NORMLÖSA KYRKA

Normlösa är en medeltida socken. En kyrka i kalksten uppfördes under äldre medeltid, troligen 1100- talet eller tidigt 1200-tal. Till kyrkan hörde ett torn i väster, som byggdes på under 1600-talet. 1766-67 uppfördes den nuvarande kyrkan med bibehållande av det äldre tornet och delar av södra fasaden. Troligen är även vapenhuset kvar från den äldre kyrkan. Den nya kyrkan byggdes i tidig gustaviansk stil som salkyrka med långhus och rakslutet kor i samma bredd. Tornet är slätputsat, men fasaderna i övrigt är spritputsade med slätputsade omfattningar och avfärgade i brutet vitt. Samtliga tak, inklusive den klockformade huven från 1784, är spåntäckta. Fönstren är smala och stickbågiga med grönmålade träbågar. Huvudingång är genom vapenhuset i söder. Det finns även en kordörr i söder. Interiören präglas av det panelklädda tunnvalvet och den ålderdomliga inredningen. Senmedeltida kalkmålningar är framtagna vid orgelläktaren och i tornets bottenvåning, som är inredd som sakristia.
KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omges av en kallmurad halvmur, d v s yttermantel av sten med motfyllning på kyrkogårdssidan. Huvudingången från söder utgörs av en enkel grind i smidesjärn. I öster finns en av Östergötlands få bevarade stigluckor. Den är medeltida, murad och putsad och har en hög port av tjärat trä. I norr finns en kopia av stigluckan från 1944 med en grind. I kyrkogårdens sydöstra hörn står en medeltida tiondebod. Den är byggd i gråsten, putsad och avfärgad i brutet vitt. I det västra gavelröstet finns en blindering i form av ett kors med runda ändplattor och delvis synligt tegel. Under korset finns en liten öppning. Det branta sadeltaket är täckt med taktegel. I den djupa rundbågiga portalen sitter en medeltida dörr med dekorativt järnsmide. Den lär ha suttit i den medeltida kyrkans korportal. Invändigt finns en murklack en dryg meter upp på delar av väggarna och ett enkelt bjälklag skapar ett vindsutrymme. Tiondeboden används idag som förråd. I den höga trädkransen ingår bl a lindar och lönnar. Tillsammans med de höga lövträden i parken öster om kyrkogården ger de miljön en lummig karaktär. Genom tiondeboden och stigluckorna får kyrkogården en ålderdomlig prägel. Bland enskilda gravvårdar kan nämnas ett stort antal bevarade kalkstensvårdar från 1800-talet, flera av dem från en tidig del av århundradet. De flesta av dessa är liggande hällar, som finns i utkanterna av den norra halvan av kyrkogården. Tre stycken står också strax utanför vapenhuset. Kyrkogården innehåller också ett stort antal stenramsgravar med krattat grus. Ett par större familjegravar finns. Generellt gäller att de äldre gravvårdarna är placerade längs med kyrkogårdens kanter och de yngre placerade närmare kyrkogårdens mittparti.

Normlösa kyrka
Sockennamnets senare led "lösa" betyder "betesmark, äng" men förleden -norma är
oklar. Normlösa omnämns första gången redan 1178 som tillhörande Linköpings
biskopsbord. Kyrkan och biskopsgården var en viktig del av medeltidens biskopsgods i
Linköpings stift, vilket också kommit att prägla kyrkan långt fram i tiden. Lämningar av
detta finns förutom vid kyrkan också vid Normlösa Biskopsgård där en välvd källare,
kallad Braskens källare, med en inskrift på valvstenen över dörren IHS - xp (Jesus
Kristus) 1475, finns i behåll (RAÄ 14 Normlösa socken).
Den gamla kyrkan var 18 x 12 alnar och av samma typ som kyrkorna i Hov och Östra
Skrukeby men med kor och absid. Troligen var den liksom dessa byggd av konungen
som ägde gården Normlösa. Till kyrkan hörde ett torn i väster. Det tillkom något senare
än kyrkan, men ingick i den ursprungliga planen, vilket framgår av förtagningar i muren
uppe på västgaveln. Tornet blev ovanligt brett.
Om kyrkan tillkommit före 1170-talet, då Normlösa gård redan donerats till biskopen av
konungen är oklart. 1178 nämns det hörande till biskopsbordet och ungefärligen samma
år bör tornet ha uppförts av biskop Kol. Dörren i kyrkans sydportal bekräftar dateringen
av kyrkan. Den är av samma typ som Kaga (som är äldst), Hov och Ö Skrukeby, vilka
dateras till tiden efter 1100-talets mitt.
En kraftig ombyggnad och förstoring av kyrkan genomfördes 1766 varvid bland annat
norra och östra muren revs och flyttades ut och ett nytt kor tillkom.
I tornet finns en inskrift som talar om att det uppfördes 1633, trots att bottenvåningen är
försedd med medeltida kalkmålningar. Översta våningen tillkom 1784 varefter
klockorna flyttades dit. Klockstapel fanns på kyrkogården 1682 och användes ännu
1768. Dess placering är inte känd.
Restaureringar av kyrkan har genomförts 190809 (vilket tydligen skedde utan
sedvanlig antikvarisk kontroll och ledde till ett flertal kvarlämnade handlingar i upprörd
ton i arkivet) och 1940 431. Kalkmålningarna i sakristian togs fram och konserverades
1968 och ett nytt spåntak lades 1984.

