HÖGSERÖDS KYRKA

Kyrkomiljön
Högseröds kyrkoanläggning ligger i det lätt kuperade landskapet söder om landsvägen mellan Löberöd och Hörby. Direkt norr om kyrkan rinner Bråån i en ådal och norr om denna låg innan 1800-talets skiften det tiotal gårdar som utgjorde Högseröds kyrkby. Idag kvarstår endast ett par av dessa gårdar samt en handfull gatehus, och marken närmast ådalen upptas av den nya kyrkogården som tillkommit i två steg under 1890- och 1950-talen.
Bortom den gamla stenbron från 1800-talets första årtionden nordost om kyrkan ligger Kvarndammen och kvarnbyggnaden från 1914. Den tidigare kvarnen ödelades i den stora brand som sommaren 1889 bröt ut i prästgården direkt öster om kyrkan. Kyrkobyggnaden drabbades inte värre än att sakristians dörrar blev svedda, och prästgården kunde återuppbyggas redan samma år. Värre var det med kyrkans arkiv och inventarier som nattvardskalk och kyrkans sigill, vilka förvarades i prästgården och för
alltid gick förlorade.

Söder om kyrkan står den gamla folkskolebyggnaden från 1837 som idag fungerar som församlingsgård, med den gamla skolgården som parkering. På motsatt sida landsvägen, i höjd med kyrkogårdens sydvästra hörn, ligger den mindre skolbyggnad som uppfördes 1890. Den nya bron över Bråån, belägen ett hundratal meter väster om den gamla stenbron, byggdes samtidigt som landsvägen drogs om 1945.

Trakterna kring Högseröd är rika på fornlämningar som tyder på att mer fast bosättning kan ha förekommit redan under den senare stenåldern. Namnet Högseröd har enligt vissa teorier sitt ursprung i en förkristen gravhög som skulle legat på platsen. En annan tolkning gör gällande att förledet Hög- ska härledas till personnamnet Haukr. Efterledet -röd som är vanligt förekommande i trakten har med säkerhet betydelsen
nyodling. Ortsnamnet har genom århundradena haft en rad olika stavningar, den nu förekommande lär under 1800-talets senare del ha utkonkurrerat det då vedertagna Höxeröd på initiativ av dåvarande läraren och kommunalordföranden Jöns Nilsson Landén.

Kyrkan och kyrkogården ingår i fornlämningsområde Högseröd 22:1. Lämningen avser bytomt för Högseröds bys utbredning by enligt 1812 års karta. Tre sandstenar på kyrkogården utgör övrig kulturhistorisk lämning, RAÄ-nr Högseröd 34:3. Lämningarna skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen.

Kyrkogård
Kyrkogårdar som vi känner dem idag, med gångsystem, gravkvarter och gravmonument är ett fenomen som fick sitt genomslag så sent som på tidigt 1800-tal. Medeltida kyrkogårdar var sannolikt enkelt utformade, gräsklädda och trädlösa, där gravplatserna utgjordes av låga gravkullar utan särskild markering än möjligen ett enkelt träkors. I särskilda fall kunde liggande hällar förekomma, och i mer modern tid var enkla träramar
med blomsterplanteringar vanliga som gravutsmyckning.

Av äldre beskrivningar att döma tycks Högseröds kyrkogårds äldsta delar varit utformade på liknande vis, och precis som för de flesta medeltida kyrkogårdar var dessa placerade i kyrkans absoluta närhet. De förnämsta gravplatserna, näst att begravas inne i kyrkan, var i kyrkans takdropp. Gravarna var vanligen samlade söder om kyrkan eller i öster i närheten av koret, men gravplatser i norr och väster var också brukligt.

På Högseröds kyrkogård skedde den första dokumenterade utvidgningen 1834. Den gamla byvägen som tidigare passerade över kyrkbacken alldeles intill kyrkans västentré rätades då ut så att den efter stenvalvsbron över Bråån istället svängde rakt västerut. Detta skapade utrymme för nya gravkvarter väster om kyrkan, och det som nu kallas gamla kyrkogården fick därmed i stort sett den utbredning vi ser idag. Den enda egentliga förändringen tycks ha skett när den nya landsvägen drogs fram 1945. Bygatans
breddning ledde till att den västra gränsen försköts och en ny mur i röd granit 1946 uppfördes enligt ett fem år gammalt förslag av Theodor Wåhlin.

