Reinh Bergius gravhällar, från början av 1800-talet, samt bland nyare en i klassicistisk stil utförd gjutjärnsobelisk, rest 1911 av Laxå bruk på bruksägarens Elias Strokirk grav (död 1811). På kyrkogården finns många gravplatser med stenramar bevarade. Även gravplatser med staket eller kedjor av gjutjärn finns. Få gravplatser omgärdas av häckplantering och av intresse är ett antal gravvårdar placerade på små gräsklädda jordkullar. Gravvårdar av kalksten och granit finns flera medan kors av järn är mer ovanliga på Nysunds kyrkogård. Ett smitt kors av järn placerat på en sockel av granit norr om kyrkan, i övrigt är endast ett fåtal enkla raka kors bevarade i kvarteren norr om kyrkan. På kyrkogårdens nordligaste del finns exempel på små låga gravvårdar, vanliga som urngravar.
På kyrkogården finns en riklig vegetation med träd som lind, lönn, björk, al, hägg, ädelgran och tall. I norr avgränsas kyrkogården av tall- och björkskog. Längs stenmuren i väster finns en trädrad bestående av hundraåriga lindar. Buskar såsom syren, ros, schersmin och tuja samt klippta häckar av spirea, oxbär och måbär finns. Intill kyrkans södra sida växer buskar av ölandstok och norr om kyrkan rhododendron och schersmin. Under en ek norr om kyrkan finns en meditationsplats.

Inventering 2003

KYRKOMILJÖN - Nysund är Karlstads stifts sydöstligaste församling. Socknen består av dal- och strandbygder vid Letälven och Skagern och glesbebyggd skogsbygd. Nysunds socken bildades på 1630-talet av ett flertal byar utefter Letälven, belägen på ömse sidor om gränsen mellan Värmland och Närke. En liten kyrka, Skogsbo kapell, fanns på den till Riseberga kloster hörande egendomen Sunds ägor redan under medeltiden. Kapellet var sannolikt uppfört som ett andaktsställe för vägfarande på Letstigen. Nysunds sockens näringsliv har präglats av åker- och skogsbruk samt järnhantering vid bl a Håkanbol och Ölsboda bruk. Socknen har omväxlande räknats till Värmland och Närke. Från 1923 tillhör socknen Örebro län. Nysund kyrka började byggas 1638 och runt denna uppstod ett sockencentrum och samhället Åtorp.
Namnet Åtorp, som omnämns redan på 1500-talet, visar att Letälven tidigare benämndes å. Letstigen, som just här korsar älven, nämns första gången 1520 som Littestygh. Flera vadställen fanns över älven bl a just vid Åtorp. I kyrkans närhet anlades klockaregård, sockenstuga och gästgivaregård. Handlare och hantverkare bosatte sig här och invånarnas antal ökade. Omkring 40 år efter att kyrkan uppförts kommer bruksrörelsen i sockens norra del igång, och med den gör herrgårdskulturen sitt intåg. Håkanbols bruk anlades 1679 och Lidefors bruk 1691. Sedan 1817 leder en imponerade stenvalvsbro över Letälven. Flera av Åtorps välbevarade byggnader ger tillsammans en god bild av en äldre handelsplats med byggnader utefter en bygata. Den i senare tid uppförda villabebyggelsen har skett i den nordvästra utkanten av samhället. KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården är inhägnad av stenmurar i väster och söder, åt öster angränsar den mot Letälven och åt norr finns en terrassmur som angränsar mot en skogsdunge. I västra kyrkogårdsmuren finns tre ingångar, mitt för kyrkan samt i norr och söder, samtliga med smidda järngrindar, två med årtalet 1830. Den äldsta delen av kyrkogården låg söder om kyrkan. Kyrkogården har utvidgats vid olika tidpunkter, bland annat på 1760-talet. På 1860-talet började man för första gången utvidga kyrkogården åt norr, vilket man sedan fortsatt med under 1900-talet. Bland annat på 1950-talet, efter planritning av trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén. Kyrkogården är numera indelad i ett antal kvarter, vilka uppdelas av grusade gångar. Under en ek norr om kyrkan finns en speciell meditationsplats. Kyrkogården visar på en stor variationsrikedom beträffande gravvårdstyper från 1700-talet fram till idag. Bland äldre gravvårdar på kyrkogården märks den Camitzka familjegraven och ett antal brukspatroners gravar. Ett smitt kors av järn är placerat på en sockel av granit norr om kyrkan, i övrigt är endast ett fåtal enkla, raka kors bevarade i kvarteren norr om kyrkan.