Beskrivning av kyrkogården
Kyrkogården saknar kvartersindelning men delas naturligt i en sydlig och en nordlig
halva av grusgången från östra till västra ingången..

Allmän karaktär
Lummig kyrkogård med många vackra höga träd. Karaktären danas främst av de
medeltida byggnaderna (kyrka, tiondebod, stiglucka) och stigluckekopian. Många äldre
kalkstensvårdar finns bevarade. Den norra halvan präglas av många äldre gravar
närmast kyrkan. Den södra halvan präglas av raka rader gravar mellan häckar och
grusgångar.

Omgärdning
Kyrkogården omges av en mur på alla sidor.
Västra muren: låg (ca 0,6 m hög) kyrkogårdsmur som är kallmurad och består av ca 2
varv tillpassad gråsten med enstaka kilsten. Insidan lätt släntad. Nivåskillnad mellan
kyrkogård och mur är ca 0,5 m.
Norra muren: låg (ca 0,6 m hög) kyrkogårdsmur som är kallmurad och består av ca 2
varv tillpassad gråsten med enstaka kilsten. Insidan lätt släntad. Nivåskillnad mellan
kyrkogård och mur är ca 0,5 m.
Östra muren: låg (ca 0,6 0,8 m hög) kyrkogårdsmur som är kallmurad och består av ca
2-3 varv tillpassad gråsten med enstaka kilsten. Insidan släntad. Nivåskillnad mellan
kyrkogård och mur är ca 0,5 0,8 m.
Södra muren: låg (ca 0,6 m hög) kyrkogårdsmur som är kallmurad och består av ca 2
varv tillpassad gråsten med enstaka kilsten. Insidan lätt släntad. Nivåskillnad mellan
kyrkogård och mur är ca 0,5 m.
I muren sitter två stigluckor. En i öst som är medeltida original och en i NV som är en
kopia av föregående.
Innanför muren finns en ca 1 m hög syrenhäck som vid västra och södra ingången
ersatts av högre syrener som bildar port vid respektive ingång. Kyrkogården har en
trädkrans av högt uppväxta lövträd (se vegetation).

Ingångar
Kyrkogården har fyra ingångar.
I väster finns en enkel öppning i kyrkogårdsmuren ut mot vägen och skolan. Till denna
leder huvudgrusgången. Två enkla trappsteg av granit leder ned från kyrkogården till
landsvägen som går tätt inpå.
I nordväst finns en kopia från 1944 av en medeltida stiglucka med grind. Denna är
murad av gråsten och kalkputsad. Taket är av tjärat spån och i tre nivåer (högre över
porten och lägre över stolparna). Grinden är av tjärat trä med spjälor i två nivåer. Fram
till stigluckan leder en allé av 8 lindar från gamla parkeringen i norr.
I öster: finns en äkta medeltida stiglucka som till utseendet påminner starkt om kopian
från 1944. Denna har istället för grinden en hög port av tjärat trä som täcker hela
portöppningen.
I söder finns en enkel smidesjärnsgrind mellan stolpar av huggen gråsten ut mot
parkeringen. Grinden är ornerad med spjälor som avslutas i spjutspetsar i nedersta
partiet. Överstycket är rakt med ett överliggande spiralmönster. Grinden flankeras av
två syrenträd.

