KLÖVSJÖ KYRKA

HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA -

FÖRSAMLING 1995 - KLÖVSJÖ

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 360, 1900: 1035, 1995: 734

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Församling utbruten ur Berg under 1500-talet.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i den sydliga delen av kambrosilurområdet i sluttningen ned mot Klövsjön och är omgiven av spridd bebyggelse och odlingsmark. Klövsjö by ingår i ett riksintresseområde, som omfattar byn och tillhörande fäbodar, varav flera ännu är i drift.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Ett kapell av trä, på nuvarande kyrkans plats, revs 1795. Det hade då salkyrkoform och var rödmålat. Det uppfördes troligen under senmedeltiden eller 1500-talets början.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Nuvarande träkyrkan uppfördes 1795-97 av byggmästare Pål Pehrsson från Stugun och hans son Pehr Pålsson, huvudsakligen efter Pål Pehrssons egen, men av Överintendentsämbetet refuserade ritning. Kyrkan består av långhus med rakt avslutat korparti i öster, sakristia vid östgaveln och västtorn, vilket inrymmer vapenhuset. Byggnaden är liggtimrad utom tornet som är byggt i stolpverkskonstruktion.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Långhuset och den låga sakristian täcks av sadeltak, som är valmade i öster. Tornet har en karnisformad huv med lanternin och karnisformat lanternintak. Ytterväggarna är panelade, fönstren rundvälvda. Byggnaden följer den klassicistiska kyrkotypens uppbyggnad men har genom tornhuvens sirliga former och fasadernas eleganta proportioner ett tydligt drag av rokoko. Ingång i tornets sydsida. Kyrkorummet täcks av valmat tunnvalv med en slät plafond i mitten. De panelade väggarna indelas av pilastrar. Altaruppsatsen av Johnas Granberg 1742 står mot en bakgrund av målad skenarkitektur, troligen utförd av Pehr Sundin 1797. Predikstolen är utförd av Jöns Berglund år 1858 efter ritningar av Edvard von Rothstein. Läktaren är från byggnadstiden, orgelfasaden från år 1900. Kyrkan restaurerades år 1858-59 av byggmästare Jöns Berglund och åter år 1900, efter ritningar av arkitekten Gustaf Hermansson, då öppen bänkinredning insattes (avlägsnad 1971). Vid en restaurering 1923-29 med Fredrik Falkenberg som arkitekt och Olof Karlsson som konservator framtogs inredningens äldre färgsättning. 1971-72 restaurerades kyrkan efter förslag av arkitekten Hans Jäderberg, varvid nuvarande slutna bänkinredning tillkom efter förebild från den som borttogs år 1900.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Vackert belägen i Klövsjö by på sluttningen mot Klövsjön. Träkyrka med en elegant och sirlig lanternin, uppförd 1795-97, som ersättning för ett förfallet kapell, uppfört senast 1520, vilket låg på samma plats. Av det gamla kapellet skulle sakristian bibehållas. Byggmästare för den nya kyrkan var Pål Pehrsson från Stugun som till sin hjälp hade sonen Pehr Pålsson. Kyrkan är närmast uppförd efter en av Pehrsson upprättad men av ÖIÄ refuserad ritning. Som flera av de jämtländska kapellen från 1700-talets andra hälft är kyrkans norrsida belägen dikt intill kyrkogårdens nordgräns.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulär kyrkobyggnad med kor och utbyggd lägre sakristia i öster samt torn i väster med huvudingång från söder. De existerande ritningarna har torningången förlagd i öster. Senare separat upptagen ingång till sakristian från norr.
Materialet är timmer på en sockel av natursten. Tornet byggt med stolpverk och stående plank. Fasaderna är klädda med stående vitmålad locklistpanel med gulmålade bågar över fönsterna. Ursprungligen var kyrkan sannolikt rödmålad. Delar eller timmer från den äldre kyrkan kan ingå i den nuvarande sakristian. Det valmade sadeltaket samt torntaket är nu belagt med rödmålad plåt. Tidigare spåntak.