I övriga väderstreck omges gamla kyrkogården av naturstensmurar av enklare och mer ålderdomlig karaktär samt en krans av lönnträd. Vissa av dessa träd, främst i söder, är av ansenlig ålder och kan möjligen ha planterats i samband med västra delens tillkomst. På andra ställen finns yngre ersättningsträd samt inslag av kastanj som innan en utgallring på 1980-talet var mer frekvent förekommande. Gravkvarteren är indelade i rutnätsmönster och omges av lågt klippta buxbomshäckar eller i somliga fall av en stensatt ram. Gångar och gravar är belagda med singel. Högresta gravstenar, typiska för det sena 1800- eller tidiga 1900-talet, förekommer sporadiskt, medan de låga och mer horisontella stenar som blev vanligare från 1910-talet och framåt dominerar. 1890 anlades det som kom att kallas nya kyrkogården på andra sidan Bråån. Området utvidgades betydligt 1957, och 1800-talskyrkogården utgörs idag av ett långsmalt parti längst i nordöst, utmed den gamla bygatan. Här är det sena 1800-talets gravvårdsideal påtagligt, med obeliskformade stenar i svart diabas eller granit. Gångar och merparten av gravarna är belagda med singel, medan ett mindre antal gravar, främst i öster, är gräsbevuxna. 1957 års kyrkogård är belägen söder och sydväst om 1800-talskyrkan, närmare Bråån och kyrkan. Planen togs fram två år tidigare av före detta kyrkogårdsföreståndare Hilding Claesson. Här avdelar långa rader av relativt höga tujahäckar de öppna och gräsbevuxna gravkvarteren. I väster, längs landsvägen, står en rad högväxta björkar. Bårhuset (se vidare Byggnader på kyrkogården) är placerat i övergången mellan 1890 och 1957 års kyrkogårdar. Härifrån utgår två bredare körvägar i öst-västlig respektive nord-sydlig riktning. Norr om den förra finns en stor öppen och obrukad gräsyta, som vid dess tillkomst 1957 även den var kvartersindelad.

En sluttande pelouse ner mot Bråån med stensatt gång och en solitär lind fungerar som minneslund. Under linden finns en smyckningsplats som tillkom under sent 1980- tal. Minneslunden anlades redan i samband med eller strax efter utvidgningen 1957, men togs inte i bruk förrän långt senare.

Byggnader på kyrkogården
På nya kyrkogården, i gränsen mellan delarna från 1895 respektive 1957 återfinns ett bårhus som stod färdigt 1963 efter ritningar av arkitekt Torsten Leon-Nilson. Byggnaden har tydlig modernistisk karaktär och är uppfört i gult tegel och kopparavtäckt helvalmat sadeltak med drag av pagodtak. Församlingen önskade redan 1938 uppföra ett liknande bårhus som fanns i Gårdstånga, något den då tillfrågade arkitekten Theodor Wåhlin ansåg för enkelt. Wåhlin upprättade ett eget förslag som aldrig kom att utföras.

Källor och litteratur
Underhållsplan för Högseröds kyrka, Löberöds församling, Lunds stift, Skåne län (2007-10-01).
ItArk Arkitektkontor AB, Helsingborg.
Berlman, Kerstin. 1100-talsmålningar fynd i Högseröds kyrka, i: Frostabygden, 2001. Frosta härads hembygdsförening: Hörby (2001).
Riksantikvarieämbetet. Fornsök: http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html, hämtad 2015-12-08.
Lantmäteriet. Historiska kartor: https://etjanster.lantmateriet.se/historiskakartor/s/searchresult.html?archive=GEOIN&firstMatchToReturnLMS=1&-firstMatchToReturnREG=1&firstMatchToReturnRAK=1&yMin=6177408&x-
Min=401251&yMax=6178408&xMax=402251, hämtad 2015-12-08.
Länsstyrelsen Skåne, Kulturmiljöprogram: http://www.lansstyrelsen.se/skane/sv/samhallsplanering-
och-kulturmiljo/landskapsvard/kulturmiljoprogram/sarskilt-vardefulla-
kulturmiljoer-i-skane/lund/Pages/Hammarlunda-Harlosa-Hjularod-Revingehed-Silvakra.aspx, hämtad 2015-12-09.