Vegetation
Kyrkogården har en högt uppväxt trädkrans, med;
I väster: 4 lönnar, 1 ask och 1 rönn,
I norr: 3 lönnar och 1 lind
I öster: 3 lindar och 2 lönnar (en ung och en gammal) samt en ask
I söder: 6 lönnar och en rönn
I norr och öster står trädkransen strax utanför kyrkmuren, i söder och väster strax
innanför.
Från parkeringen i söder och fram till en grusplan framför kyrkans huvudingång genom
vapenhuset leder en grusgång som flankeras av en allé av 10 formklippta ca 1,4 m höga
tujabuskar. Själva grusplanen är fyrsidig och flankeras av 4 höga vackra lindar (en av
dessa är döende och måste snart tas bort).
Den södra halvan av kyrkogården består av räta nordsydligt orienterade gravrader
åtskilda av grusgångar och häcksystem. Av dessa står längst i väster en ca 0,2 m hög
ölandstok, därefter följer en grusgång flankerad av den ovan omtalade tujaallén, därefter
en ca 1 m hög oxbärshäck, en grusgång, en 0,3-0,6 m hög ligusterhäck, en grusgång en
ca 0,5 m hög tuja, en grusgång, ytterligare en ca 0,5 m hög tuija samt slutligen två
kortare sträckor tujahäckar av samma höjd på ömse sidor den medeltida tiondeboden.
På den norra halvan av kyrkogården finns nordsydliga häcksystem endast öster om
kyrkan. Över en låg kalkstensmur som avgränsar det Wissénska gravmonumentet mot V
växer en låg berberishäck som närmast kyrkan avlöses av en ca 3 m kort och 0,5 m hög
tujahäck. Mellan gravraderna öster om koret finns en nordsydlig ca 0,5 m hög
ölandstok.

Gångsystem
Samtliga grusgångar består av naturgrus. Kring hela kyrkogården, med undantag för
platsen för den medeltida tiondeboden i SV, löper en kringgående grusgång innanför
den yttersta raden med gravar.
Kyrkogården delas naturligt i två lika stora delar (nord och syd) av huvudgrusgången
som löper från stigluckan i öster till öppningen i häcken i väster. Kyrkan ligger mitt på
den norra halvan och omges av grusgångar kring tornet, vapenhuset och södra och östra
sidan. Gången öster om koret är förlängd så att den strålar samman med den
kringgående gången i norr. Norr om kyrkan finns annars endast den kringgående
gången. Framför kyrkans huvudingång som ligger i vapenhuset på kyrkans södra sida
finns en mindre fyrsidig grusplan. En kortare grusgång löper från koret och fram till den
kringgående gången i öster.
På den södra halvan av kyrkogården finns mellan gravraderna förutom den kringgående
gången också 5 nordsydligt löpande grusgångar, varav den 1:a från väster är den
alléomgivna gången från södra grinden till huvudingången. Förutom dessa löper också
en smal grusgång runt tiondeboden.
Gravvårdstyper
Bland gravvårdarna finns ett stort antal bevarade kalkstensgravvårdar från 1800-talet.
Flera av dem från en tidig del av århundradet. De flesta av kalkstensvårdarna är
liggande hällar som finns i utkanterna av den norra halvan av kyrkogården. Tre stycken
står också strax utanför vapenhuset.
Kyrkogården innehåller också ett stort antal stora stenramsgravar med krattat grus. De
flesta är placerade i utkanten av den norra halvan av kyrkogården, flera ligger dock
också inne i kvarteren. Flera också i södra halvans utkanter och ett par inne i södra
halvan. Öster om koret står flera höga bautastenar, de flesta resta strax före förra
sekelskiftet. Ett par familjemonument finns, det Willénska består av 6 likadana liggande
stenar. S om tiondeboden finns en mycket vacker liggande kalkstenshäll omgiven av
krattat grus och ett smidessjärnstaket.
En ovanlig gravvård är en stenurna som har ställts bredvid en gravsten och som bildar
en egen gravvård.
I vapenhuset finns fragment av 2 eskilstunakistor och 4 hela 1600-talsvårdar
undanställda. Ytterligare 5 1600-talsvårdar varav en svårt skadad står också i
tiondeboden. Generellt är de äldre gravvårdarna placerade längs med kanterna av
kyrkogården medan de yngre är placerade in mot mitten.

Minneslund
-

Byggnader
På kyrkogårdens SÖ del står en välbevarad medeltida tiondebod. Boden är murad i
natursten med detaljer kring fönster, dörr och gavel i tegel. Den är kalkputsad. Porten
sitter på norra gaveln och är av tjärat trä. Den har rik ornamentering med medeltida
smide. På norra gaveln finns blinderingar, bland annat i form av ett kors. Under detta
finns en mindre fönsterlucka. Spåntak, vindskivor med mera är av tjärat trä.
Kyrkogården har också två stigluckor, den ena medeltida och den andra en kopia från
1940-talet. Dessa är närmare beskrivna under ingångar.

