Allmän karaktär
Kyrkogården är indelad i tre tydligt avskilda delar. Den äldsta delen är den
del som ligger närmast vägen i öster och längst ifrån kyrkan, därbredvid ligger
den yngsta delen från 1960-talet och sen slutligen den del som anlades 1876 runt
den nya kyrkan när denna uppfördes. De båda äldre delarna, den närmast kyrkan
och den längst ifrån, påminner mest om varandra med gravvårdar från 1800-
talets slut fram till idag längs mer eller mindre regelbundna gravlinjer. Den
yngsta delen i mitten är mest homogen med enbart moderna vårdar, och
indelade i kvarter som avgränsas av måbärshäckar.
Omgärdning
De olika delarna är olika omgärdade. Den äldsta delen (här kallad kvarter A), har en kallmur bestående av grovt tillhuggna stenblock av granit. Muren är olika hög och bred, omkring 0,5 1,5 m hög och omkring 1,5 2 m bred. Denna mur torde vara uppförd i samband med att den gamla kyrkan revs 1876.
Kvarter B, dvs den yngsta delen, har en enkel häck i söder av måbär, och i norr en kallmur med betydligt
större stenblock, och med fint huggna ytor. Kvarterets omgärdning mot öster och väster är samma som de omgivande kvarteren. Den tredje delen är också omgärdad av en kallmur, med ungefär likvärdig
kvalitet som muren i det östra och äldsta kvarteret. Murarnas likvärdiga utseende kan betyda att de har
uppförts samtidigt och av samma murläggare. Sålunda borde de vara från kyrkans uppförande, omkring 1876.
Ingångar
Kyrkogården har två huvudingångar, en i väster mittemot kyrkans huvudingång, och en i öster nära
vägen och parkeringen. Den östra ingången är den som används mest. Den östra ingången består
av två stora spritputsade grindstolpar med en svart järngrind med smidesdetaljer. Av stilen att
döma kan den vara från 1800-talets andra hälft, troligast från 1876 då nya kyrkan uppfördes.
Den västra ingången är enklare, med en modern järngrind på två grovt huggna grindstolpar av
granit. Troligen är grinden från 1960-talets slut när utvidgningen gjordes, även denna del har en
grind i norr av liknande enkelhet.
Vegetation
Kyrkogården är omgiven av träd av olika sorter och av olika ålder. Främst är det lind och lönn, och dessa står huvudsakligen runt kyrkogården närmast kyrkan, kvarter C. Här finns också två kastanjer som flankerar ingången mellan kvarter B och C. Omkring 1930-talet fanns en
relativt regelbunden trädkrans runt kvarter C, med ömsom lind och ömsom lönn planterade runt
om. Den oregelbundna trädkransen idag är spår från denna. I övrigt märks några sorgeträd i
samma kvarter, typiska för det sena 1800-talets romantiserande parkideal, samt en rad med
välvuxna björkar längs med gången i kvarter B.
Gångsystem
Gångsystemet på Kärda kyrkogård är enkelt, men ändå en viktig del av
upplevelsen. Från ingången i öster till kyrkan går en rak gång genom kvarter A
och B, i kvarter C följer den runt kyrkans södra sida till dess västra entré.
Gången förgrenar sig till kyrkans källarnedgång norr om koret samt
söderut till den Lilliecreutzska familjegraven vid sydöstra muren.
Gångarna är lagda med grus. Eftersom gruset som marktäckningsmaterial i stort
sett har försvunnit från kyrkogården så är de kvarvarande gångarna av stort
värde.
Gravvårdstyper
På Kärda kyrkogård förekommer flera spännande gravvårdar som sällan hittas på vanliga
kyrkogårdar. Framförallt gäller detta alla gjutjärnskors, de flesta från 1800-talets sista
decennium eller 1900-talets första. Gjutjärnskorsen förekommer i tre olika typer; den helt plana
modellen utan genombrytningar, den plana med viss relief och enstaka genombrytningar och
den helt genombrutna. De helt plana korsen som därtill har nen enkal och rak kontur synes vara
de äldsta, från 1840-, 50- och 80-talet, medan de med genombrutna armar kommer från 1870-
talet och framåt. Att det finns så många gjutjärnskors beror helt på närheten till Åminne bruk där
dessa har tillverkats. I gjutjärn finns även två gotiska skärmar samt två gjutjärnsstaket.
Gjutjärnsvårdarna hör till kyrkogårdens äldsta vårdar, och de äldsta av dessa står i kvrter A,
från tiden då den gamla kyrkan fortfarade stod kvar. I kvarter C finns även en 1600-tals vård
samt en 1700-tals vård. Båda står på sekundär plats där de står idag fanns inte ens en
kyrkogård när de sattes upp. I övrigt är de flesta typer av vårdar representativt företrädda. I
kvarter A och C är olika typer och olika åldrar väl blandade, medan vårdarna i kvarter B är väl
samlade och enhetligt moderna. Anmärkningsvärt är att vårdar från den allmänna linjen saknas
antingen har det inte funnits en sådan på kyrkogården eller så har spåren från dem försvunnit.
