KYRKÅS GAMLA KYRKA

HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA -

KYRKÅS GAMLA KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - KYRKÅS

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 231, 1900: 432, 1995: 321

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken, utbruten ur Lit omkr. 1400. Befolkningstal 1805: värdet avser år 1810. År 1805 har Kyrkås och Häggenås tillsammans 864 inv.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkås nya kyrka kyrkan ligger i en skarp sluttning i skogsbygd strax öster om Storsjön, omgiven av odlad mark (se KYRKÅS NYA KYRKA). En dryg kilometer åt sydväst ligger gamla kyrkan i en flack sluttning, omgiven av en liknande mindre uppodling i skogslandskapet, som utgör Prästbordets ägor. Klockstapeln väster om kyrkan uppfördes efter ritningar av byggnadsingenjören Olof Svensson, Östersund, 1958 på platsen för en stapel från 1762, som rivits under 1800-talet. Den gamla och nya kyrkan samt tiondebodar och bybebyggelse utgör riksintresseområde.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - I: Kyrkås gamla, ännu kvarstående kyrka i en enslig, idyllisk skogsglänta är en av Jämtlands bäst bevarade medeltida kyrkor och en av de minsta. Den består av ett litet, murat (gavlar i trä), rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti i öster, liggtimrad sakristia vid östgaveln och murat vapenhus i väster. Ingång genom vapenhuset i väster. Långhuset uppfördes som salkyrka under senmedeltiden. Den ursprungliga ingången i sydväst igensattes under slutet av 1600-talet och ingång upptogs i väster. Troligen tillkom nu också vapenhuset. Sakristian uppfördes under 1600- eller 1700-talet, varvid en öppning upptogs i östmuren.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör har kvar sin medeltida karaktär. De olika delarna täcks av höga spånklädda sadeltak. Gråstensmurarna har delvis kvarsittande puts, sakristians timmer saknar panel. Sydfasaden har två stora, stickbågiga fönster, upptagna 1760. Kyrkorummet täcks av ett panelat spegelvalv (rekonstruktion från 1906), blåmålat med stjärnor i guld. Murarna är vitputsade. Altartavlan med delar från olika tider fick troligen under 1700-talets senare del sin nuvarande form, predikstolen från 1600-talets slut eller omkring 1700. De öppna bänkarna insattes 1954. Kyrkan lämnades öde när den nya invigdes 1845, men började iståndsättas redan 1906, och restaurerades sedan i etapper fram till på 1950-talet.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 -Under 1830-talet beslöt man en tillbyggnad av den gamla kyrkan. Ritning och kostnadsförslag upprättades av en " byggmästargesäll" (Frans Agaton) Lindstein och grund för tillbyggnaden lades 1836. Missväxtår och önskemål hos flera av sockenmännen om nybyggnad istället för tillbyggnad medförde att arbetet avstannade. Kyrkvärden John Johansson erbjöd sig att skänka mark om en ny kyrka byggdes. Sockenmännen antog erbjudandet och den nya kyrkan byggdes i Lungre, några kilometer ifrån den gamla, som fortfarande står kvar. Ritningen till den nya kyrkan upprättades av Anders Åkerlund i slutet av 1837 med moderkyrkan i Lit som förebild. Bygget startade 1839. Byggmästare var under första året murargesällen Sundell från Östersund och "drängen" Ivar Pålsson i Lungre. Därefter stod den senare ensam för ledningen med hjälp av Erik Larsson från Halåsen i Lits socken. Kyrkan invigdes 1845.

PLAN OCH MATERIAL - En rektangulär kyrkobyggnad med kor och sakristia i öster. Av besparningsskäl blev tornet förlagt över sakristian. Uppgång till tornet från öster. Huvudingång belägen i västra gaveln.
Materialet är gråsten med tegel i dörr- och fönsteromfattningar. Väggarna slätputsade och avfärgade i vitt. Lanternin i trä, vitmålad. Svart putsad sockel. Taket belagt med kopparplåt, ursprungligen papptak.

EXTERIÖR - Exteriören skiljer sig något från Anders Åkerlunds förslag, likaså från den av ÖIÄ (Fredrik Wilhelm Scholander) lätt omarbetade ritningen. Vid grundläggningen insåg sockenmännen att den blivande kyrkan skulle bli för liten och beslöt därför att öka kyrkans bredd och längd och valma taket åt väster. Tornet har fortfarande kvar sin öppna lanternin. Ingången i väster markerad med en konsol med nyklassicistiska dekorelement återgår på sydportalen i Lit. Förutom byte av takmaterial är kyrkan sannolikt oförändrad sedan byggnadstiden.

INTERIÖR - Väggarna ljust putsade med mörkare taklist. Vitmålat trätunnvalv med blått spegelfält i mitten. Såväl Åkerlund som Scholander hade på sina ritningar placerat ett kors i en nisch. Församlingen yrkade på altarpredikstol, vilket avslogs av K. Maj:t. I praktiken blev det en draperiomsluten arkitektonisk inramning målad direkt på muren kring en tavla med "Kristi nedtagande från korset". Det blå draperiet omramar även de målade omfattningarna kring kordörrarna (varav den ena är en blinddörr). Såväl altartavla som omfattning och draperimålning utfördes av målarmästare C. P. Bergstedt från Östersund. Altartavlan ersattes 1919 av en ny med motivet "Den barmhärtige samariten" målad av John Österlund, den gamla är uppsatt på nordväggen. Predikstolen är snidad av Salomon Hägglöf 1843 i samarbete med Erik Larsson, Halåsen, och målad i gråblått med gulddekor. Som förebild stod Häggenås predikstol, tidigare snidad av samme konstnär. Bakom predikstolen draperimålning målad av Bergstedt. Över dopaltaret på södra väggen en målning av Ante Karlsson-Stig från 1954.
Sluten bänkinredning målad i blått, beige och rödbrunt, sannolikt, med eventuell modernisering, den ursprungliga, tillverkad av Hemming Jonsson i Skjör. Läktaren är samtida med kyrkan. Orgelfasaden tillhör 1899 års orgel, orgelverket tillkom 1957.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. D 4, Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland

Söder om kyrkans vapenhus står en klockstapel från 1958 med tydliga referenser till västjämtländska 1700-talsstaplar men utan ambition att efterlikna den stapel som revs på 1800-talet. Konstruktionen är smäcker, brunmålad och spånklädd med inbyggd klockbod. Resterande byggnadsbestånd inskränker sig till en timrad lada norr om hembygdsgården.

Kyrkogårdens utsträckning är numera inte markerad. Runt kyrkan står några fåtaliga oregelbundet placerade björkar, granar och jämtlandspopplar. Söder om kyrkan är bogården tydligt kullig efter århundraden av begravningar. Inga gravvårdar finns längre kvar.

Kyrkås är en medeltida socken i en skogsrik trakt som tidigt koloniserades genom det nära läget till Storsjöbygden. Före år 1435 hette socknen Hjällsjö. Skogsbygderna i Jämtland drabbades hårt av Digerdödens folkminskning och socknen låg under en tid öde vilket kan vara förklaringen till namnbytet. Det närbelägna ödesbölet Elversböle, lämningarna efter en övergiven gård med fossil åkermark, vittnar om denna hårda period.

Det är oklart när kyrkan uppfördes. Den byggdes som en liten salkyrka med rakt avslutat korparti i öster. Denna kyrkotyp dominerade byggandet från 1200-talet och genom resten av medeltiden och användes frekvent även under 1600-talet. Prover som tagits pekar på att kyrkans tak restes under 1300-1400-talet.