SKÄRKINDS GAMLA KYRKA

Skärkind är en medeltida socken och den äldsta kända kyrkan uppfördes under äldre medeltid. Den var byggd av kalksten och hade troligen ett rektangulärt långhus med smalare kor med absid i öster samt torn med avtrappat murliv i väster. Under 1400-talet förstorades koret, en sakristia tillbyggdes i norr och invändigt blev kyrkan valvslagen och dekorerad med kalkmåleri. Senare tillkom också korsarmar i norr och söder samt ett vapenhus i trä framför tornet. Trots tillbyggnaderna befanns kyrkan vara för liten och 1835-36 byggdes det en ny kyrka på en närbelägen plats. Den gamla kyrkan revs 1844 bortsett från koret som sparades som gravkapell. Till de bevarade medeltida inslagen hör ett murat altare, en bildsmyckad romansk dopfunt och ett rikt dekorerat stjärnvalv. Ett skulpterat dubbelhuvud på kapellets östra yttervägg tros ursprungligen ha utgjort konsol till en rundbågsfris utmed korets murkrön.
Kyrkogården omges av en trädkrans och en kallmurad stödmur av gråsten. Intill kapellet finns en runsten som påträffades 1876 i den gamla kyrkans korgolv. Inskriften kan sannolikt dateras till 400-talet och är den äldsta runinskriften i Östergötland. Den andra runstenen, som också påträffades i kyrkan, är dekorerad med ett kors och dateras till 1000-talet.

En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.

Kyrkogårdens historik
Den gamla kyrkogården har använts som begravningsplats sedan länge, trots att en ny kyrka
byggdes. Marken runt den nya kyrkan var nämligen helt olämplig för jordfästning. 1985
återinvigdes gravkapellet och samtidigt utökades kyrkogården. Gravkapellet hade under lång
tid använts som kapell, men det genomgick en omfattande renovering. 1983 beslutade
kyrkonämnden att satsa 400000 kr på in och utvändig renovering av kapellet.

Intill kapellet finns en runsten som påträffades 1876 i golvet i den gamla kyrkans kor.
Inskriften kan sannolikt dateras till 400-talet och är den äldsta runinskriften i Östergötland.
Den andra runstenen, som också den påträffades i kyrkan, är dekorerad med ett kors och
dateras till 1000-talet. Texten på den runstenen med kors har översatts till: Göt och Fastulf
och Björn och Rosten de reste denna sten efter Stybbe, sin fader god. Denna sten har en
enkel runslinga och med ett kristet kors i mitten. Texten på den äldre stenen, den till höger på
fotot på föregående sida, består av en enda rad, SKI PALEUBAR d.v.s. namnet Skinn-
Ljuv. Namnet syftar troligen till en pälshandlare med namnet Ljuv.

Tidigare låg det två äldre stenhällar som trappa in till gravkapellet. Pastorsämbetet i Skärkind
ämnade i en skrivelse 1952 till Riksantikvarieämbetet att byta ut dessa mot en trappa i
kalksten. Det rörde sig troligtvis inte om några gravhällar, men RAÄ meddelade att detta
borde undersökas mer noggrant. För övrig fanns inget att invända mot att trappen byttes ut.
Östergötlands Länsmuseums genomförde 1987 en kyrkogårdsinventering över kulturhistoriskt
intressanta gravvårdar. En förteckning nämner några av dessa i Skärkind. Den berör dels de
ovan nämnda runstenarna och kalkstensvården från 1620, se foton på nästa sida. Texten på
denna lyder: Her ligga begrafne erlig och velactig Nils Larssons barn till Lundeby hvilka
afsomnade anno 1620. Per Nilson och Sven Nilson, then 20 marty. Then 5 apriils afsomnade
Bendt Nilson. Gud forlene them i salig upståndelse. Under stenen vilar också salig Jonas i
Lundby död 1679.