Övrigt
I vapenhuset finns fragment av minst två olika runstenar, varav en är känd sedan länge.
Kalkstensvårdar från 1600-talet förvaras dels i vapenhuset, dels i tiondeboden (4 + 4
stycken). Ett par borttagna gravvårdar står under tak norr om kyrkmuren, ingen av dessa
är dock särskilt anmärkningsvärda.
Innanför Ö stigluckan står en rund brunn av kalkplattor.
På gräsmattan söder om kyrkan står en kopia av Carl Milles staty Guds hand, denna
är kopplad till det Willénska släktmonumentet, vilken släkt också bekostad statyn
(genom godsägaren Sten Hesser).
En allmän linje har sannolikt funnits i den inre delen av södra halvan av kyrkogården,
men inga säkra stenar från denna period står kvar.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Norra kvarteret Gravplats nr 112, 55- 56, 107, 162-164, 199-210,
229-233 och 245-261
Kvarteret omfattar gravplatserna nr 112, 55-56, 107, 162-164, 199-210, 229-233 och
245-261. Det utgör den norra halvan av kyrkogården och omfattar området norr om
grusgången från östra porten till västra ingången. Kyrkan är placerad mitt i kvarteret.

Allmän karaktär
Kvarterets karaktär präglas av att alla gravar ligger tätt inpå kyrkan. I kvarterets utkanter
och öster om koret liksom söder om vapenhuset finns mest större gravar av
köpegravskaraktär. Insprängt mellan dem finns bara enstaka yngre vårdar. Kyrkans
placering medger endast en rad gravar i alla riktningar utom i öster där tre rader finns.

Omgärdning
Västra muren: låg (ca 0,6 m hög) kyrkogårdsmur som är kallmurad och består av ca 2
varv tillpassad gråsten med enstaka kilsten. Insidan lätt släntad. Nivåskillnad mellan
kyrkogård och mur är ca 0,5 m.
Norra muren: låg (ca 0,6 m hög) kyrkogårdsmur som är kallmurad och består av ca 2
varv tillpassad gråsten med enstaka kilsten. Insidan lätt släntad. Nivåskillnad mellan
kyrkogård och mur är ca 0,5 m.
Östra muren: låg (ca 0,6 0,8 m hög) kyrkogårdsmur som är kallmurad och består av ca
2- 3 varv tillpassad gråsten med enstaka kilsten. Insidan släntad. Nivåskillnad mellan
kyrkogård och mur är ca 0,5 0,8 m.
I söder grusgång som bildar gräns mellan norra och södra halvan av kyrkogården.

Ingångar
Kyrkogården har fyra ingångar, varav tre berör kvarteret.
I väster finns en enkel öppning i kyrkogårdsmuren ut mot vägen och skolan. Till denna
leder huvudgrusgången. Två enkla trappsteg av granit leder ned från kyrkogården till
landsvägen som går tätt inpå.
I nordväst finns en kopia från 1944 av en medeltida stiglucka med grind. Denna är
murad av gråsten och kalkputsad. Taket är av tjärat spån och i tre nivåer (högre över
porten och lägre över stolparna). Grinden är av tjärat trä med spjälor i två nivåer. Fram
till stigluckan leder en allé av 8 lindar från gamla parkeringen i norr.
I öster finns en äkta medeltida stiglucka som till utseendet påminner starkt om kopian
från 1944.. Denna har istället för grinden en hög port av tjärat trä som täcker hela
portöppningen.

Vegetation
Kyrkogården har en högt uppväxt trädkrans med;
I väster: 4 lönnar, 1 ask och 1 rönn
I norr: 3 lönnar och 1 lind
I öster: 3 lindar och 2 lönnar (en ung och en gammal) samt en ask
I norr och öster står trädkransen strax utanför kyrkmuren, i söder och väster strax
innanför.
Framför kyrkans vapenhus finns en fyrsidig grusplan som flankeras av 4 höga vackra
lindar (en av dessa är döende och måste snart tas bort).
På den norra halvan av kyrkogården finns nordsydliga häcksystem endast öst om
kyrkan. Över en låg kalkstensmur som avgränsar det Willénska gravmonumentet mot V
växer en låg berberishäck som närmast kyrkan avlöses av en ca 3 m kort och 0,5 m hög
tujahäck. Mellan gravraderna öster om koret finns en nordsydlig ca 0,5 m hög
ölandstok.

