HAMMARÖ KYRKA

KYRKOMILJÖN: Dagens sockenkyrkomiljö ligger på öns norra del, på en plats som under medeltiden uppges vara gården Hammars ursprungliga ägor. Kyrkan ligger omgiven av kyrkogård med sträckning mot nordväst. Intill kyrkan i väster ligger gården Hammar som nyttjas till sockenstuga, i sydväst finns kapell samt församlings- och expeditionslokaler, i söder väg och mot öster bostadsbebyggelse. Där ligger också en äldre sockenstuga, numera bibliotek med mera. Den spånklädda korskyrkan, uppförd i liggtimmer har anor från 1300-talet. Efter en restaurering 1934 återställdes i huvudsak 1740-talsexteriören. Medeltida partier återfinns idag i kor och sakristia. Vid restaureringen konstaterades också att nuvarande kyrkan föregåtts av en stavkyrka, vars tillkomst genom dendrokronologisk datering kunnat bestämmas till omkring 1250. I kyrkomiljön ingår förutom kyrka, kyrkogård, sockenstuga (1920-tal) och kapell (1972) även klockstapel från 1731, likbod från 1838, stigport från 1946, församlingshem och ekonomibyggnader från 1972.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården vid kyrkan ligger plant på en bred bergsrygg vid en vik av Vänern och bildar en oregelbunden figur kring kyrkan. Genom begravningsplatsen går en väg till Hammars udde. Omgivningen består i väster av åker, i norr av församlingshem, väg och åker, i öster av skogsdunge och bebyggelse samt i söder av väg och bebyggelse. Cirka 300 meter sydost om kyrkan finns sedan 1864 ytterligare en kyrkogård, kallad den södra.
Den äldsta delen av kyrkogården som nu utbreder sig främst söder om kyrkan, är medeltida och har utvidgats vid ett flertal tillfällen. Endast norra muren och en del av den västra har kvar den ursprungliga sträckningen. Av en teckning från 1850 framgår, att den östra kyrkogården hade en ingång som av allt att döma gick igenom den ännu stående klockstapeln. En första utvidgning av den medeltida kyrkogården företogs på 1750-talet, därefter år 1776 och 1854, då smärre områden i väster, söder och öster tillfördes kyrkogården. 1946 lades ett område till i söder och samma år byggdes stigporten i trä över östra ingången. En mindre utvidgning gjordes 1952 österut. Urngravsområden finns på den östra delen. Mitt på kyrkogården ligger en allmänning, som numera används till familjegravar. 1973 gjordes väster härom en större utvidgning tillsammans med uppförandet av gravkapell och bårhus. Denna del är uppbyggd av sex gräsbevuxna bågformade jordvallar, som omramar grupper av gravar. Norr om kyrkan anlades 1982 en mindre minneslund.
Det finns ett stort antal grusgångar, cirka 250 stycken kring kyrkan. De flesta är häckomgärdade och ett fåtal är inhängnade med järnstaket eller stenramar. Av särskilt intresse kan nämnas två gravplatser nordost om kyrkan med gravvårdar av gjutjärn för släkten Dahlgren. Speciella för kyrkogården är ett antal gravvårdar i natursten av hyperit, hämtade från Vänerns norra skärgård. Inne i kyrkan förvaras en gravhäll av kalksten med ornamentik i relief, en så kallad liljesten, som dateras 1200-tal.
År 1864 anlades en ny kyrkogård, södra kyrkogården, ca 300 meter sydöst om Hammarö kyrka. Denna begravningsplats ligger på plan mark, har nordsydlig sträckning och rektangulär form. Den omges i norr av ett parkområde med parkeringsplats och tillfart från landsvägen. I öster fortsätter parkområdet ett stycke, därefter vidtar bebyggelse och skogsdunge. I söder gränsar kyrkogården mot skog och i väster mot väg och skog. Den omgärdas av stenmur och i sydväst delvis av oxbärshäck. Den nya kyrkogården omfattade först 4 kvarter och har utvidgats tre gånger mot söder åren 1914, 1931 och 1960. År 1655 tillfördes ett område i öster. Allmänningar med delvis bevarad ursprunglig prägel finns på 1914 och 1931 års utvidgningar. Urngravsområden ligger på kyrkogårdens södra del. Mitt för huvudgången vid södra kyrkogårdsmuren står ett 3-4 meter högt träkors. Grusgravarna är många, 200-300 st, flertalet belägna på norra delen. På 1914 och 1931 års områden uppgår grusgravarna till ett 30-tal. Av särskilt intresse är ett antal, här liksom på norra kyrkogården, förekommande gravvårdar i natursten av hyperit, hämtade från Vänerns norra skärgård. Genom kyrkogårdens överskådliga plan, regelbundna tillväxt och ringa föryngring framgår tydligt de olika delarnas skiftande och tidstypiska karaktär, från de stora och varierande gravvårdarna i norr till de små och enhetliga i söder och öster.

