OVIKENS GAMLA KYRKA

Kyrkogårdens äldsta del inramas av den murade och vitputsade bogårdsmuren som omger kyrkan. Antagligen byggdes bogårdsmuren på 1760-talet i samband med den äldre kyrkans ombyggnad. Bogårdsmuren är försedd med tre stigluckor mot väster, norr och söder. I öster finns en öppning mot den del av kyrkogården som anlades i samband med kyrkans renovering 1932-35. I liv med bogårdsmuren ligger i öster ett gravhus, byggt för kyrkoherden Daniel Jonas Salin med hustru, och i det sydvästra hörnet ett bårhus. Stigluckorna och gravhuset har samtliga ett svängt tresidigt, spetsigt tak beklätt med spån. Bårhuset har ett pyramidformat brädtak.

Klockstapeln är belägen på en liten kulle i liv med bogårdsmuren intill bårhuset. Den byggdes av dragonen och bildhuggaren Jonas Granberg 1751-52 och har en kvadratisk grundplan. Från boden i bottenplanet utgår spånklädda spiror som bär upp klockbodens tak. Klockstapeln avslutas upptill med en kupolformad spira krönt av en flöjel. År 2001 genomgick klockstapeln en omsorgsfull restaurering orsakad av stora rötskador.

Kyrkogården har gradvis byggts ut under 1900-talet. Den äldsta delen som ligger rakt öster om bogårdsmuren är symmetriskt planerad med grusgångar som leder fram till en centralt placerad rundel och den här delen omges fortfarande delvis av björkplanteringar.

Kyrkogårdens äldsta del inramas av den murade och vitputsade bogårdsmuren som omger kyrkan. Antagligen byggdes bogårdsmuren på 1760-talet i samband med den äldre kyrkans ombyggnad. Bogårdsmuren är försedd med tre stigluckor mot väster, norr och söder. I öster finns en öppning mot den del av kyrkogården som anlades i samband med kyrkans renovering 1932-35. I liv med bogårdsmuren ligger i öster ett gravhus, byggt för kyrkoherden Daniel Jonas Salin med hustru, och i det sydvästra hörnet ett bårhus. Stigluckorna och gravhuset har samtliga ett svängt tresidigt, spetsigt tak beklätt med spån. Bårhuset har ett pyramidformat brädtak.

Klockstapeln är belägen på en liten kulle i liv med bogårdsmuren intill bårhuset. Den byggdes av dragonen och bildhuggaren Jonas Granberg 1751-52 och har en kvadratisk grundplan. Från boden i bottenplanet utgår spånklädda spiror som bär upp klockbodens tak. Klockstapeln avslutas upptill med en kupolformad spira krönt av en flöjel. År 2001 genomgick klockstapeln en omsorgsfull restaurering orsakad av stora rötskador.

Kyrkogården har gradvis byggts ut under 1900-talet. Den äldsta delen som ligger rakt öster om bogårdsmuren är symmetriskt planerad med grusgångar som leder fram till en centralt placerad rundel och den här delen omges fortfarande delvis av björkplanteringar.

Kyrkan fick sin nuvarande utformning under åren 1758-63 när en äldre stenkyrka byggdes om och förstorades under ledning av byggmästaren Pehr Olofsson från byn Dillne i Oviken. Denne ledde under samma period många ombyggnader av kyrkor i länet. Vid ombyggnaden byggdes den äldre kyrkan ut mot söder och väster. Äldre murpartier finns kvar i det nordöstra hörnet av den nuvarande kyrkan. Vid ombyggnadsarbeten av golvet under 1900-talet har man hittat rester efter äldre murade väggar som klargjort kyrkans storlek före ombyggnaden. Det var en salkyrka, bestående av ett långhus med rakavslutat korparti i öster, sakristia i nordöst och sannolikt med ett vapenhus i nordväst. Det är osäkert från vilken tid den äldre kyrkan härrör. I ett visitationsprotokoll från 1319 omtalas en kyrka i Oviken, men år 1503 äger en invigning rum efter en om- eller nybyggnad. Det är osäkert om den äldre medeltida kyrkan byggdes ut eller revs 1503. På de bevarade murarna från 1500-talskyrkan har rester av kalkmålningar stilistiskt daterade till 1500-talets mitt tagits fram.

HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA -

FÖRSAMLING 1995 - OVIKEN

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1138, 1900: 2105, 1995: 1453

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Den nya kyrkan (se OVIKENS NYA KYRKA) ligger i utkanten av bebyggelsen på en höjdsträckning mellan odlade områden. I kyrkans närhet finns byggnader av varierande ålder, bl.a. sockenstuga och kyrkstallar. I en flack sluttning ligger den gamla kyrkan med prästgården från 1863. Området är en del av Storsjöbygdens riksintresseområde. Gamla kyrkan omges av en kyrkogårdsmur med murade stigluckor som fick sin nuvarande form av Pehr Olofsson i Dillne 1766. Stigluckorna och ett gravhus från omkr. 1760 har kölformade säteritak. I sydväst står dels en klockstapel, uppförd 1751-52 av Jonas Granberg i Klövsjö, dels en murad byggnad av okänd ålder med pyramidtak.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Stenkyrkan, i vilken ingår medeltida murverk men som i huvudsak hörrör från 1758-63, består av ett rektangulärt långhus med korparti i öster och sakristia i nordost. I: Murpartier av en medeltida stenkyrka ingår i den nuvarande gamla kyrkans nordöstra del. Delar av grundmurar som framkommit vid golvarbeten 1932-35 och 1965-67 tyder på att denna kyrka vid 1700-talets mitt var en salkyrka, bestående av ett långhus med rakavslutat korparti i öster, sakristia i nordöst och sannolikt vapenhus i nordväst. Byggnadshistorien och dateringen är oklar. Olikheter i murverkets karaktär har tolkats som att korpartiet inte varit samtida med resten av långhuset. På de bevarade murarna framtogs 1935 betydande rester av kalkmålningar, sannolikt från 1500-talets mitt. Vid 1932-35 års golvarbeten gjordes i nordöstra hörnet iakttagelser som tolkades som lämningar av en stenkyrka som skulle ha föregått denna kyrka. En kyrka fanns i Oviken vid biskopsvisitationen 1319. År 1503 ägde en invigning rum efter en om- eller nybyggnad. Kyrkan revs 1758-63 med undantag av östmuren och nordmuren och möjligen sakristians östmur. II: Den nuvarande Ovikens gamla kyrka uppfördes 1758-63 av den kände kyrkobyggaren, sockenbon Pehr Olofsson i Dillne, delvis med återanvändande av äldre murar.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Långhuset och sakristian täcks av valmade spåntäckta sadeltak. Yttermurarna är vitputsade, fönstren är stora och har tresidig övre avslutning. Ingång i väster och i korpartiets sydmur. Kyrkorummet täcks av plafondtak med kulor inlagda i taklisten. Äldre kalkmålningar finns på väggarna i nordost och i norr, framtagna 1932-35. Altaruppsatsen är utförd av Jonas Granberg i Klövsjö 1759-60, altartavlan med en korsfästelsescen förmodligen av Carl Hofverberg 1760. En omgivande skenarkitektur av Pehr Sundin från 1813 avlägsnades 1932-35. Predikstolen snidad av Johan Edler d.ä. 1760. Den slutna bänkinredningen är från kyrkans byggnadstid. Läktaren med målningar av Anders Berglin och Pehr Sundin i speglarna är från 1783, orgelfasaden från omkr. 1797. läktarunderbyggnaden ersatte 1965-67 ett vindfång från 1932-35. När den nya kyrka invigdes 1906 övergavs den gamla. Den togs åter i bruk som församlingskyrka 1935 efter en uppmärksammad restaurering 1932-35 under ledning av byggmästare J. A. Sandberg efter förslag av arkitekterna Sven Brandel och Erik Fant och under medverkan av antikvarien Eric Festin och konservator Olof Karlsson i Fillsta. Kyrkan restaurerades åter 1965-67 efter förslag av arkitekterna Hans Jäderberg och Lennart Söderholm, Östersund.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Belägen på sluttningen ner mot Myrviken. På samma plats har två tidigare kyrkor legat, en tidigmedeltida kyrka och en kyrka invigd 1503. Kyrkornas nordöstra hörn sammanfaller med den nuvarande kyrkans hörn. Rester av de äldre kyrkorna och bogårdsmuren runt den äldsta kyrkogården finns under den nuvarande kyrkans golv. 1500-talskyrkan började utökas och byggas om 1758 av Pehr Olofsson i Dillne. Härvid förlängdes kyrkan åt väster och breddades åt söder. Samtidigt utvidgades troligen sakristian åt väster och norr. Invigningen ägde rum den 18 april 1763. Kyrkan övergavs 1905, då en ny stor kyrka i nygotik stod färdig i dess närhet. 1935, efter en restaurering, återgick Ovikens gamla kyrka till att bli huvudkyrka i församlingen.
Ovikens kyrkvall är en utomordentligt fin miljö. Inom faltäckt bogårdsmur med murade stigluckor finns gravkor ("herrskapslikhuset") vid östra muren och bårhus i sydvästra hörnet samt den ståtliga klockstapeln byggd 1751 av Jonas Granberg i liv med bogårdsmuren. Såväl bogårdsmuren som stegportar och troligen även gravkoret för kyrkoherden Daniel Jonae Salin med hustru, skall vara utförda av kyrkans byggmästare. Enligt en annan uppgift är stegportarna uppförda ca 1849 efter ritning av kyrkvärden Olof Andersson Borg.

