HJÄLMSERYDS KYRKA

Allmän karaktär
Före utvidgningen på 1970-talet var kyrkan centralt placerad på
kyrkogården men idag är följaktligen den norra delen något större.
I söder finns de större gravstenarna i de forna köpegravskvarteren.
Området är öppet med gravstenarna placerade i rader från norr till
söder på en gräsmatta. Området norr om kyrkan är av en helt annan
karaktär, då tujahäckarna runt gravkvarteren är bevarade. Detta gör
att inga gravstenar syns på avstånd. Öster om kyrkan präglas området
av låga och breda gravvårdar, en stil som blev modern under
1900-talets mitt. Även här är området öppet. I det nyaste området
allra längst i norr är alla vårdar från 1972 eller senare vilket gör att
gravvårdarna är likartade. De står relativt tätt i rader från norr till
söder. I öst finns den minneslund som inrättades 2003.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en i huvudsak kallmurad stenmur av
kluven granit, i viss omfattning även med mindre naturligt runda
gråstenar. Muren fungerar som stödmur runt hela kyrkogården och
går upp över markytan mellan 15-40 centimeter i öst och i söder.
I väster är ett svart järnstaket fäst i stödmuren och det enda som
syns från kyrkogården. Den östra muren är en skalmur fylld med
mindre sten, där det innersta skalet består av återanvända gravstenar
och socklar. Utvidgningen på 1970-talet syns tydligt i muren
då denna del består av mindre, naturligt rundad sten sammanfogad
med cementbruk. I den södra muren cirka 10 meter från det
sydöstra hörnet övergår de stenblock som bildar skalet till större
och slätare.

Ingångar
Kyrkogården har tre ingångar. I den västra muren fi nns kyrkogårdens
huvudingång med grindstolpar i granit med konstnärlig utformning.
Stolparna är på in- och utsidan prydda med inramade kors
och på utsidan, i guldskrift, kompletterade med ÅR MDCCCLV
OSCAR på den vänstra och 1855 på den högra. Grinden är en
utsirad svartmålad järngrind i fyra delar, en huvudgrind och två
sidogrindar. I den södra muren fi nns ytterligare en ingång med en
dubbelgrind i svartmålat järn fäst i grindstolpar av krysshamrad
granit med konisk avslutning. I den östra muren fi nns en öppning
utan grind vid redskapsboden.

Vegetation
Ursprungligen fanns en trädkrans av lind runt kyrkogården. Den
södra delen av trädkransen är numera borta och den norra delen
står inne på kyrkogården till följd av utvidgningen på 1970-talet.
Längs med denna lindrad växer en måbärshäck som fortsätter åt
öster och avskärmar redskapsboden från kyrkogården. Längs den
norra muren planterades vid utvidgningen en rad av ekar. Den
norra delen av den västra muren kantas av en häck av lönnar, likaså
flankeras huvudingången av två lönnar. Lindar finns planterade på
vardera sidan av västingången och koret och i det sydöstra området
av kyrkogården finns fyra pelarekar. Från ingången i den södra muren
leder en allé av oxlar fram till kyrkan. I området närmast norr
om kyrkan finns cypresshäckar runt de olika gravkvarteren, likaså
finns i sydväst ett mindre område med cypresshäckar.

Gångsystem
Det mesta av det ursprungliga gångsystemet är bevarat på kyrkogården.
De grustäckta gångarna ramar främst in de olika kvarteren och
endast ett par mindre gångar som korsat kvarteren är idag igenlagda
till förmån för gräs. Systemet börjar vid huvudingången i väster och
delar sig för att gå runt hela kyrkogården. Gången fortsätter fram
till kyrkans västingång där den vidgas en aning och går runt hela

Gravvårdstyper
Gravvårdarna på Nya Hjälmseryds kyrkogård skiljer sig inte mycket
åt från dem på andra kyrkogårdar. Här fi nns de stora och högresta
vårdarna på köpegravskvarteren från slutet av 1800-talet och början
av 1900-talet. Här fi nns även de små och enkla vårdarna som i
kronologisk ordning rests över de som begravts i allmänna linjen.
Från 1900-talets andra hälft fi nns även många exempel på sentida
gravvårdar med låga och breda stenar, de yngsta ofta med asymmetrisk
kontur eller med naturstensliknande förebilder.
De stora och påkostade gravarna från förra sekelskiftet ligger huvudsakligen
samlade i södra delen (kvarter A), där de var välexponerade
för besökare till kyrkan. Som en motpol påminner det fåtal
gravstenar från allmänna linjen som fi nns bevarade i kvarter B om
den sociala bredden i samhället från denna tid.