KYRKOMILJÖN: Dagens sockenkyrkomiljö ligger på öns norra del, på en plats som under medeltiden uppges vara gården Hammars ursprungliga ägor. Kyrkan ligger omgiven av kyrkogård med sträckning mot nordväst. Intill kyrkan i väster ligger gården Hammar som nyttjas till sockenstuga, i sydväst finns kapell samt församlings- och expeditionslokaler, i söder väg och mot öster bostadsbebyggelse. Där ligger också en äldre sockenstuga, numera bibliotek med mera. Den spånklädda korskyrkan, uppförd i liggtimmer har anor från 1300-talet. Efter en restaurering 1934 återställdes i huvudsak 1740-talsexteriören. Medeltida partier återfinns idag i kor och sakristia. Vid restaureringen konstaterades också att nuvarande kyrkan föregåtts av en stavkyrka, vars tillkomst genom dendrokronologisk datering kunnat bestämmas till omkring 1250. I kyrkomiljön ingår förutom kyrka, kyrkogård, sockenstuga (1920-tal) och kapell (1972) även klockstapel från 1731, likbod från 1838, stigport från 1946, församlingshem och ekonomibyggnader från 1972.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården vid kyrkan ligger plant på en bred bergsrygg vid en vik av Vänern och bildar en oregelbunden figur kring kyrkan. Genom begravningsplatsen går en väg till Hammars udde. Omgivningen består i väster av åker, i norr av församlingshem, väg och åker, i öster av skogsdunge och bebyggelse samt i söder av väg och bebyggelse. Cirka 300 meter sydost om kyrkan finns sedan 1864 ytterligare en kyrkogård, kallad den södra.
Den äldsta delen av kyrkogården som nu utbreder sig främst söder om kyrkan, är medeltida och har utvidgats vid ett flertal tillfällen. Endast norra muren och en del av den västra har kvar den ursprungliga sträckningen. Av en teckning från 1850 framgår, att den östra kyrkogården hade en ingång som av allt att döma gick igenom den ännu stående klockstapeln. En första utvidgning av den medeltida kyrkogården företogs på 1750-talet, därefter år 1776 och 1854, då smärre områden i väster, söder och öster tillfördes kyrkogården. 1946 lades ett område till i söder och samma år byggdes stigporten i trä över östra ingången. En mindre utvidgning gjordes 1952 österut. Urngravsområden finns på den östra delen. Mitt på kyrkogården ligger en allmänning, som numera används till familjegravar. 1973 gjordes väster härom en större utvidgning tillsammans med uppförandet av gravkapell och bårhus. Denna del är uppbyggd med av sex gräsbevuxna bågformade jordvallar, som omramar grupper av gravar. Norr om kyrkan anlades 1982 en mindre minneslund.
Det finns ett stort antal grusgångar, cirka 250 stycken kring kyrkan. De flesta är häckomgärdade och ett fåtal är inhängnade med järnstaket eller stenramar. Av särskilt intresse kan nämnas två gravplatser nordost om kyrkan med gravvårdar av gjutjärn för släkten Dahlgren. Speciella för kyrkogården är ett antal gravvårdar i natursten av hyperit, hämtade från Vänerns norra skärgård. Inne i kyrkan förvaras en gravhäll av kalksten med ormanetik i relief, en så kallad liljesten, som dateras 1200-tal.
