ÖLME KYRKA

KYRKOMILJÖN- Ölme socknen ligger cirka en mil väster om Kristinehamn med sin södra del längs Vänerkusten. Socknen karakteriseras av den stora Ölmeslätten som tidigt utgjorde del av den Värmländska centralbygden. Socknens södra del domineras av ett öppet landskap med ensamliggande större bondgårdar och herrgårdar medan den norra delen har mer inslag av skogsmark och hyperithöjder. Hela det centrala Ölme upptas av stora gårdar, varav flera är välbevarade med mangårdsbyggnad, flyglar och ekonomibyggnader. Industribebyggelse saknas. En liten centrumbildning finns kring järnvägsstationen med bland annat skola. Socknen genomkorsas i öst-västlig riktning av E18 och järnvägen, båda mellan Stockholm och Oslo.

Ölme kyrka ligger på en markerad kulle i det hävdade odlingslandskapet. Fullåkersbygden kring kyrkan rymmer åtskilliga kulturelement som vittnar om kontinuitet i markutnyttjandet sedan förhistorisk tid. Här anlades enligt uppgift under 1100-talet en träkyrka. Denna kyrka ersattes på 1300-talet av en stenkyrka vilken senare kom att byggas ut till en korskyrka. Vid ett möte i sockenstämman 1785 beslutades om ett nytt kyrkobygge eftersom den gamla kyrkan då ansågs alltför liten.
Redan under katolsk tid fanns en prästgård i Ölme. År 1778 uppfördes en prästgård ca en km norr om kyrkan. Den timrade vitmålade prästgården är uppförd i två våningar och utgör tillsammans med lusthus, uthus och äldre fruktträd en fin en gårdsbildning. Gården som idag är privatägd har ett högt kulturhistoriskt värde. Strax intill prästgården ligger också den före detta arrendebostaden, också den väl synlig från E18 som skär mellan kyrkan och prästgården arrendebostaden.

I sockencentrat som bildats kring kyrkan finns bland annat en byggnad för kyrkogårdens skötsel, två gårdar med stora ekonomibyggnader, en branddamm, en fd skola och ett sockenmagasin. Sockenmagasinet från 1775 är vitputsat och uppfört av sten, täckt med sadeltak och lagt med lertegel. Byggnaden ägs idag inte av kyrkan.

KYRKOGÅRDEN- Kyrkogården som troligen varit använd sedan medeltiden, sträcker sig söder, väster och norr om kyrkan i en samlad, närmast rektangulär form. Stödmurar omger kyrkogården i samtliga väderstreck utom i öster och ett stycke i söder, där istället en stenmur avgränsar mot väg och bebyggelse. I söder finns också väg och bebyggelse, i norr väg och åkermark och i väster åkermark. Vid muröppningarna i söder och öster står påfallande stora vitputsade grindstolpar. Gräsmattor täcker nästan helt kyrkogården och alla gångar är grusbelagda. Här växer i huvudsak lind, alm och lönn.
Det finns belägg för en utvidgning av kyrkogården från 1700-talet. Skillnader i marknivån och rester av trädrader visar att ytterligare utvidgningar skett före den senaste och enda dokumenterade utvidgningen som företogs västerut 1963. På denna del anlades ett litet urngravsområde. Allmänningarna som ligger i väster och sydväst har bibehållit sin karaktär, trots att familjegravar började förläggas till deras ytterkanter på 1970-talet.
På stödmurarna växer olika slag av häckväxter. En stödmur med thujahäck skiljer den gamla delen av kyrkogården från utvidgningen i väster. Kvartershäckarna utgörs av samma häckslag som förekommer på stödmurarna inom respektive område. Två tumbagravar, från 1700-talet, med underjordiska gravkammare ligger söder och sydväst om kyrkan. Norr om kyrkan finns en timrad bod, ett bisättningshus, eller likbod, med vidbyggt avträde. Denna byggnad som troligen är från tiden för kyrkans tillkomst, är eventuellt det äldsta bevarade bisättningshuset i stiftet.

