RÖSTÅNGA KYRKA

Den äldst bevarade kartan, där Röstånga kyrka finns redovisad, är en ägobeskrivning från 1808. Kyrkan ligger centralt i byn, vars gårdar är samlade söder om åsryggen. Kyrkan ligger något förskjuten mot det sydvästra hörnet på kyrkogården. Kring kyrkogården löper en kallmurad stenmur, vars södra, västra och östra partier ännu är bevarade. Stengärdsgården, då försedd med två stigluckor och en port, finns omnämnd redan i räkenskapsboken från 1662. Fotografier från 1800-talets slut visar en för tiden typisk anläggning med grusgångar, häckar av buxbom och staket- och stenomgärdade gravplatser. 1930 görs landsvägen om, och den norra sidan av muren ommuras efter arkitekt Nils Blancks instruktioner. Det nordöstra hörnet skärs av och anslutande mur införlivas i vägbanan. Samtidigt tillkommer det nuvarande grindpartiet. Åtgärder som genomförts på den gamla kyrkogården sedan dess omfattar anläggandet av en urn-gravplats i mitten på 1960-talet, och 1988 en minneslund i anslutning till denna.

I samband med samhällets expansion kring förra sekelskiftet diskuteras frågan om en utbyggnad av kyrkogården. Man väljer att etablera en fristående begravningsplats strax öster om den gamla, se nedan under Nya kyrkogården. Den invigs 1893 och utvidgas söderut 1929. Samtliga kvarter planläggs med gravplatser inramade av sten och singel. I samband med expansionen byggs ett gravkapell. Endast det sydöstra hörnet regleras, men 1966 tas även det sydvästra i bruk för gravar. 1980 omvandlas några kvarter i det nordöstra hörnet till urngravplats. 1992 uppförs en klockstapel.

Gamla kyrkogården
Den gamla kyrkogården omges i alla väderstreck av en kallmurad, delvis sedumtäckt gråstensmur. På södra sidan av muren förvaras några stenar av huggen sandsten från den romanska kyrkan. I muren finns två öppningar, dels kyrkogårdens huvudentré i norr, dels en mindre mot redskapsboden och bäcken i söder. Grindpartiet i norr består av en pargrind i svartmålat järn mellan kvadratiska, kallmurade grindstolpar.

Hela kyrkogården är bevuxen med gräs frånsett de grusgångar som löper runt kyrkan och mellan gravarna. Den breda entrégången från vägen till tornet är asfalterad. På norra sidan finns endast en gravvård bevarad. De södra och östra kvarteren har fler välbevarade gravplatser, ett antal av dem inramade av sten och/eller järnstaket.
Kvartersstrukturerna är i stora drag upplösta. Majoriteten gravplatser är gräsbevuxna och saknar synliga avgränsningar och ofta även plantering. Bland vårdarna dominerar höga, strama granitstenar, som blev vanliga kring förra sekelskiftet. Släkten Hallenborgs familjegravplats, är speciellt enhetlig med obeliskliknande vårdar med brutna toppar resta mot en rygghäck av tujor. Flertalet titlar är knutna till jordbruket och de administrativa yrken som kan kopplas till Röstångas framväxt som stationssamhälle.

Urnlunden är utformad med gravvårdarna placerade längs ett antal regelbundna halvcirklar. Gravvårdarna är generellt låga med låg växtlighet, ofta städsegröna växter. Den lilla minneslunden består av en mandelformad vattenspegel med en minnessten i dess mitt. Längs kanten står enkla ljus- och blomsterhållare.
Kring och på kyrkogården finns en varierad växtlighet med både träd och blommor. Den norra sidan är öppen utan större träd eller buskar, frånsett två höga tujor vid grinden. I väster finns en mängd olika buskar, bl.a. den relativt ovanliga pimpernöten, längs muren mot skoltomten med sina fruktträd. Utanför muren i söder och öster leder en sluttning rikt bevuxen med lövträd, både ask, alm, lönn, björk och kastanj, kraftigt ner mot Lilla Bäljaneå. I östra delen finns en stor blodbok, och längs den östra muren några askar som är rester från en äldre trädrad eller ev. en tidigare trädkrans.

