GARPENBERGS KYRKA

Kapellförsamling utbruten ur Hedemora senast 1579. Det äldsta kapellet skall ha varit beläget på den s. k. "Kapelltäkten" vid Gruvsjöns nordvästra strand. Den nuvarande kyrkplatsen togs i anspråk 1608. /&/

I: Det äldsta kapellets ålder och utformning inte är närmare känd. Enligt biskopsvistitation 1576 fanns i anslutning till kapellet "Een lijten klocka i stapulen". Rivet.

II: Den första kyrkan på nuvarande kyrkplats uppfördes 1608-10. Den timrades i trä och skall ha haft ett utbyggt kor i öster, vapenhus i söder samt torn i väster. Kyrkan brann i maj 1784.

III: Den nuvarande stenkyrkan byggdes 1785 1786, delvis med donerade medel av ägaren till Garpenbergs bruk, bergsrådet Salomon von Stockenström. Byggmästare var Eric Sjöström från Torsåker. Kyrkans huvudkropp består av ett rektangulärt långhus, som i öster innefattar ett rakslutet korparti och en avdelad sakristia, samt torn i väster.

Kyrkan, en putsad murverkskyrka, täcks av ett brutet sadeltak. Ingångar i väster genom tornet och genom portalen på sydsidan. Interiört är kyrkan enskeppig salkyrka med rakslutet korparti. Interiörens jugenddekor tillkom vid 1902 års restaurering, ledd av Lars Israel Wahlman. Målningen utfördes av dekorationsmålaren Edvard Berg, Stockholm. Orgelläktaren, med orgelfasad ritad av F. W. Palmroth, är placerad ovanför koret i öster. Under 1940 talet inreddes i sakristian ett gudstjänstrum, de s.k. Staffanskapellet. Altartavlan i Staffanskapellet är en mosaik av Akke Hugh Malmeström. Övrigt utsmyckning i kapellet är utförd av Nils-Aaron Berge.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.

Bergsbruket i Garpenberg har mycket gamla anor och hör till de äldsta i landet. Bygden har uppkallats efter de tyska bergsmänen Garpar som redan på 1300-talet, av biskop Erlandsson Ängel, fick rättigheten att bryta malm vid Hedemora koppargruva. Socknen är dock betydligt yngre och bildades 1607, då många byar från kringliggande församlingar sammanfördes under Garpenberg. Strax innan eller ungefär samtidigt uppfördes även gruvkapellet som ännu är bevarat, nedanför nuvarande kyrka längre bort i sydväst. Sedan länge fanns även ett kapell, som brukades in på 1630-talet, vid Gruvsjöns nordvästra strand.

Efter sockenbildningen påbörjades uppförandet av en träkyrka på nuvarande plats. Den utvidgades 1680 men betraktades redan på 1700-talet som trång, trots sina 600 sittplatser. Till kyrkan hörde en klockstapel samt en kyrkogård, med inhägnad av träbalkar och två portar.

I maj 1784 drabbades dock kyrkplatsen av en våldsam brand som förintade flera byggnader, bland dessa kyrkan och klockstapeln. Bland de få inventarierna som kunde räddas fanns ljuskronorna och storklockan. Två veckor efter branden åtog sig konstmästaren J. Lindberg att upprätta ett förslag till en ny kyrka, att uppföra i gråsten och med spåntak. Redan följande år inleddes återuppbyggnadsarbeten. Som byggmästare anlitades Eric Sjöström, som även svarat för många kyrkobyggen i Bergslagen. Den nya kyrkan uppfördes på samma plats som sin föregångare och byggdes av sten, med torn och enligt perioden rådande byggnadsideal i gustaviansk stil. Som en följd av byggprojektet fick församlingen en ansträngd ekonomi. Tack vare hjälp från Salomon von Stockenström, ägare till Garpenbergs bruk, kunde dock kyrkobygget slutföras. Han bidrog även genom att donera tornuret och predikstolen. Redan två år efter branden, 1786, kunde den nya byggnaden invigas. Mycket återstod dock att göra, inte minst invändigt och det skulle dröja fram till början av 1800-talet innan kyrkan kunde anses vara fullbordad.

För mer historik se kyrkan samt bifogad PDF.

Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka samt ett bårhus.

Kyrkotomten och kyrkogården avgränsas i väster och även delvis i norr av en kallmurad mur av huggen sten med torvtäckt krön. Muren indelas av fyra ingångar som markeras av vitputsade pelare med tälttak av koppar, tre för dubbla grindar och en för enkel grind vid tornet. Ingångarnas grindar av smide är borttagna. Muren kring kyrkogården och kyrkan renoverades 1934. I öster, mot nya landsväg
en, avgränsas kyrkogården av häckar. En infart är anlagd i nordost, i höjd med bårhuset.

Kyrkogården har, öster om kyrkan där nivåskillnaderna är störst, terrassering i flera nivåer. Denna utvidgning samt terrassering genomfördes 1884. Kyrkogården har gräsbevuxna gravkvarter som delvis avgränsas av låga häckar samt av asfalterade gångar.

Kyrkogården innehåller många äldre gravvårdar som speglar bygdens historia, präglad helt av järnhanteringen. Synnerligen märkliga är resterna efter Stockenströms släktgrav (kammarherre och brukspatron), som numera omges av ett högt staket i gjutjärn men tidigare var överbyggd med gravkor.

Strax nordost om kyrkan står ett bårhus uppfört 1875. Byggnaden som är tämligen oförändrad är uppförd av tegel med vitputsade fasader och har kraftigt profilerad takfot under ett korsformat sadeltak med plåttäckning.