EXTERIÖR - Ämbetets ritning som byggde på den insända ritningen men anpassad till en mer nyklassicistisk utformning följdes ej. Istället tycks man närmast ha tagit som förebild byggmästarens egen ritning med högre takfall, lägre torn med huv och lanternin samt en lägre sakristia. Utformningen av den vackra rokokolanterninen saknar förebild i de existerande ritningarna. De för Påhl Pehrsson på ritningarna så typiska fasadutsmyckningarna med fält med konkavt avslutade hörn mot takfoten och pilasterindelningarna finns ej på dagens kyrka. Om de utförts har de tagits bort under någon av 1800-talsrenoveringarna. Utformningen av tornets portal har tillkommit vid 1858 års renovering. Ursprungligen en rak portal utan kolonner och fronton men med ett rundfönster över. Eventuellt är även lanterninräcket utbytt, i tornet finns flata balusterformade räcken, som kan vara de ursprungliga.

INTERIÖR - En fin interiör vars huvudsakliga karaktär är bevarad sedan byggnadstiden. Innerväggarna med liggande panel är målade gråvita med gråa pilastrar mellan fönsterna. Trävalvet är vitmålat med en slät plafond i mitten. Korväggen har målad rik skenarkitektur i gråblått med förgyllda ornament och ett illusoriskt kassettak, allt inramat av ett blått fransprytt draperi, som hålls upp av putti, troligen utfört 1797 av Pehr Sundin. Altaruppställningen snidades 1742 av Jonas Granberg för det gamla kapellet liksom pyramiderna och ett av bänkkrönen framför de främsta bänkarna 1756 (det ena nytillverkat, originalet i Jämtlands länsmuseum). Till att börja med användes den gamla predikstolen, från 1654, numera undanställd i tornet, till 1858 då den nuvarande ritad av E. von Rothstein och utförd av Jöns Berglund insattes.
Bänkinredningen sluten, nytillverkad 1971 lik den ursprungliga bänkinredningen. Läktaren med spegelfält marmorerade i gråviolett med kolonnetter emellan är från kyrkans byggnadstid. Orgel byggd 1900, fasaden ritad av Gustaf Hermansson .

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 4 Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. 1997

Kyrkoanläggningen är märkbart småskalig, till stor del med anledning av att en skogskyrkogård anlades någon kilometer bort i början av 1920-talet. Den ursprungliga kyrkogården används därefter sparsamt. Den omges av vitmålat spjälstaket med svarvade kulor målade i guldockra som krön på posterna. I norr utgör kyrkan i sig gräns, en vanlig företeelse vid jämtländska kyrkor uppförda under 1700-talets andra hälft. Kyrkogårdens enda entré utgörs av en smidesgrind mellan granitstolpar. Ingången är belägen mitt för kyrkporten och en grusgång som leder fram till kyrktrappan. Gången avdelar kyrkogårdens två gräsbevuxna gravkvarter med sten- och trävårdar från främst tidigt 1900-tal. Ett antal lövträd står längs staketet och viss buskplantering förekommer.

Kyrkogårdsstaketet står på en stensockel som mot väster är högre och bildar en terrassering. 1913 fylldes begravningsplatsen upp med jord för att man skulle kunna gräva fler gravar. Denna sockel bryts i väster av ett bårhus, ursprungligen uppfört 1905 som arkiv i ambitiös tegelarkitektur med blinderingar. Den välbevarade byggnaden står på en granitsockel och täcks av ett rött plåttak. Invändigt är rummet tunnvälvt med dekormåleri.

Norr om tegelbyggnaden står en byggnad som uppfördes samtidigt som gravkapell men som i och med ombyggnaden av arkivet på 1970-talet togs i anspråk som garage och förråd, på senare år även som kyrkomuseum. Sockelvåningen är putsad medan huvudvåningens fasader har varmvit fasspontpanel och brant rött plåttak. Tack vare funktionsbytet har kyrkplatsens byggnadsbestånd kunnat hållas intakt i hundra år.

Skogskyrkogården från 1920-talet ligger tätt inpå bebyggelse men är effektivt avskärmad av träd. Begravningsplatsen är staketomgärdad och relativt öppen med endast få träd och erinrar därigenom om en konventionell kyrkogård. Dispositionen är monumental med en mittaxel och mjukt svängda, björkkantade gångar som bildar symmetri. Gravkvarteren är grästäckta och planterade med häckar. En minneslund har anlagts under senare tid. Den erfarne kyrkoarkitekten Fredrik Falkenberg ritade gravkapellet som placerats i mittaxeln. Den högresta byggnaden med brutet tegeltäckt tak är en expressivt nationalromantisk pärla. Fasader och skorsten är klädda med gråsten från odlingsrösena i byn som en hyllning till Klövsjöbornas förfäders slit.