ÖSTRA FÅGELVIKS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - ÖSTRA FÅGELVIK

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1248, år 1900: 1884, år 1995: 3232

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Blev 1595 del till Nyed.

LÄGE OCH OMGIVNING - Den nuvarande kyrkan ligger på Vänerslätten öster om Karlstad på en höjd i gränsområdet mot skogsmarken. Den gamla kyrkan låg mer centralt i odlingsbygden ca en halv km längre norrut. Den befintliga kyrkan, uppförd i sten på 1700-talet, har föregåtts av två äldre träkyrkor.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Vid arkeologiska undersökningar 1970-71 påträffades lämningarna efter en tidigmedeltida stenkyrka av små dimensioner. Planen bestod av ett närmast kvadratiskt långhus med anslutet smalare kor. Vid korets östvägg fanns en halvrund korabsid, som synes ha tillkommit något senare än kyrkobyggnaden i övrigt. Riven i samband med att en träkyrka uppfördes på den nuvarande kyrkans plats.

II: Den nuvarande kyrkplatsen togs i bruk 1691 och en ny träkyrka uppfördes. Kyrkan brann 1714.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - III: En ny stenkyrka påbörjades 1715 och arbetet bedrevs i etapper fram till 1726. Kyrkan uppfördes med tidstypisk planform bestående av rektangulärt långhus med tresidigt koravslut, vidbyggd sakristia på nordsidan från 1724 samt västtorn från 1725-26.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans murar är vitputsade såväl ut- som invändigt samt genombryts av svagt spetsbågiga fönsteröppningar, sannolikt förstorade i senare tid. Västtornets spira och långhusets valmade sadeltak skiffertäcktes 1855. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets sydsida. Kyrkorummet har ett brädvalv från 1855. Den fasta inredningen anskaffades successivt under 1700-talet. Västläktaren byggdes 1756. Predikstolen, som är ett högklassigt renässansarbete, förvärvades från Fellingsbro kyrka i Västmanland år 1730. På predikstolens baldakin finns årtalet 1625. Altaruppsatsen tillverkades 1735 av Isac Schullström och Bengt Wedulin. Den nuvarande bänkinredningen har tillkommit under 1900-talet.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005.

KYRKOMILJÖN: Östra Fågelviks kyrka ligger på en höjd intill den gamla riksvägen mellan Karlstad och Kristinehamn, ca 600 meter från en medeltida kyrkplats. Slätten kring höjden där ktyrkan är placerad utgörs til stor del av jordbruksmark och här finns flera mellanstora gårdar. Intill kyrkan ligger prästgården från 1950-talet, församlingshemmet från 1961 och garage från 1990-talet. I närheten ligger också hembygdsgården med en traditionell gårdsmiljö från 1800-talet.

KYRKOGÅRDN torde vara samtida med den träkyrka som uppfördes på platsen 1691. Endast utvidgningar som företagits under 1900-talet är dokumenterade. Den första av den gjordes österut och invigdes 1957 men hade successivt tagits i bruk sedan 1930-talet. Den andra skedde 1971 och omfattade ett skogsområde i söder. Allmänningarna ligger dels norr om kyrkan, dels i ändarna på ett par av terrasserna i öster. De nyttjas numera mest till familjegravar men har i viss mån behållit sin ursprungliga karaktär. Ett litet område med urngravar finns på utvidgningen i söder. Strax utanför kyrkogården i norr ligger en ekonomibyggnad.

Kyrkplatsen ligger på ett skogbevuxet höjdparti i ett odlingslandskap. Kyrkogården sträcker sig norr, söder och öster om kyrkan och har en oregelbunden form. Den äldsta delen närmast kyrkan är plan med bibehållen mur runt om. 1957 års utvidgning ligger lägre och sluttar. Även 1971 års utvidgning i söder ligger lägre än den äldsta delen. I nordöst finns ett grönområde som ej nyttjas till begravningar på grund av olämpliga markförhållanden. Kyrkogården inhägnas av stödmur och stenmur i norr, söder och väster och omges förutom av skog i söder även av bebyggelse och i väster av väg och parkering.