Längs med bogårdsmuren på västra och norra sidan finns flera kalkstensvårdar. Dessa
representerar det tidiga 1800-talets gravvårdstyp. Under en sten med kraftigt markerade
överstycken och fot vilar komministern i Skärkind Henning Bleumer. Han föddes 1754 och
dog 1825. Hans maka Cath Houg, 1763-1837, ligger också begraven här. Bleumer stiftade
församlingens folkskola genom en donation av frälsehemmet Skälvid. En textrad lyder att
Tacksamheten reste wården 1863.

Vidare finns det en vård i marmor som restes till minne av Anders Sällberg. Han var kungl.
Hovpredikant, prost och kyrkoherde i Skärkind och levde 1764-1827.

Ett kalkstenskors är till minne upprest af den trogna vänskapen öfver välborne fru majorskan
Carolina Silfversparre förr Debesche. Död den 9 april 1843.

Runt Anders Jakob Bromans gravplats finns ett rikt utsirat goticerande gjutjärnsstaket.
Broman levde 1788-1878, och var teol. och fil. doktor, kontraktsprost samt kyrkoherde i
Skärkind 1829-1876. Med honom vilar även hans hustru Anna Regina Lindblom.

Ett ovanligt, anonymt monument från den nationalromantiska epoken är rest vid kyrkogården
södra mur. Det är en drygt två meter hög, svart granitvård med en drakslinga med texten:
Här ligga folkungars ättlingar. Gud hjälpe deras själar.

I en tidningsartikel från 1934 inför 100 års jubileum i kyrkan, 1936, står att även den äldre
kyrkan reparerats utvändigt och avfärgats. Även äldre gravvårdar har restaurerats. B. la den
från 1620 som fotona ovan visar.

Kvarter 7 och 8 ligger på den utvidgade delen söder om kyrkan. De tillkom 1985 när kapellet
återinvigdes. Då gjordes samtidigt en utökning av kyrkogården. Gravkapellet hade under lång
tid använts som kapell, men det genomgick vid den tiden en omfattande renovering. På nya
kyrkogården finns förutom i minneslunden och omgärdningen rygghäckar planterade längs de
tänkta gravplatserna.

Ett kyrkstall som låg några hundra meter norr om kyrkan revs hösten 1986.

1997 inkom till Länsstyrelsen en ansökan om att få ta bort grusläggning och stenram på en
äldre gravvård, nr 735-738 i kv. 6. Detta motsatte sig dock Länsstyrelsen konstaterar att den
nämnda familjegraven hör till de få gravplatser med grus som överhuvudtaget finns kvar på
Skärkinds kyrkogård. Det finns en till mittemot, norr om grusgången och ytterligare en söder
om gravkapellet. Därför fann Länsstyrelsen det mycket angeläget ur kulturmiljösynpunkt att
den vackra familjegraven med gravplatserna 735-738 bevaras. Länsantikvarie Bengt Häger
avslutar sin skrivelse med att det inte är någon tvekan om att en förändring av de ytterst få
bevarade grusgravarna på Skärkinds kyrkogård är att räkna som väsentlig ändring. Under de
tio år som gått sedan dess har fler gravar fått tillbaka sin grusläggning.