År 1864 anlades en ny kyrkogård, södra kyrkogården, ca 300 meter sydöst om Hammarö kyrka. Denna begravningsplats ligger på plan mark, har nordsydlig sträckning och rektangulär form. Den omges i norr av ett parkområde med parkeringsplats och tillfart från landsvägen. I öster fortsätter parkområdet ett stycke, därefter vidtar bebyggelse och skogsdunge. I söder gränsar kyrkogården mot skog och i väster mot väg och skog. Den omgärdas av stenmur och i sydväst delvis av oxbärshäck. Den nya kyrkogården omfattade först 4 kvarter och har utvidgats tre gånger mot söder åren 1914, 1931 och 1960. Är 1655 tillfördes ett område i öster. Allmänningar med delvis bevarad ursprunglig prägel finns på 1914 och 1931 års utvidgningar. Urngravsområden ligger på kyrkogårdens södra del. Mitt för huvudgången vid södra kyrkogårdsmuren står ett 3-4 meter högt träkors. Grusgravarna är många, 200-300 st, flertalet belägna på norra delen. På 1914 och 1931 års områden uppgår grusgravarna till ett 30-tal. Av särskilt intresse är ett antal, här liksom på norra kyrkogården, förekommande gravvårdar i natursten av hyperit, hämtade från Vänerns norra skärgård. Genom kyrkogårdens överskådliga plan, regelbundna tillväxt och ringa föryngring framgår tydligt de olika delarnas skiftande och tidstypiska karaktär, från de stora och varierande gravvårdarna i norr till de små och enhetliga i söder och öster.

KYRKOMILJÖN: Dagens sockenkyrkomiljö ligger på öns norra del, på en plats som under medeltiden uppges vara gården Hammars ursprungliga ägor. Kyrkan ligger omgiven av kyrkogård med sträckning mot nordväst. Intill kyrkan i väster ligger gården Hammar som nyttjas till sockenstuga, i sydväst finns kapell samt församlings- och expeditionslokaler, i söder väg och mot öster bostadsbebyggelse. Där ligger också en äldre sockenstuga, numera bibliotek med mera. Den spånklädda korskyrkan, uppförd i liggtimmer har anor från 1300-talet. Efter en restaurering 1934 återställdes i huvudsak 1740-talsexteriören. Medeltida partier återfinns idag i kor och sakristia. Vid restaureringen konstaterades också att nuvarande kyrkan föregåtts av en stavkyrka, vars tillkomst genom dendrokronologisk datering kunnat bestämmas till omkring 1250. I kyrkomiljön ingår förutom kyrka, kyrkogård, sockenstuga (1920-tal) och kapell (1972) även klockstapel från 1731, likbod från 1838, stigport från 1946, församlingshem och ekonomibyggnader från 1972.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården vid kyrkan ligger plant på en bred bergsrygg vid en vik av Vänern och bildar en oregelbunden figur kring kyrkan. Genom begravningsplatsen går en väg till Hammars udde. Omgivningen består i väster av åker, i norr av församlingshem, väg och åker, i öster av skogsdunge och bebyggelse samt i söder av väg och bebyggelse. Cirka 300 meter sydost om kyrkan finns sedan 1864 ytterligare en kyrkogård, kallad den södra.
Den äldsta delen av kyrkogården som nu utbreder sig främst söder om kyrkan, är medeltida och har utvidgats vid ett flertal tillfällen. Endast norra muren och en del av den västra har kvar den ursprungliga sträckningen. Av en teckning från 1850 framgår, att den östra kyrkogården hade en ingång som av allt att döma gick igenom den ännu stående klockstapeln. En första utvidgning av den medeltida kyrkogården företogs på 1750-talet, därefter år 1776 och 1854, då smärre områden i väster, söder och öster tillfördes kyrkogården. 1946 lades ett område till i söder och samma år byggdes stigporten i trä över östra ingången. En mindre utvidgning gjordes 1952 österut. Urngravsområden finns på den östra delen. Mitt på kyrkogården ligger en allmänning, som numera används till familjegravar. 1973 gjordes väster härom en större utvidgning tillsammans med uppförandet av gravkapell och bårhus. Denna del är uppbyggd av sex gräsbevuxna bågformade jordvallar, som omramar grupper av gravar. Norr om kyrkan anlades 1982 en mindre minneslund.
