TRANKILS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 – TRANKIL

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 397, 1900: 1123, 1995: 392

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på en höjd ovanför sjön Lelången i ett skogslandskap på gränsen mot Norge och Dalsland. Den befintliga träkyrkans äldsta delar härrör från 1600-talet, men den föregicks av en äldre byggnad troligen av medeltida ursprung.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: En kyrka av trä uppfördes sannolikt under medeltiden, men dess utformning är inte känd. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes, sannolikt på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande kyrkan är uppförd av timmer och har korsformad plan med rakslutet korparti, utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Kyrkans byggnadshistoria är inte helt klarlagd. Grunden härrör eventuellt från den medeltida föregångaren, medan större delen av stommen sannolikt är från 1600-talet (dendrokronologisk undersökning). Tornet kan vara samtida med kyrkan eller uppfört kort tid därefter. Enligt en uppgift från 1692 var kyrkan då gammal och försedd med torn. Omkring 1740 ombyggdes den tidigare rektangulära kyrkan till korskyrka. Vid 1750-talets slut tillkom sakristian. En genomgripande reparation företogs 1824, då kyrkan skall ha nedtagits och upptimrats igen, varvid defekta delar utbyttes och södra väggen flyttades några alnar utåt.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Såväl exteriör som interiör är i sin nuvarande skepnad präglad av den genomgripande restaureringen 1948-49, utförd av Einar Lundberg, då kyrkans äldre utformning framhävdes på bekostnad av senare tillskott. År 1878 försågs kyrkans yttre med vit träpanel och tornet försågs med pyramidhuv. Vid 1940-talets restaurering spånkläddes och tjärades ytterväggarna, tornets öppningar, sannolikt från 1878, fick en enklare form och pyramidhuven höjdes. Ingångarna är förlagda i väster genom tornets bottenvåning samt i den södra korsarmsgaveln via inbyggt vapenhus. Kyrkorummet täcks av två korsande trätunnvalv med profilerad taklist. 1940-talets restaurering innebar att kyrkorummet fick en mörkare färgsättning samt att en predikstol från 1600-talet och en altartavla från 1700-talet fick ersätta motsvarande i nygotik från 1850-talet. Öppen bänkinredning från 1923.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.

KYRKOMILJÖN - Trankils kyrka och kyrkogård är mycket vackert belägen vid västra stranden av sjön Lelången, några kilometer söder om Lennartsfors samhälle. Kyrkan bildar tillsammans med den fd prästgården, arrendegården och en ca 200 meter västerut liggande församlingsbyggnad socknens kyrkliga centrum. Sin nuvarande korsform fick den timrade och spånklädda kyrkan genom tillbyggnad på 1730-talet. Att en kyrka med all sannolikhet fanns i socknen redan i tidig medeltid visar en dopfunt av täljsten och en madonnaskulptur i trä, båda daterade till 1200-talet. Senast under 1500-talets första hälft stod en kyrka på den nuvarande platsen.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården ligger söder om kyrkan och har oregelbunden form med två utlöpare, en mindre i sydöst och en större i sydväst. Marken sluttar från väster mot öster med en relativt plan del i mitten. Begravningsplatsen omges i öster av en stupande brant mot sjön, i söder av skog och gärden och i väster av parkeringsplats, väg och gärden. Kyrkogården avgränsas mot omgivningarna av stödmur med häck och vid kyrkan i väster av stenmur. Häckarna vid muren består av syrén och sibirisk ärtbuske på den gamla delen av kyrkogården och av hagtorn på de yngre delarna. Av hagtorn är också kvartershäckarna som uteslutande finns på 1942 års utvidgning. Det växer sparsamt med träd på kyrkogården. Den äldre delen präglas av enstaka stora lövträd såsom lönn, kastanj och ek. På 1942 års utvidgning står en rad oxlar i söder. Gångarna har asfalterats 1993. På den gamla delen förekommer smalare plattgångar i kvarteren.
Begravningsplatsens äldsta daterade gravvård står sydväst om kyrkan. Den har inskriptionen C Renström 1817 och är av täljsten. Ett antal järnkors och gravstenar från 1800-talet har placerats intill kyrkan i sydöst. Öster härom har rests ett minneskors över donatorn och välgöraren, pastor Sven Denis Mellqvist (1805-1877). Framför bårhuset står på ömse sidor om ingången två gravvårdar, s k ringkors, som var vanliga på 1600- och 1700-talet. Båda är av täljsten och det ena lär ha den numera oläsliga inskriften AAS 1757.
På en karta från 1643 är kyrkogården mycket liten och ligger som nu söder om kyrkan. Den var omgiven av en balk, som under 1800-talets första hälft utbyttes mot stenmur. Huvudingången i väster har smidda järngrindar från 1824. Liknande grindar från senare år finns vid övriga ingångar. På 1870-talet nedtogs stigporten. Begravningsplatsen har utvidgats flera gånger bl a de dokumenterade 1919 och 1942, båda mot sydväst. Utanför kyrkogårdsmuren i väster byggdes 1955 delvis under jord ett bårhus med torvtäckt tak och kallmurad fasad. Ett år senare renoverades kyrkogården varvid gravarnas stenramar avlägsnades och gruset ersattes med gräs. I söder invigdes 1995 den nyaste kyrkogårdsdelen, planritad av Scandiakonsult. Endast ett fåtal begravningar har ännu skett här. I öster mot vattnet finns sedan samma år en minneslund.