FÖRSAMLING 1995 - SKÄRKIND

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1398, 1900: 1548, 1995: 700

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Gamla kyrkan, varav endast koret återstår, ligger 400 m nordnordväst om den nuvarande kyrkobyggnaden från 1800-talet. Gamla kyrkan omges av den i bruk varande kyrkogården och utnyttjas som gravkapell.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - I: Den till största delen rivna medeltida stenkyrkans plan är känd utifrån äldre uppmätningar. Den bestod av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, korsarmar i norr och söder, en sakristia på korpartiets norra sida samt ett torn vid långhusets västgavel; framför tornet i väster fanns ett vapenhus av trä. Kyrkan uppfördes sannolikt under äldre medeltid. Dess ursprungliga planform är inte säkert känd. Västtornet, som hade avtrappat murliv, tillhörde sannolikt den ursprungliga anläggningen eller tillbyggdes kort tid därefter. Efter en om- och tillbyggnad under 1400-talet erhöll kyrkan ett rakt avslutat korparti, med rymlig sakristia i norr. Dessa förändringar har av traditionen tillskrivits prebendeinnehavaren och linköpingsbiskopen Henrik Tideman. Korsarmarna tillkom sannolikt också under medeltiden, men någon närmare datering kan inte preciseras. När vapenhuset av trä tillbyggts är inte känt. Riven, förutom koret, i samband med att ny kyrka uppfördes på annan plats.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Det kvarstående koret, nu gravkapell, har vitputsade fasader med senare dekorativa tillägg, en spetsbågsfris runt takfoten och i muren försänkta kors. Från medeltiden stammar ett skulpterat konsolhuvud på korväggens yttervägg. Kyrkan täcks av ett yttre tälttak i svart plåt och har inre senmedeltida stjärnvalv med figurativa kalkmålningar, som kraftigt retuscherats och delvis nymålats och kompletterats av C. R Forsslund 1908. Det medel-tida murade altaret finns bevarat och pryds idag av ett altarskåp från 1400-talet av provinsiell karaktär.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - I kyrkan förvaras ytterligare några medeltida inventarier, varav kan nämnas den reliefprydda dopfunten från 1200-talet, en s.k. biskopsstol och ett sakramentsskåp.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Skärkinds kyrka
Det gravkapell som ligger på den äldre kyrkogården, som denna rapport berör, är en del av
den äldsta kyrkan i Skärkind. Den äldsta kända stenkyrkan i Skärkind uppfördes sannolikt
under äldre medeltid men dess ursprungliga planform är inte känd. När en ny kyrkobyggnad
byggdes revs den gamla kyrkan med undantag av koret som bevarades som gravkapell.
Kyrkan uppfördes av byggmästare Abraham Nyström åren 1835-36 ett stycke nordväst om
den gamla. Den är byggd i empirstil efter fortifikationsingenjören Justus Weinbergs ritningar
med korta korsarmar i öster och väster, rakslutet korparti med utbyggd sakristia i söder samt
torn vid norra gaveln. År 1906 orsakade ett åsknedslag en brand som delvis förstörde kyrkan.
En omfattande restaurering genomfördes efter ritningar av professor Erik Lallerstedt som
utformade en ny tornavslutning samt en inredning i jugendstil, en av länets få välbevarade
kyrkliga interiörer från sekelskiftet 1900.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården har en relativt rektangulär planform. Ett gravkapell är centralt beläget på
kyrkogården. Det finns sex kvarter på den äldre delen av kyrkogården. Gravplatsnumreringen
är dock löpande och stämmer inte överens med kvartersindelningen. Kyrkogården har
utvidgats med kvarteren 7 och 8 söder om den gamla. Där finns en minneslund. För övrigt
saknas ännu gravvårdar.

Allmän karaktär
Runt kyrkogårdens äldre del finns ett tydligt markerat yttervarv av gravvårdar intill
kyrkogårdsmuren. Den äldre kyrkogården har en delvis öppen karaktär. De rygghäckar som
finns ger inget slutet intryck. Den nya delen av kyrkogården, kv. 7-8, har däremot en strikt
karaktär med rygghäckar av tuja. Denna nya del har ännu inte tagits i anspråk av gravvårdar.

Omgärdning
Den gamla delen av kyrkogården omges på alla sidor av en kyrkogårdsmur lagd i
kallmursteknik. Muren är en halvmur där insidan är lika hög som kyrkogården eller något
högre. Muren är mellan 1 och 1,3 m hög och består av tre till fyra varv 0,2-1,2 m stor lätt
tuktad granit. Trädkransen består huvudsakligen av relativt gamla lövträd. Två träd i väster
och ett i öster är ersatta av yngre träd. I väster finns åtta, i norr åtta, i öster sju och i söder fyra
träd. I norr finns också längs större delen av sträckan en häck av tallar.
Den nya delen omges i norr av den gamla kyrkogårdens mur. På övriga sidor finns en 0,4-1m
hög kyrkogårdsmur bestående av två till tre skift av 0,4-1,2 m stor sten. Murens insida är lika
hög som kyrkogården. På murkrönet växer en häck av tallar.