Gångsystem
Samtliga grusgångar består av naturgrus. Kring hela kyrkogården löper en kringgående
grusgång innanför den yttersta raden med gravar.
Kyrkogården delas naturligt i två lika stora delar (nord och syd) av huvudgrusgången
som löper från stigluckan i öst till öppningen i häcken i väster. Kyrkan ligger mitt på
den norra halvan och omges av grusgångar kring tornet, vapenhuset och södra och östra
sidan. Gången öster om koret är förlängd så att den strålar samman med den
kringgående gången i norr. Norr om kyrkan finns annars endast den kringgående
gången. Framför kyrkans huvudingång som ligger i vapenhuset på kyrkans södra sida
finns en mindre fyrsidig grusplan. En kortare grusgång löper från koret och fram till den
kringgående gången i öster.

Gravvårdstyper
Inom kvarteret finns tio stenramsgravar med krattat grus. De flesta utmed kvarterets
utkanter och anlagda kring 1940-60. En av dessa har en ovanlig gravsten, formad som
ett hus med tak. I utkanterna finns också tio liggande kalkstenshällar, varav de flesta är
från 1800-talets andra hälft. De flesta av dessa är lagda över i socknen verksamma
präster, bland annat ur den kända prästsläkten Cnattingius.
Söder om kyrkan ligger också det Willenska gravmonumentet med sex liggande
gravhällar över olika familjemedlemmar, kopplat till Carl Milles staty Guds hand.
Kvarteret domineras annars av ett flertal höga smala gravhällar från ca 18901930. De
flesta resta över hemmansägare i trakten. Yngre gravvårdar är ovanliga men
förekommer.
I kvarteret förekommer också en liggande sköldformad gravvård och en i form av en
stenurna med zinklock, ställd på marken intill en annan gravsten.

Byggnader
Kyrkan, medeltida stiglucka.

Övrigt
Innanför stigluckan står en botten av en avbruten 1600-talssten.

Södra kvarteret Gravplats nr 13-54, 57-106, 108-161, 165-98, 211-
228 och 234-244
Kvarteret utgör kyrkogårdens södra halva och omfattar gravplatserna 13-54, 57-106,
108-161, 165-198, 211-228 och 234-244 och är beläget söder om grusgången mellan
västra ingången och östra porten.

Allmän karaktär:
Kvarteret utmärks av de raka nordsydliga raderna av gravar. I utkanterna finns de flesta
av de påkostade större gravmonumenten över traktens hemmansägare. Den äldsta
gravvården är rest 1794 men den dominerande perioden är tiden kring förra sekelskiftet.
I kvarterets inre är gravvårdarna av mer blandad karaktär med äldre och yngre vårdar
om vartannat. De äldsta stenarna är här resta kring 1900 och de yngsta är helt nya.

Omgärdning
Kyrkogården omges av en mur på alla sidor.
Västra muren: låg (ca 0,6 m hög) kyrkogårdsmur som är kallmurad och består av ca 2
varv tillpassad gråsten med enstaka kilsten. Insidan lätt släntad. Nivåskillnad mellan
kyrkogård och mur är ca 0,5 m.
Östra muren: låg (ca 0,6 0,8 m hög) kyrkogårdsmur som är kallmurad och består av ca
2- 3 varv tillpassad gråsten med enstaka kilsten. Insidan släntad. Nivåskillnad mellan
kyrkogård och mur är ca 0,5 0,8 m.
Södra muren: låg (ca 0,6 m hög) kyrkogårdsmur som är kallmurad och består av ca 2
varv tillpassad gråsten med enstaka kilsten. Insidan lätt släntad. Nivåskillnad mellan
kyrkogård och mur är ca 0,5 m.
Kvarteret avgränsas från den norra halvan av en grusgång mellan västra ingången och
östra porten.
I muren sitter två stigluckor. En i NV som är medeltida original och en i öst som är en
kopia av föregående.
Innanför muren finns en ca 1 m hög syrenhäck som vid västra och södra ingången
ersatts av högre syrener som bildar port vid respektive ingång. Kyrkogården har en
trädkrans av högt uppväxta lövträd (se vegetation).