FÖRSAMLING 1995 - ÖLME

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 3075, år 1900: 2710, år 1995: 1302

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Ölme kyrkplats utgörs av en mindre kulle omgiven av den uppodlade Vänerslätten mellan Karlstad och Kristinehamn. På den närbelägna Saxholmen, i en vik av Vänern, ligger lämningarna efter det s k Saxholms slott. Den nuvarande kyrkan påbörjades 1787, men ersatte då en om- och tillbyggd medeltidskyrka av sten. På kyrkogården står ett timrat bisättningshus som troligen härrör från 1700-tal och utgör ett av landskapets äldsta ännu bevarade.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Stenkyrka från medeltiden (huruvida denna haft ännu en föregångare av trä är inte känt). Den försågs med korsarm i söder 1662 och i norr 1697. Innertaket var plant och korsarmarna försedda med läktare. Riven i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1787-88, under ledning av byggmästaren Gustav Westman från Skövde. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med segmentformade utbyggnader såväl i väster som öster; den förra innesluter tornkroppen medan den senare inrymmer koret. Sakristia tillbyggdes på långhusets nordsida 1927, i samband med en genomgripande restaurering under ledning av Bror Almqvist.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är i huvudsak oförändrad och utgör ett tidstypiskt exempel på det sengustavianska kyrkobyggandet. Murarna är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av rundbågiga fönsteröppningar; fönsteraxlarna är avdelade med lisener. Västtornets krön, med reslig lanternin på postament, fick först 1827 sin befintliga utformning. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets nord- och sydsida. Kyrkorummet täcks av ett brädvalv med profilerad taklist. Interiören domineras av den monumentala altartavlan av Pehr Hörberg från 1798. Predikstolen skänktes till kyrkan 1788. Kyrkorummets nuvarande färgsättning, inbyggnaderna under läktaren och den nuvarande bänkinredningen härrör från restaureringen 1974-75, under ledning av Lars-Erik Havstad.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005.

KYRKOMILJÖN- Ölme socknen ligger cirka en mil väster om Kristinehamn med sin södra del längs Vänerkusten. Socknen karakteriseras av den stora Ölmeslätten som tidigt utgjorde del av den Värmländska centralbygden. Socknens södra del domineras av ett öppet landskap med ensamliggande större bondgårdar och herrgårdar medan den norra delen har mer inslag av skogsmark och hyperithöjder. Hela det centrala Ölme upptas av stora gårdar, varav flera är välbevarade med mangårdsbyggnad, flyglar och ekonomibyggnader. Industribebyggelse saknas. En liten centrumbildning finns kring järnvägsstationen med bland annat skola. Socknen genomkorsas i öst-västlig riktning av E18 och järnvägen, båda mellan Stockholm och Oslo.

Ölme kyrka ligger på en markerad kulle i det hävdade odlingslandskapet. Fullåkersbygden kring kyrkan rymmer åtskilliga kulturelement som vittnar om kontinuitet i markutnyttjandet sedan förhistorisk tid. Här anlades enligt uppgift under 1100-talet en träkyrka. Denna kyrka ersattes på 1300-talet av en stenkyrka vilken senare kom att byggas ut till en korskyrka. Vid ett möte i sockenstämman 1785 beslutades om ett nytt kyrkobygge eftersom den gamla kyrkan då ansågs alltför liten.
Redan under katolsk tid fanns en prästgård i Ölme. År 1778 uppfördes en prästgård ca en km norr om kyrkan. Den timrade vitmålade prästgården är uppförd i två våningar och utgör tillsammans med lusthus, uthus och äldre fruktträd en fin en gårdsbildning. Gården som idag är privatägd har ett högt kulturhistoriskt värde. Strax intill prästgården ligger också den före detta arrendebostaden, också den väl synlig från E18 som skär mellan kyrkan och prästgården arrendebostaden.

I sockencentrat som bildats kring kyrkan finns bland annat en byggnad för kyrkogårdens skötsel, två gårdar med stora ekonomibyggnader, en branddamm, en fd skola och ett sockenmagasin. Sockenmagasinet från 1775 är vitputsat och uppfört av sten, täckt med sadeltak och lagt med lertegel. Byggnaden ägs idag inte av kyrkan.

