BODA KYRKA

Kapellförsamling utbruten ur 1618 ur Rättvik (eget pastorat 1875). Hururvida ett kapell funnits i Boda (Ovanhed) redan under medeltiden är inte säkert känt. Det första säkerställda kapellet i Boda påbörjades 1618.

I: "Sante Mikaeli Capell" uppfördes 1618-23. Det beskrivs som en rektangulär, spånklädd och rödmålad timmerbyggnad. År 1652 tillbyggdes en sakristia i norr. Under 1730-talet förlängdes byggnaden mot väster, den höjdes några stockvarv och sakristian ombyggdes. Helt raserad i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes.

II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1847-50 efter ritningar av arkitekt J. A. Hawerman och under ledning av byggmästare Ris Erik Larsson från Åkerö samt, efter dennes död, Björk Anders Jonsson från Vikarbyn. Den består av ett rektangulärt långhus, avdelat i mittskepp och rudimentära sidoskepp, ett halvrunt korutsprång, sakristia i norr samt västtorn.

Kyrkan präglas av nyklassicismens formspråk. De vitputsade fasaderna uppbryts av stora rundbågefönster och livas av lisener och profilerad taklist. Tornet avslutas med en konsollist och kröns av en smalare träöverbyggnad och fyrkantig lanternin med litet kupoltak. Ingång sker i söder, via tornet, samt mitt på östra och västra långsidorna.
Det treskeppiga kyrkorummet har ett tunnvalv över mittskeppet och tvärvälvda sidoskepp. Korutsprånget täcks av ett hjälmvalv. Koret har en klassicerande dekor med korintiska pilastrar samt målad dekor av kyrkmålaren O. Hofrén. Interiören fick sin nuvarande färgsättning vid en genomgripande restaurering 1989-90, då även ett "kyrktorg" inrättades under läktaren. Vid en restaurering 1936-37 tillkom korfönstrens glasmålningar utförda av Yngve Lundström, Gösta Frisk och N.P. Ringström. Predikstolen från uppförandetiden är ett verk av Tinn Erik Andersson i Vikarbyn. Invändiga restaureringar har även ägt rum 1903-04 samt 1967-68 (arkitekt Börje Blomé), exteriören restaurerades 1984.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.

Anläggningen består av en kyrka samt två tillhörande begravningsplatser, en äldre som ligger öster om kyrkan samt en yngre skogskyrkogård väster om kyrkan. På den östra kyrkogården finns också ett hus för bisättningar.

Den närmaste kyrkogården, belägen cirka 200 meter österut, var platsen för ortens första kapell som revs 1850. Ett spjälstaket delvis på stenmur omgärdar. I de två ingångarna finns stigportar av trä, samt murade och putsade pelare med fyrsidiga koppartak. Grusade gångar förbinder det i huvudsak gräsbevuxna området, utan tydlig åtskillnad mellan gravkvarteren. I nordvästra hörnet finns en minneslund. Vid östra änden ligger ett hus för bisättningar, uppfört 1880, med en murad källare som varit avsedd för avlidna som inte kunde gravsättas vintertid.

Den nyare skogskyrkogården ligger cirka en km väster om kyrkan, i riktning mot naturreservatet Styggforsen. Den omgärdas av stenmur och staket, med grindar i smide. Gravkvarteren har indelats rätvinkligt av häckar. Den senast anlagda delen har ett mer öppet skogslandskap och slingrande grusgångar.

Sannolikt under medeltiden utvecklades bygden runt Boda till Ovanheds fjärding, inom Rättviks socken. Ortens kapell omnämndes första gången i ett inventarium 1586.

År 1618 utverkade Ovanhedsborna domkapitlets tillstånd till ett nytt kapell, vilket stod klart 1623. Den timrade byggnaden, utvändigt klädd med rödfärgade spån, låg på nuvarande gamla kyrkogården. Kapellet förstorades på 1730-talet, men blev med tiden ändå otillräckligt. Vid en biskopsvisitation 1803 konstaterades att en ny byggnad länge varit påtänkt, men att församlingen inte kunde enas om att bygga i sten eller trä. Byggförhinder anmäldes även vid biskopsvisitationen 1828, denna gång på grund av bristande medel.

Sju år senare tycks kassan ha varit tillräcklig och Jakob Wilhelm Gerss vid Överintendentsämbetet hade upprättat ritningar till en åttasidig stenkyrka, tänkt att uppföras på den befintliga kapelltomten. Planerna tog allt fastare form 1842-45, då rotarna ålades materialleveranser och byggmästare Ris Erik Larsson utsågs att leda arbetena.

Inför den annalkande byggstarten hördes dock allt fler kritiska röster mot Gerss ritade kyrka: den föreföll väl liten och dess åttasidiga plan alltför främmande. Församlingen begärde därför nya ritningar, vilka var färdigställda 1845 av arkitekt J A Hawerman. De redovisade en större, avlång kyrka med torn och antogs enhälligt, men på byggmästarens förslag bestämdes att byggplatsen skulle vara uppe på Bodbacken istället. Grundläggningen skedde i juni 1847, varpå bygget fortgick sommartid följande tre år.

För mer historik se kyrkan/kyrkobyggnaden samt bifogad PDF.