SÄVARS KYRKA

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Sävars gamla kyrka, från 1836, brann ned 1932. Den nya kyrkan har stora likheter med denna. Kyrkan är byggd av trä av byggmästare Valdemar Karlsson från Sävar efter Kjell Wretlings ritningar. Den har rektangulär plan, kopparklätt sadeltak och ett västtorn. Sakristian är utbyggd på den norra korväggen. Fasaderna är klädda med ljusgul stående träpanel, fönstren är rundbågade. Tornets lanternin kröns av en takhuv med svängda takfall. Innertaket, som är klätt med blågrå, målad träpanel, är tunnvälvt över mittparti och kor. De genom pelare avskilda sidopartierna har fått ett lägre, plant tak. Fasta bänkar är placerade i två, öppna bänkkvarter. Golvet är av trä.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1997. Kompletterad 2003.

HISTORIK FRÅN NYA SVENSKA KYRKOR - Sävar gamla kyrka, från 1836, brann ned 1932. Den nya kyrkan har stora likheter med denna. Kyrkan är byggd i trä. Den har en rektangulär plan, kopparklätt sadeltak och ett västtorn. Sakristian är utbyggd på den norra korväggen. Fasaderna är klädda med ljusgul stående träpanel, fönstren är rundbågade. Tornets lanternin kröns av en takhuv med svängda takfall.

Väggarna är invändigt klädda med masonit och målade i en gulgrå nyans. Taket, som är klätt med blågrå, målad träpanel, är tunnvälvt över mittparti och kor. De genom pelare avskilda sidopartierna har fått ett lägre, plant tak. Fasta bänkar är placerade i två, öppna bänkkvarter. Golvet är av trä.

Altarskåpet är gjort av Kjell och David Wretling. Stig Wretling har utfört korväggens dekorationsmålningar.

KÄLLA: Hållén, Agneta, Nya svenska kyrkor III. Rapport RAÄ 1997:1. Stockholm 1998.

Kyrkogården torde ha tagits i bruk sedan den första kyrkan var klar 1822. I en beskrivning från 1832 omnämns Sävar kyrkas begravningsplats och att den då låg närmast norr om kyrkan. Kyrkogården bestod tidigare huvudsakligen av grusgravar, men de flesta lades igen till gräsmatta på 1960-talet. Idag återstår bara ett tiotal, varav en del i en rad med häckomgärdade grusgravar sydväst om kyrkan. I övrigt är det mest stående gravstenar i gräsmatta och grusgångar. Trots att kyrkogården är stor upplevs den inte ödslig, tack vare att växtligheten är lummig, med björkar, rönnar, en kort men mäktig allé av cembratallar som leder fram mot kyrkans huvudingång norrifrån, samt inte minst de rikligt förekommande rygghäckarna av häggmispel och karagan. Rygg-häckarna och träden skapar välbehövlig rumslighet och omväxling i den vidsträckta och flacka kyrkogården.

Norr om kyrkan, intill cembratallallén, finns ett åttakantigt gravkapell (tidigare likbod) från förra hälften av 1800-talet (renoverat 1892 och på 1900-talet). Kapellet används numera för andra samlingar än begravningar. Det har ljusgul locklistpanel, bruna spegeldörrar och vita höga rundbågiga fönster. Tälttaket har en rundbågig takfris, är belagt med papp och kröns av vitmålat kors på glob i trä. Utvändigt är byggnaden mycket välbevarad och betydelsefull för kyrkomiljön.

Kyrkogården utvidgades i en lägre etage närmare älven mot öster 1943, efter ritningar av arkitekten Denis Sundberg (1941). Den nedre delen utvidgades sedan norrut 1979 (arkitekt Karl Henrik Nordlund) och en ekonomibyggnad uppfördes där. Även den lägre etagen av kyrkogården har betydelsefulla rygghäckar. Sävarån flyter förbi nedanför, men vegetationen i nipan gör att man inte ser mycket av den. Det gamla rutmönstrade staketet med snedställda strävor var fallfärdigt och revs 1979. Det ersattes av ett nytt trästaket (ritat av arkitekt Åke Lundberg) med samma utformning som dagens, som i sin tur är från 2008. Minneslunden söder om ekonomibyggnaden tillkom 1999. Kyrko-gårdens nyaste delar ligger längst i norr. Bland betydelsefulla gravvårdar bör särskilt nämnas den Forssellska familjegraven väster om kyrkan, med bl.a. brukspatronen Olof Forssells vård i gjutjärn från 1868.