Det finns ett stort antal grusgångar, cirka 250 stycken kring kyrkan. De flesta är häckomgärdade och ett fåtal är inhängnade med järnstaket eller stenramar. Av särskilt intresse kan nämnas två gravplatser nordost om kyrkan med gravvårdar av gjutjärn för släkten Dahlgren. Speciella för kyrkogården är ett antal gravvårdar i natursten av hyperit, hämtade från Vänerns norra skärgård. Inne i kyrkan förvaras en gravhäll av kalksten med ornamentik i relief, en så kallad liljesten, som dateras 1200-tal.
År 1864 anlades en ny kyrkogård, södra kyrkogården, ca 300 meter sydöst om Hammarö kyrka. Denna begravningsplats ligger på plan mark, har nordsydlig sträckning och rektangulär form. Den omges i norr av ett parkområde med parkeringsplats och tillfart från landsvägen. I öster fortsätter parkområdet ett stycke, därefter vidtar bebyggelse och skogsdunge. I söder gränsar kyrkogården mot skog och i väster mot väg och skog. Den omgärdas av stenmur och i sydväst delvis av oxbärshäck. Den nya kyrkogården omfattade först 4 kvarter och har utvidgats tre gånger mot söder åren 1914, 1931 och 1960. År 1655 tillfördes ett område i öster. Allmänningar med delvis bevarad ursprunglig prägel finns på 1914 och 1931 års utvidgningar. Urngravsområden ligger på kyrkogårdens södra del. Mitt för huvudgången vid södra kyrkogårdsmuren står ett 3-4 meter högt träkors. Grusgravarna är många, 200-300 st, flertalet belägna på norra delen. På 1914 och 1931 års områden uppgår grusgravarna till ett 30-tal. Av särskilt intresse är ett antal, här liksom på norra kyrkogården, förekommande gravvårdar i natursten av hyperit, hämtade från Vänerns norra skärgård. Genom kyrkogårdens överskådliga plan, regelbundna tillväxt och ringa föryngring framgår tydligt de olika delarnas skiftande och tidstypiska karaktär, från de stora och varierande gravvårdarna i norr till de små och enhetliga i söder och öster.

FÖRSAMLING 1995 - HAMMARÖ

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 771, 1900: 1628, 1995: 14236

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen är belägen på Hammarön, en halvö i Vänern strax söder om Karlstad. Den första kyrkan på Hammarön skall enligt obekräftad tradition legat vid Hovlanda, en av de äldsta och mest betydande gårdarna. Den nuvarande timmerkyrkan på halvöns norra sida härrör huvudsakligen från 1700-talet men innefattar även medeltida partier. Kyrkobyggnaden, den tidigare kungsgården samt vikingatida gravfält ingår i ett område av kulturhistoriskt riksintresse.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Vid en restaurering 1931 påträffades under golvet i den nuvarande kyrkan ett antal väggplankor från en stavkyrka troligen uppförd vid 1200-talets mitt (dendrokronologisk datering). Några av plankorna var prydda med ristad ornamentik, bl.a. en stiliserad lilja och en häst. Kyrkans storlek och planform är okänd.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den befintliga timmerkyrkan har korsformad plan med utbyggd sakristia i öster samt vapenhus i väster. I korskyrkans östra del är en medeltida, raksluten korkyrka bevarad tämligen intakt; den östra korsarmen utgör medeltidskyrkans långhus medan den nuvarande sakristian då fungerade som kor. På det ursprungliga korets norra sida finns en samtida sakristia. En dendrokronologisk undersökning av timret har ej kunnat fastställa ett säkert årtal för kyrkans uppförande. I enlighet med den brunna kyrkan i Södra Råda kan man dock förmoda att även Hammarö uppförts ca 1320. Den befintliga planformen är resultatet av utvidgningar i flera etapper under 1700-talet: långhuset förlängdes västerut 1717 och korsarmarna tillfogades 1747-48, det senare under ledning av snickaren Jan Månsson i Torsviken. I samband därmed avdelades det förutvarande koret till sakristia. Vid en omfattande restaurering 1934, med Einar Lundberg som arkitekt, tillbyggdes vapenhuset i väster.