Ingångar
Kyrkogården har fyra ingångar varav tre berör kavarteret.
I väster finns en enkel öppning i kyrkogårdsmuren ut mot vägen och skolan. Till denna
leder huvudgrusgången. Två enkla trappsteg av granit leder ned från kyrkogården till
landsvägen som går tätt inpå.
I öster finns en medeltida stiglucka som till utseendet påminner starkt om kopian från
1944. Denna har istället för grinden en hög port av tjärat trä som täcker hela
portöppningen.
I söder finns en enkel smidesjärnsgrind mellan stolpar av huggen gråsten ut mot
parkeringen. Grinden är ornerad med spjälor som avslutas i spjutspetsar i nedersta
partiet. Överstycket är rakt med ett överliggande spiralmönster. Grinden flankeras av
två syrenträd.

Vegetation
Kyrkogården har en högt uppväxt trädkrans med;
I väster: 4 lönnar, 1 ask och 1 rönn
I öster: 3 lindar och 2 lönnar (en ung och en gammal) samt en ask
I söder: 6 lönnar och en rönn
I norr och öster står trädkransen strax utanför kyrkmuren, i söder och väster strax
innanför.
Från parkeringen i söder och fram till en grusplan framför kyrkans huvudingång genom
vapenhuset leder en grusgång som flankeras av en allé av 10 formklippta ca 1,4 m höga
tujabuskar. Själva grusplanen är fyrsidig och flankeras av 4 höga vackra lindar (en av
dessa är döende och måste snart tas bort).
Den södra halvan av kyrkogården består av räta nordsydligt orienterade gravrader
åtskiljda av grusgångar och häcksystem. Av dessa står längst i väster en ca 0,2 m hög
ölandstok, därefter följer en grusgång flankerad av den ovan omtalade tujaallén, därefter
en ca 1 m hög oxbärshäck, en grusgång, en 0,3-0,6 m hög ligusterhäck, en grusgång en
ca 0,5 m hög tuja, en grusgång, ytterligare en ca 0,5 m hög tuja samt slutligen två
kortare sträckor tujahäckar av samma höjd på ömse sidor om den medeltida
tiondeboden.

Gångsystem
Samtliga grusgångar består av naturgrus. Kring hela kyrkogården, med undantag för
platsen för den medeltida tiondeboden i SV, löper en kringgående grusgång innanför
den yttersta raden med gravar.
Kyrkogården delas naturligt i två lika stora delar (nord och syd) av huvudgrusgången
som löper från stigluckan i öster till öppningen i häcken i väster.
På den södra halvan av kyrkogården finns mellan gravraderna förutom den kringgående
gången också 5 nordsydligt löpande grusgångar, varav den 1:a från väster är den
alléomgiva gången från södra grinden till huvudingången. Förutom dessa löper också en
smal grusgång runt tiondeboden.

Gravvårdstyper:
Inom kvarteret finns sju stenramsgravar med krattat grus. De flesta utmed kvarterets
utkanter. Två dock närmast vapenhuset och en mitt i kvarteret. Söder om tiondeboden
ligger en konstnärligt utförd häll inom en stenram med ett smidesjärnsstaket. I samma
område finns en gravsten i form av en uppslagen bok och en stående kalkstensgravvård
från 1794, vilket är kyrkogårdens äldsta gravvård på ursprunglig plats. Ytterligare fyra
gravvårdar från mitten av 1800talet finns. Tre av dessa står på rad närmast vapenhuset.
En av dem omnämner en Amerikaresa och en annan har kyrkogårdens längsta text.
Bland gravvårdarna finns också en vacker tidig 1900-talsvård i jugendstil som visar en
sörjande ängel. Vidare tre resta kors, ett i marmor, ett konstnärligt utfört i svart granit
och ett enklare i grå granit.

Byggnader:
På kyrkogårdens SÖ del står en välbevarad medeltida tiondebod. Boden är murad i
natursten med detaljer kring fönster, dörr och gavel i tegel. Den är kalkputsad. Porten
sitter på norra gaveln och är av tjärat trä. Den har rik ornamentering med medeltida
smide. På norra gaveln finns blinderingar, bland annat i form av ett kors. Under detta
finns en mindre fönsterlucka. Spåntak, vindskivor med mera är av tjärat trä

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Det kan antas att kyrkogården sedan medeltiden vuxit fram runt kyrkan. Denna bör
redan då haft den utsträckning den har idag, eftersom den medeltida tiondeboden står
placerad i kyrkogårdens sydöstra hörn, långt från själva kyrkobyggnaden. Till
kvarlevorna av den medeltida kyrkogården hör också de två stigluckorna, i nordöst och
öst. Den östra är i original medan den nordöstra är en kopia från 1944 av en på 1800-
talet riven stiglucka på samma plats.