Ingångar
Huvudgrinden i väster är en pargrind i gjutjärn med en ornering i spjälor och rutor.
Grindstolparna är av järn och fyrsidiga med ett infasat mittparti. De kröns av kors i järn. Både
grinden och stolparna är grönmålade i en ljus nyans. I öster finns en enkelgrind i trä, ornerad
med kryss och spjälor i två nivåer. Stolparna är fyrsidiga granitpollare. I det sydöstra hörnet
finns en enkel öppning i muren mellan den nya och den gamla delen. I den nya delen finns
ingångar i form av öppningar i muren i förlängningen av den norra grusgångens förlängning i
både öster och väster. I öppningarnas mitt står järnpollare, vilkas syfte är att hindra
fordonskörning i området.

Vegetation
Förutom i trädkransen finns några rygghäckar av nästan uteslutande tuja i de flesta av
kvarteren. Kring de båda runstenarna har en tall i bred häckform planterats och bakom
stenarna växer en ask. På nya kyrkogården finns förutom i minneslunden och omgärdningen
rygghäckar planterade längs de tänkta gravplatserna. Vid minneslunden finns flera höga
lövträd av bl.a. björk. Längs med muren i norr finns två planteringar innehållande buskar och
blommor.
Gångsystem
Grusgångarna inne i kvarteren är i stor utsträckning borttagna. Av de kvarvarande löper en
grusgång från huvudgrinden till entrén på kapellet och runt detsamma. Från den västliga
ingången viker en grusgång av från mittgången och sträcker sig åt söder, längs södra sidan
och fram mot den östra grinden. Där viker den av mot kapellet och går således inte fram till
grinden. I det sydöstra hörnet fortsätter grusgången in på den nya delen, kv. 7-8. Där fortsätter
grusgången runt hela den nya delen. Den går inte intill omgärdningen utan precis som på den
äldre delen går den intill en smal gräsmatta. På den äldre delen finns på dessa gräsmattor en
rad av gravar. I kvarter 8 löper två grusgångar in till minneslunden. Grusgångarna övergår i
plattgångar av gatsten längre in i minneslunden som har en stor stensatt yta.

Gravvårdstyper
Det finns flera olika typer av gravvårdar på Skärkinds kyrkogård. Dels finns det en stor andel
högresta gravvårdar som hör till det sena 1800-talet och tidigt 1900-tal. Det finns en tradition
i länet att placera större gravanläggningar i yttervarvet, i kvarterens ytterkanter och i närheten
till kyrkan, i det här fallet kapellet. Så är även fallet på denna kyrkogård. Enstaka linjevårdar
finns också kvar på kyrkogården. Systemet med linjegravar växte fram i slutet av 1700-talet.
Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så vis kunde
äkta makar eller andra familjemedlemmar begravas långt ifrån varandra. Från början innebar
systemet troligen inte någon direkt statusskillnad men under 1800-talet övergick det till att
bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet
upphörde 1964 varefter flertalet vårdar togs bort. Linjevårdarna är i regel små och enkla, t. ex,
träkors eller mindre gravstenar i olika material. Det är av vikt att de kvarvarande linjevårdarna
bevaras för att kunna följa ordningen på gravläggningarna.

Grustäckta gravar var tidigare mycket vanligt på länets kyrkogårdar men har från mitten av
1900-talet och framåt till stor del lagts om till gräs. 1997 fanns enligt en notering från
länsstyrelsen tre grusgravar kvar. Sedan dess har två gravanläggningar fått tillbaka sin äldre
grustäckning. Det förhåller sig likadant med gravvårdar omgärdade med stenram.
Omgärdning med stenramar verkar ha blivit vanligt från 1920-talet. Efterhand har dock flera
gravanläggningars stenramar tagits bort för att underlätta skötseln av gravarna.
På Skärkinds kyrkogård finns ett flertal äldre gravvårdar. Bland annat finns det en vars äldsta
datering är från 1620. Vid sidan av de moderna vårdarna från senare tid finns det även flera
olika typer av ålderdomliga vårdar som exempelvis olika sorters kors, öppen bok, bautasten
och kalkstensvårdar.

