JOKKMOKKS KYRKA

Jokkmokks nya kyrka stod färdig 1889. Bortsett från att sakristian
byggdes till 1961 har ingen egentlig ombyggnad gjorts, däremot
smärre förändringar, bl a ny altartavla och färgsättning, samt
ombyggnad av bänkar och altarring. Nuvarande färgsättning härrör
från 1983 års restaurering.

Jokkmokks kyrka, en av det sena 1800-talets märkligaste i sitt lag, är belägen på en parkliknande kyrkotomt. Den är den tredje kyrkan på orten och uppfördes 1887-1888 efter ritningar av Ernst Jacobsson. Kyrkan är en centralkyrka av trä med koret i östra korsarmen. I vinkeln mellan kor och norra korsarmen är sakristian byggd och i vinkeln mellan norra och västra korsarmen står tornet, vars bottenvåning fungerar som vapenhus. Fasaderna är rikt artikulerade, främst genom de många höga, smala, tättsittande och tätspröjsade fönstren med spetsbågig form. Kyrkan täcks av valmade sadeltak som korsar varandra. I interiören är väggar och tak täckta av pärspont. Taket har dessutom ett listverk. Läktare i norra, västra och södra korsarmarna. Kor och långhus förbinds med varandra genom tre, rikt utformade bågöppningar.

1949 års restaurering under Seth Fridén innebar förändringar främst i koret. Bågöppningarna mellan långhus och kor förenklades och fönstren igensattes. Sedan dess framträder rosettfönstret utvändigt som ett blindfönster. Invändigt täcktes det med en stor altarmålning, ett verk av Torsten Nordberg. Övriga fönsteröppningar erhöll antikglas. Väggar och innertak kläddes med fiberplattor. Den gamla, öppna bänkinredningen ersattes av en ny dito. Sakristian byggdes 1961 efter Jan Thurfjells ritningar. Vid 1983-års restaurering ledd av Åke Franzén hade som syfte att återställa korets interiör. Korbågarna återfick sin ursprunglig fempassform. Fiberplattorna avlägsnades.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994-1999. Texten reviderad 2003.