HALLA KYRKA

Halla kyrka består av långhus, västtorn med spira, samt högre kor med sakristia i norr. Byggnadsmaterialet är huggen kalksten, och kyrkan är uppförd etappvis under medeltiden. Långhuset är från omkring 1200. Den rundbågiga sydportalen är relativt enkelt utformad; i söder finns även den enda ursprungliga fönsteröppningen, numera igenmurad men markerad i putsen. Tornet tillfogades något senare. Tornkammaren är välbyggd och har fint arbetade kolonnettförsedda ljusgluggar; eventuellt fungerade den som emporium. Tornportalen har möjligen tillhört kyrkans tidigare absidkor. Det nuvarande koret, med rikt ornerad portal, samt sakristian uppfördes under mitten av 1300-talet. Långhuset täcks av ett plant innertak av trä, vilket skär av triumfbågen; det domineras av en plafondmålning (Yttersta domen) från 1697. Koret, som täcks av ett tältvalv, är rikt dekorerat med kalkmålningar från 1400-talet ("Passionsmästaren") och 1500-talets förra hälft. I korfönstret finns rester av medeltida glasmålningar. 1965 restaurerades kyrkan efter förslag av arkitekt Olle Karth.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998.

Halla kyrka är i sin helhet uppförd under medeltiden. Kyrkans äldsta del är långhuset, vilket byggdes omkring år 1200, medan tornet tillkom något decennium senare. Yngst är koret och sakristian, vilka uppfördes vid mitten av 1300-talet.
Av utvändiga förändringar sedan byggnadstiden kan nämnas att yttertakens taktäckningsmaterial ändrades från bräder (falar) till tegel omkring sekelskiftet 1700, och fönstren på långhusets södra sida nyupptogs respektive vidgades 1697 och omkring 1860.

Halla kyrkogård är oregelbunden till sin plan. Gamla kyrkogården omges till stor del av en trädkrans, och som gräns mellan den gamla och nya delen finns en meterhög terrassmur. Den gamla delen av kyrkogården omges av terrassmurar av kalksten, kallmurade med häckar i söder och öster samt diken utanför, även den nya delen omges av sådana murar.

Grusgångar från ingångarna i söder, öster och norr till kyrkans sydsida. I anslutning till de södra och östra ingångarna samt väster om kyrkan finns lyktstolpar.

På kyrkogården fanns vid inventeringen 1996 ca 160 st. synliga gravar, de flesta belägna i sydväst. Äldre och variationsrika gravvårdar finns i sydost. Området direkt norr om kyrkan saknar gravvårdar, där står ett antal gravhällar under skyddstak, och i nordost finns även ett litet trähus som används som redskapsbod.

Övriga byggnader på kyrkogården
På kyrkogården finns ett redskapsbod av trä samt ett skyddstak under vilket ett antal gravhällar är uppställda. Skjulet består av en stolpverkskonstruktion på en gjuten betongsula. Huset är utvändigt är klätt med liggande, målad panel. Sadeltaket täcks av plattor av asbestcement.