Inventering 2003

KYRKOMILJÖN - Nysund är Karlstads stifts sydöstligaste församling. Socknen består av dal- och strandbygder vid Letälven och Skagern och glesbebyggd skogsbygd. Nysunds socken bildades på 1630-talet av ett flertal byar utefter Letälven, belägen på ömse sidor om gränsen mellan Värmland och Närke. En liten kyrka, Skogsbo kapell, fanns på den till Riseberga kloster hörande egendomen Sunds ägor redan under medeltiden. Kapellet var sannolikt uppfört som ett andaktsställe för vägfarande på Letstigen. Nysunds sockens näringsliv har präglats av åker- och skogsbruk samt järnhantering vid bl a Håkanbol och Ölsboda bruk. Socknen har omväxlande räknats till Värmland och Närke. Från 1923 tillhör socknen Örebro län. Nysund kyrka började byggas 1638 och runt denna uppstod ett sockencentrum och samhället Åtorp.
Namnet Åtorp, som omnämns redan på 1500-talet, visar att Letälven tidigare benämndes å. Letstigen, som just här korsar älven, nämns första gången 1520 som Littestygh. Flera vadställen fanns över älven bl a just vid Åtorp. I kyrkans närhet anlades klockaregård, sockenstuga och gästgivaregård. Handlare och hantverkare bosatte sig här och invånarnas antal ökade. Omkring 40 år efter att kyrkan uppförts kommer bruksrörelsen i sockens norra del igång, och med den gör herrgårdskulturen sitt intåg. Håkanbols bruk anlades 1679 och Lidefors bruk 1691. Sedan 1817 leder en imponerade stenvalvsbro över Letälven. Flera av Åtorps välbevarade byggnader ger tillsammans en god bild av en äldre handelsplats med byggnader utefter en bygata. Den i senare tid uppförda villabebyggelsen har skett i den nordvästra utkanten av samhället. KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården är inhägnad av stenmurar i väster och söder, åt öster angränsar den mot Letälven och åt norr finns en terrassmur som angränsar mot en skogsdunge. I västra kyrkogårdsmuren finns tre ingångar, mitt för kyrkan samt i norr och söder, samtliga med smidda järngrindar, två med årtalet 1830. Den äldsta delen av kyrkogården låg söder om kyrkan. Kyrkogården har utvidgats vid olika tidpunkter, bland annat på 1760-talet. På 1860-talet började man för första gången utvidga kyrkogården åt norr, vilket man sedan fortsatt med under 1900-talet. Bland annat på 1950-talet, efter planritning av trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén. Kyrkogården är numera indelad i ett antal kvarter, vilka uppdelas av grusade gångar. Under en ek norr om kyrkan finns en speciell meditationsplats. Kyrkogården visar på en stor variationsrikedom beträffande gravvårdstyper från 1700-talet fram till idag. Bland äldre gravvårdar på kyrkogården märks den Camitzka familjegraven och ett antal brukspatroners gravar. Ett smitt kors av järn är placerat på en sockel av granit norr om kyrkan, i övrigt är endast ett fåtal enkla, raka kors bevarade i kvarteren norr om kyrkan.

