Allmän karaktär
Bondstorps kyrkogård är ett exempel på en småskalig kyrkogård
som speglar en glesbefolkad skogsbygd. Utvidgningen åt öster under
tidigt 1900-tal är sannolikt den enda som någonsin företagits.
Detta har gett kyrkogården en avlång öst-västlig form. Den i övrigt
rektangulära kyrkogården smalnar av till en spets i öster där den
ena ingången är belägen. Formen bestäms av den vinklade raka
tomtgränsen mot skolan i norr medan den rundade sidan i söder
följer en vägsträckning. Terrängen sluttar svagt åt väster. Kyrkan ligger
med koret åt öster i den västra hälften av kyrkogården. Kyrkan
avdelar denna den äldre delen i två jämnstora rektangulära hälfter,
av vilka den norra är outnyttjad. Södra hälften delas på mitten av
en gång. Den västra halvan upptags av en minneslund, medan den
östra är en del av det kvarter som sträcker sig över hela södra hälften
av kyrkogården och här kallas C. Den övriga ytan delas mellan
det rektangulära kvarter som här kallas A och det triangulära som
kallas B. Sedan omläggningarna 1988-89 präglas kvarteren till stor
del av efterkrigstidens låga vårdar.
Omgärdning
Kyrkogården omges sedan 1982 av ett rödfärgat trästaket, med
undantag för en lucka längs ekonomibyggnaden i norr. Staketets
krön har en sågtandsform.
Ingångar
Huvudingången är mitt på västra kortsidan och upptogs i samband
med kyrkans restaurering 1953-54 då dess ingång flyttades till tornets
västra sida. Ingången nalkas via en granittrappa med avsats,
flankerad av järnräcke och cypresser. Den smidda pargrinden har
ett rikt utförande med slingor och löv. Den torde härröra från tidigt
1800-tal. Grinden hänger mellan två fyrkantiga stolpar av tuktad
granit, sannolikt från förra sekelskiftet. Innanför ingången står två
stolpar med stilrena lyktor i koppar, sannolikt samtida med restaureringen.
Ingången i öster har samma slag av smidesgrind och
stolpar. Den gamla huvudingången i söder har en pargrind i samma
utförande och av samma ålder som staketet.
Vegetation
Kyrkogården omges av en till stor del sekelgammal trädkrans
av lind, med undantag för västra sidan. Mellan lindarna i söder är
lönnar och kastanjer nyligen planterade. Längs kyrkans södra sida
är en rabatt med bl.a. cypresser och ölandstok, vid korgaveln med
rhododendron. En rabatt fanns där redan 1935.
Gångsystem
Från ingången i öster löper en rak grusgång fram till den grusade
ytan mellan västport och huvudgrind. Gången går längs kyrkans
södra sida där en gång från södra grinden ansluter i rät vinkel. I rät
vinkel skjuter också gångar ut till sakristiporten längs korgaveln
och till ekonomibyggnaden. Tvärgångarna inom kvarteren är idag
gräsbesådda.
Gravvårdstyper
Den idag dominerande gravvårdstypen på kyrkogården är den efterkrigstida.
Det är låga rektangulära vårdar av tämligen enhetlig
storlek. Utsmyckningen är vanligen stram och bland de äldre gärna
klassiserande med tempelgavel och ibland även kolonner. Vanligaste
materialet är grå och svart granit, i viss utsträckning röd bland de
yngre. De äldsta vårdarna är från förra sekelskiftet och utgörs av
resliga monument i form av bautastenar eller obelisker. Vanligast är
den svarta graniten, ofta polerad, ibland med utsparad slingdekor.
Med begynnande reglering av maximihöjd under mellankrigstiden
blev vårdarna låga och påtagligt breda. Som regel samkomponerades
de med en grusbädd och stenram. Detta gäller främst familjegravar.
Idag är i princip alla ramar och grusbäddar borttagna, vilket inte
sällan ger den kvarstående vården ett stympat uttryck. Ett litet antal
vårdar utgörs av små liggare i svart granit.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning av kyrkogården, se pdf.
Kvarter A och B
Allmän karaktär
Kvarter A och B upptar kyrkogårdens norra hälft och skiljs åt av en
grusgång. Området norr om kyrkan saknar gravar, dock har man
längs staketet placerat ett antal fl yttade museivårdar. Kvarterens
gravar ligger i nord-sydliga rader. I A:s västra del är vårdarna glest
stående och vända mot väster, i dess östra del är raderna dubbla
liksom i B. Det är efterkrigstidens låga vårdtyp som dominerar
intrycket.