Många av de äldre vårdarna har någon form av titel och även gårdsnamn förekommer på en
del av dem. Titlar är intressanta i och med att de berättar mycket om vilka samhällsgrupper
som levt och verkat i en bygd. Här på Skärkinds kyrkogård är Lantbrukare och
Hemmansägare de vanligaste titlarna. Det finns också kyrkliga titlar så som Kyrkoherden,
Kontraktsprost, Kyrkvärd, Comministern, Kungl. Hofpredikant, Kyrkovaktmästare,
Orgelnisten. Vidare finns det militära yrkestitlar som Överstelöjtnant, f, Furiren, f
Grenadjären. De gårdsnamn etc. som förekommer är bl.a. Vesterby, Stymbla, Skärkind,
Kättestad, Hestad, Bäckeby, Lunnebjörke.

Minneslund
Lunden ligger på den nya kyrkogårdsdelen i kv. 8. Den består av en stensatt rundel i mitten
vilken till hälften består av en blomsterrabatt. I fonden finns en lund av åtta björkar ett par
rönnar och en hög gran. På baksidan av denna finns häckväxter som snöbär och häggmispel
m.m. I rundeln finns en parkbänk och tre fyrsidiga betongfundament för blomisättning samt
ett järnskåp för ljus. Äldre järnsmideskors, funna på kyrkvinden, är uppsatta i minneslunden.
En minnesskylt berättar att deras ursprungliga placering inte är känd.

Byggnader
Direkt norr om muren finns ett garage med arbetslokal i ena änden. Byggnaden har röd panel
med vita knutar och taket är klätt med svart plåt.

Övrigt
I nordväst finns ett parti där muren dragits ut mot norr. Detta för att skapa en jordramp på
vilken fordon och annat kan tas in på kyrkogården, se bilden nedan. I murförlängningen har
äldre sten från borttagen mur använts, och ett par av stenarna innehåller bindringar, vilka
också finns på nordmuren. Sannolikt har den del av nordmuren som är vänd mot rampen
tagits bort och stenen från denna använts för murförlängningen.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter 1

Kvarteret sträcker sig runt hela den äldre kyrkogården och består av yttervarvet med en rad av
gravar utmed varje sida längs muren.

Allmän karaktär
I kvarteret finns flera äldre, högresta vårdar som minner om en äldre indelning. Åtminstone
sedan andra delen av 1800-talet var det en vanlig indelning av kyrkogårdarna i länet som
innebar att de mer påkostade gravarna placerades invid kyrkogårdsmuren eller i kvarterens
ytterkanter.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren utgör den yttre avgränsningen.

Ingångar
De två ingångar som leder in till kyrkogården leder också närmast in till kvarteret. Dessa två
ingångar finns på västra respektive östra sidan.

Vegetation
Runt kyrkogården löper en trädkrans. Den består av åtta lövträd på västra och norra sidan, sju
på den östra samt fyra på den södra sidan. Innanför trädkransen finns på norra sidan även en
häck av tallbuskage.

Gångsystem
Framför raden av gravar längs hela den södra samt halva östra och västra sidan finns
grusgångar. Övriga grusgångar har såtts igen.