Inventering 2003

KYRKOMILJÖN - Nysund är Karlstads stifts sydöstligaste församling. Socknen består av dal- och strandbygder vid Letälven och Skagern och glesbebyggd skogsbygd. Nysunds socken bildades på 1630-talet av ett flertal byar utefter Letälven, belägen på ömse sidor om gränsen mellan Värmland och Närke. En liten kyrka, Skogsbo kapell, fanns på den till Riseberga kloster hörande egendomen Sunds ägor redan under medeltiden. Kapellet var sannolikt uppfört som ett andaktsställe för vägfarande på Letstigen. Nysunds sockens näringsliv har präglats av åker- och skogsbruk samt järnhantering vid bl a Håkanbol och Ölsboda bruk. Socknen har omväxlande räknats till Värmland och Närke. Från 1923 tillhör socknen Örebro län. Nysund kyrka började byggas 1638 och runt denna uppstod ett sockencentrum och samhället Åtorp.
Namnet Åtorp, som omnämns redan på 1500-talet, visar att Letälven tidigare benämndes å. Letstigen, som just här korsar älven, nämns första gången 1520 som Littestygh. Flera vadställen fanns över älven bl a just vid Åtorp. I kyrkans närhet anlades klockaregård, sockenstuga och gästgivaregård. Handlare och hantverkare bosatte sig här och invånarnas antal ökade. Omkring 40 år efter att kyrkan uppförts kommer bruksrörelsen i sockens norra del igång, och med den gör herrgårdskulturen sitt intåg. Håkanbols bruk anlades 1679 och Lidefors bruk 1691. Sedan 1817 leder en imponerade stenvalvsbro över Letälven. Flera av Åtorps välbevarade byggnader ger tillsammans en god bild av en äldre handelsplats med byggnader utefter en bygata. Den i senare tid uppförda villabebyggelsen har skett i den nordvästra utkanten av samhället. KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården är inhägnad av stenmurar i väster och söder, åt öster angränsar den mot Letälven och åt norr finns en terrassmur som angränsar mot en skogsdunge. I västra kyrkogårdsmuren finns tre ingångar, mitt för kyrkan samt i norr och söder, samtliga med smidda järngrindar, två med årtalet 1830. Den äldsta delen av kyrkogården låg söder om kyrkan. Kyrkogården har utvidgats vid olika tidpunkter, bland annat på 1760-talet. På 1860-talet började man för första gången utvidga kyrkogården åt norr, vilket man sedan fortsatt med under 1900-talet. Bland annat på 1950-talet, efter planritning av trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén. Kyrkogården är numera indelad i ett antal kvarter, vilka uppdelas av grusade gångar. Under en ek norr om kyrkan finns en speciell meditationsplats. Kyrkogården visar på en stor variationsrikedom beträffande gravvårdstyper från 1700-talet fram till idag. Bland äldre gravvårdar på kyrkogården märks den Camitzka familjegraven och ett antal brukspatroners gravar. Ett smitt kors av järn är placerat på en sockel av granit norr om kyrkan, i övrigt är endast ett fåtal enkla, raka kors bevarade i kvarteren norr om kyrkan.