KYRKOGÅRDEN- Kyrkogården som troligen varit använd sedan medeltiden, sträcker sig söder, väster och norr om kyrkan i en samlad, närmast rektangulär form. Stödmurar omger kyrkogården i samtliga väderstreck utom i öster och ett stycke i söder, där istället en stenmur avgränsar mot väg och bebyggelse. I söder finns också väg och bebyggelse, i norr väg och åkermark och i väster åkermark. Vid muröppningarna i söder och öster står påfallande stora vitputsade grindstolpar. Gräsmattor täcker nästan helt kyrkogården och alla gångar är grusbelagda. Här växer i huvudsak lind, alm och lönn.
Det finns belägg för en utvidgning av kyrkogården från 1700-talet. Skillnader i marknivån och rester av trädrader visar att ytterligare utvidgningar skett före den senaste och enda dokumenterade utvidgningen som företogs västerut 1963. På denna del anlades ett litet urngravsområde. Allmänningarna som ligger i väster och sydväst har bibehållit sin karaktär, trots att familjegravar började förläggas till deras ytterkanter på 1970-talet.
På stödmurarna växer olika slag av häckväxter. En stödmur med thujahäck skiljer den gamla delen av kyrkogården från utvidgningen i väster. Kvartershäckarna utgörs av samma häckslag som förekommer på stödmurarna inom respektive område. Två tumbagravar, från 1700-talet, med underjordiska gravkammare ligger söder och sydväst om kyrkan. Norr om kyrkan finns en timrad bod, ett bisättningshus, eller likbod, med vidbyggt avträde. Denna byggnad som troligen är från tiden för kyrkans tillkomst, är eventuellt det äldsta bevarade bisättningshuset i stiftet.

KYRKOMILJÖN- Ölme socknen ligger cirka en mil väster om Kristinehamn med sin södra del längs Vänerkusten. Socknen karakteriseras av den stora Ölmeslätten som tidigt utgjorde del av den Värmländska centralbygden. Socknens södra del domineras av ett öppet landskap med ensamliggande större bondgårdar och herrgårdar medan den norra delen har mer inslag av skogsmark och hyperithöjder. Hela det centrala Ölme upptas av stora gårdar, varav flera är välbevarade med mangårdsbyggnad, flyglar och ekonomibyggnader. Industribebyggelse saknas. En liten centrumbildning finns kring järnvägsstationen med bland annat skola. Socknen genomkorsas i öst-västlig riktning av E18 och järnvägen, båda mellan Stockholm och Oslo.

Ölme kyrka ligger på en markerad kulle i det hävdade odlingslandskapet. Fullåkersbygden kring kyrkan rymmer åtskilliga kulturelement som vittnar om kontinuitet i markutnyttjandet sedan förhistorisk tid. Här anlades enligt uppgift under 1100-talet en träkyrka. Denna kyrka ersattes på 1300-talet av en stenkyrka vilken senare kom att byggas ut till en korskyrka. Vid ett möte i sockenstämman 1785 beslutades om ett nytt kyrkobygge eftersom den gamla kyrkan då ansågs alltför liten.
Redan under katolsk tid fanns en prästgård i Ölme. År 1778 uppfördes en prästgård ca en km norr om kyrkan. Den timrade vitmålade prästgården är uppförd i två våningar och utgör tillsammans med lusthus, uthus och äldre fruktträd en fin en gårdsbildning. Gården som idag är privatägd har ett högt kulturhistoriskt värde. Strax intill prästgården ligger också den före detta arrendebostaden, också den väl synlig från E18 som skär mellan kyrkan och prästgården arrendebostaden.

I sockencentrat som bildats kring kyrkan finns bland annat en byggnad för kyrkogårdens skötsel, två gårdar med stora ekonomibyggnader, en branddamm, en fd skola och ett sockenmagasin. Sockenmagasinet från 1775 är vitputsat och uppfört av sten, täckt med sadeltak och lagt med lertegel. Byggnaden ägs idag inte av kyrkan.

KYRKOGÅRDEN- Kyrkogården som troligen varit använd sedan medeltiden, sträcker sig söder, väster och norr om kyrkan i en samlad, närmast rektangulär form. Stödmurar omger kyrkogården i samtliga väderstreck utom i öster och ett stycke i söder, där istället en stenmur avgränsar mot väg och bebyggelse. I söder finns också väg och bebyggelse, i norr väg och åkermark och i väster åkermark. Vid muröppningarna i söder och öster står påfallande stora vitputsade grindstolpar. Gräsmattor täcker nästan helt kyrkogården och alla gångar är grusbelagda. Här växer i huvudsak lind, alm och lönn.
Det finns belägg för en utvidgning av kyrkogården från 1700-talet. Skillnader i marknivån och rester av trädrader visar att ytterligare utvidgningar skett före den senaste och enda dokumenterade utvidgningen som företogs västerut 1963. På denna del anlades ett litet urngravsområde. Allmänningarna som ligger i väster och sydväst har bibehållit sin karaktär, trots att familjegravar började förläggas till deras ytterkanter på 1970-talet.
På stödmurarna växer olika slag av häckväxter. En stödmur med thujahäck skiljer den gamla delen av kyrkogården från utvidgningen i väster. Kvartershäckarna utgörs av samma häckslag som förekommer på stödmurarna inom respektive område. Två tumbagravar, från 1700-talet, med underjordiska gravkammare ligger söder och sydväst om kyrkan. Norr om kyrkan finns en timrad bod, ett bisättningshus, eller likbod, med vidbyggt avträde. Denna byggnad som troligen är från tiden för kyrkans tillkomst, är eventuellt det äldsta bevarade bisättningshuset i stiftet.

