JÄRNA KYRKA

Medeltida socken. Kyrkan ligger på den bördiga slätten vid Västerdalälven.

Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr och västtorn.

I: Medeltidskyrka av sten, med sakristia i norr samt vapenhus av trä i söder. Kyrkan hade stenvalv av okänd ålder, vilka dock reparerades under sent 1600-tal. Vid en om- och tillbyggnad 1759-69 förlängdes kyrkan österut, under ledning av byggmästare Anders Romberg från Leksand. Samtidigt utvidgades sakristian till befintlig storlek.

II: Kyrkans nuvarande plan är resultat av en radikal om- och tillbyggnad 1812-22, med återbruk av murar i norr samt den kvarstående sakristian. Byggmästare Oscar Sjöström upprättade ritningarna, vilka därefter omarbetades av arkitekt Axel Almfeldt vid ÖIÄ.

Kyrkan var en typisk representant för tidens klassicerande stilriktning. Interiören genomgick flera viktiga förändringar under sent 1800- och tidigt 1900- tal, vilket dock ytterligare förstärkte dess nyklassicistiska karaktär. Kyrkan brandhärjades 1978. Då murstommen fortfarande återstod efter branden, beslöt församlingen att i görligaste mån återskapa den gamla kyrkans stilkaraktär. Yttertaket är brutet och valmat i öster. Tornhuven kröns av en lanternin. Fönsteröppningarna är stora och rundbågiga. Interiören täcks av ett tunnvalv med målad kassettering. I väster läktare med utsvängt mittparti, buren av marmorerade träpelare. Innerväggarna har en rytmisk artikulering med kopplade pilastrar.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.

Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka samt ett bårhus.

Kyrkogården är till största del anlagd i förlängning av kyrkan i öster, den omfattar dock även mindre ytor norr och söder om kyrkobyggnaden. Den äldsta delen ligger närmast kyrkan och omgärdas av en stenmur, ingångarna markeras av stenpelare. Kyrkogården har utvidgats senare mot öster, fram till järnvägen, och omgärdas i denna del av låga häckar. Längs med södra sidan löper en lokal väg. Den yngsta delen är fristående och anlagd söder om kyrkan. Till kyrkogården hör ett bårhus uppfört 1948, parallellt med kyrkan i nordvästra hörnet av kyrkotomten.

Järna kyrka ligger på den bördiga slätten i Västerdalälvens dalgång. Troligen under medeltiden uppfördes ett träkapell på platsen. Järna hörde länge till Nås och inte förrän i slutet av 1580-talet fick kyrkan en egen, bofast präst.

Det första träkapellet övergavs sannolikt på 1500-talet och en stenkyrka uppfördes då på nuvarande kyrkans plats. Den finns omnämnd 1621 och beskriven 1631. År 1759 påbörjades en utvidgning av byggnaden, arbeten som pågick under en tioårsperiod.

I början på 1800-talet hade befolkningsökningen tilltagit så pass att frågan om ett nytt kyrkobygge aktualiserades. Ett preliminärt förslag utarbetades av länsbyggmästare Oscar Sjöström och bearbetades vidare av arkitekt Axel Almfeldt. Det antogs 1811 och redan följande år inleddes rivningen av den gamla stenkyrkan, vars norra mur skulle återanvändas i den nya byggnaden.

Den nya kyrkan, färdigställd 1822, är en typisk representant för tidens nyklassicistiska stil en av många Tegnerlador. Vid byggandet återanvändes delar av gamla kyrkans norra mur, liksom sakristians. Samtidigt med kyrkobygget revs det medeltida kapellet av trä som ännu fanns kvar i nordvästra hörnet av kyrkogården. Det hade under åren degraderats till förråd och blivit sammanbyggt med klockstapeln.

För mer historik se kyrkan/kyrkobyggnaden samt bifogad PDF.