Inventering 2003

KYRKOMILJÖN - Nysund är Karlstads stifts sydöstligaste församling. Socknen består av dal- och strandbygder vid Letälven och Skagern och glesbebyggd skogsbygd. Nysunds socken bildades på 1630-talet av ett flertal byar utefter Letälven, belägen på ömse sidor om gränsen mellan Värmland och Närke. En liten kyrka, Skogsbo kapell, fanns på den till Riseberga kloster hörande egendomen Sunds ägor redan under medeltiden. Kapellet var sannolikt uppfört som ett andaktsställe för vägfarande på Letstigen. Nysunds sockens näringsliv har präglats av åker- och skogsbruk samt järnhantering vid bl a Håkanbol och Ölsboda bruk. Socknen har omväxlande räknats till Värmland och Närke. Från 1923 tillhör socknen Örebro län. Nysund kyrka började byggas 1638 och runt denna uppstod ett sockencentrum och samhället Åtorp.
Namnet Åtorp, som omnämns redan på 1500-talet, visar att Letälven tidigare benämndes å. Letstigen, som just här korsar älven, nämns första gången 1520 som Littestygh. Flera vadställen fanns över älven bl a just vid Åtorp. I kyrkans närhet anlades klockaregård, sockenstuga och gästgivaregård. Handlare och hantverkare bosatte sig här och invånarnas antal ökade. Omkring 40 år efter att kyrkan uppförts kommer bruksrörelsen i sockens norra del igång, och med den gör herrgårdskulturen sitt intåg. Håkanbols bruk anlades 1679 och Lidefors bruk 1691. Sedan 1817 leder en imponerade stenvalvsbro över Letälven. Flera av Åtorps välbevarade byggnader ger tillsammans en god bild av en äldre handelsplats med byggnader utefter en bygata. Den i senare tid uppförda villabebyggelsen har skett i den nordvästra utkanten av samhället. KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården är inhägnad av stenmurar i väster och söder, åt öster angränsar den mot Letälven och åt norr finns en terrassmur som angränsar mot en skogsdunge. I västra kyrkogårdsmuren finns tre ingångar, mitt för kyrkan samt i norr och söder, samtliga med smidda järngrindar, två med årtalet 1830. Den äldsta delen av kyrkogården låg söder om kyrkan. Kyrkogården har utvidgats vid olika tidpunkter, bland annat på 1760-talet. På 1860-talet började man för första gången utvidga kyrkogården åt norr, vilket man sedan fortsatt med under 1900-talet. Bland annat på 1950-talet, efter planritning av trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén. Kyrkogården är numera indelad i ett antal kvarter, vilka uppdelas av grusade gångar. Under en ek norr om kyrkan finns en speciell meditationsplats. Kyrkogården visar på en stor variationsrikedom beträffande gravvårdstyper från 1700-talet fram till idag. Bland äldre gravvårdar på kyrkogården märks den Camitzka familjegraven och ett antal brukspatroners gravar. Ett smitt kors av järn är placerat på en sockel av granit norr om kyrkan, i övrigt är endast ett fåtal enkla, raka kors bevarade i kvarteren norr om kyrkan.

KYRKOMILJÖN: Den mellan landsvägen Degerfors-Åtorp och Letälven belägna Nysunds kyrkan omges åt norr och söder av en kyrkogård. På kyrkogården står ett stycke sydost om kyrkans korparti ett bårhus uppfört av sten, putsat och under spåntak. Byggnaden uppfördes sannolikt under 1700-talets andra hälft. Väster om kyrkan och kyrkogården, på andra sidan landsvägen, är servicebyggnad för fastighetens skötsel uppförd (c 1985) och söder därom ligger församlingshemmet.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården är inhägnad av stenmurar i väster och söder. Åt norr finns en terassmur. I västra kyrkogårdsmuren finns tre ingångar mitt för kyrkan samt i norr och söder, samtliga med smidda järngrindar, två med årtalet 1830. Utmed murarna samt mot älvstranden är lövträd planterade. Den äldsta delen av kyrkogården låg söder om kyrkan. Kyrkogården har utvidgats vid olika tidpunkter, bland annat på 1760-talet. Det framgår av en karta från 1839 att kyrkogården då fortfarande enbart låg på den södra sidan om kyrkan. På 1860-talet började man för första gången utvidga kyrkogården åt norr, vilket man sedan fortsatt med under 1900-talet, bland annat utvidgas den norrut på 1950-talet efter planritning av trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén. Kyrkogården är numera indelad i ett antal kvarter, olika stora vilka uppdelas av grusade gångar.
Nysunds kyrkogård visar på en stor variationsrikedom beträffande gravvårdstyper från 1700-talet fram till idag. Bland äldre gravvårdar på kyrkogården märks den Camitzka familjegraven, en ansenlig sandstenstumba med järnringar i lockhällens hörn, brukspatronerna Carl Bergers och Carl Reinh Bergius gravhällar, från början av 1800-talet, samt bland nyare en i klassicistisk stil utförd gjutjärnsobelisk, rest 1911 av Laxå bruk på bruksägarens Elias Strokirk grav (död 1811). På kyrkogården finns många gravplatser med stenramar bevarade. Även gravplatser med staket eller kedjor av gjutjärn finns. Få gravplatser omgärdas av häckplantering och av intresse är ett antal gravvårdar placerade på små gräsklädda jordkullar. Gravvårdar av kalksten och granit finns flera medan kors av järn är mer ovanliga på Nysunds kyrkogård. Ett smitt kors av järn placerat på en sockel av granit norr om kyrkan, i övrigt är endast ett fåtal enkla raka kors bevarade i kvarteren norr om kyrkan. På kyrkogårdens nordligaste del finns exempel på små låga gravvårdar, vanliga som urngravar.
På kyrkogården finns en riklig vegetation med träd som lind, lönn, björk, al, hägg, ädelgran och tall. I norr avgränsas kyrkogården av tall- och björkskog. Längs stenmuren i väster finns en trädrad bestående av hundraåriga lindar. Buskar såsom syren, ros, schersmin och tuja samt klippta häckar av spirea, oxbär och måbär finns. Intill kyrkans södra sida växer buskar av ölandstok och norr om kyrkan rhododendron och schersmin. Under en ek norr om kyrkan finns en meditationsplats.

