VÄSTRA RYDS KYRKA

Västra Ryds ursprungliga kyrka bestod av ett långhus med ett smalare kor och uppfördes under 1200-talets första hälft. Rester av denna äldsta romanska byggnad ingår i dag i kyrkans mittparti med ett romanskt fönster bevarat på vinden. Den romanska kyrkans kor revs och kyrkan förlängdes under 1400-talet åt öster till en salkyrka med stjärnvalv i de förlängda delarna och sakristia och vapenhus byggdes till.

Kyrkan är byggd av gråsten med tegel i fönster- och dörröppningar, valv och gavlar och räknas till de s k tegelornerade gråstenskyrkorna i norra Svealand.

År 1768 förlängdes kyrkan åt väster med en överliggande tornbyggnad vars nedre del är uppförd av gråsten och den övre delen av tegel. Tornet uppfördes med en lanterninförsedd huv krönt av ett stort kors. Samtidigt anordnades ingången i väst som försågs med sandstensportal. Vid samma tillfälle revs vapenhuset och sakristian förstorades och försågs med valv. Vid denna ombyggnad erhöll fönsteröppningarna sin nuvarande storlek.

Genom att den äldsta byggnadsplanen inte var rektangulär, utan avsmalnande mot koret, har kyrkan genom tillbyggnaderna fått en västgavel som är ca tre meter bredare än östgaveln.

Det Rålambska gravkoret är uppfört år 1868 efter ritningar av arkitekten Per Ulrik Stenhammar. Koret är uppfört av ätten Rålamb till Granhammar som var Västra Ryds största herrgård. Gravkoret ersatte det, under 1600-talet uppförda, Hägerstiernska gravkoret. I korets väggar finns sandstensvapen som erinrar om det äldre koret.

Vid en restaurering år 1896 under ledning av arkitekten Agi Lindegren ersattes takens spåntäckning av skiffer.

Västra Ryds ursprungliga kyrka bestod av ett långhus med ett smalare kor och uppfördes under 1200-talets första hälft. Rester av denna äldsta romanska byggnad ingår i dag i kyrkans mittparti med ett romanskt fönster bevarat på vinden. Den romanska kyrkans kor revs och kyrkan förlängdes under 1400-talet åt öster till en salkyrka med stjärnvalv i de förlängda delarna och sakristia och vapenhus byggdes till.

Kyrkan är byggd av gråsten med tegel i fönster- och dörröppningar, valv och gavlar och räknas till de s k tegelornerade gråstenskyrkorna i norra Svealand.

År 1768 förlängdes kyrkan åt väster med en överliggande tornbyggnad vars nedre del är uppförd av gråsten och den övre delen av tegel. Tornet uppfördes med en lanterninförsedd huv krönt av ett stort kors. Samtidigt anordnades ingången i väst som försågs med sandstensportal. Vid samma tillfälle revs vapenhuset och sakristian förstorades och försågs med valv. Vid denna ombyggnad erhöll fönsteröppningarna sin nuvarande storlek.

Genom att den äldsta byggnadsplanen inte var rektangulär, utan avsmalnande mot koret, har kyrkan genom tillbyggnaderna fått en västgavel som är ca tre meter bredare än östgaveln.

Det Rålambska gravkoret är uppfört år 1868 efter ritningar av arkitekten Per Ulrik Stenhammar. Koret är uppfört av ätten Rålamb till Granhammar som var Västra Ryds största herrgård. Gravkoret ersatte det, under 1600-talet uppförda, Hägerstiernska gravkoret. I korets väggar finns sandstensvapen som erinrar om det äldre koret.

Vid en restaurering år 1896 under ledning av arkitekten Agi Lindegren ersattes takens spåntäckning av skiffer.

Västra Ryds kyrka består av rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr och torn i väster. Öster om koret finns ett gravkor för familjen Rålamb på Granhammar, och på tornets norra sida ligger en likbod, som numera används som materialbod. Tornet flankeras av två stigluckor från 1771-72. Den putsade kyrkan är uppförd av natursten, med tegel i tornets övre del, omfattningar, gavlar och valv. Gravkoret och likboden är murade i tegel. Långhuset och gravkoret täcks av sadeltak, över sakristian ett valmat sadeltak. Tornet kröns av en karnissvängd huv med lanternin. Kyrkans ingång är belägen i väster. Av den äldsta romanska kyrkan från 1200-talets förra hälft återstår långhusets östra del. Omkring 1400 slogs valv i långhuset, och i slutet av 1400-talet förlängdes kyrkan åt öster till salkyrka. I samma skede uppfördes sakristian samt ett vapenhus i söder. Vidare slogs stjärnvalv i den utvidgade delen. Vid en ombyggnad 1767-68 förlängdes kyrkan åt väster, tornet uppfördes och sakristian utvidgades och försågs med valv. De nuvarande fönsteröppningarna tillkom, vapenhuset revs och ny ingång togs upp i tornet. Gravkoret uppfördes 1868 efter ritningar av arkitekten Per Ulrik Stenhammar. Det byggdes på platsen för ett äldre gravkor, uppfört 1681 för Claude Hägerstierna. Kyrkans exteriör präglas främst av den stora ombyggnaden 1767-68. 1896 genomfördes en restaurering under ledning av arkitekten Agi Lindegren, då bl.a. fasaderna rappades och taket täcktes med skiffer. På tornets norra sida uppfördes en likbod. Året därpå genomfördes en inre restaurering, som bl.a. omfattade öppna bänkar, cementgolv och vitlimning av väggar och valv. Ändringarna från 1896- 97 återställdes till stor del vid arkitekten K. M. Westerbergs restaurering 1942.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Kyrkan omges av en muromgärdad kyrkogård som sluttar åt öster. Längs med muren växer en trädkrans av gamla aspar, lindar och lönnar.

Den västra delen av muren uppfördes år 1771 och försågs då med två stigluckor. Stigluckorna är spritputsade och avfärgade i samma rosa kulör som kyrkan. Taken är sedan år 1896 täckta med skiffer liksom kyrkan. Den östra muren uppfördes som en terassmur efter en utvidgning av kyrkogården åt öster under 1870-talet.

Flertalet av gravvårdarna är resta och ställda i rader i gräskvarter med grusade gångar. Ett fåtal grusade gravar eller av järnstaket inhägnade vårdar vittnar om ett äldre gravskick.

Utanför muren i nordöst är en minneslund anordnad.

Kyrkan omges av en muromgärdad kyrkogård som sluttar åt öster. Längs med muren växer en trädkrans av gamla aspar, lindar och lönnar.

Den västra delen av muren uppfördes år 1771 och försågs då med två stigluckor. Stigluckorna är spritputsade och avfärgade i samma rosa kulör som kyrkan. Taken är sedan år 1896 täckta med skiffer liksom kyrkan. Den östra muren uppfördes som en terassmur efter en utvidgning av kyrkogården åt öster under 1870-talet.

Flertalet av gravvårdarna är resta och ställda i rader i gräskvarter med grusade gångar. Ett fåtal grusade gravar eller av järnstaket inhägnade vårdar vittnar om ett äldre gravskick.

Utanför muren i nordöst är en minneslund anordnad.