KYRKOMILJÖN - Trankils kyrka och kyrkogård är mycket vackert belägen vid västra stranden av sjön Lelången, några kilometer söder om Lennartsfors samhälle. Kyrkan bildar tillsammans med den fd prästgården, arrendegården och en ca 200 meter västerut liggande församlingsbyggnad socknens kyrkliga centrum. Sin nuvarande korsform fick den timrade och spånklädda kyrkan genom tillbyggnad på 1730-talet. Att en kyrka med all sannolikhet fanns i socknen redan i tidig medeltid visar en dopfunt av täljsten och en madonnaskulptur i trä, båda daterade till 1200-talet. Senast under 1500-talets första hälft stod en kyrka på den nuvarande platsen.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården ligger söder om kyrkan och har oregelbunden form med två utlöpare, en mindre i sydöst och en större i sydväst. Marken sluttar från väster mot öster med en relativt plan del i mitten. Begravningsplatsen omges i öster av en stupande brant mot sjön, i söder av skog och gärden och i väster av parkeringsplats, väg och gärden. Kyrkogården avgränsas mot omgivningarna av stödmur med häck och vid kyrkan i väster av stenmur. Häckarna vid muren består av syrén och sibirisk ärtbuske på den gamla delen av kyrkogården och av hagtorn på de yngre delarna. Av hagtorn är också kvartershäckarna som uteslutande finns på 1942 års utvidgning. Det växer sparsamt med träd på kyrkogården. Den äldre delen präglas av enstaka stora lövträd såsom lönn, kastanj och ek. På 1942 års utvidgning står en rad oxlar i söder. Gångarna har asfalterats 1993. På den gamla delen förekommer smalare plattgångar i kvarteren.
Begravningsplatsens äldsta daterade gravvård står sydväst om kyrkan. Den har inskriptionen C Renström 1817 och är av täljsten. Ett antal järnkors och gravstenar från 1800-talet har placerats intill kyrkan i sydöst. Öster härom har rests ett minneskors över donatorn och välgöraren, pastor Sven Denis Mellqvist (1805-1877). Framför bårhuset står på ömse sidor om ingången två gravvårdar, s k ringkors, som var vanliga på 1600- och 1700-talet. Båda är av täljsten och det ena lär ha den numera oläsliga inskriften AAS 1757.
På en karta från 1643 är kyrkogården mycket liten och ligger som nu söder om kyrkan. Den var omgiven av en balk, som under 1800-talets första hälft utbyttes mot stenmur. Huvudingången i väster har smidda järngrindar från 1824. Liknande grindar från senare år finns vid övriga ingångar. På 1870-talet nedtogs stigporten. Begravningsplatsen har utvidgats flera gånger bl a de dokumenterade 1919 och 1942, båda mot sydväst. Utanför kyrkogårdsmuren i väster byggdes 1955 delvis under jord ett bårhus med torvtäckt tak och kallmurad fasad. Ett år senare renoverades kyrkogården varvid gravarnas stenramar avlägsnades och gruset ersattes med gräs. I söder invigdes 1995 den nyaste kyrkogårdsdelen, planritad av Scandiakonsult. Endast ett fåtal begravningar har ännu skett här. I öster mot vattnet finns sedan samma år en minneslund.