PLAN OCH MATERIAL - Ett rektangulärt långhus, något avsmalnande mot koret i öster (den östra väggen är 50 cm kortare än den västra). Utbyggd sakristia norr om koret. Torn saknas. Huvudingång på västgaveln, koringång på sydsidan. Separat troligen ursprunglig ingång till sakristian från väster.
Material gråsten med tegel i dörr- och fönsteromfattningar. Äldre murar i kyrkorummets nordöstra hörn och troligen även i sakristians östmur. Fasaderna slätputsade och avfärgade i vitt. Svart sockel. Spån på taket.

EXTERIÖR - Nybyggnadsritningar saknas. Högt valmat sadeltak krönt med tre smäckra dekorativa spiror i järnsmide. Tresidigt avslutade fönster inom rundbågiga nischer. Kyrkan är exteriört mycket välbevarad sedan byggnadstiden.

INTERIÖR - Förutom läktarunderbyggnadens glasdörrar och borttagandet av dekormålning bakom altaruppställningen och predikstolen, en välbevarad interiör med högklassig inredning skapad av dåtidens lokala mästare. Spegeltak med djupt karnissvängt hålkärl. I takets spegel tre plafonder, en närmast oval mittplafond samt två kvadratiska. Anordningen är vanlig i Olofssons kyrkor, men vanligtvis är de dekorerade med målade motiv utförda av bl.a. av Anders Berglin. Berglin står i Oviken som en av mästarna till läktarbarriärens målningar och det är inte otroligt att han även försett Ovikens kyrka med takmålningar, men att de senare blivit övermålade. I mittplafonden finns vindruvsornament som ursprungligen ingick i Petter Bloms trävalv från 1715 i den gamla kyrkan. Taklisten är bred med inlagda marmorerade kulor, typisk för Olofssons kyrkorum. Altaruppställningen, med ett medeltida altare infogat, snidad av Jonas Granberg 1759 med infällda målningar "Kristus på korset" och "Nattvardens instiftande" målade av Carl Hofverberg året därpå. Ursprungligen var altaruppställningen omgiven av draperimålning och skenarkitektur utförd av Pehr Sundin. Omramningen fortsatte upp i valvet med ett målat valv och draperier. Liten altarring samtida med kyrkan. Predikstolen med draperimålningen delvis i relief snidad av Johan Edler d.ä. 1760, som även utfört dopängeln. Ursprungligen var det bakomvarande draperiet utsträckt med målning på såväl mur som i valv.
Korbänkarna samt klockarbänken finns kvar med förmodligen ursprunglig placering och utformning. Även den slutna bänkinredningen i långhuset i tre kvarter och avslutad mot koret med två pyramider, utförda av Granberg 1738-39, är troligen samtida med kyrkan. Mittgången mot norrsidan är senare tillkommen. Bänkinredningen var från början målad i "mellanblått". På norra väggen ett stort altarskåp utfört 1650-55, attribuerat till Peder Olofsson i Kämsta. Läktaren byggd 1783, barriärens intressanta målningar, med motiv och texter hämtade ur bibeln, är utförda av Anders Berglin och dennes medhjälpare Pehr Sundin. Den ovanliga orgelfasaden, troligen ritad av Carl Fredrik Adelcrantz eller Thure Wennberg, med öppet mittparti, tillhör 1790-talets orgel byggd av Lars Fredrik Hammardahl. Nuvarande orgelverk byggt 1967. Muralmålningar, troligen utförda av Måns Gad eller hans efterföljare vid 1500-talets början, framtagna 1930 på delar av norra och östra murarna.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 4 Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. 1997

KYRKOMILJÖN
Ovikens gamla kyrka har en central placering i Ovikens socken i en flack sluttning ned mot Myrviken längs den höjdsträckning där också den nya kyrkan är belägen. Byns bebyggelse ligger i huvudsak väster om de båda kyrkorna. Den gamla kyrkan omges på alla sidor av ett öppet odlingslandskap. Till kyrkplatsen hör kyrka och kyrkogård med klockstapel, bogårdsmur, bårhus och gravkor. Alldeles intill den gamla kyrkan ligger hembygdsgården. Vägen som passerar förbi väster om kyrkan var tidigare stora vägen mot Frösön. Kyrkomiljön ingår i Storsjöbygdens riksintresseområde.