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan genomgick under 1800-talet tämligen hårdhänta förändringar (istället för en planerad nybyggnad), bl.a. ersattes vid 1800-talets mitt de ursprungliga yttertaken av lägre, brutna takfall, väggarnas spånbeklädnad ersattes med revetering samt fönstren gjordes enhetliga i hela kyrkan. Reveteringen ersattes i sin tur med stående locklistpanel på 1890-talet. Vid restaureringar 1934 och 1968, ledda av arkitekterna Einar Lundberg respektive Ragnar Jonsson, har målsättningen varit att i största möjliga mån återställa kyrkans äldre stilkaraktär, vilket idag präglar såväl exteriör som interiör. Kyrkans fasader är sedan 1934 spånklädda och rödmålade under branta, spåntäckta sadeltak, en medveten återgång till kyrkans utseende innan 1800-talets förändringar. Ingångar i väster via vapenhuset samt i den norra och södra korsarmsgaveln. Kyrkorummet täcks sedan 1800-talets mitt av två korsade trätunnvalv på en profilerad taklist (konturerna efter det medeltida långhusets treklöverformade valv är synligt genom de medeltida målningsfragment som 1968 framtogs på den nuvarande altarväggen). Interiörens nuvarande karaktär har framförallt formats under de två stora restaureringarna under 1900-talet. I samband med Lundbergs restaurering frilades och konserverades de senmedeltida väggmålningarna i koret, den nuvarande sakristian, och dess treklöverformade trävalv rekonstruerades. Vid Jonssons restaurering ersattes 1800-talets beklädnad av kyrkorummets innerväggar med en träpanel av gammal modell. Altaruppsatsen är från 1748 och med all sannolikhet utförd av Isak Schullström. Predikstolen, liksom nuvarande bänkinredning, tillkom 1934.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1991 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001; reviderade 2003.

KYRKOMILJÖN: Dagens sockenkyrkomiljö ligger på öns norra del, på en plats som under medeltiden uppges vara gården Hammars ursprungliga ägor. Kyrkan ligger omgiven av kyrkogård med sträckning mot nordväst. Intill kyrkan i väster ligger gården Hammar som nyttjas till sockenstuga, i sydväst finns kapell samt församlings- och expeditionslokaler, i söder väg och mot öster bostadsbebyggelse. Där ligger också en äldre sockenstuga, numera bibliotek med mera. Den spånklädda korskyrkan, uppförd i liggtimmer har anor från 1300-talet. Efter en restaurering 1934 återställdes i huvudsak 1740-talsexteriören. Medeltida partier återfinns idag i kor och sakristia. Vid restaureringen konstaterades också att nuvarande kyrkan föregåtts av en stavkyrka, vars tillkomst genom dendrokronologisk datering kunnat bestämmas till omkring 1250. I kyrkomiljön ingår förutom kyrka, kyrkogård, sockenstuga (1920-tal) och kapell (1972) även klockstapel från 1731, likbod från 1838, stigport från 1946, församlingshem och ekonomibyggnader från 1972.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården vid kyrkan ligger plant på en bred bergsrygg vid en vik av Vänern och bildar en oregelbunden figur kring kyrkan. Genom begravningsplatsen går en väg till Hammars udde. Omgivningen består i väster av åker, i norr av församlingshem, väg och åker, i öster av skogsdunge och bebyggelse samt i söder av väg och bebyggelse. Cirka 300 meter sydost om kyrkan finns sedan 1864 ytterligare en kyrkogård, kallad den södra.
Den äldsta delen av kyrkogården som nu utbreder sig främst söder om kyrkan, är medeltida och har utvidgats vid ett flertal tillfällen. Endast norra muren och en del av den västra har kvar den ursprungliga sträckningen. Av en teckning från 1850 framgår, att den östra kyrkogården hade en ingång som av allt att döma gick igenom den ännu stående klockstapeln. En första utvidgning av den medeltida kyrkogården företogs på 1750-talet, därefter år 1776 och 1854, då smärre områden i väster, söder och öster tillfördes kyrkogården. 1946 lades ett område till i söder och samma år byggdes stigporten i trä över östra ingången. En mindre utvidgning gjordes 1952 österut. Urngravsområden finns på den östra delen. Mitt på kyrkogården ligger en allmänning, som numera används till familjegravar. 1973 gjordes väster härom en större utvidgning tillsammans med uppförandet av gravkapell och bårhus. Denna del är uppbyggd av sex gräsbevuxna bågformade jordvallar, som omramar grupper av gravar. Norr om kyrkan anlades 1982 en mindre minneslund.
