STORA SKEDVI KYRKA

Anläggningen består av en större kyrkogård med en kyrka, ett par gravkapell samt några tekniska byggnader.

Sydost om kyrkan, i förlängningen av kyrkotomten och längs med landsvägen, ligger en större kyrkogård. Den äldsta delen, närmast kyrkan, är förhöjd i förhållande till södra delen. Övergången understryks av terrasser och stentrappor. Den yngre delen är lätt sluttande mot sydost.

Enligt källorna är begravningsplatsen i anslutning till kyrkan troligen äldre än Kyrkan.
Kartmaterialet från 1600-talet visar att den äldsta delen av nuvarande kyrkogård låg öster om kyrkan. Begravningsplatsen utvidgades sedan i etapper till att omfatta kyrkotomten kring hela kyrkan. I början på 1800-talet genomfördes en mindre utökning i östra delen. Den första omfattande utvidgningen i modern tid skedde i samband med laga skiftet, på 1860- och 70-talen. Utvidgningen genomfördes på långsidan mot Kyrkberget, nord och nordost om kyrkan. Kort därefter angavs gravplatsen kunna rymma över 2000 gravplatser. I praktiken motsvarade gravplatsen då inte ens vad som i dag betraktas som gamla kyrkogården, kring kyrkan på det förhöjda partiet. Stor trängsel rådde och begravningarna skedde då för varv, äldre kvarlevor förflyttades så småningom till benkammare. En av dessa låg sydost om kyrkan, vid landsvägen.

Kyrkogården kom att därefter stegvis utvidgas mot sydost. Först 1919 efter ritningar av L.I. Wahlman; som även svarade för ritningar till det samtida gravkapellet i kyrkogårdens östra del och några år senare för restaureringen av kyrkan. Därefter följde ytterligare utvidgningar; 1942 och slutligen 1965 då begravningsplatsen fick sin nuvarande omfattning. Nya murar och grindar har utformats med äldre befintliga som förebild.

Av gamla kyrkogårdsmuren och stigluckorna finns endast spår kvar. En daterad minnessten i muren vittnar om murens förnyelse och utvidgning 1808. Gravkapellen som står mot kyrkotomtens mur, strax väster om kyrkan, är från slutet av 1700-talet. Det ena utgör den s.k. Prästgraven och var viloplats för kyrkoherde Hartzell med maka, det andra var avsett som grav för en bergmästare på Kvista men kom aldrig i bruk. Byggnaden skänktes istället till kyrkan 1832 och kom därefter att användas som bisättningshus.

Kyrkogården avgränsas numera i väster och öster av en låg stenmur av natursten, delvis kallmurad och delvis fogad med bruk. Murarna har täckning av stenväxter i väster och öster, och av buskar i norr. Markytorna utanför muren, mot landsvägen, har gräsmattor som ansluter till parkeringsplatser anlagda längs med landsvägens körbana. I nordväst avgränsas kyrkotomten mellan grindstolparna av ett äldre smidesstaket på plint av natursten.

Kyrkogården har många likartade ingångar, i söder, väster och öster. De består av putsade stenstolpar med plåttäckning som kröns av förgyllda klot och som bär grindar av smide. Grinden närmast kyrkans västra portal pryds med Karl XIV:s namnchiffer, Dalarnas vapen och årtalet 1818. Själva järnstaketet mot kyrkvallen tillkom dock 1825.

Vegetationen på kyrkogården är växlande. Låga häckar indelar gravkvarteren, nyplanterade träd finns längs östra och södra muren. Många olika trädarter förekommer utspridda över hela kyrkogården. Delvis speglar vegetationen gravplatsens olika utbyggnadsetapper. De tekniska byggnaderna i östra delen av kyrkogården uppfördes på 1980-talet.

Den murade kyrkan består av ett kvadratiskt, treskeppigt långhus, smalare kor med tresidig östmur, sakristia i norr och västtorn. Medeltidskyrkan, möjligen uppförd i flera etapper, utgör den befintliga långhusets mittskepp (jfr Norberg, 1933; Ekström, 1969; Ahlberg, 1996). Sidoskeppen tillkom under 1600-talets andra hälft: det norra 1658 och det södra 1683. Sakristian tillbyggdes 1691-96. Det nuvarande korpartiet daterar sig från 1735. Kyrkans befintliga planform fullbordades 1762-64 när tornet fogades till västgaveln under ledning av Daniel Lundqvist från Gävle.

Vid en omfattande restaurering 1920-22, under ledning av arkitekt Lars Israel Wahlman, knackade man bort exteriörens puts och gråstensmurverket har därefter stått blottat. Det brutna sadeltaket är avvalmat över koret. Tornhuven kröns av en lanternin. Ingång i väster genom tornet. Interiören är helt övervälvd; mittskeppet med senmedeltida ribbförstärkta stjärnvalv. Mitt- och sidoskepp åtskiljs av åttkantiga murpelare. Det norra sidoskeppet valvslogs av byggmästarna Olof Andersson och Anders Olsson 1727-29. Vid 1920-talets restaurering frilade man valvens figurativa målningar från 1500-talets förra hälft. Filip Månsson tillfogade därefter dekorativa målningar i mittskeppets västra travé samt korpartiet. Läktare i väster, med insvängt mittparti buren av marmorerade träpelare.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.

Stora Skedvi kyrka är en av Dalarnas äldsta kyrkor. Bygden kring Dalälven med sin bördiga jord lockade tidigt människor att bosätta sig där. Mycket tyder på att en offerplats fanns på platsen under förhistorisk tid. Kring mitten av 1100-talet spreds kristendomen längs med äl-ven. Möjligtvis redan under följande sekel, men kanske först under 1300- eller 1400-talet, uppfördes den äldsta delen av nuvarande kyrkobyggnad, på den gamla kultplatsen som låg vid en viktig färdväg. Den första kyrkobyggnaden bestod av en enkel salkyrka uppförd av gråsten. Kyrkan utvidgades, välvdes samt pryddes med kalkmålningar under senmedeltiden. I dagens byggnad utgör den medeltida delen det befintliga långhusets mittskepp
Skedvibygden har alltid präglats av jord- och skogsbruk. Byarna ligger i anslutning till älvda-len medan fäbodarna är förlagda till storskogen i norr. Socknen har även präglats starkt av bergsbrukets näringar. I ett bälte från Klingsbo mot Fiskarbo och Nyberget förekom koppar- och silverhyttor, i Nyberget även en betydande gruva. I sen tid har malm brutits även vid Forsbo och Tomtebo.
Bergshanteringens utveckling medförde en stark befolkningstillväxt under 1600- och 1700-talen. En följd av detta blev återkommande utvidgningar av kyrkan. Sidoskeppen tillkom un-der 1600-talets andra hälft och nuvarande korparti 1735. Kyrkans befintliga planform blev fullständig 1764, när tornet fogades till västgaveln.

För mer historik se kyrkan/kyrkobyggnaden samt bifogad PDF