HÖLÖ KYRKA

Hölö kyrka är anlagd på en förhöjning, invid östra stranden av Kyrksjön. En liten avtagsväg leder, från den lokala vägen i öster, fram till kyrkan. Söder om kyrkan grupperar sig äldre byggnader. En parkeringsplats är anlagd öster om kyrkan, längs med bogårdsmuren.
Terrängen kring kyrkan sluttar nedåt i öster, väster och söder. Den kraftiga slutningen jämkas på vissa platser av terrasserande murar, runt kyrkan och mot sjön. Kyrkans sockel följer terrängen, och blottas i dagen. Tornets västra sida är vänt mot vattnet och ingångarna i väster och söder har trappsteg.

Kyrkogården är anlagd huvudsakligen söder och norr om kyrkan, gravar förekommer dock också i öster. Den äldre delen av kyrkogården omgestaltades på 1790-talet i samband med ombyggnaden av kyrkan. År 1926 skedde en mindre utvidgning, troligen i nordost. En större utvidgning genomförde 1955 mot norr, nedanför kyrkan. Den nya delen omgärdades i norr och väster med granhäck, på östra sidan förlängdes den befintliga stenmuren. Några träd planterades och en ny infart med putsade stolpar skapades i öster, grinden bär årtalet 1955.

Den äldre delen av kyrkogården omges på alla sidor av gråstensmurar som delvis har torvtäckning. Stenmuren på östra sidan är förlängd mot norr, längs med östra sidan av nya kyrkogården. Höga lövträd är planterade kring hela kyrkogården, på insidan längs med muren. I höjd med kyrkans kor ligger i öster huvudingången till kyrkogården. Den inramas av höga putsade grinstolpar som bär grindar och minnestavlor. Ingången breddades 1998 och i samband med detta flyttades stolparna. Även i södra delen av kyrkogården, mellan gamla likboden och sockenstugan finns en infart inramad med putsade stolpar. Alla grindstolpar har samma karaktär.
Vinkelräta grusalléer löper mellan gräskvarteren samt mellan kyrkogårdens infarter och kyrkans huvudingång i södra långväggen. Den äldre delen av kyrkogården, kring kyrkan, har större, delvis sluttande, gräskvarter utan tydliga avgränsningar. På södra sidan i väster finns ett antal stenmurar som bildar terrasser för att utjämna nivåskillnaderna. Gravstenarna ligger på rad i nordsydlig riktning.
Nedanför tornet, i väster, står ett bårhus med spritputsade väggar avfärgade i gult och vitt. Det har ett högt karnisformat tak täckt med falsad plåt; byggnaden uppfördes 1926, samtidigt som en mindre utvidgning av kyrkogården.

ATA; handlingar, ritningar. En kort beskrivning om Hölö kyrka; 1994. Gelotte, G, 2003; Kyrkogården i Hölö en kulturhistorisk rapport. Hölö kyrka, vård- och underhållsplan; 2005, AIX. Schnell, Ivar, 1971; Hölö kyrkor. Sörmländska kyrkor; Bd 6, [Nr. 76-90]; 1946. Bohn, Erik, 1946; Hölö kyrka:

FÖRSAMLING 1995 - HÖLÖ

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1271, år 1900: 1599, år 1995: 2261

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger vid kusten och ingår i Mörkö-Oaxens riksintresseområde. Kyrkan, tidigare Ytterhölö, ligger nära stranden av Kyrksjön.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av långhus med runt korutsprång, sakristia i norr samt torn i väster.

I: Stenkyrka uppfördes sannolikt under äldre medeltid. Spår i västgaveln röjer att denna haft ett samtida västtorn. Under 1400-talets revs det gamla tornet och ett nytt tillbyggdes, med krönet prytt av tidstypiska blinderingar. I en tegelpelare i tornrummets nordvästra hörn är en trappa inbyggd. Det framgår också att våningen ovanför tornets bottenvåning haft ett högt sittande tunnvalv av sten, ett för Södermanland mycket ovanligt arrangemang. Sannolikt fick kyrkan salformad plan efter en medeltida ombyggnad, vilken dock inte kan preciseras i tid. Enligt avbildning från 1685 ägde medeltidskyrkan sakristia och vapenhus av sten. Idag återstår endast den ursprungliga stenkyrkans västgavel samt det tillbyggda 1400-talstornet.

II: Kyrkans nuvarande planform härrör från en nybyggnad 1792-93, med återbruk av föregångarens västgavel och torn. Ritningarna utfördes av Anders Sundström d.ä. och bearbetades av Jacob Wulff.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Takfallen är brutna. Tornet kröns av en huv med lanternin och kort spira, byggd 1759. Tornmurarnas krön dekoreras av runda blinderingar. Murarna genombryts av stickbågiga fönsteröppningar. Kyrkans huvudentré är den södra. Interiören präglas av ombyggnaden på 1790-talet, då även mycket av inredningen tillkom. Vid restaurering 1902 under ledning av Bror Almqvist tillkom listverket i långhusets tunnvalv, liksom korets pilastrar, sådana fanns redan tidigare, i illusionsmålad form. En läktarunderbyggnad som tillkom 1973 vid en restaurering under ledning Åke Porne, utvidgades 1993 (arkitekt Uno Söderberg). Andra åtgärder som genomfördes detta år gällde omändrad bänkinredning, borttagna bänkrader i väster ersatta med lösa bord och stolar, viss förändring av korpartiet och färgsättning av korets valvkappor i avvikande rosa ton. Över altaret sitter en tavla målad av Pehr Hörberg 1796. Predikstolen som skänktes till kyrkan år 1672, fick 1842 lämna plats för en empirepredikstol, ritad av Georg Chiewitz. Den äldre predikstolen återuppsattes 1902. Bland kyrkans gravminnen märks tumba och epitafium i renässansstil över Karl Sture, död 1598, rekonstruerad 1902.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.