Det finns ett stort antal grusgångar, cirka 250 stycken kring kyrkan. De flesta är häckomgärdade och ett fåtal är inhängnade med järnstaket eller stenramar. Av särskilt intresse kan nämnas två gravplatser nordost om kyrkan med gravvårdar av gjutjärn för släkten Dahlgren. Speciella för kyrkogården är ett antal gravvårdar i natursten av hyperit, hämtade från Vänerns norra skärgård. Inne i kyrkan förvaras en gravhäll av kalksten med ornamentik i relief, en så kallad liljesten, som dateras 1200-tal.
År 1864 anlades en ny kyrkogård, södra kyrkogården, ca 300 meter sydöst om Hammarö kyrka. Denna begravningsplats ligger på plan mark, har nordsydlig sträckning och rektangulär form. Den omges i norr av ett parkområde med parkeringsplats och tillfart från landsvägen. I öster fortsätter parkområdet ett stycke, därefter vidtar bebyggelse och skogsdunge. I söder gränsar kyrkogården mot skog och i väster mot väg och skog. Den omgärdas av stenmur och i sydväst delvis av oxbärshäck. Den nya kyrkogården omfattade först 4 kvarter och har utvidgats tre gånger mot söder åren 1914, 1931 och 1960. År 1655 tillfördes ett område i öster. Allmänningar med delvis bevarad ursprunglig prägel finns på 1914 och 1931 års utvidgningar. Urngravsområden ligger på kyrkogårdens södra del. Mitt för huvudgången vid södra kyrkogårdsmuren står ett 3-4 meter högt träkors. Grusgravarna är många, 200-300 st, flertalet belägna på norra delen. På 1914 och 1931 års områden uppgår grusgravarna till ett 30-tal. Av särskilt intresse är ett antal, här liksom på norra kyrkogården, förekommande gravvårdar i natursten av hyperit, hämtade från Vänerns norra skärgård. Genom kyrkogårdens överskådliga plan, regelbundna tillväxt och ringa föryngring framgår tydligt de olika delarnas skiftande och tidstypiska karaktär, från de stora och varierande gravvårdarna i norr till de små och enhetliga i söder och öster.

KYRKOMILJÖN: Dagens sockenkyrkomiljö ligger på öns norra del, på en plats som under medeltiden uppges vara gården Hammars ursprungliga ägor. Kyrkan ligger omgiven av kyrkogård med sträckning mot nordväst. Intill kyrkan i väster ligger gården Hammar som nyttjas till sockenstuga, i sydväst finns kapell samt församlings- och expeditionslokaler, i söder väg och mot öster bostadsbebyggelse. Där ligger också en äldre sockenstuga, numera bibliotek med mera. Den spånklädda korskyrkan, uppförd i liggtimmer har anor från 1300-talet. Efter en restaurering 1934 återställdes i huvudsak 1740-talsexteriören. Medeltida partier återfinns idag i kor och sakristia. Vid restaureringen konstaterades också att nuvarande kyrkan föregåtts av en stavkyrka, vars tillkomst genom dendrokronologisk datering kunnat bestämmas till omkring 1250. I kyrkomiljön ingår förutom kyrka, kyrkogård, sockenstuga (1920-tal) och kapell (1972) även klockstapel från 1731, likbod från 1838, stigport från 1946, församlingshem och ekonomibyggnader från 1972.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården vid kyrkan ligger plant på en bred bergsrygg vid en vik av Vänern och bildar en oregelbunden figur kring kyrkan. Genom begravningsplatsen går en väg till Hammars udde. Omgivningen består i väster av åker, i norr av församlingshem, väg och åker, i öster av skogsdunge och bebyggelse samt i söder av väg och bebyggelse. Cirka 300 meter sydost om kyrkan finns sedan 1864 ytterligare en kyrkogård, kallad den södra.