KYRKOMILJÖN - Trankils kyrka och kyrkogård är mycket vackert belägen vid västra stranden av sjön Lelången, några kilometer söder om Lennartsfors samhälle. Kyrkan bildar tillsammans med den fd prästgården, arrendegården och en ca 200 meter västerut liggande församlingsbyggnad socknens kyrkliga centrum. Sin nuvarande korsform fick den timrade och spånklädda kyrkan genom tillbyggnad på 1730-talet. Att en kyrka med all sannolikhet fanns i socknen redan i tidig medeltid visar en dopfunt av täljsten och en madonnaskulptur i trä, båda daterade till 1200-talet. Senast under 1500-talets första hälft stod en kyrka på den nuvarande platsen.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården ligger söder om kyrkan och har oregelbunden form med två utlöpare, en mindre i sydöst och en större i sydväst. Marken sluttar från väster mot öster med en relativt plan del i mitten. Begravningsplatsen omges i öster av en stupande brant mot sjön, i söder av skog och gärden och i väster av parkeringsplats, väg och gärden. Kyrkogården avgränsas mot omgivningarna av stödmur med häck och vid kyrkan i väster av stenmur. Häckarna vid muren består av syrén och sibirisk ärtbuske på den gamla delen av kyrkogården och av hagtorn på de yngre delarna. Av hagtorn är också kvartershäckarna som uteslutande finns på 1942 års utvidgning. Det växer sparsamt med träd på kyrkogården. Den äldre delen präglas av enstaka stora lövträd såsom lönn, kastanj och ek. På 1942 års utvidgning står en rad oxlar i söder. Gångarna har asfalterats 1993. På den gamla delen förekommer smalare plattgångar i kvarteren.
Begravningsplatsens äldsta daterade gravvård står sydväst om kyrkan. Den har inskriptionen C Renström 1817 och är av täljsten. Ett antal järnkors och gravstenar från 1800-talet har placerats intill kyrkan i sydöst. Öster härom har rests ett minneskors över donatorn och välgöraren, pastor Sven Denis Mellqvist (1805-1877). Framför bårhuset står på ömse sidor om ingången två gravvårdar, s k ringkors, som var vanliga på 1600- och 1700-talet. Båda är av täljsten och det ena lär ha den numera oläsliga inskriften AAS 1757.
På en karta från 1643 är kyrkogården mycket liten och ligger som nu söder om kyrkan. Den var omgiven av en balk, som under 1800-talets första hälft utbyttes mot stenmur. Huvudingången i väster har smidda järngrindar från 1824. Liknande grindar från senare år finns vid övriga ingångar. På 1870-talet nedtogs stigporten. Begravningsplatsen har utvidgats flera gånger bl a de dokumenterade 1919 och 1942, båda mot sydväst. Utanför kyrkogårdsmuren i väster byggdes 1955 delvis under jord ett bårhus med torvtäckt tak och kallmurad fasad. Ett år senare renoverades kyrkogården varvid gravarnas stenramar avlägsnades och gruset ersattes med gräs. I söder invigdes 1995 den nyaste kyrkogårdsdelen, planritad av Scandiakonsult. Endast ett fåtal begravningar har ännu skett här. I öster mot vattnet finns sedan samma år en minneslund.

KYRKOMILJÖN - Trankils kyrka och kyrkogård är mycket vackert belägen vid västra stranden av sjön Lelången, några kilometer söder om Lennartsfors samhälle. Kyrkan bildar tillsammans med den fd prästgården, arrendegården och en ca 200 meter västerut liggande församlingsbyggnad socknens kyrkliga centrum. Sin nuvarande korsform fick den timrade och spånklädda kyrkan genom tillbyggnad på 1730-talet. Att en kyrka med all sannolikhet fanns i socknen redan i tidig medeltid visar en dopfunt av täljsten och en madonnaskulptur i trä, båda daterade till 1200-talet. Senast under 1500-talets första hälft stod en kyrka på den nuvarande platsen.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården ligger söder om kyrkan och har oregelbunden form med två utlöpare, en mindre i sydöst och en större i sydväst. Marken sluttar från väster mot öster med en relativt plan del i mitten. Begravningsplatsen omges i öster av en stupande brant mot sjön, i söder av skog och gärden och i väster av parkeringsplats, väg och gärden. Kyrkogården avgränsas mot omgivningarna av stödmur med häck och vid kyrkan i väster av stenmur. Häckarna vid muren består av syrén och sibirisk ärtväxt på den gamla delen av kyrkogården och av hagtorn på de yngre delarna. Av hagtorn är också kvartershäckarna som uteslutande finns på 1942 års utvidgning. Det växer sparsamt med träd på kyrkogården. Den äldre delen präglas av enstaka stora lövträd såsom lönn, kastanj och ek. På 1942 års utvidgning står en rad oxlar i söder. Gångarna har alfalterats 1993. På den gamla delen förekommer smalare plattgångar i kvarteren.
Begravningsplatsens äldsta daterade gravvård står sydväst om kyrkan. Den har inskriptionen C Renström 1817 och är av täljsten. Ett antal järnkors och gravstenar från 1800-talet har placerats intill kyrkan i sydöst. Öster härom har rests ett minneskors över donatorn och välgöraren, pastor Sven Denis Mellqvist (1805-1877). Framför bårhuset står på ömse sidor om ingången två gravvårdar, s k ringkors, som var vanliga på 1600- och 1700-talet. Båda är av täljsten och det ena lär ha den numera oläsliga inskriften AAS 1757.
På en karta från 1643 är kyrkogården mycket liten och ligger som nu söder om kyrkan. Den var omgiven av en balk, som under 1800-talets första hälft utbyttes mot stenmur. Huvud- ingången i väster har smidda järngrindar från 1824. Liknande grindar från senare år finns vid övriga ingångar. På 1870-talet nedtogs stigporten. Begravningsplatsen har utvidgats flera gånger bl a de dokumenterade 1919 och 1942, båda mot sydväst. Utanför kyrkogårdsmuren i väster byggdes 1955 delvis under jord ett bårhus med torvtäckt tak och kallmurad fasad. Ett år senare renoverades kyrkogården varvid gravarnas stenramar avlägsnades och gruset ersattes med gräs. I söder invigdes 1995 den nyaste kyrkogårdsdelen, planritad av Scandiakonsult. Endast ett fåtal begravningar har ännus kett här. I öster mot vattnet finns sedan samma år en minneslund.