Beskrivning av enskilda kvarter, För kvartersindelning se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A är det östligaste kvarteret av de tre och samtidigt det äldsta. Mitt i
kvarteret stod den gamla kyrkan, uppförd i slutet på 1500-talet på samma
grund som den medeltida föregångaren. Av denna minner idag endast en
minnessten samt en smidd vindflöjel från gamla kyrkan på den plats där den
stod. Kvarteret är uppdelat i två delar på ömse sidor om mittgången och
präglas av regelbundna gravrader med gravvårdar från 1800-talets slut fram
till idag. Ingen tidsepok eller gravtyp dominerar, varför kvarteret ger ett
något splittrat intryck. På kyrkans västra fasad finns även en gravhäll från
1595, skulpterad av slottsbyggmästare Hans Flemming.
Gravvårdstyper
Kvarteret är kyrkogårdens äldsta kvarter och har även några av kyrkogårdens äldsta gravvårdar
på troligen ursprunglig plats. Speciellt utmärkande är de många bevarade gjutjärnsvårdarna som
är ett särdag för Kärdas kyrkogård. Även de större vårdarna i nordvästra delen förtjänar att
upmärksammas med sina gjutjärnsstaket. I övrigt är bredden bland gravvårdarna stor både vad
gäller ålder och vad gäller utformning. Kvarterets gravar har grävts om kontinuerligt. Andelen
titlar är relativt stor och främst kopplade till de äldre vårdarna. Från dessa får vi närheten till
Åminnebruk bekräftad genom bland annat titlar som smeden, modellmästare, bruksförvaltaren
gjutaren, men även andra titlar som evangelisten, kusken, ryttmästare, folkskoläraren, mannen
och häradshövdingen.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarteret omfattar det yngsta kvarteret, som ligger mellan det
äldsta i öster och det från 1876 längst i väster. Kvarteret anlades i
slutet av 1960-talet och togs i bruk 1971. Kvarteret är det mest
enhetliga på hela kyrkogården med bara yngre vårdar, placerade
i regelbundna grupper som inramas av måbärshäckar. Endast
den norra delen är tagen i anspråk. Björkar flankerar gången
genom kvarteret.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarter B är alla från 1971 eller senare. Vårdarna är alla typiska för 1900-talets
senare decennier med anspråkslös utformning, låga och breda proportioner och under senare tid
mer osymmetri och naturlika stenar. Andelen titlar är lågt, några som förekommer är
chefredaktör, sjuksköterska, trädgårdsmästare och komminister.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C är kvarteret närmast kyrkan, och omfattar hela det
området. I öster gränsar det till kvarter B och i övriga vädersträck
till odlingsmark. Kvarteret har en norrsida och en södersida, den södra
sidan är den största och här står också gravvårdarna tätare. Båda
sidorna är grästäckta. Den södra sidan har varit uppdelad i en västlig
del och en östlig, skiljda åt av en grusgång i linje med kyrkans södra
entré. Gången är idag igensådd och någon större skillnad mellan östra
och västra delen är det inte lägre, bortsett från att gravvårdarna i de
västra gravlinjerna alla är vända åt öster medan de i de västra linjerna står med rygg mot rygg. Genom att på samma sätt som i kvarter A ha genomfört kontinuerliga förnyelser och omgrävningar är idag intrycket något splittrat vad gäller olika utförande och ålder på gravvårdar.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarter C spänner över en lång period, och står väl blandade med varandra, på
samma sätt som i kvarter A. Här finns även två vårdar från 1600-talet och 1700-talet, båda står
dock på sekundär plats eftersom kyrkogården anlades först 1876. De äldsta bevarade vårdarna
på ursprunglig plats är istället från 1890-talet. Här finns även några stora familjegravar av vilka
främst märks den Lilliecreutzska familjegraven i sydöstra hörnet med en stor grusbädd framför
Även en annan Lilliecreutzsk familjegrav förtjänare att lyftas fram, nära den förra med en stor
stenhäll och pållare med kätting runt. Utmärkande och speciellt för Kärda är dock de många
gjutjärnskorsen, från 1890-talet till 1900-talets första decennium. I övrigt finns de flesta typer av
gravvårdar representerade från äldre stora monumentala vårdar till moderna och enkla. Vårdar
från allmännalinjen finns dock inte representerade. Andelen titlar är relativt stort, titlarna
berättar om äldre yrken och titlar i socknen så som friherre, friherrinna, militära och kyrkliga
titlar, skräddare, hemmansägare, smedsmästare, trädgårdsmästare mm.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