Byggnader
Förutom kyrkobyggnaden förekommer en redskapsbod på kyrkogården.
Den är belägen i det nordöstra hörnet och ligger lägre
än den övriga kyrkogården vilket ger intrycket att den är placerad
utanför. Den vinkelställda boden uppfördes i två etapper, vid kyrkogårdsutvidgningen
1970 och 1999. Stommen är regelverk som
täckts med stående lockpanel i mörkbrunt. Sadeltaket är täckt med
mörkbruna tvåkupiga cementpannor.

Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindening se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
Området ligger i söder och sträcker sig från huvudingången i väster
längs hela kyrkobyggnaden. Området är öppet till karaktären,
underlaget är främst gräs men det delas på mitten av en grusgång
kantad med oxlar som leder från ingången i den södra muren fram
till kyrkan. I väster finns de inramande cypresshäckarna kvar. Åldern
på gravvårdarna varierar, från 1859 till 2005 med det största
antalet vårdar från 1930- och 1940-talen. Vårdarna är placerade
i dubbla rader, rygg mot rygg, från norr till söder. På sina ställen
fattas någon sten.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarter A avviker tydligt från de övriga i området
genom att fl era är stora och högresta. Spridningen är dock rätt stor
och omfattar gravvårdar från 1859 till 2005. Eftersom de fl esta
vårdarna är från 1930- och 1940-talen är stenarna relativt likartade
men större och mer utsmyckade än i de andra kvarteren. De allra
största finns placerade längs med muren, här utmärker sig till exempel
vården över bankdirektör A.J. Pettersson från 1921. Vid den
västra muren syns en delvis övervuxen stenram, möjligen fi nns fl er
kvar under gräset. Andelen titlar är relativt vanligt förekommande,
de flesta speglar det övre skiktet av samhället som ledamoten af
riksdagen, kommunalnämndsordföranden, prosten och donator,
men även hemmansägaren, småskollärarinnan och diakonissan
förekommer.

Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B är den östra delen av kyrkogården. På den norra delen
av kvarteret låg tidigare allmänna linjen, idag fi nns endast ett fåtal
vårdar bevarade. Området är relativt homogent med främst moderna
låga och breda vårdar från 1926-2005. De två centrala kvarteren
avgränsas av grusgångar och i området växer fyra pelarekar.

Gravvårdstyper
Kvarteret består av yngre familjegravar samt ett fåtal gravar ur allmänna
linjen. Gravvårdarna är placerade i dubbla rader, rygg mot
rygg, från norr till söder. Raderna är inte kompletta utan mellanrum
har skapats mellan stenarna. Ofta ligger ett antal vårdar från samma
årtionde i rad. Få gravar utmärker sig vilket också är typiskt både
för den tid som de flesta är ifrån, då modet föreskrev låga, breda
vårdar. De fl esta är osmyckade men i vissa fall förekommer dekorativa
inramningar som till exempel tympanonfält och kolonner.
Titlar förekommer sparsamt fyra hemmansägare, en tandläkare,
en skomakaremästre och en tågmästare.

Kvarter C
Allmän karaktär
Området ligger norr om kyrkan och skiljer sig avsevärt från de övriga
på kyrkogården genom de cypresshäckar som fi nns kvar. De
drygt meterhöga häckarna har en tydlig avslutning mot grusgångarna
i norr och söder. På ett par ställen finns en form av utväxter
på häckarna.

Gravvårdstyper
I det här området finns en klar övervikt av gravvårdar från 1950- och
1960-talen, vilket innebär att den vanligaste formen av gravsten är
den låga och breda. Vid den tidigare norra yttermuren fi nns idag
en måbärshäck, längs vilken står en rad med äldre, större och mer
påkostade gravar till exempel en vård rest över kyrkoherdefrun Bursell
från 1892. I området finns också kyrkogårdens enda grusgrav,
mitt för kyrkans norra fasad.

