TORPA KYRKA

Kyrkogården har medeltida ursprung. Den del som är belägen närmast kyrkobyggnaden fick troligtvis
den form den har när kyrkan uppfördes på 1860-talet. På 1940-talet när en utvidgning planerades gjordes
en uppmätningsritning som visar att den västra, norra och södra gränsen har det utseende som de
har idag och i öster hade kyrkogården ett rakt avslut några meter från koret. Gravplatserna var av olika
storlek och form och oregelbundet placerade på kyrkogården som inte hade några klart avdelade kvarter
förutom att den var indelad i en del i söder och en i norr.
I en inventering som gjordes 1829 nämner man att det på Torpa kyrkogård finns en graf-sten med
påskriften + Johan Lund 1823 i Cor 2 Cap 4 och 5 v. Gravstenen finns inte kvar idag.
Den första utvidgningen sedan den nya kyrkans uppförande gjordes på 1940-talet då ett förslag togs
fram av Hans Lindén. I förslaget beskriver han den gamla kyrkogården och berättar om att gravarna
är oregelbundet placerade och att gångar saknas. Flertalet gravplatser är inramade med stenramar eller
järnstaket och på platserna står flera gravstenar av olika utseende och storlek. Gravplatserna är i varierande
storlek. I det nordöstra hörnet står en redskapsbod. Granar inramar kyrkogården. På kyrkogården
finns även ett antal lövträd.
Den nya kyrkogårdsdelen anlades österut något lägre placerad i terrängen än den äldre delen. Samtidigt
gjordes en förändring av den äldre kyrkogården. Förändringen innebar att den delades in i tydliga
kvarter och gångar anlades. Utvidgningen fick en ny stenmur som är en förlängning av den kring den
äldre delen. I utvidgningen anlades fem nya kvarter. Den östra delen planerades som plantering och var
avsedd att användas som urnlund i framtiden. Redskapsboden flyttades till den nya nordöstra gränsen.
Granarna som nämns ovan planterades på 1880-talet längs med kyrkogårdsmuren. På 1940-talet
höggs de ned. Vid den tiden fanns det endast ett fåtal lövträd på kyrkogården. Den nuvarande trädkransen
har sitt ursprung i några av dessa och har sedan kompletterats.
1953 togs ett förslag till bårhus på Torpa kyrkogård fram av Bent Jörgen Jörgensen. Bårhuset invigdes
1955. Bårhuset lades i den nya utvidgningen och är placerat under jord.
1994 besökte Länsstyrelsen kyrkogården och en diskussion togs upp angående anläggande av minneslund
och urnlund i det östligaste kvarteret. I kvarteret fanns då två urngravar. En urnlund har senare
anlagts på denna plats.
År 2003 byggdes en nya personal- och redskapsbyggnad.

Allmän beskrivning
Torpa kyrkogård omger kyrkan som 1865 ersatte en medeltida kyrka. Kyrka och kyrkogård ligger i norra
delen av byn. Väster om kyrkogården passerar vägen mellan Annerstad och Hinneryd. På andra sidan
landsvägen ligger prästgården och ytterligare västerut ligger församlingshemmet.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en kallmurad stenmur. Delar av den fungerar som stödmur. Kyrkogården
omgärdas även av en trädkrans där vissa delar står innanför och andra utanför muren.

Ingångar
Kyrkogårdsmuren har fyra ingångar. Huvudingången är placerad i murens västra sida och leder in till
kyrkans huvudingång. Den södra ingången leder in till den del av kyrkogården som anlades på 1940-
talet. Den norra ingången är placerad så att man når bårhuset från den. Den östra är en ingång som leder
ut mot skogsområdet och redskapsboden som är placerad nordost om kyrkogården. Alla ingångar utom
den i norr är försedda med dubbelgrindar i svartmålat smidesjärn, den norra har en enkel grind i samma
material. Huvudingångens grindar är fästa i stenstolpar som kröns av kulor i metall. Innanför grindarna
går en trappa upp till den marktegelbelagda gången som leder upp mot kyrkan.