KYRKOMILJÖN- Ölme socknen ligger cirka en mil väster om Kristinehamn med sin södra del längs Vänerkusten. Socknen karakteriseras av den stora Ölmeslätten som tidigt utgjorde del av den Värmländska centralbygden. Socknens södra del domineras av ett öppet landskap med ensamliggande större bondgårdar och herrgårdar medan den norra delen har mer inslag av skogsmark och hyperithöjder. Hela det centrala Ölme upptas av stora gårdar, varav flera är välbevarade med mangårdsbyggnad, flyglar och ekonomibyggnader. Industribebyggelse saknas. En liten centrumbildning finns kring järnvägsstationen med bland annat skola. Socknen genomkorsas i öst-västlig riktning av E18 och järnvägen, båda mellan Stockholm och Oslo.

Ölme kyrka ligger på en markerad kulle i det hävdade odlingslandskapet. Fullåkersbygden kring kyrkan rymmer åtskilliga kulturelement som vittnar om kontinuitet i markutnyttjandet sedan förhistorisk tid. Här anlades enligt uppgift under 1100-talet en träkyrka. Denna kyrka ersattes på 1300-talet av en stenkyrka vilken senare kom att byggas ut till en korskyrka. Vid ett möte i sockenstämman 1785 beslutades om ett nytt kyrkobygge eftersom den gamla kyrkan då ansågs alltför liten.
Redan under katolsk tid fanns en prästgård i Ölme. År 1778 uppfördes en prästgård ca en km norr om kyrkan. Den timrade vitmålade prästgården är uppförd i två våningar och utgör tillsammans med lusthus, uthus och äldre fruktträd en fin en gårdsbildning. Gården som idag är privatägd har ett högt kulturhistoriskt värde. Strax intill prästgården ligger också den före detta arrendebostaden, också den väl synlig från E18 som skär mellan kyrkan och prästgården arrendebostaden.

I sockencentrat som bildats kring kyrkan finns bland annat en byggnad för kyrkogårdens skötsel, två gårdar med stora ekonomibyggnader, en branddamm, en fd skola och ett sockenmagasin. Sockenmagasinet från 1775 är vitputsat och uppfört av sten, täckt med sadeltak och lagt med lertegel. Byggnaden ägs idag inte av kyrkan.

KYRKOGÅRDEN- Kyrkogården som troligen varit använd sedan medeltiden, sträcker sig söder, väster och norr om kyrkan i en samlad, närmast rektangulär form. Stödmurar omger kyrkogården i samtliga väderstreck utom i öster och ett stycke i söder, där istället en stenmur avgränsar mot väg och bebyggelse. I söder finns också väg och bebyggelse, i norr väg och åkermark och i väster åkermark. Vid muröppningarna i söder och öster står påfallande stora vitputsade grindstolpar. Gräsmattor täcker nästan helt kyrkogården och alla gångar är grusbelagda. Här växer i huvudsak lind, alm och lönn.
Det finns belägg för en utvidgning av kyrkogården från 1700-talet. Skillnader i marknivån och rester av trädrader visar att ytterligare utvidgningar skett före den senaste och enda dokumenterade utvidgningen som företogs västerut 1963. På denna del anlades ett litet urngravsområde. Allmänningarna som ligger i väster och sydväst har bibehållit sin karaktär, trots att familjegravar började förläggas till deras ytterkanter på 1970-talet.
På stödmurarna växer olika slag av häckväxter. En stödmur med thujahäck skiljer den gamla delen av kyrkogården från utvidgningen i väster. Kvartershäckarna utgörs av samma häckslag som förekommer på stödmurarna inom respektive område. Två tumbagravar, från 1700-talet, med underjordiska gravkammare ligger söder och sydväst om kyrkan. Norr om kyrkan finns en timrad bod, ett bisättningshus, eller likbod, med vidbyggt avträde. Denna byggnad som troligen är från tiden för kyrkans tillkomst, är eventuellt det äldsta bevarade bisättningshuset i stiftet.