Kvarter D
Allmän karaktär
Område D är den nya delen av kyrkogården som tillkom efter
1970. Området är öppet och enhetligt, en grusgång omgärdar den
gräsmatta där gravarna finns, den genomkorsas även på tre ställen
av häckar.

Gravvårdstyper
Kvarteret är väldigt enhetligt vad gäller gravvårdaroch det fi nns
inga gravvårdar äldre än 1972. Gravvårdarna är typiska för sin
tid, det vill säga enkelt utförda med breda och låga proportioner.
Ett fåtal mer utsmyckade vårdar fi nns men huvudsakligen är vårdarna
moderna. Titlar förekommer väldigt sparsamt som brukligt
är på gravvårdar från denna tid. Från och med 1990-talet ändras
utformningen till mer fria former med asymmetriska naturstenar
som förebilder. Gravstenarna är placerade i enkla rader från norr
till söder riktade åt öster, förutom i kvarteret längst till väster där
vårdarna är riktade åt väster.

Minneslunden
Allmän karaktär
En minneslund anlades 2003 på den östra delen av kvarter D. Utformningen
är enkel med en kulle krönt med ett kors och omgiven
av kalkstensplattor. En bänk fi nns placerad på den ena sidan och
i lunden växer en björk och en blodlönn. Platsen är på tre sidor
omgärdad av en måbärshäck som ska låtas växa upp mot redskapsboden
för att ge minneslunden en mer värdig karaktär.

Nya Hjälmseryds kyrkogård tillkom 1853, samma år som kyrkan
byggdes. Tidigare användes den medeltida kyrkan i Gamla Hjelmseryd,
belägen cirka en mil norrut, men på 1850-talet ökade behovet
av en större kyrka mer centralt belägen i socknen. Vid tillkomsten
var endast den södra och den nordöstra delen av kyrkogården
utnyttjad. I söder fanns köpegravarna som oftast lades på ställen
som var väl exponerade för kyrkobesökarna, t ex nära ingången
till kyrkan eller kyrkogården, så att den begravde kunde fortsätta
att visa sin makt eller rikedom även efter döden. I nordöst fanns
tidigare allmänna linjen. Den bestod av små enkla ensamgravar,
grävda tätt intill varandra i kronologisk ordning. Ingen hänsyn
togs till familje- eller gårdstillhörighet, vilket innebar att man och
hustru oftast inte begravdes tillsammans. På 1940-talet behövdes
plats för ytterligare gravar. Efter ritning av Johannes Dahl i Tranås
inrättades allmänna gravar i det nordöstra kvarteret och den norra
delen av kyrkogården kom till användning för nya familjegravar.
1959 inrättades ett bårhus under mark, strax norr om kyrkogårdens
huvudingång. Drygt 10 år senare, 1970, utvidgades kyrkogården åt
norr och då svarade Ragnar Ekstedt för ritningarna. I samband med
detta byggdes även en redskapsbod i det nordöstra hörnet. Under
1960-talet togs de fl esta av de häckar som ramade in gravkvarteren
i söder bort. Denna utveckling mot en enklare och mer lättskött
kyrkogård är typisk för andra hälften av 1900-talet. 2003 inrättades
en minneslund som ett typiskt tecken på vår tids nya önskemål och
förutsättningar.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan byggdes 1853 av byggmästare Petterson, Tångede, efter ritning 1949 av Albert Törnquist, ÖIÄ, som gav tornet dess karaktäristiska avslutning med lanternin med kort spira, omgiven av fyra hörnspiror, istället för den för tiden vanliga lanternin utan spira, som föreslagits i en tidigare ritning av Carl Ståhl. Exteriören så gott som oförändrad, medan i interiören korabsiden har omgestaltats och läktarunderbyggnad skett.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt långhus med torn i väster och en ovanlig lösning av östpartiet med absidformad altarnisch och halvcirkelformad sakristia med fyra fönster. Byggd i sten, vit spritputs med slätputs i omfattningar, sockel grå. Tak, spiror och lanternin klädda med kopparplåt.

