UNUNGE KYRKA

Den vidsträckta kyrkogården har utvidgats i flera omgångar. Karaktären är trots det relativt enhetlig medan skalan skiljer mellan de olika delarna. Den första utvidgningen gjordes med några meter åt söder 1838 samtidigt som den nuvarande kyrkogårdsmuren uppfördes och huvudingången i söder med putsade grindstolpar byggdes. Kyrkogårdsmuren är kallmurad och omfattar södra sidan och delar av östra och västra långsidorna. 1890 utvidgades kyrkogården förstå gången åt norr och en ytterligare utvidgning gjordes 1923. Gränsen mellan 1890- och 1923-års kyrkogårdsdelar markeras tydligt av ett dike.

Alla gravar är idag grästäckta, det finns många äldre gravvårdar och av dem är ett flertal av smidesjärn vilket påminner om närheten till järnframställningen i Skebo bruk. Gravvårdar i smidesjärn återfinns även bland senare tiders gravar.

Klockstapeln är från början en öppen konstruktion och visar stora likheter med klockstapeln vid Edsbro kyrka. Ununges stapel finns avbildad på 1630-talet, eftersom Edsbros klockstapel är byggd något senare men ändå är snarlik kan Ununges antas vara uppförd under 1600-talets första årtionden. Idag reser den sig mörk, tjärbrun och är sedan 1787 inklädd med släta tjärade brädor. Huvtaket och huvgavlarna är klädda med spån och på gavelspetsarna finns flöjlar märkta 1736. Storklockan är gjuten 1924 efter att den gamla medeltida klockan spruckit. Lillklockan är gjuten 1819 av Gerhard Horner vilket innebär ytterligare en likhet med Edsbros klockstapel vars lillklocka är gjuten samma år av samme klockgjutare.

Intill klockstapeln finns ett bårhus av betong byggt som en källare med gräsbevuxen överdel.

Efter att storklockan, gjuten 1521, spruckit 1921 beslöts att en nya klocka skule anskaffas. Den medeltida klockan sattes upp i öppen mindre klockstapel som byggdes i norra änden av kyrkogården.

Ununge kyrka är belägen på en ås vid den gamla vägen mellan Edsbro och Edebo. Äldsta inventarier är dopfuntscuppa och triumfkrucifix från 1200-talet. Kyrkan är uppförd av gråsten. Den består av rektangulärt långhus, tre stjärnvälvda travéer varav koret utgör den östligaste, sakristia på korets nordsida och vapenhus på långhusets sydsida. Kyrkan har fogstrukna fasader, branta sadeltak och rundbågiga fönsteröppningar. Långhusets två östra travéer har daterats till 1300-talets senare del eller 1400-talets början. En målad planka från ett innertak härrör dock från folkungatid. Något senare uppfördes sakristian, vars västra mur idag finns kvar. I slutet av medeltiden förlängdes långhuset med den västra travéen, valven slogs och vapenhuset tillfogades. Sakristian ombyggdes och utvidgades 1828-31. 1897 genomgick kyrkan, främst interiören, en större restaurering efter ritningar av Bror Almquist, bl.a. tillkom kalkmålningarna. Denna interiör är i stort sett bevarad idag.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996