Nya kyrkogården (Kapellkyrkogården)
Den nya kyrkogården omges av bok- och hagtornshäckar i väst, öst och norr. Mot söder finns en låg naturstensmur med ett svartmålat pargrindparti. I norr finns en mindre entré som vetter mot den omgivande dungen och komposten. Kyrkogården gränsar i väster till församlingshemmet i korsvirke och tegel, som byggts till i perioder.
I sydvästra hörnet står en klockstapel, byggd av trätjärat ekvirke från kyrkans skog.

Kyrkogården är strukturerad kring en grustäckt mittgång i nord-sydlig riktning, från vilken kvarterens gångar går ut i vinkel. Mitt på kyrkogården vidgar sig mittgången till en förplats framför ett begravningskapell. Bland de äldsta kvarteren i norr framträder de västra som mest intakta med stenkantade grusgravar, medan den östra sidan till stora delar har gräsbesåtts och omvandlats till en urngravplats. Urngravarna står samlade längs böljande rygghäckar, vars svepande former bryter mot de rätlinjiga kvarteren söder därom. Vårdarna i dessa kvarter har kvar sin inramning av sten och singel, dock inte helt konsekvent, och är ställda mot raka rygghäckar av avenbok. Gravplatserna i det sydvästra hörnet av kyrkogården ligger i räta kvarter med glesa gångar och låga rabatter kring vårdarna. Gravstenarnas utformning varierar med kyrkogårdens delar, från de höga och strama eller mer nationalromantiska vårdarna i svart granit i norr, till de lägre, polerade och fabrikstillverkade röda granitvårdarna i söder. Bland vårdarnas titlar dominerar lantbrukare och hantverkare. Jämfört med den gamla kyrkogårdens vårdar från ungefär samma tid, finns fler kvinnotitlar och en lägre frekvens av statusfyllda administrativa yrken. En grav med mer ovanlig utformning är konstnären Per Gummesons, 1858-1928. Han fångade under sin tid i Röstånga traktens landskap i lugna och oförställda målningar. Gummesons sten är placerad vid foten av en högrest kastanj och vänder sig, till skillnad från den allmänna ordningen, mot kyrkogårdens mittgång.

Vegetationen domineras av stora, grästäckta ytor och rygghäckarna, frånsett ett antal träd spridda över kyrkogården. Längs den västra och södra kanten av kyrkogården finns rader av lindar, och längs huvudgången i nordsydlig riktning kraftigt beskurna pelaralmar. På de enskilda gravplatserna finns en stor spännvidd av växter med olika typer av blommor och städsegröna växter.

Byggnader på kyrkogårdarna
På gamla kyrkogården finns en redskapsbod med väggar av svartmålad träpanel och tak av rött falstaktegel. På nya kyrkogården finns en redskapsbod/personalbyggnad med likartat utförande från omkring 1950, liksom ett begravningskapell. Det ritades 1928 av arkitekten M. Eriksson från Svalöv. Kapellet består av ett långhus och ett lägre vapenhus, båda putsade i vitt och med tak av rött tegel. Längst fram i långhuset finns en putsad korrundel, formad som en halvcirkel inom planens rektangel. I det östra bänkkvarteret finns integrerat en liten orgel av tyska fabrikatet Ahlborn.

Källor och litteratur
Röstånga kyrkogård- dokumentation och åtgärdsförslag, Åsa Jakobsson, Cissela Olsson och Cecilia Pantzar, Regionmuseet 2005.

Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg, Riksantikvarieämbetet, (utkast) opublicerad 2012
Sockenkyrkorna kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008
Söderåsbygden från ovan, Bertil Hagberg, 2011, Ängelholm
Underhållsplan för Röstånga kyrka 2009-11-13, Wikerstål Arkitekter (2009), Helsingborg
http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html, Riksantikvarieämbetet Fornsök, hämtad 2015-03-30
http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/search.html, Lantmäteriet, hämtad 2015-03-30
http://www.lansstyrelsen.se/skane/Sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/ landskaps-vard/kulturmiljoprogram/sarskilt-vardefulla-kulturmiljoer-i-skane/svalov/Pages/ Svalov.aspx, hämtad 2015-03-30
Intervju med representanter från Kågeröd- Röstånga församling, möte 2015-04-11

Se även beskrivning av Röstånga kyrkomiljö under Miljöer.