ÄNGELHOLMS KYRKA

Ängelholms kyrka, liksom Stortorget öster därom, anlades redan vid stadens grund-läggning på 1500-talet. Den första kyrkogården var inhägnad med en enkel tegel- och gråstensmur. Marken lär ha varit gräs- eller ängsbevuxen, och gravplatserna utmärkta med små gravkullar eller träkors. De mer bemedlade begravdes inne i kyrkan.

Sedan den nya kyrkan rests 1707, lär arbetena på kyrkogården framför allt innefattat ständiga reparationer av den bräckliga kyrkogårdsmuren. Den äldst bevarade kartan, där kyrkogården finns redovisad, är från 1750 och visar en mycket liten stad, sargad efter krig och bränder. Bebyggelsen ligger samlad kring Storgatan, som i mitten öppnar sig mot Stortorget och den rektangulära kyrkogården. Först i slutet av seklet började de svenska kyrkogårdarna att planeras efter estetiska ideal, och under 1830-talet beslutade man i Ängelholm om en upprustning av miljön. Muren förnyades, nya grindportar tillverkades, gångar anlades och träd nyplanterades.

Inför kyrkans ombyggnad på 1860-talet aktualiserades frågan om en ny kyrkogård, och en flera decennier lång debatt tog sin början. Efter de första åren av diskussioner, beslutade man istället att utvidga den befintliga marken västerut. Kyrkokassan räckte till ett halvt tunnland mark, som uppdelades till kvarter med gångar, olika träd och häckar. Redan på 1880-talet var utvidgningen full, och frågan om en ny kyrkogård togs upp på nytt. 1887 invigs till sist den Nya kyrkogården, församlingens idag aktiva begravningsplats, som byggts ut i etapper. Där ligger Heliga Korsets kapell, och där finns urn-, minnes- och askgravlund. Nya kyrkogården ligger på Kapellvägen, en dryg km norr om kyrkan. Den sista jordfästningen på gamla kyrkogården ägde rum 1971.

Under 1885 och 1898 minskades den gamla kyrkogårdens mark, sedan staden begärt att få ta viss mark i anspråk för att kunna bredda först Södra Kyrkogatan (idag Järnvägsgatan) och därefter Västra Kyrkogatan. De nya gränserna markerades först med hagtornshäckar, men 1922 togs beslut om att uppföra det mer permanenta staket, som idag till stor del finns kvar. Det gestaltades av C E Rosell och är senare kompletterat, bl.a. 1944 med en grind i väster ritad av Nils Blanck. Han har också, tillsammans med B. Thornberg, formgivit den brunn som sedan 1946 står som prydnad på kyrkogården.

2003 hårdgjordes gångarna kring kyrkan med cementplattor och kullersten.
Kyrkogården omgärdas idag i söder, norr och väster av ett järnstaket, ställt på en vitputsad mur mellan kopparavtäckta murpelare. Mot öster finns ett enkelt järnstaket. Ingångar finns i väster, söder, norr, nord- och sydost. Den södra grinden, som fungerar som huvudentré, är mest bearbetad med förhöjda murpelare utanför ett grindparti med kors- och pildekor. Från entréerna går gångar av cementplattor upp mot kyrkan, som omges av kullersten. Kyrkogården är gräsbesådd utan synlig kvartersindelning. Gravarna saknar genomgående yttre avgränsning. I vegetationen märks flera sorters träd, som står till synes fritt placerade, och en vintergrön häck i södra delen av gränsen mellan den äldsta delen och utvidgningen. I häckens förlängning står ett åttkantigt brunnskar av gnejs. Brunnsstocken är dekorerad med vindruvor i gjutjärn.

Samtliga gravar står väster om kyrkan. Gravmaterialet spänner från ett fåtal skånska kalkstensvårdar från 1800-talets början till enstaka 1900-talsvårdar, med den stora majoriteten stenar från 1800-talets andra hälft. Bland dessa märks obeliskliknande stenar med bruten topp, utsirade, romantiska vårdar med biskviporslin, och gotiskt inspirerade med spetsiga avslutningar. En ovanlig utformning har graven över major Nils Arvid Buire från 1860. Den är kubformad, låg och prydd med riddarhjälm och svärd, och på ovansidan med en lagerkrans. Bland andra personhistoriskt intressanta gravar märks Bengt Håkan Skyttes, prosten som tog initiativ till kyrkoombyggnaden 1866, liksom representanter från flera välkända Ängelholmssläkter.

Byggnader på kyrkogården
I kyrkogårdens nordvästra hörn finns ett bårhus från 1948, ritat av arkitekterna Nils Blanck och B. Thornberg. Det är byggt av natursten och täckt med koppartak, som vilar på invändigt synliga balkar med utskurna kyrkliga symboler och bibeltexter. Parportens handtag bär motiv från döden och det eviga livet, gjorda av Per-Erik Willö, medan fönstret pryds av en målning av konstnären Gunnar Torshamn.

Se även beskrivning av Ängelholms kyrkomiljö under Miljöer.

Källor och litteratur
Bevaringsprogram för Ängelholm, del 1-2, Ängelholms kommun, 1978-1987
Engelholms kyrka och kyrkogårdar, Kyrkorådet i Ängelholm, 1981
Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg& Ingrid Sjöström, RAÄ, 2015
Sockenkyrkorna kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008
Underhållsplan för Ängelholms kyrka 2006-11-01, Wikerstål Arkitekter, Helsingborg, 2006
Ängelholmsboken 2014, Ängelholmsbygdens lokalhistoriska förening, 2013
Ängelholms kommun, bebyggelse och miljö, etapp I-III, Ängelholms kommun, 1973-1979
Regionmuseets i Kristianstads arkiv, Kristianstad, 1154 Ängelholm, Kyrkor/Arkeologi
http://grav.genealogi.se/Gravsoklist.php, Gravstensinventeringen, hämtad 2016-01-12
http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/search.html, Lantmäteriet, hämtad 2016-01-12
http://www.lansstyrelsen.se/skane/Sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/landskaps- vard/ kulturmiljoprogram/sarskilt-vardefulla-kulturmiljoer-i-skane/angelholm/Pages/ Angelholm.aspx, hämtad 2016-01-12