Gravvårdstyper
Det finns flera olika typer av gravvårdar i kvarter 1. Överlag är de flesta av en högrest sort.
Bland annat finns det flera äldre i kalksten och i granit från sekelskiftet 1800/1900. En
gravvård som troligen tillkom vid den tiden är utformad som en runsten med text i en
drakslinga. Det finns fyra gravanläggningar med stenram och grustäckning. Två av dem har
dessutom järnstaket, vilket är en mer påkostad form av omgärdning. En annan gravvård, nr
778, från 1868 har tidigare haft en medaljong som inte längre finns kvar. Det var vanligt att
gravvårdar från den tiden hade en s.k. Thorvaldsenmedaljong. Dessa olika medaljonger med
olika motiv tillverkades från mitten av 1800-talet.
Flera av gravvårdarna har någon form av titel. Genom att studera titlar kan man få mycket
information om hur näringsliv och social struktur sett ut i en bygd. I kvarter 1 förekommer
titlar som Lantbrukaren, Kantor, Civilingenjör, Nämndeman, Häradsdomare, Överstelöjtnant
och Enkan. Henning Bleumer stiftade församlingens folkskola. Han dog år 1825 och har som
titel på sin vård Comministern i Skärkind. Tacksamheten reste wården 1863.

Kvarter 2

Kvarter 2 utgör ett nästintill kvadratiskt område i kyrkogårdens nordvästra hörn.
Allmän karaktär

Kv. 2 har en strikt karaktär med dess sex rygghäckar av tuja. Troligtvis har kvarteret tidigare
varit avsett för linjegravar.

Omgärdning
-

Ingångar
-

Vegetation
I kvarter 2 består rygghäckarna av 0,8 m höga tujor. En rygghäck av tuja finns i öst-västlig
riktning utmed huvudgången mellan kapellet och huvudgrinden. Fem rygghäckar finns i nordsydlig
riktning på den större delen som utgör kvarteret.

Gångsystem
Framför den södra delen av kvarteret går den västliga huvudgången.

Gravvårdstyper
Kvarteret har troligen tidigare varit avsett för linjegravar. Detta system innebar att
begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. Systemet tillkom under 1700-
talet och levde kvar till viss del så sent som 1964 då det formellt avskaffades. Dessa gravar
kom under 1800-talet att bli en gravform för dem som inte kunde, eller ville betala för en
gravplats. Vårdarna är i regel små och enkla. Olika typer av mindre kors, exempelvis av trä
och små vårdar av sten var vanliga linjevårdar. Huvuddelen av vårdarna i kvarteret är dock
från 1950- och 1960-talen och av den för denna period typiska låga och breda sorten. En grav
med bevarad stenram och grustäckning finns vid huvudgången. Ett fernissat träkors och två
öppna böcker tillhör de mer ovanliga typerna av gravvårdar.

Kvarter 3 och 4

Dessa kvarter ligger på den nordöstra sidan av den äldre kyrkogården.

Allmän karaktär
Båda dessa kvarter har en typisk rygghäckskaraktär. I kv. 3 finns tre häckar i öst-västlig
riktning och kv. 4 som är ett litet kvarter består i stort sett helt av en enda lång rygghäck i
nord-sydlig riktning. Området närmast kyrkans norra sida i kv. 3 utgörs av en stor gräsyta, där
runstenarna står uppställda. Av någon anledning har gravvårdarna tagits bort i detta område.

Omgärdning
På kvarter 3s västra sida ligger kv. 2. På dess norra sida, kv. 1 och öster om kv. 4 som gränsar
i öster till kv. 1. Kapellet ligger på den södra sidan av de båda kvarteren.

Ingångar
-

Vegetation
I kvarter 3 står tre öst-västligt löpande rygghäckar, från norr en 0,8 m hög tuja, en 0,4 m hög
oxbärshäck och slutligen en 0,8 m hög tuja. I kvarter 4 finns en 0,9 m hög nordsydligt löpande
rygghäck av tuja. När kyrkogården inventerades av Östergötlands länsmuseum 1987 utgjordes
rygghäckarna av tuja, ölandstok och buskrosor.