Till kvarlevorna av den allra äldsta kyrkogården kan också de sex fragmenten av två
olika runstenar som förvaras i vapenhuset räknas. Den ena är känd sedan länge och
utgör fragment av ett lock till en kalkstenskista från tidigkristen tid. Enligt Broocman
hittades den på 23 alnars djup under jorden på kyrkogården 1823. Texten har av Brate
och Wessén tolkas som Olov (kvinnonamn i detta fall) och(reste denna sten
efter NN, fader?) sin, som bodde i Örvad. Sannolikt avses byn Örvad i grannsocknen
Älvestad. De ytterligare tre fragment som finns i kyrkan bildar nedersta delen till en
annan runsten. Texten är mycket fragmentariskt bevarad ..eftisin..
Ridderstad anger också att det fram till 1860-talet fanns två delar tillhörande en
medeltida gravsten framför altaret. Möjligen är denna densamma som idag ligger vid
foten av predikstolens trappa. Texten enl Ridderstad +Sub hoc petra legitur corp (us)
Ingnois Petri, cujus anim (a requie) seat in pace Under denna sten ligger kroppen av
Ingnois Petri, må han vila i frid.
En vid restaureringen 194243 framkommen huggen stenplatta, som tidigare tolkats
som en medeltida gravsten utan inskrift har senare omtolkats till ett äldre altarbord.
Inne i kyrkan finns ett epitafium över Normlösas förste lutheranske sockenpräst, domus
Nicholaus Eshelli (död 1570). Denne var tidigare munk i Vadstena kloster och gifte sig
med en före detta nunna från samma institution. Stenen har en lång text på latin.
Ett flertal gravstenar från 16- och 1700-talen finns bevarade. Flera stod till för ett par år
sedan kvar på plats på kyrkogården. Numera är de inställda i vapenhuset (fyra stycken
välbevarade exemplar) och i tiondeboden (lika många i betydligt sämre skick).
Widegren beskriver kyrkogården som stor och vacker. Han anför också att tiondeboden
skulle vara uppförd 1779 av klockaren Peter Palmgren, enligt en anteckning i
kyrkoboken. Uppgiften rör troligen en ombyggnad eller restaurering.
Den gällande gravkartan över kyrkogården upprättades redan 1947, men äger full
giltighet ännu idag eftersom inga större omdisponeringar av kyrkogården skett sedan
dess.
En del förändringar kan dock noteras i jämförelse med äldre fotografier och bilder av
kyrkogården.
Äldst är ett flygfoto från 1935 som visar Normlösa kyrka på relativt stort avstånd. Till
följd av den högt uppväxta trädvegetationen kan endast begränsade delar av den södra
delen av kyrkogården (gravplatserna 44 106) ses på bilden. Det framgår ändå att dessa
ligger i de räta rader och med de grusgångar som ännu finns på samma ställe. Mellan
gravraderna syns också häckar och gräsmattor, liksom idag.
Året efter genomförde Bengt Cnattingius en fotodokumentation av tiondeboden, varvid
också fotografier av den närmaste delen av kyrkogården gjordes. Av bilderna framgår
att en del förändringar ägt rum i denna del av kyrkogården.

Kring tiondeboden står en rad av skira unga björkar som är borttagna idag. Likadana
björkar och till och med en gran står också på det område där statyn Guds hand står
idag. Av fotona framgår också att platserna närmast tiondeboden enbart bestod av
grusgravar av olika utförande (gravplats 178192 och 216-244).
Samma förhållande syns ännu tydligare på ett flygfoto av okänd ålder som publicerades
i en artikel i Östgöta Correspondenten 13/7 1973. På detta framstår ett regelbundet
kvarter med avgränsade stenramar eller häckar tydligt i denna del av kyrkogården.
Av flygfotot i ÖC verkar det som det är stenramar som avgränsar gravarna i kvarteret.
Detta stämmer dock inte med de gravar som syns i Cnattingius mer begränsade vyer.
Här är det låga häckar som syns. De låga häckarna i kombination med de unga
björkarna ger ett lummigt och behagligt intryck.

