RÖ KYRKA

Kyrkogården består av två delar, den äldre kyrkogården på alla sidor omgiven av en gråstensmur och den förstoring som gjordes i slutet av 1930-talet i sluttningen mot nord och väst. Även den nya krykogårdsdelen är muromgärdad. Den äldre muren är av utvändigt släthuggen sten fogad med bruk och arkivuppgifter säger att den var putsad på 1700-talet. I nordvästra hörnet byggdes på 1890-talet en gravkammare med två ingångar. 1986 anlades en minneslund i norr.

Det finns ett tiotal grustäckta gravar och ett flertal med staket av järnräcken, smidda eller gjutna som märkbart bidrar till kyrkogårdens karkatär.

I södra delen av kyrkogården bildas ett vackert tun omgärdat av kyrkan, klockstapeln och gravkoret och karaktärisktiskt för hela den äldre kyrkogården är närheten mellan kyrka och murar. Den senare kyrkogårdsutvidgningen har däremot en betydligt mer öppen karaktär.

Klockstapeln är byggd i början av 1800-talet och är en av flera särpräglade klockstaplar inom Rimbo pastorat. Ingången i väster till kyrkogården går genom klockstapeln som dock inte är byggd över en befintlig stiglucka såsom i Skederid. Klockstapeln är gjord i en grov klassicistisk stil. Över två kraftiga slammade gråstensmurar är klockstapeln byggd av trä med markerade släta pilastrar av trä och upptill en grov tandsnittslist. Ljudluckorna är svarttjärade Kolonnerna är markerade i grå kulör mot väggfält i gult. Taket är ett tälttak täckt med spån, upptill krönt av en spira med förgylld stjärna. Klockorna är gjutna på 1700-talet.

Längs södra kyrkogårdsmuren finns det gravkor som byggdes 1840-1841 för
familjen Silvertolpe enligt ritningar av Samuel Enander. Koret är byggt med sparsam dekor i tidstypisk empirstil. Norra gaveln är huvudfasad och har en risalit krönt av fronton på konsolfris. Taket är täckt med kopparplåt och murarna är av tegel. Byggnaden är utvändigt putsad i gult med vit dekor.

Bårhuset byggt omkring 1957 och ritat av Åke Porne ligger inbäddat i grönska i sluttningen norr om kyrkan. Bårhuset ligger längs med sluttningen, har spritputsad grågrön fasad och tak täckt med skiffer. Likt många andra bårhus som byggdes vid denna tid är det gjort med hög kvalitet och fina detaljer samtidigt som det har en anspråkslöst uttryck.

Rö kyrka, belägen på en höjdsträckning, föregicks eventuellt av en liten träkyrka eller kapell. Sydväst om kyrkan står en klockstapel, uppförd 1806-07, som även fungerar som huvudingång till kyrkogården. Kyrkan består av långhus med tresidigt avslutat kor, sakristia i norr och vapenhus i söder. I långhusets nordvästra och sydöstra hörn finns kraftiga strävpelare. De blottlagda murarna består huvudsakligen av natursten, övre delen av vapenhusets gavelröste samt övre delarna av kor och sakristia är dock murade av tegel. Vapenhuset och sakristian har sadeltak respektive pulpettak, långhuset täcks av ett sadeltak som är valmat över koret. Samtliga yttertak är spåntäckta. Fönstren har stickbågig form, förutom korfönstren som är rundbågiga. Ingång sker via vapenhuset i söder. Av den äldsta kyrkan - som anses ha tillkommit under senare delen av 1200-talet under medverkan av gotländska byggmästare - återstår långhuset. I slutet av 1400-talet erhöll kyrkan tegelvalv, och ungefär samtidigt byggdes vapenhuset. Långhusets strävpelare tillkom som stöd för murarna efter en brand på 1500-talet eller 1600-talets förra hälft. Kyrkan var i slutet av 1600-talet i mycket dåligt skick, och 1747 genomfördes en reparation, vid vilken det tresidiga koret tillkom. Sakristian revs och byggdes om från grunden, murarna förankrades och kyrkans tidigare mycket branta tak sänktes. Vidare putsades de medeltida kalkmålningarna över i samband med att kyrkan nyinreddes. Exteriören har bevarat sin medeltida prägel. Interiören präglas främst av de senmedeltida kalkmålningarna, som bl.a. rymmer det ovanliga motivet "De tacksamma döda". Målningarna togs fram vid arkitekten Ärland Noréens restaurering 1950-51, då kyrkan återigen erhöll sluten bänkinredning.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996