Inventering 2003

KYRKOMILJÖN - Nysund är Karlstads stifts sydöstligaste församling. Socknen består av dal- och strandbygder vid Letälven och Skagern och glesbebyggd skogsbygd. Nysunds socken bildades på 1630-talet av ett flertal byar utefter Letälven, belägen på ömse sidor om gränsen mellan Värmland och Närke. En liten kyrka, Skogsbo kapell, fanns på den till Riseberga kloster hörande egendomen Sunds ägor redan under medeltiden. Kapellet var sannolikt uppfört som ett andaktsställe för vägfarande på Letstigen. Nysunds sockens näringsliv har präglats av åker- och skogsbruk samt järnhantering vid bl a Håkanbol och Ölsboda bruk. Socknen har omväxlande räknats till Värmland och Närke. Från 1923 tillhör socknen Örebro län. Nysund kyrka började byggas 1638 och runt denna uppstod ett sockencentrum och samhället Åtorp.
Namnet Åtorp, som omnämns redan på 1500-talet, visar att Letälven tidigare benämndes å. Letstigen, som just här korsar älven, nämns första gången 1520 som Littestygh. Flera vadställen fanns över älven bl a just vid Åtorp. I kyrkans närhet anlades klockaregård, sockenstuga och gästgivaregård. Handlare och hantverkare bosatte sig här och invånarnas antal ökade. Omkring 40 år efter att kyrkan uppförts kommer bruksrörelsen i sockens norra del igång, och med den gör herrgårdskulturen sitt intåg. Håkanbols bruk anlades 1679 och Lidefors bruk 1691. Sedan 1817 leder en imponerade stenvalvsbro över Letälven. Flera av Åtorps välbevarade byggnader ger tillsammans en god bild av en äldre handelsplats med byggnader utefter en bygata. Den i senare tid uppförda villabebyggelsen har skett i den nordvästra utkanten av samhället. KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården är inhägnad av stenmurar i väster och söder, åt öster angränsar den mot Letälven och åt norr finns en terrassmur som angränsar mot en skogsdunge. I västra kyrkogårdsmuren finns tre ingångar, mitt för kyrkan samt i norr och söder, samtliga med smidda järngrindar, två med årtalet 1830. Den äldsta delen av kyrkogården låg söder om kyrkan. Kyrkogården har utvidgats vid olika tidpunkter, bland annat på 1760-talet. På 1860-talet började man för första gången utvidga kyrkogården åt norr, vilket man sedan fortsatt med under 1900-talet. Bland annat på 1950-talet, efter planritning av trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén. Kyrkogården är numera indelad i ett antal kvarter, vilka uppdelas av grusade gångar. Under en ek norr om kyrkan finns en speciell meditationsplats. Kyrkogården visar på en stor variationsrikedom beträffande gravvårdstyper från 1700-talet fram till idag. Bland äldre gravvårdar på kyrkogården märks den Camitzka familjegraven och ett antal brukspatroners gravar. Ett smitt kors av järn är placerat på en sockel av granit norr om kyrkan, i övrigt är endast ett fåtal enkla, raka kors bevarade i kvarteren norr om kyrkan.