Gångsystem
-

Gravvårdstyper
Kv. 3 liknar föregående kvarter till sin karaktär. Även detta kvarter har troligtvis tidigare
utgjort ett gammalt linjekvarter. Linjevårdarna är borttagna och samtliga av vårdarna är från
1960-talet och av den låga/breda sorten. Kvarter 4 består också till största delen av gravvårdar
från senare delen av 1900-talet. Två äldre vårdar, varav en från sent 1800-tal står närmast
kapellet. De övriga gravvårdarna står på rad på ömse sidor av rygghäcken. Ett undantag till de
likartade vårdarna från andra halvan av 1900-talet finns i form av ett litet träkors. Trots att det
inte rör sig omså gamla gravvårdar har flera av dem intressanta titlar. Det finns exempelvis en
med titeln Sjökaptenen, flera Lantbrukaren, Häradsdomaren, Kyrkoherden m.fl.

Byggnader
-

Övrigt
I kvarter 3 finns ett äldre vattenkar i murad kalksten. Det är sexkantigt till formen. De två
runstenarna står öster om detta.

Kvarter 5 och 6

Dessa kvarter är de två sista som ligger på den äldre delen av kyrkogården. De ligger båda på
den södra delen. Kv. 5 ligger som en inramning på västra, södra och östra sidan om kv. 6.
Kvarter 5 gränsar till den grusgång som sträcker sig runt denna halva av kyrkogården. Kv. 6
ligger innanför kv. 5 och gränsar i nordöst till kapellet.

Allmän karaktär
Kv. 5 utgörs av en lång rygghäck medan kv. 6 har en helt öppen karaktär.

Omgärdning
-

Ingångar
-

Vegetation
I kvarter 5 finns en 0,7 m hög tuja i vinkel med en sträckning i kvarterets södra respektive
västra del, medan motsvarande häck som är markerad på gravkartan i öster är borttagen. I
kvarter 6 har samtliga häckar inne i kvarteret tagits bort och endast en 0,8 m hög tuja längs
huvudgången finns kvar.

Gångsystem
-

Gravvårdstyper
Kvarteren innehåller ett stort antal höga smala vårdar från slutet av 1800-talet och början av
1900-talet. De flesta av dessa är försedda med titlar och gårdsnamn. De allra vanligaste
titlarna är Lantbrukare och Hemmansägare. Andra exempel är Direktören, Godsägaren,
Nämndemannen, Riksdagsmannen, Häradsdomare, Röda Korssystern, Sjuksköterskan. En
större stenramsgrav finns bevarad vid huvudgången. Tidigare har det funnits flera som tagits
bort.

Kvarter 7-8

Kvarteren ligger på den utvidgade delen söder om kyrkan. De tillkom 1985 när kapellet
återinvigdes. Då gjordes samtidigt en utökning av kyrkogården. Gravkapellet hade under lång
tid använts som kapell, men genomgick vid den tiden en omfattande renovering. På nya
kyrkogården finns förutom i minneslunden och omgärdningen rygghäckar planterade längs de
tänkta gravplatserna.

Allmän karaktär
Kvarteren har ännu inte tagits i anspråk för gravvårdar. Kv. 7 har en typiskt strikt karaktär
med dess rygghäckar. Kvarter 8 har en delvis strikt karaktär men halva kvarteret utgörs av
minneslunden.

Omgärdning
Den nya kyrkogårdsdelen omgärdas av en låg mur. Ovanpå denna växer en häck av tall
buskage. En trädkrans av varierade lövträd står runt kyrkogården.

Ingångar
I det nordöstra hörnet förenas de båda kyrkogårdsdelarna åt av en grusgång.

Vegetation
I den östra delen, kv. 7 finns tre nordsydligt löpande 0,8 m höga tujor. Dessa motsvaras i den
västra delen av lika många och lika höga nord-sydligt löpande tujor. I minneslunden finns en
blomplantering och bakom, på den södra och östra sidan, finns ett lövträdsbuskage av olika
lövträd, bl.a. björk.

Gångsystem
Runt kyrkogården löper ett system med grusgångar. De går inte intill omgärdningen utan det
är planerat för en rad av gravar intill muren. Genom minneslunden löper en grusgång som
längre in i lunden övergår i en stenlagd yta av gatsten.