Gravvårdstyper
Den äldsta vården befi nner sig i nordvästra kanten av A. Det är
en bred grusbädd med stenram, vid vars huvudända är en låg bred
gavel. Materialet är grovt tuktad granit. Graven tillhör komministrarna
Gudmund Nyström (1770-1839) och Pehr Johan Nyström
(1804-1884). Antagligen är den tillkommen först kring sekelskiftet.
Övriga gravvårdar daterar sig från 1924 till idag, i B främst från
1952-73. Dessa vårdar är med få undantag av en låg rektangulär
form, typisk för hela perioden. Fram till 1950-talet är det vanligt
med klassiserande drag som tempelgavel och kolonner. Materialet
är vanligen grå eller svart granit. Flera av de äldre gravarna har haft
grusbädd med stenram. Detta är särskilt påtagligt hos de mer påkostade
låga vårdar som var vanliga under 1930- och 40-talen. Ett
gott exempel på dessa är vården från 1941 över kommunalordförande
Hugo Andersson. Invid denna står en av kyrkogårdens mer
särpräglade vårdar, ett ljust granitkors med relief av en oljelampa.
Vården är rest över en familjegrav tillhörig kantor J A Josefsson, en
av förgrundsgestalterna inom socknens missionskyrka. En likartad
vård fast i svart granit är rest över skogvaktaren Ola Åkesson (död
1939) och lärarinnan Cristin Åkesson (död 1931). Ett fåtal av vårdarna
bär titlar, ej några yngre än 1961: hemmansägare, kyrkvärd
och nämndeman. De 16 museivårdarna vid staketet är från 1915-
50. Det är främst resliga typer huggna i svart granit som polerats,
typiskt för det tidiga 1900-talet. Några bär titlar: fanjunkare, hemmansägare,
kyrkovärd, häradsdomare, soldat.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C upptar kyrkogårdens södra hälft fram till minneslunden i
väster. Karaktären är likartad den norra hälften, men har i sin västra
del en ansenlig andel äldre vårdar vid sidan av efterkrigstidens låga
former. Gravarna ligger i nord-sydliga rader, i östra hälften är raderna
dubbla. I västra hälften är vårdarna vända mot väster.
Gravvårdstyper
Kvarterets äldsta vårdar är tre stycken från 1914, resta över en kyrkovärd,
en nämndeman och en hustru. De representerar det tidiga
1900-talets vanliga industriellt tillverkade vårdtyper: resliga med
form av exempelvis bautasten eller rest vinkelbruten häll. Det mest
populära materialet var svart granit som polerades. Sju vårdar av
detta slag fi nns, den yngsta från 1927. Bland dessa fi nns vården över
komminister M V Rydeman, vilken restes av församlingen 1925.
Vid sidan av denna vårdtyp fi nns en lägre, bredare som började
bli vanlig under 1910-talet. Denna var som regel samkomponerad
med en grusbädd. Ett par vårdar är exempel på denna typ, men
deras grusbäddar och stenramar är idag borttagna. Grusbäddar har
för övrigt större delen av vårdarna haft långt in i efterkrigstiden.
Under 1930- och 40-talen blir enklare vårdar allt vanligare: låga
rektangulära av uniform storlek. Bland de tidigare är formspråket
klassiserande med tempelgavlar och kolonner, senare mer reduce-
rat. Titlar är vanliga fram till och med 1960-talet: hemmansägare,
smedmästare, fanjunkare, föreståndarinna, lantbrukare. Framför
rabatten längs med kyrkan står ett ca två meter högt smideskors
med hängande löv. På fl öjeln står Här vid vilar konfmäster mäst
Anders Lång som döde 1808.
Minneslund
Minneslunden upptar kyrkogårdens sydvästra hörn och har en
rektangulär form. Ytan upptags av en gräsmatta med omgivande
måbärshäck. I nordöstra hörnet växer ett sorgeträd. I mitten är en
stensatt rabatt. En parkbänk är placerad i det sydvästra hörnet mot
en rhododendron. Ingången är genom häcken i nordväst. Minneslunden
speglar vår tids pluralistiska gravsed.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