KYRKOMILJÖN: Den mellan landsvägen Degerfors-Åtorp och Letälven belägna Nysunds kyrkan omges åt norr och söder av en kyrkogård. På kyrkogården står ett stycke sydost om kyrkans korparti ett bårhus uppfört av sten, putsat och under spåntak. Byggnaden uppfördes sannolikt under 1700-talets andra hälft. Väster om kyrkan och kyrkogården, på andra sidan landsvägen, är servicebyggnad för fastighetens skötsel uppförd (c 1985) och söder därom ligger församlingshemmet.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården är inhägnad av stenmurar i väster och söder. Åt norr finns en terassmur. I västra kyrkogårdsmuren finns tre ingångar mitt för kyrkan samt i norr och söder, samtliga med smidda järngrindar, två med årtalet 1830. Utmed murarna samt mot älvstranden är lövträd planterade. Den äldsta delen av kyrkogården låg söder om kyrkan. Kyrkogården har utvidgats vid olika tidpunkter, bland annat på 1760-talet. Det framgår av en karta från 1839 att kyrkogården då fortfarande enbart låg på den södra sidan om kyrkan. På 1860-talet började man för första gången utvidga kyrkogården åt norr, vilket man sedan fortsatt med under 1900-talet, bland annat utvidgas den norrut på 1950-talet efter planritning av trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén. Kyrkogården är numera indelad i ett antal kvarter, olika stora vilka uppdelas av grusade gångar.
Nysunds kyrkogård visar på en stor variationsrikedom beträffande gravvårdstyper från 1700-talet fram till idag. Bland äldre gravvårdar på kyrkogården märks den Camitzka familjegraven, en ansenlig sandstenstumba med järnringar i lockhällens hörn, brukspatronerna Carl Bergers och Carl Reinh Bergius gravhällar, från början av 1800-talet, samt bland nyare en i klassicistisk stil utförd gjutjärnsobelisk, rest 1911 av Laxå bruk på bruksägarens Elias Strokirk grav (död 1811). På kyrkogården finns många gravplatser med stenramar bevarade. Även gravplatser med staket eller kedjor av gjutjärn finns. Få gravplatser omgärdas av häckplantering och av intresse är ett antal gravvårdar placerade på små gräsklädda jordkullar. Gravvårdar av kalksten och granit finns flera medan kors av järn är mer ovanliga på Nysunds kyrkogård. Ett smitt kors av järn placerat på en sockel av granit norr om kyrkan, i övrigt är endast ett fåtal enkla raka kors bevarade i kvarteren norr om kyrkan. På kyrkogårdens nordligaste del finns exempel på små låga gravvårdar, vanliga som urngravar.
På kyrkogården finns en riklig vegetation med träd som lind, lönn, björk, al, hägg, ädelgran och tall. I norr avgränsas kyrkogården av tall- och björkskog. Längs stenmuren i väster finns en trädrad bestående av hundraåriga lindar. Buskar såsom syren, ros, schersmin och tuja samt klippta häckar av spirea, oxbär och måbär finns. Intill kyrkans södra sida växer buskar av ölandstok och norr om kyrkan rhododendron och schersmin. Under en ek norr om kyrkan finns en meditationsplats.