STUGUNS NYA KYRKA

Anläggningen är påfallande flack. Mellan vägen och kyrkan ligger den rödmålade och flera gånger flyttade och moderniserade sockenstugan, ursprungligen komministerbostad. I kyrkoområdets nordvästra del sträcker sig en länga timrade och rödmålade kyrkstallar under cementtegeltäckta sadeltak. Flera av stallarna har tagits i anspråk för vaktmästarlokaler. I sydvästra hörnet av anläggningen står en faluröd likvagnsbod. Liksom kyrkstallarna täcks den av unikt, lokalt slagna cementtegelpannor med inblandat falurödfärgspigment.

Parkeringar och vägar utanför det svarta nygotiska gjutjärnsstaketet som omger kyrkogården är belagda med grus. Kyrkogården har ett enkelt nät med välskötta, breda grusgångar. Gångarna går axialt från öppningarna i staketets luckor till kyrkans portar i väster och norr. Kyrkan ligger långt uppdragen mot söder på kyrkogården och det är norr- och västeringångarna som är huvudentréer.

Från kyrkstallarna löper en gång tvärs över kyrkogården upp för en trappa till en förhöjd och utvidgad del av kyrkogården med skogskyrkogårdskaraktär. Gravarna ligger här i gräsbevuxen tallmark och i östra kanten är en enkel minneslund anlagd i början av 1990-talet med en betongtrumma för blommor och vaser.

Kyrkogården är annars öppen, söder om kyrkan är den helt gräsbevuxen och här är glest med gravar, de som finns är moderna stenvårdar. Sydvästra hörnet har även äldre vårdar och här finns radavskiljande häckar.

På norra delen som såväl fysiskt som upplevelsemässigt dominerar kyrkogården, kantas mittgången av flera riktigt höga stenvårdar från tidigt 1900-tal, resta över förmögna storbönder. Runt de höga granitstenarna återfinns stora krattade gruskvarter varav flera är inhägnade av kedjor eller gjutjärnsstaket. Det förekommer även en gravkammare med en granitsarkofag ovan mark. Häckar och gräsytor kompletterar denna storslagna del av kyrkogården.

Intill skogskyrkogården finns en häckomgärdad del som innehåller ett stort antal anspråkslösa träkors från 1900-talet. Kontrasten till de samtida granitmonumenten är slående och visar på ett tydligt sätt de klasskillnader i bygden som växte under 1800-talets senare del.

Något öster om kyrkans kor står gravkapellet, en stilsäker byggnad i rik putsarkitektur som i dagsläget är illa medfaren. Kapellet har närmast kvadratisk plan och ett plåtavtäckt sadeltak. Gavelröstena är liksom den dubbla takfoten rikt artikulerade. På sidoväggarna finns stora putsade medaljonger. Dörromfattningens pilastrar bär upp ett rakt entablement krönt av en slags lunett och två kors. Trappan upp till den gavelplacerade entrén med mycket tidstypiska och vackra dörrar är av huggna granitblock. Trots att gravkapellet saknar fönster ger den rika ornamentiken och avfärgningen i två olika jordkulörer byggnaden en nästan lekfull karaktär.

Kapellet uppfördes 1884 sedan man två år tidigare beslutat att bygga en ny kyrka med kyrkogård och stakat ut dess läge.

FÖRSAMLING 1995 - STUGUN

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 334, 1900: 2542, 1995: 1577

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Kapellförsamling utbruten ur Ragunda 1589, annexförsamling 1781.

LÄGE OCH OMGIVNING - Den nya kyrkan ligger på en höjd ovanför Indalsälven öster om Storsjön omgiven av byggnader av varierande åder, bl.a. kyrkstallar. Stuguns gamla kyrka ligger centralt i tätorten nära stranden av Indalsälven (se STUGUNS GAMLA KYRKA).

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - IV: Stuguns nya kyrka med murar och fasader i tegel uppfördes 1894-96 av byggmästaren J. E. Björklund, Sundsvall, efter ritningar av Carl Fredrik Ekholm. Kyrkan består av långhus med korsarmar i norr och söder, kor i öster, torn i väster med vapenhus i bottenvåningen och trapphus i söder samt en sakristia i nordost, uppförd 1953-54. Före 1953-54 var sakristian inrymd bakom en låg vägg i koret.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är utformad i nygotik. Fasaderna är klädda i tegel med vitputsade blinderingar och taklister. Väggarna indelas av kontreforer, portalerna har framspringande omfattningar. Över dessa sitter stora rundfönster, övriga fönster är spetsbågiga. Taken är plåtklädda; korslagda sadeltak över långhus och korsarmar, polygontak över koret, högrest tornhuv med lanternin och spetsig spira. Sakristian, som helt tar upp den övriga kyrkans material och formspråk, täcks av sadeltak och förbinds med en lägre byggnadsdel till kyrkan. Ingångar genom tornet i väster och korsarmarna i norr och söder. Invändigt täcks kyrkorummet av korslagda tredingstak med delvis synlig takstol i långhus och korsarmar samt polygonvalv i koret. Innertaket är mörkt laserat med synlig träådring och enstaka färginslag, samma färgsättning återkommer i inredningen. Innerväggarna är putsade, avfärgade i en mörk ton och sparsamt dekormålade. Korfönstren och rundfönstren har glasmålningar, Kristus och Moses med lagens tavlor i mellersta östfönstret, som sedan 1953-54 utgör altartavla, i övrigt dekorativa mönster. Predikstolen, de öppna bänkarna, orgelläktaren i väster och korsarmarnas vindfång med gavlar och gotiska fialer är från byggnadstiden. Orgelfasaden från 1975 ersatte en tidigare från 1938. Kyrkan genomgick en mindre restaurering 1931-32 under ledning av konservator Olof Karlsson. 1953-54 restaurerades kyrkan efter ritningar av arkitekten Arvid Persson, varvid sakristian i koret utrymdes och altaret flyttades till östväggen. Den då avlägsnade altaruppsatsen flyttades till gravkapellet.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

1882 beslutades det att man skulle bygga en ny kyrka med kyrkogård och stakat ut dess läge.

Det som idag är Stuguns stolthet, hemmasonen Påhl Pehrssons utsökta timrade rokokokyrka, hade blivit för liten för en socken som tack vare stora skogsbestånd och intensifierad handel med timmer utvecklades fort såväl välstånds- som befolkningsmässigt. Kyrkogården invigdes 1885 medan kyrkobyggnaden uppfördes åren 1894-96. Arkitekten, Carl Fredrik Ekholm i Stockholm, hade rekommenderats av Överintendentsämbetet och 1887 presenterat ritningarna på en nygotisk tegelkyrka som vann församlingens gillande. Byggnadsarbetena leddes av Sundsvallsbyggmästaren J E Björklund som lät uppföra kyrkans murar av tegel slaget på platsen. Ekholm ritade även den mindre, nygotiska träkyrkan i Marieby söder om Östersund och de båda kyrkorna har uppenbara likheter i plankomposition och utformning av tornet.