Gångsystem
De flesta gångar är grusbelagda. Gången upp mot kyrkan från kyrkogårdens huvudingång, gången längs
med kyrkans södra sida samt anslutningen till gången ut mot den södra ingången är belagd med rött
marktegel. Mellan kvarter A och C samt B och D går gångar av grå granitstenar som delvis har vuxit ner
i gräset. Mitt i kvarter F går en gång i samma material och fortsätter i en trappa, lagd av samma sten, som
leder ner mot bårhuset. I anslutning till gångarna mellan bårhuset och kvarter D samt den södra ingången
är korta avsnitt av gångarna belagda med cementgrusplattor.

Vegetation
Kyrkogården omgärdas av en trädkrans av blandade lövträd som ek, lönn, ask och kastanj. På kyrkogården
växer några solitära träd: två större almar, två pelarekar och en hängpil. Kyrkogården har ett stort
antal buskar och perenna växter exempelvis rosentry, rhododendron, forsythia, rosor etc. Rygghäckarna
är av cotoneaster/häckoxbär och spirea.

Gravvårdstyper
Den vanligaste gravstenen är den låga, rektangulära huggen i diabas, grå eller röd granit. I kvarter A och
B är även den högresta smala gravstenen vanlig. När det gäller gravstenens inskriptioner är ortnamn
vanligt förekommande. Däremot är titlar inte vanliga. Bibelord, psalmverser och minnesord är inte hel-
ler vanliga. På en del stenar finns det längre inskriptioner
i form av citat. Få av de gravstenar som har
plockats bort finns kvar, de som bevarats är placerade
längs östra murens utsida. Inga gravstenar har
återanvänts inom kyrkogården.

Urnlund
I kyrkogårdens sydöstra hörn finns en plats avsatt
för urngravar. Det är endast ett fåtal gravplatser som
är utnyttjade. Urnlunden är placerad i en naturlig
backe med ekar och där t ex liljekonvalj växer.

Byggnader
De byggnader som tillhör kyrkomiljön är förutom
kyrkan prästgården som är placerad på andra sidan
landsvägen liksom församlingshemmet som ligger
ytterligare västerut. Till kyrkogården hör bårhuset
som byggdes och invigdes 1955. Bårhuset är beläget
öster om kyrkan och är en underjordisk byggnad
med fasad av sten och gräsbevuxet tak. Utanför
kyrkogårdens sydöstra hörn är en personal- och redskapsbyggnad
placerad. Den uppfördes år 2003 och
är i ett plan. Väggarna är klädda med träpanel som
är rödfärgad och taket är täckt med rött tegel. Utanför
kyrkogårdens nordöstra hörn står en äldre redskapsbod
även den har rödfärgad träpanel och taket
är täckt med korrugerad plåt.

beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A är beläget i kyrkogårdens sydöstra del. Det gränsar mot kvarter D i öster och avdelas från detta
med en gång av grå granitstenar som delvis är nedväxta i gräset. Kvarteret följer kyrkogårdsmurens
form vilken går ut i en vinkel i anslutning till ingången. Det finns inga rygghäckar inom kvarteret och
ytan är gräsbevuxen. Det är ett av de äldre kvarteren där spår finns kvar i form av oregelbundet placerade
gravplatser.
Kvarteret är delat i två delar med en gång av grus som går i nordsydlig riktning.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna består liksom i kvarter B, C och D av såväl låga, rektangulära och breda gravstenar som
högresta smala. I kvarteret finns även några monumentala gravvårdar. Materialet är sten där den svarta
stenen, diabas dominerar men det finns även grå och röd granit. Två gravstenar är huggna i marmor. En
gravplats är omgärdad av stenram och en med ett gjutet järnstaket. Inom stenramen är ytan gräsbevuxen
medan ytan på gravplatsen som omgärdas av järnstaket är täckt med ljust grus.
De äldsta gravvårdarna är från 1800-talets andra hälft och de senaste från tiden kring det senaste
sekelskiftet. Ortnamn är mycket vanligt förekommande som exempelvis Forssa, Ränte, Rosenberg, Bärgaryd
och Stackarp. Titlar är inte så vanliga men förekommer och där finns exempelvis kyrkovärd,
drängen, hemmansegaren och lantbrukaren. Bibelord och psalmhänvisningar är heller inte vanliga däremot
finns det på ett antal stenar längre inskriptioner med bibelord och minnesord. Ett par exempel på
detta är Jag är uppståndelsen och livet samt Den som har sonen har livet.
Bland mer speciella gravstenar kan nämnas en tumba i grå granit samt en av marmorvårdarna som
är rest över drängen Johan Gustaf Persson som dog 1878.

Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B är beläget i kyrkogårdens nordvästra del. Till formen liknar det kvarter A. Det gränsar mot
kvarter D i öster och avdelas från detta med en gång av grå granitstenar som delvis är nedväxta i gräset.
Kvarteret följer kyrkogårdsmurens form vilken går ut i en vinkel i anslutning till ingången. Det finns
inga rygghäckar inom kvarteret och ytan är gräsbevuxen. Det är ett av de äldre kvarteren där spår finns
kvar av mer oregelbundet placerade gravplatser. Kvarteret är delat i två delar med en gång av grus som
går i nordsydlig riktning.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna består liksom i kvarter B, C och D av främst låga, rektangulära och breda gravstenar men
det finns även högresta smala liksom några monumentala gravvårdar. Materialet är sten där den svarta
stenen, diabas dominerar men det finns även grå och röd granit. Två gravstenar är huggna i marmor. En
gravplats är omgärdad med stenram och ett med ett lågt staket i smidesjärn som är fäst mellan stenpollare.
Inom ramarna är ytan grustäckt.
De äldsta gravvårdarna är från 1800-talets andra hälft och de senaste från tiden kring det senaste sekelskiftet.
Vanligast är gravvårdar från tiden 1930 40-talen. Ortnamn är mycket vanligt förekommande
som exempelvis Rås, Södregård, Torpa och Bägaryd. Titlar är inte så vanliga men förekommer och där
finns exempelvis lantbrukaren, f d hemmansägaren och köpman. Bibelord och psalmhänvisningar är
heller inte vanliga däremot finns det på ett antal stenar längre inskriptioner med bibelord och minnesord.
Ett par exempel på detta är Gud är kärlek och Störst är kärleken.
Bland mer speciella gravstenar kan nämnas de två gravstenarna i marmor som flankerar en monumental
gravsten huggen i gråröd granit och formad som en urna på en sockel.

Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C är beläget söder om kyrkobyggnaden. Det gränsar mot kvarter A i väster och avdelas från
detta med en gång av grå granitstenar som delvis är nedväxta i gräset. I kvarteret finns några rader med
rygghäckar av cotoneaster/häckoxbär och ytan är gräsbevuxen. En stor solitär alm står i den östra delen
av kvarteret.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna består liksom i kvarter B, C och D av främst låga, rektangulära och breda gravstenar men
det finns även högresta smala liksom några monumentala gravvårdar. Materialet är sten där den svarta
stenen, diabas, dominerar men det finns även grå och röd granit. Vanligast är gravvårdar från tiden 1930
50-talen. Ortnamn är mycket vanligt förekommande som exempelvis Dalsberg och Ryd. Titlar är inte
så vanliga men förekommer exempelvis byggmästaren och skräddarmästaren. Bibelord och psalmhänvisningar
är heller inte vanliga.

Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D är beläget norr om kyrkobyggnaden. Det gränsar mot kvarter B i väster och avdelas från detta
med en gång av grå granitstenar som delvis är nedväxta i gräset. I kvarteret finns två rader med rygghäckar
av cotoneaster/häckoxbär samt en rad med spirea och ytan är gräsbevuxen.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna består liksom i kvarter B, C och D av främst låga, rektangulära och breda gravstenar men
det finns även högresta smala. Materialet är sten där den svarta stenen, diabas och den röda graniten dominerar
men det finns även grå granit och andra stenmaterial som labrador och hallandsgranit. Vanligast
är gravvårdar från tiden 1960 80-talen. Ortnamn är mycket vanligt förekommande som exempelvis
Rås, Björkekärr och Mässeboda. Titlar är inte så vanliga men förekommer och där finns exempelvis
fanjunkare och lantbrukare. Bibelord och psalmhänvisningar är heller inte vanliga däremot finns det
några stenar som är försedda med längre inskriptioner i form av bibel- och minnesord, tex Gud är vår
tillflykt och Hand i hand för alltid. Bland mer speciella gravstenar kan nämnas en formad som en
bok huggen i röd granit.

Kvarter E
Allmän karaktär
Kvarter E är beläget i kyrkogårdens sydöstra del och ingår i den del som utvidgades på 1940-talet. Det
är rektangulärt till sin form. Det gränsar mot kvarter F i norr och mellan kvarteren går en grusgång. I
kvarteret finns två rader med rygghäckar av cotoneaster/häckoxbär och ytan är gräsbevuxen.

Gravvårdstyper
Gravstenarna är placerade i rader, en enkel rad längst i väster och dubbla rader där gravstenarna är placerade
med ryggarna mot rygghäckarna. Gravstenarna är låga och rektangulära och huggna i diabas, grå
granit och röd granit där den röda graniten dominerar.
De flesta gravstenarna är ifrån tiden 1970 90-talet men de tidigaste är från sent 50-tal och de
senaste från början av 2000-talet. Ortnamn är vanligt och här finns exempelvis Sunnertorpa, Nygård,
Vackersdal och Nyhem. Titlar och bibelord-/psalmhänvisningar är inte vanliga. Däremot så har ett antal
gravvårdar längre inskriptioner i form av bibel- eller minnesord som tex Lammets blod är nyckeln till
själva himmelen och Gud är kärleken.

Kvarter F
Allmän karaktär
Kvarter F är beläget i kyrkogårdens östra del och ingår i den del som utvidgades på 1940-talet. Det är
rektangulärt till sin form. Det gränsar mot kvarter E i söder och G i norr, mellan kvarteren går grusgångar.
I kvarteret finns en rad med rygghäck av cotoneaster/häckoxbär och ytan är gräsbevuxen.
Mitt i kvarteret går en gång lagd med röda kalkstenplattor som leder mot bårhuset i väster.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarteret är få till antalet. De är låga och rektangulära och huggna i diabas, grå och röd
granit. Största antalet gravstenar är från 1960-talet. Ortnamn är vanligt och här finns exempelvis Mässeboda,
Rya och Rosenborg. Titlar och bibelord-/psalmhänvisningar är inte vanliga.

Kvarter G
Allmän karaktär
Kvarter G är beläget i kyrkogårdens nordöstra del och ingår i den del som utvidgades på 1940-talet.
Det är rektangulärt till sin form. Det gränsar mot kvarter D i väster. I söder ligger kvarter F, mellan de
kvarteren går en grusgång. I kvarteret finns två rader med rygghäckar av cotoneaster/häckoxbär och ytan
är gräsbevuxen. Vid muren växer en hagtornsbuske. Troligtvis var det i detta kvarter som de allmänna
linjegravarna fanns.

Gravvårdstyper
Kvarteret är inte fullt utnyttjat. Gravstenarna är låga och rektangulära och huggna i diabas, grå granit
och röd granit där den röda graniten dominerar. Det finns även gravstenar i form av naturstenar.
I kvarteret finns tre mindre hällar, vilka är de äldsta gravstenarna där två är från 1930-talet. Eventuellt
härrör de från de allmänna linjegravarna. Övriga stenar är från tiden 1950 till idag. Ortnamn är vanligt
och här finns exempelvis Stackarp, Södergård, Mjäla och Moslida. Titlar och bibelord-/psalmhänvisningar
är inte vanliga.