KYRKOMILJÖN - Trankils kyrka och kyrkogård är mycket vackert belägen vid västra stranden av sjön Lelången, några kilometer söder om Lennartsfors samhälle. Kyrkan bildar tillsammans med den fd prästgården, arrendegården och en ca 200 meter västerut liggande församlingsbyggnad socknens kyrkliga centrum. Sin nuvarande korsform fick den timrade och spånklädda kyrkan genom tillbyggnad på 1730-talet. Att en kyrka med all sannolikhet fanns i socknen redan i tidig medeltid visar en dopfunt av täljsten och en madonnaskulptur i trä, båda daterade till 1200-talet. Senast under 1500-talets första hälft stod en kyrka på den nuvarande platsen.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården ligger söder om kyrkan och har oregelbunden form med två utlöpare, en mindre i sydöst och en större i sydväst. Marken sluttar från väster mot öster med en relativt plan del i mitten. Begravningsplatsen omges i öster av en stupande brant mot sjön, i söder av skog och gärden och i väster av parkeringsplats, väg och gärden. Kyrkogården avgränsas mot omgivningarna av stödmur med häck och vid kyrkan i väster av stenmur. Häckarna vid muren består av syrén och sibirisk ärtbuske på den gamla delen av kyrkogården och av hagtorn på de yngre delarna. Av hagtorn är också kvartershäckarna som uteslutande finns på 1942 års utvidgning. Det växer sparsamt med träd på kyrkogården. Den äldre delen präglas av enstaka stora lövträd såsom lönn, kastanj och ek. På 1942 års utvidgning står en rad oxlar i söder. Gångarna har asfalterats 1993. På den gamla delen förekommer smalare plattgångar i kvarteren.
Begravningsplatsens äldsta daterade gravvård står sydväst om kyrkan. Den har inskriptionen C Renström 1817 och är av täljsten. Ett antal järnkors och gravstenar från 1800-talet har placerats intill kyrkan i sydöst. Öster härom har rests ett minneskors över donatorn och välgöraren, pastor Sven Denis Mellqvist (1805-1877). Framför bårhuset står på ömse sidor om ingången två gravvårdar, s k ringkors, som var vanliga på 1600- och 1700-talet. Båda är av täljsten och det ena lär ha den numera oläsliga inskriften AAS 1757.
På en karta från 1643 är kyrkogården mycket liten och ligger som nu söder om kyrkan. Den var omgiven av en balk, som under 1800-talets första hälft utbyttes mot stenmur. Huvudingången i väster har smidda järngrindar från 1824. Liknande grindar från senare år finns vid övriga ingångar. På 1870-talet nedtogs stigporten. Begravningsplatsen har utvidgats flera gånger bl a de dokumenterade 1919 och 1942, båda mot sydväst. Utanför kyrkogårdsmuren i väster byggdes 1955 delvis under jord ett bårhus med torvtäckt tak och kallmurad fasad. Ett år senare renoverades kyrkogården varvid gravarnas stenramar avlägsnades och gruset ersattes med gräs. I söder invigdes 1995 den nyaste kyrkogårdsdelen, planritad av Scandiakonsult. Endast ett fåtal begravningar har ännu skett här. I öster mot vattnet finns sedan samma år en minneslund.