EXTERIÖR - Utförd enligt Törnquists ritningar med vissa avsteg. Fasadernas rusticering till fönstrens nederkant utgick, medan ett lunettfönster tillades över västingången. Långhuset och tornkroppens utformning nyklassicistisk, med kraftfullt profilerad takgesims och entablement över västingången. Tornkrönet med de fem spirorna är fritt historicerande, med associationer till sengotiska och tidigbarocka förebilder.

INTERIÖR - Absidvalvet mörkblått, prytt med en snidad, förgylld strålsol, överflyttad från den gamla kyrkan, som revs 1853. Absiden utfördes ursprungligen helt enligt Törnquists ritning, med altarkors på altarbordet, belyst av indirekt ljus via målade glasfönster med geometriska mönster komponerade av U Angerstein 1852. Altarkorset utbyttes mot altartavla 1925, i sin tur ersatt av nuvarande triptyk 1952, då även absidfönstren sattes igen och reliefer över sakristiedörrarna uppsattes. Den ursprungliga färgsättningen av interiören gick i grått och vitt med kvader och dekormålning i koret och på pilastrar och listverk, vilken övermålades 1952. Åttkantig predikstol med ljudtak efter ritning av Törnquist 1845, målad i grått med förgyllda lister. Ursprungliga nummertavlor med originella ramar. Fyra mot mitten slutna bänkkvarter med dörrarnas spegelfält prydda av moderna blomstermotiv mot blå botten. Bänkarna i övrigt gråblå, med rygg och säten mörkröda. Orgelfasaden, efter ritning av Törnquist 1879, målad i grått och guld. Läktaren, med odekorerade fält på bröstningen, underbyggd till främre pelarstöden. I vapenhuset är de dubbla trapporna bibehållna.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan byggdes 1853 av byggmästare Petterson, Tångede, efter ritning 1949 av Albert Törnquist, ÖIÄ, som gav tornet dess karaktäristiska avslutning med lanternin med kort spira, omgiven av fyra hörnspiror, istället för den för tiden vanliga lanternin utan spira, som föreslagits i en tidigare ritning av Carl Ståhl. Exteriören så gott som oförändrad, medan i interiören korabsiden har omgestaltats och läktarunderbyggnad skett.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt långhus med torn i väster och en ovanlig lösning av östpartiet med absidformad altarnisch och halvcirkelformad sakristia med fyra fönster. Byggd i sten, vit spritputs med slätputs i omfattningar, sockel grå. Tak, spiror och lanternin klädda med kopparplåt.

EXTERIÖR - Utförd enligt Törnquists ritningar med vissa avsteg. Fasadernas rusticering till fönstrens nederkant utgick, medan ett lunettfönster tillades över västingången. Långhuset och tornkroppens utformning nyklassicistisk, med kraftfullt profilerad takgesims och entablement över västingången. Tornkrönet med de fem spirorna är fritt historicerande, med associationer till sengotiska och tidigbarocka förebilder.

INTERIÖR - Absidvalvet mörkblått, prytt med en snidad, förgylld strålsol, överflyttad från den gamla kyrkan, som revs 1853. Absiden utfördes ursprungligen helt enligt Törnquists ritning, med altarkors på altarbordet, belyst av indirekt ljus via målade glasfönster med geometriska mönster komponerade av U Angerstein 1852. Altarkorset utbyttes mot altartavla 1925, i sin tur ersatt av nuvarande triptyk 1952, då även absidfönstren sattes igen och reliefer över sakristiedörrarna uppsattes. Den ursprungliga färgsättningen av interiören gick i grått och vitt med kvader och dekormålning i koret och på pilastrar och listverk, vilken övermålades 1952. Åttkantig predikstol med ljudtak efter ritning av Törnquist 1845, målad i grått med förgyllda lister. Ursprungliga nummertavlor med originella ramar. Fyra mot mitten slutna bänkkvarter med dörrarnas spegelfält prydda av moderna blomstermotiv mot blå botten. Bänkarna i övrigt gråblå, med rygg och säten mörkröda. Orgelfasaden, efter ritning av Törnquist 1879, målad i grått och guld. Läktaren, med odekorerade fält på bröstningen, underbyggd till främre pelarstöden. I vapenhuset är de dubbla trapporna bibehållna.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993