Innanför murarna växer häckar, till övervägande delen av oxbär och sibirisk ärtväxt. I övrigt ger växtligheten kyrkogårdens äldre delar - inklusive 1957 års utvidgning - en avvikande karaktär från den på 1971 års utvidgning. På de förra förekommer rikligt med kvartershäckar av olika arter såsom måbär, oxel och hagtorn - på den äldsta delen dock endast oxel. Även trädbeståndet är här mycket varierat. Lind och lönn omger den äldsta delen och växer vid terrasserna på 1957 års utvidgning. En allé av alm leder upp till kyrkan från söder. Härtill kommer poppel och kastanj. På den senare delen, anlagd i skogsmark, finns ett naturligt bestånd av björk, som gett den namnet Björkdungen. Här finns inga kvartershäckar utan spritt planterade buskar. Genom att ett stort antal grusgravar såddes igen på 1950-talet domineras ytmaterialet av gräs. Alla gångar på kyrkogården är grusbelagda.

Efter borttagning och sänkning av be flesta gravramarna återstår endast tio grusgravar. De ligger på kyrkogårdens äldre delar och i några fall hägnade med järnstaket eller kätting. Vid kyrkogårdsporten i väster står mellan höga träd den s.k. Stuartstenen över majoren och riddaren Fredric Magnus Stuart från 1700-talets andra hälft. Förutom av den rika variationen i växtlighet präglas dessa områden av gravvårdarnas större mångfald till storlek, form och material.

Ytterligare en utvidgning skedde mot sydost i början av 2000-talet . Området har karaktär av skogskyrkogård och används till olika slag av urngravar. Marken sluttar mot öster ner mot öppna fält och mot väster avgränsas det av en skogsklädd höjdsträcknig.

KYRKOMILJÖN: Östra Fågelviks kyrka ligger på en höjd intill den gamla riksvägen mellan Karlstad och Kristinehamn, ca 600 meter från en medeltida kyrkplats. Slätten kring höjden där kyrkan är placerad utgörs till stor del av jordbruksmark och här finns flera mellanstora gårdar. Intill kyrkan ligger prästgården från 1950-talet, församlingshemmet från 1961 och garage från 1990-talet. I närheten ligger också hembygdsgården med en traditionell gårdsmiljö från 1800-talet.

KYRKOGÅRDEN torde vara samtida med den träkyrka som uppfördes på platsen 1691. Endast utvidgningar som företagits under 1900-talet är dokumenterade. Den första av dem gjordes österut och invigdes 1957 men hade successivt tagits i bruk sedan 1930-talet. Den andra skedde 1971 och omfattade ett skogsområde i söder. Allmänningarna ligger dels norr om kyrkan, dels i ändarna på ett par av terrasserna i öster. De nyttjas numera mest till familjegravar men har i viss mån behållit sin ursprungliga karaktär. Ett litet område med urngravar finns på utvidgningen i söder. Strax utanför kyrkogården i norr ligger en ekonomibyggnad.

Kyrkplatsen ligger på ett skogbevuxet höjdparti i ett odlingslandskap. Kyrkogården sträcker sig norr, söder och öster om kyrkan och har en oregelbunden form. Den äldsta delen närmast kyrkan är plan med bibehållen mur runt om. 1957 års utvidgning ligger lägre och sluttar. Även 1971 års utvidgning i söder ligger lägre än den äldsta delen. I nordöst finns ett grönområde som ej nyttjas till begravningar på grund av olämpliga markförhållanden. Kyrkogården inhägnas av stödmur och stenmur i norr, söder och väster och omges förutom av skog i söder även av bebyggelse och i väster av väg och parkering.

Innanför murarna växer häckar, till övervägande delen av oxbär och sibirisk ärtväxt. I övrigt ger växtligheten kyrkogårdens äldre delar - inklusive 1957 års utvidgning - en avvikande karaktär från den på 1971 års utvidgning. På de förra förekommer rikligt med kvartershäckar av olika arter såsom måbär, oxel och hagtorn - på den äldsta delen dock endast oxel. Även trädbeståndet är här mycket varierat. Lind och lönn omger den äldsta delen och växer vid terrasserna på 1957 års utvidgning. En allé av alm leder upp till kyrkan från söder. Härtill kommer poppel och kastanj. På den senare delen, anlagd i skogsmark, finns ett naturligt bestånd av björk, som gett den namnet Björkdungen. Här finns inga kvartershäckar utan spritt planterade buskar. Genom att ett stort antal grusgravar såddes igen på 1950-talet domineras ytmaterialet av gräs. Alla gångar på kyrkogården är grusbelagda.