KYRKOANLÄGGNINGEN
Kyrkogårdens äldsta del inramas av den murade och vitputsade bogårdsmuren som omger kyrkan. Antagligen byggdes bogårdsmuren på 1760-talet i samband med den äldre kyrkans ombyggnad. Bogårdsmuren är försedd med tre stigluckor mot väster, norr och söder. I öster finns en öppning mot den del av kyrkogården som anlades i samband med kyrkans renovering 1932-35. I liv med bogårdsmuren ligger i öster ett gravhus, byggt för kyrkoherden Daniel Jonas Salin med hustru, och i det sydvästra hörnet ett bårhus. Stigluckorna och gravhuset har samtliga ett svängt tresidigt, spetsigt tak beklätt med spån. Bårhuset har ett pyramidformat brädtak.

Klockstapeln är belägen på en liten kulle i liv med bogårdsmuren intill bårhuset. Den byggdes av dragonen och bildhuggaren Jonas Granberg 1751-52 och har en kvadratisk grundplan. Från boden i bottenplanet utgår spånklädda spiror som bär upp klockbodens tak. Klockstapeln avslutas upptill med en kupolformad spira krönt av en flöjel. År 2001 genomgick klockstapeln en omsorgsfull restaurering orsakad av stora rötskador.

Kyrkogården har gradvis byggts ut under 1900-talet. Den äldsta delen som ligger rakt öster om bogårdsmuren är symmetriskt planerad med grusgångar som leder fram till en centralt placerad rundel och den här delen omges fortfarande delvis av björkplanteringar.

Kyrkan fick sin nuvarande utformning under åren 1758-63 när en äldre stenkyrka byggdes om och förstorades under ledning av byggmästaren Pehr Olofsson från byn Dillne i Oviken. Denne ledde under samma period många ombyggnader av kyrkor i länet. Vid ombyggnaden byggdes den äldre kyrkan ut mot söder och väster. Äldre murpartier finns kvar i det nordöstra hörnet av den nuvarande kyrkan. Vid ombyggnadsarbeten av golvet under 1900-talet har man hittat rester efter äldre murade väggar som klargjort kyrkans storlek före ombyggnaden. Det var en salkyrka, bestående av ett långhus med rakavslutat korparti i öster, sakristia i nordöst och sannolikt med ett vapenhus i nordväst. Det är osäkert från vilken tid den äldre kyrkan härrör. I ett visitationsprotokoll från 1319 omtalas en kyrka i Oviken, men år 1503 äger en invigning rum efter en om- eller nybyggnad. Det är osäkert om den äldre medeltida kyrkan byggdes ut eller revs 1503. På de bevarade murarna från 1500-talskyrkan har rester av kalkmålningar stilistiskt daterade till 1500-talets mitt tagits fram.

Sedan 1760-talet består stenkyrkan av ett rektangulärt långhus med korparti i östra delen och utbyggd sakristia mot norr. Långhuset täcks av ett valmat spåntak som kröns av tre smäckra dekorativa spiror i järnsmide. Kyrkan har vitputsade murar, svartmålad sockel och stora fönster med tresidig avslutning i rundbågiga nischer på alla fasaderna. Mot söder finns fyra fönster, mot öster två, mot norr tre och mot väster två. Fönsterbågarna är målade röda utvändigt, och blå invändigt. Huvudentrén med en dubbeldörr av trä ligger i väster. Det finns en separat ingång till koret på den södra väggen. Den rungbågiga portalen i koret omges på utsidan av fasaden av en profilerad putsutsmyckning som också återfinns på gravhuset. Båda dörrarna är liksom fönstren målade röda. På sakristians västra vägg finns en rundbågig portal med en järnbeslagen dörr. Kyrkans exteriör är mycket välbevarade sedan byggnadstiden på 1760-talet.