Av dessa två källor framgår att det tidigare funnits en skillnad mellan den östra och
västra delen av den södra kyrkogårdshalvan. Den yttre delen av kvarteret liksom de
östra delarna vilka synliga på Cnattingius och ÖC:s fotografier präglas av gruslagda
köpegravar innanför låga häckar. De inre västra delarna av samma område präglats av
raka rader av gravar i allmän linje synliga på flygfotot från 1935.
Gränserna mellan dessa två delar av kyrkogården är inte klarlagda av denna
dokumentation. Senast på 1950-talet har också denna del av kyrkogården börjat präglas
av större köpegravar, sannolikt också här ursprungligen grusgravar, innanför låga
häckar. Detta framgår av de bevarade stora låga breda gravstenar som dominerar
området idag. Till exempel familjerna Mansfield, Strandh och Gunnar/Gunnarssons
gravvårdar (gravnummer 76- 96) från denna tid omnämnda av andra skäl och på annan
plats.

Samma förhållanden antyds också på det flygfoto som togs av kyrkogården 1954 (se
nedan), på detta kan man (med god vilja) mellan träden skymta ett betydligt större antal
grusbelagda gravar än idag.

Idag är gravraden längst i väster där troligen bara köpegravar legat mycket glest belagd.
Sedan 1950-talet har inga större förändringar av kyrkogården genomförts.

FÖRSAMLING 1995 - NORMLÖSA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 634, 1900: 728, 1995: 387

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 20 km sydost om Mjölby vid ett vägskäl på en svag höjd invid Svartån och Normlösa samhälle. Vid kyrkan finns prästgård och en fungerande skola och församlingshem. På kyrkogården återfinns ett medeltida stenhus med namnet Braskens källare, huvudgård för Linköpingsbiskopen. Ett stycke sydväst om kyrkan ligger Biskopsgården. Miljön runt Normlösa kyrka utgör ett levande bygdecentrum.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, ett vapenhus i söder och ett torn i väster med sakristia i bottenvåningen. I: Kyrkans äldsta delar härrör från äldre medeltid. Den ursprungliga planformen är inte känd (enligt en tavla i sakristian var den 18 aln. lång och 12 aln. bred). Ett torn av långhusets bredd, det nuvarande, tillbyggdes under senare under medeltiden, ovisst när, och påbyggdes 1684. Enligt inskrift uppmurades tornet 1633 och påmurades 1784. Allt tyder dock på att tornets nedre del härrör från medeltiden. Kyrkan var välvd (formtegel från valvstrålar har påträffats). Riven, förutom tornet och delar av långhusets sydmur, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1766-67, med återbruk av föregångarens torn och delar av långhusets sydmur. Vapenhuset härrör sannolikt från samma byggnadsperiod.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är till det yttre välbevarad. Kyrkans fasader är vitputsade och genombryts av stickbågiga muröppningar. Långhus och vapenhus har enkla spåntäckta sadeltak, valmat över långhusets östgavel. Medeltidskyrkans kvarstående västtorn har förändrats i flera etapper, däribland genom en förhöjning 1784. Västtornet kröns sedan dess av en klockformad huv. Ingång i sydväst via vapenhuset samt direkt till korpartiet i sydost. I interiören samsas inslag från medeltid, 1600- och 1800-tal. Större invändiga renoveringar har skett 1908-09, 1932-33 och 1942-43. Kyrkorummet täcks av ett trätunnvalv. Interiören bär fortfarande minnen om kyrkans medeltida ursprung. Ett av de romanska fönstren har öppnats i senare tid och inuti väggen fanns säreget nog gammalt blyinfat-tat fönsterglas kvar. I fönsternischen finns gotiska målningar bevarade, liksom på västra väggen invid orgeln. Även på södra väggen har fragmentariskt måleri påträffats. Vid restaureringen 1942-43 framtogs det äldre kalkstensgolvet med infällda gravstenar. Under orgelläktaren i det hörn där kyrkans äldsta murverk påträffats skapades 1942-43 en särskild avdelning för medeltida inventarier. Altartavlan i nyklassicistisk altaruppställning är målad av Gustav Lindblom 1842 (kopia av David von Kraffts målning i Kalmar domkyrka, i sin tur en kopia efter Rubens). Predikstolen från 1655 tillverkades för den gamla kyrkan. Orgeln är byggd av Sven Nordström 1855. Den nuvarande bänkinredningen, med återinsatta gamla bänkdörrar från 1600-talet, tillkom vid 1940-talets restaurering.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Mellan vapenhus och långhus finns en romansk dörr med järnsmidesornamentik bevarad. I kyrkan påträffades 1942-43 bräder från vad man anser vara en medeltida predikstol, som rekonstruerats och satts upp under läktaren. Där förvaras även ett senmedeltida, nordtyska altarskåpet. Vid 1940-talets restaurering påträffades delar av vad man tror är ett medeltida korskrank.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.