Den äldsta delen av kyrkogården som nu utbreder sig främst söder om kyrkan, är medeltida och har utvidgats vid ett flertal tillfällen. Endast norra muren och en del av den västra har kvar den ursprungliga sträckningen. Av en teckning från 1850 framgår, att den östra kyrkogården hade en ingång som av allt att döma gick igenom den ännu stående klockstapeln. En första utvidgning av den medeltida kyrkogården företogs på 1750-talet, därefter år 1776 och 1854, då smärre områden i väster, söder och öster tillfördes kyrkogården. 1946 lades ett område till i söder och samma år byggdes stigporten i trä över östra ingången. En mindre utvidgning gjordes 1952 österut. Urngravsområden finns på den östra delen. Mitt på kyrkogården ligger en allmänning, som numera används till familjegravar. 1973 gjordes väster härom en större utvidgning tillsammans med uppförandet av gravkapell och bårhus. Denna del är uppbyggd av sex gräsbevuxna bågformade jordvallar, som omramar grupper av gravar. Norr om kyrkan anlades 1982 en mindre minneslund.
Det finns ett stort antal grusgångar, cirka 250 stycken kring kyrkan. De flesta är häckomgärdade och ett fåtal är inhängnade med järnstaket eller stenramar. Av särskilt intresse kan nämnas två gravplatser nordost om kyrkan med gravvårdar av gjutjärn för släkten Dahlgren. Speciella för kyrkogården är ett antal gravvårdar i natursten av hyperit, hämtade från Vänerns norra skärgård. Inne i kyrkan förvaras en gravhäll av kalksten med ornamentik i relief, en så kallad liljesten, som dateras 1200-tal.
År 1864 anlades en ny kyrkogård, södra kyrkogården, ca 300 meter sydöst om Hammarö kyrka. Denna begravningsplats ligger på plan mark, har nordsydlig sträckning och rektangulär form. Den omges i norr av ett parkområde med parkeringsplats och tillfart från landsvägen. I öster fortsätter parkområdet ett stycke, därefter vidtar bebyggelse och skogsdunge. I söder gränsar kyrkogården mot skog och i väster mot väg och skog. Den omgärdas av stenmur och i sydväst delvis av oxbärshäck. Den nya kyrkogården omfattade först 4 kvarter och har utvidgats tre gånger mot söder åren 1914, 1931 och 1960. År 1655 tillfördes ett område i öster. Allmänningar med delvis bevarad ursprunglig prägel finns på 1914 och 1931 års utvidgningar. Urngravsområden ligger på kyrkogårdens södra del. Mitt för huvudgången vid södra kyrkogårdsmuren står ett 3-4 meter högt träkors. Grusgravarna är många, 200-300 st, flertalet belägna på norra delen. På 1914 och 1931 års områden uppgår grusgravarna till ett 30-tal. Av särskilt intresse är ett antal, här liksom på norra kyrkogården, förekommande gravvårdar i natursten av hyperit, hämtade från Vänerns norra skärgård. Genom kyrkogårdens överskådliga plan, regelbundna tillväxt och ringa föryngring framgår tydligt de olika delarnas skiftande och tidstypiska karaktär, från de stora och varierande gravvårdarna i norr till de små och enhetliga i söder och öster.