Efter borttagning och sänkning av be flesta gravramarna återstår endast tio grusgravar. De ligger på kyrkogårdens äldre delar och i några fall hägnade med järnstaket eller kätting. Vid kyrkogårdsporten i väster står mellan höga träd den s.k. Stuartstenen över majoren och riddaren Fredric Magnus Stuart från 1700-talets andra hälft. Förutom av den rika variationen i växtlighet präglas dessa områden av gravvårdarnas större mångfald till storlek, form och material.

Ytterligare en utvidgning skedde mot sydost i början av 2000-talet . Området har karaktär av skogskyrkogård och används till olika slag av urngravar. Marken sluttar mot öster ner mot öppna fält och mot väster avgränsas det av en skogsklädd höjdsträcknig.

KYRKOMILJÖN: Östra Fågelviks kyrka ligger på en höjd intill den gamla riksvägen mellan Karlstad och Kristinehamn, ca 600 meter från en medeltida kyrkplats. Slätten kring höjden där kyrkan är placerad utgörs till stor del av jordbruksmark och här finns flera mellanstora gårdar. Intill kyrkan ligger prästgården från 1950-talet, församlingshemmet från 1961 och garage från 1990-talet. I närheten ligger också hembygdsgården med en traditionell gårdsmiljö från 1800-talet.

KYRKOGÅRDEN torde vara samtida med den träkyrka som uppfördes på platsen 1691. Endast utvidgningar som företagits under 1900-talet är dokumenterade. Den första av dem gjordes österut och invigdes 1957 men hade successivt tagits i bruk sedan 1930-talet. Den andra skedde 1971 och omfattade ett skogsområde i söder. Allmänningarna ligger dels norr om kyrkan, dels i ändarna på ett par av terrasserna i öster. De nyttjas numera mest till familjegravar men har i viss mån behållit sin ursprungliga karaktär. Ett litet område med urngravar finns på utvidgningen i söder. Strax utanför kyrkogården i norr ligger en ekonomibyggnad.

Kyrkplatsen ligger på ett skogbevuxet höjdparti i ett odlingslandskap. Kyrkogården sträcker sig norr, söder och öster om kyrkan och har en oregelbunden form. Den äldsta delen närmast kyrkan är plan med bibehållen mur runt om. 1957 års utvidgning ligger lägre och sluttar. Även 1971 års utvidgning i söder ligger lägre än den äldsta delen. I nordöst finns ett grönområde som ej nyttjas till begravningar på grund av olämpliga markförhållanden. Kyrkogården inhägnas av stödmur och stenmur i norr, söder och väster och omges förutom av skog i söder även av bebyggelse och i väster av väg och parkering.

Innanför murarna växer häckar, till övervägande delen av oxbär och sibirisk ärtväxt. I övrigt ger växtligheten kyrkogårdens äldre delar - inklusive 1957 års utvidgning - en avvikande karaktär från den på 1971 års utvidgning. På de förra förekommer rikligt med kvartershäckar av olika arter såsom måbär, oxel och hagtorn - på den äldsta delen dock endast oxel. Även trädbeståndet är här mycket varierat. Lind och lönn omger den äldsta delen och växer vid terrasserna på 1957 års utvidgning. En allé av alm leder upp till kyrkan från söder. Härtill kommer poppel och kastanj. På den senare delen, anlagd i skogsmark, finns ett naturligt bestånd av björk, som gett den namnet Björkdungen. Här finns inga kvartershäckar utan spritt planterade buskar. Genom att ett stort antal grusgravar såddes igen på 1950-talet domineras ytmaterialet av gräs. Alla gångar på kyrkogården är grusbelagda.

Efter borttagning och sänkning av be flesta gravramarna återstår endast tio grusgravar. De ligger på kyrkogårdens äldre delar och i några fall hägnade med järnstaket eller kätting. Vid kyrkogårdsporten i väster står mellan höga träd den s.k. Stuartstenen över majoren och riddaren Fredric Magnus Stuart från 1700-talets andra hälft. Förutom av den rika variationen i växtlighet präglas dessa områden av gravvårdarnas större mångfald till storlek, form och material.

Ytterligare en utvidgning skedde mot sydost i början av 2000-talet . Området har karaktär av skogskyrkogård och används till olika slag av urngravar. Marken sluttar mot öster ner mot öppna fält och mot väster avgränsas det av en skogsklädd höjdsträcknig.