KYRKOMILJÖN- Ölme socknen ligger cirka en mil väster om Kristinehamn med sin södra del längs Vänerkusten. Socknen karakteriseras av den stora Ölmeslätten som tidigt utgjorde del av den Värmländska centralbygden. Socknens södra del domineras av ett öppet landskap med ensamliggande större bondgårdar och herrgårdar medan den norra delen har mer inslag av skogsmark och hyperithöjder. Hela det centrala Ölme upptas av stora gårdar, varav flera är välbevarade med mangårdsbyggnad, flyglar och ekonomibyggnader. Industribebyggelse saknas. En liten centrumbildning finns kring järnvägsstationen med bland annat skola. Socknen genomkorsas i öst-västlig riktning av E18 och järnvägen, båda mellan Stockholm och Oslo.

Ölme kyrka ligger på en markerad kulle i det hävdade odlingslandskapet. Fullåkersbygden kring kyrkan rymmer åtskilliga kulturelement som vittnar om kontinuitet i markutnyttjandet sedan förhistorisk tid. Här anlades enligt uppgift under 1100-talet en träkyrka. Denna kyrka ersattes på 1300-talet av en stenkyrka vilken senare kom att byggas ut till en korskyrka. Vid ett möte i sockenstämman 1785 beslutades om ett nytt kyrkobygge eftersom den gamla kyrkan då ansågs alltför liten.
Redan under katolsk tid fanns en prästgård i Ölme. År 1778 uppfördes en prästgård ca en km norr om kyrkan. Den timrade vitmålade prästgården är uppförd i två våningar och utgör tillsammans med lusthus, uthus och äldre fruktträd en fin en gårdsbildning. Gården som idag är privatägd har ett högt kulturhistoriskt värde. Strax intill prästgården ligger också den före detta arrendebostaden, också den väl synlig från E18 som skär mellan kyrkan och prästgården arrendebostaden.

I sockencentrat som bildats kring kyrkan finns bland annat en byggnad för kyrkogårdens skötsel, två gårdar med stora ekonomibyggnader, en branddamm, en fd skola och ett sockenmagasin. Sockenmagasinet från 1775 är vitputsat och uppfört av sten, täckt med sadeltak och lagt med lertegel. Byggnaden ägs idag inte av kyrkan.

KYRKOGÅRDEN- Kyrkogården som troligen varit använd sedan medeltiden, sträcker sig söder, väster och norr om kyrkan i en samlad, närmast rektangulär form. Stödmurar omger kyrkogården i samtliga väderstreck utom i öster och ett stycke i söder, där istället en stenmur avgränsar mot väg och bebyggelse. I söder finns också väg och bebyggelse, i norr väg och åkermark och i väster åkermark. Vid muröppningarna i söder och öster står påfallande stora vitputsade grindstolpar. Gräsmattor täcker nästan helt kyrkogården och alla gångar är grusbelagda. Här växer i huvudsak lind, alm och lönn.
Det finns belägg för en utvidgning av kyrkogården från 1700-talet. Skillnader i marknivån och rester av trädrader visar att ytterligare utvidgningar skett före den senaste och enda dokumenterade utvidgningen som företogs västerut 1963. På denna del anlades ett litet urngravsområde. Allmänningarna som ligger i väster och sydväst har bibehållit sin karaktär, trots att familjegravar började förläggas till deras ytterkanter på 1970-talet.
På stödmurarna växer olika slag av häckväxter. En stödmur med thujahäck skiljer den gamla delen av kyrkogården från utvidgningen i väster. Kvartershäckarna utgörs av samma häckslag som förekommer på stödmurarna inom respektive område. Två tumbagravar, från 1700-talet, med underjordiska gravkammare ligger söder och sydväst om kyrkan. Norr om kyrkan finns en timrad bod, ett bisättningshus, eller likbod, med vidbyggt avträde. Denna byggnad som troligen är från tiden för kyrkans tillkomst, är eventuellt det äldsta bevarade bisättningshuset i stiftet.