KYRKOMILJÖN: Dagens sockenkyrkomiljö ligger på öns norra del, på en plats som under medeltiden uppges vara gården Hammars ursprungliga ägor. Kyrkan ligger omgiven av kyrkogård med sträckning mot nordväst. Intill kyrkan i väster ligger gården Hammar som nyttjas till sockenstuga, i sydväst finns kapell samt församlings- och expeditionslokaler, i söder väg och mot öster bostadsbebyggelse. Där ligger också en äldre sockenstuga, numera bibliotek med mera. Den spånklädda korskyrkan, uppförd i liggtimmer har anor från 1300-talet. Efter en restaurering 1934 återställdes i huvudsak 1740-talsexteriören. Medeltida partier återfinns idag i kor och sakristia. Vid restaureringen konstaterades också att nuvarande kyrkan föregåtts av en stavkyrka, vars tillkomst genom dendrokronologisk datering kunnat bestämmas till omkring 1250. I kyrkomiljön ingår förutom kyrka, kyrkogård, sockenstuga (1920-tal) och kapell (1972) även klockstapel från 1731, likbod från 1838, stigport från 1946, församlingshem och ekonomibyggnader från 1972.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården vid kyrkan ligger plant på en bred bergsrygg vid en vik av Vänern och bildar en oregelbunden figur kring kyrkan. Genom begravningsplatsen går en väg till Hammars udde. Omgivningen består i väster av åker, i norr av församlingshem, väg och åker, i öster av skogsdunge och bebyggelse samt i söder av väg och bebyggelse. Cirka 300 meter sydost om kyrkan finns sedan 1864 ytterligare en kyrkogård, kallad den södra.
Den äldsta delen av kyrkogården som nu utbreder sig främst söder om kyrkan, är medeltida och har utvidgats vid ett flertal tillfällen. Endast norra muren och en del av den västra har kvar den ursprungliga sträckningen. Av en teckning från 1850 framgår, att den östra kyrkogården hade en ingång som av allt att döma gick igenom den ännu stående klockstapeln. En första utvidgning av den medeltida kyrkogården företogs på 1750-talet, därefter år 1776 och 1854, då smärre områden i väster, söder och öster tillfördes kyrkogården. 1946 lades ett område till i söder och samma år byggdes stigporten i trä över östra ingången. En mindre utvidgning gjordes 1952 österut. Urngravsområden finns på den östra delen. Mitt på kyrkogården ligger en allmänning, som numera används till familjegravar. 1973 gjordes väster härom en större utvidgning tillsammans med uppförandet av gravkapell och bårhus. Denna del är uppbyggd av sex gräsbevuxna bågformade jordvallar, som omramar grupper av gravar. Norr om kyrkan anlades 1982 en mindre minneslund.
Det finns ett stort antal grusgångar, cirka 250 stycken kring kyrkan. De flesta är häckomgärdade och ett fåtal är inhängnade med järnstaket eller stenramar. Av särskilt intresse kan nämnas två gravplatser nordost om kyrkan med gravvårdar av gjutjärn för släkten Dahlgren. Speciella för kyrkogården är ett antal gravvårdar i natursten av hyperit, hämtade från Vänerns norra skärgård. Inne i kyrkan förvaras en gravhäll av kalksten med ornamentik i relief, en så kallad liljesten, som dateras 1200-tal.
År 1864 anlades en ny kyrkogård, södra kyrkogården, ca 300 meter sydöst om Hammarö kyrka. Denna begravningsplats ligger på plan mark, har nordsydlig sträckning och rektangulär form. Den omges i norr av ett parkområde med parkeringsplats och tillfart från landsvägen. I öster fortsätter parkområdet ett stycke, därefter vidtar bebyggelse och skogsdunge. I söder gränsar kyrkogården mot skog och i väster mot väg och skog. Den omgärdas av stenmur och i sydväst delvis av oxbärshäck. Den nya kyrkogården omfattade först 4 kvarter och har utvidgats tre gånger mot söder åren 1914, 1931 och 1960. År 1655 tillfördes ett område i öster. Allmänningar med delvis bevarad ursprunglig prägel finns på 1914 och 1931 års utvidgningar. Urngravsområden ligger på kyrkogårdens södra del. Mitt för huvudgången vid södra kyrkogårdsmuren står ett 3-4 meter högt träkors. Grusgravarna är många, 200-300 st, flertalet belägna på norra delen. På 1914 och 1931 års områden uppgår grusgravarna till ett 30-tal. Av särskilt intresse är ett antal, här liksom på norra kyrkogården, förekommande gravvårdar i natursten av hyperit, hämtade från Vänerns norra skärgård. Genom kyrkogårdens överskådliga plan, regelbundna tillväxt och ringa föryngring framgår tydligt de olika delarnas skiftande och tidstypiska karaktär, från de stora och varierande gravvårdarna i norr till de små och enhetliga i söder och öster.