ERINGSBODA KYRKA

Kyrkomiljön
Kyrkbyn Eringsboda ligger drygt tre mil norr om Ronneby i norra Blekinges stenbundna skogsbygder. Socknens gräns mot Småland i norr utgjorde innan freden i Roskilde 1658 riksgränsen mellan Danmark och Sverige och det gränsnära läget hade länge präglat området genom återkommande krigshärjningar. Samtidigt fanns ett utbyte av kulturella strömningar till följd av de täta kontakterna med Smålandsbygderna, och Eringsboda är beläget vid väg 122 som tidigare var en viktig handelsväg mellan Småland och utskeppningshamnen i Ronneby.

Eringsboda har historiskt tillhört Tvings socken men fick likt flera av de avlägset belägna och glest befolkade orterna i landskapets norra del eget kapell under 1700-talet för att under 1800-talet bilda egna församlingar. Utvecklingen var en naturlig följd av befolkningsökningen under 1700- och 1800-talen, men samtidigt var motståndet till en utbrytning stort från moderförsamlingen och det kom att dröja till 1871 innan Eringsboda kunde bli egen annexförsamling. Till skillnad från merparten av skogsbygdernas kyrkomiljöer som sällan har karaktär av tydliga sockencentra ingår Eringsboda kyrka som en viktig del i ett levande sockencentrum med skola och församlingshem. Den flacka och svagt böljande kyrkogården med dess spånklädda klockstapel omges i övrigt av villabebyggelse uppförd under 1900-talet, inramad av mindre löv- och granskogsdungar. Blomstergården och Eringsboda Brunn har sedan mitten av 1900-talet varit populära utflyktsmål och nöjesetablissemang med betydelse för bygdens attraktionskraft, det förstnämnda är sedan 2014 stängt.

Kyrkoanläggningen ligger inom registrerat fornlämningsområde Eringsboda 41:1 som avser den äldre bytomten och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen.

Kyrkogård
Eringsboda kapell hade ursprungligen en rektangulär kyrkotomt som var belägen ungefär vid området öster om kyrkans kor med sträckning mot klockstapeln. Begravningar skedde fram till 1842 på kyrkogården i Tving, men sedan planerna för uppförandet av kyrkan tagit fart tycks alltså begravningsverksamhet ha inletts i Eringsboda. Området kring kyrkan, som uppfördes strax väster om kapellet, införlivas då i kyrkogården, medan en större utvidgning i söder och sydöst sker 187274. Norra delen av kyrkogården tillkommer genom en utvidgning på 193435 efter plan av arkitekt Paul Boberg.

Kyrkogården omges idag av en kallmurad bogårdsmur som förutom i norr härrör från 1870-talets utvidgning samt en trädkrans av lind och lönn. Ingångar med dekorativt utformade järngrindar finns i samtliga väderstreck från vilka grusade gångar leder upp till kyrkan. Kvarteren söder och öster om kyrkan är främst gräsbevuxna med gravplatser utan inramning, men grusade gravar med infattningshäckar, stenramar eller i vissa fall järnstaket förekommer, främst i sydost och närmast gångarna. På dessa gravplatser dominerar högresta gravvårdar typiska för decennierna kring sekelskiftet 1900. På norra delen från 1930-talet är grusade gravar med klippta infattningshäckar och låga gravvårdar förhärskande. Yrkestitlar förekommer i mycket stor utsträckning på gravstenarna, även in i mer modern tid med exempel som elingenjör och speciallärare. På kyrkogården vilar även riksdagsmannen Peter Gummesson som anges som kyrkans byggmästare. Öster om kyrkan finns sedan 2019 en konstnärligt utformad gravvård över bildhuggaren och konstnären Niels Elley. Öster om kyrkan är ett kvarter avsatt för urngravar och intill klockstapeln finns en enkelt utformad minneslund med en liten stensatt damm och springbrunn.

Byggnader på kyrkogården
Söder om kyrkan integrerad i bogårdsmuren står klockstapeln som uppfördes under kapellets tid 1780. Åtta år senare kläddes furustommen in och idag är hela klockstapeln inklusive den karnisformade huven som kröns av ett latinskt kors i kopparplåt klädd med tjärade ekspån. Två ingångar finns i norr. Nedre våningen fungerar som förvaringsutrymme för bland annat äldre inventarier, kyrkbänkar och bräder m.m., medan övre våningen upptas av klockstapeln i furu.

Källor och litteratur
Eringsboda kyrka, Underhållsplan (2009-10-02), Ponnert Arkitekter AB, Degeberga/Lund.
Vård- och underhållsplan, Eringsboda kyrkogård, Ronneby pastorat, Rapport 2018:23, Ankdammen Konsult, Karlskrona (2018).
Andersson, W. Sveriges kyrkor - konsthistoriskt inventarium, Blekinge Band I, Medelsta härad, Stockholm: Svenska bokhandelscentralen, 1932.
Svensson, B.O. Eringsboda kyrka, Ronneby: Svenska kyrkan, 2009.
Ullén, M. (red.). Blekinge Landskapets kyrkor, Stockholm: Riksantikvarieämbetets förlag, 2002.
Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/, hämtad 2020-05-11.
Platsbesök 2020-04-22.

FÖRSAMLING 1995 - ERINGSBODA

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: , år 1900: 2670, år 1995: 812

FÖRSAMLINGSHISTORIK – Kapellag inom Tving 1736. Utbruten ur Tving 1870. Har även hetat Eriksboda.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på den platåformade högsta punkten i tätortens centrala del, dvs. mellan Södra och Norra Eringsboda. Sydost om kyrkan står en klockstapel, som fick sin nuvarande form 1788-89. Till kyrkomiljön hör moderna lokaler för skola och barnomsorg. Prästgården är belägen 600 m sydsydväst om kyrkan. Nära prästgården återfinns äldreboende. Kyrkan ligger 400 m norr om sjön Stora Blanken. Genom socknen har en av huvudvägarna mellan Småland och utskeppningshamnen Ronneby gått. Eringsboda socken består av kuperad blandskog och gränsar i norr till Småland.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Kapell uppfört i timmer 1736-38, bestående av ett spånklätt, rektangulärt långhus med ett rakslutet korparti. Rivet i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1847-49 efter ritningar av J. A. Hawerman. Kyrkan består av rektangulärt långhus med rakslutet korparti och utbyggd sakristia mitt på nordväggen. Byggnaden är uppförd av liggande timmer. Kyrkan restaurerades 1932 av arkitekterna E. Graebe och P. Boberg, då bl.a. en mindre tillbyggnad i norr togs bort.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan täcks av ett plåttäckt sadeltak. De vitmålade fasaderna är klädda med stående panel och artikuleras genom pilastrar, fönstren är rundbågiga. Kyrkans ingångar är belägna i söder och väster. Vid sydingången finns ett pilasterindelat mittparti, krönt av en fronton med ett strålomgivet Gudsöga. Kyrkans nyklassicistiska exteriör är oförändrad sedan uppförandet. Även det tunnvälvda kyrkorummet har nyklassicistisk prägel trots vissa senare förändringar. Inredningen är i huvudsak oförändrad. 1932 sattes korfönstret igen med en altartavla, predikstolen flyttades, och interiören målades om. Vid en restaurering 1967 under ledning av arkitekten B. Jörgen Jörgensen målades bänkinredningen blå, sidogångar togs upp och läktarunderbyggnad samt delvis ny armatur tillkom.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1997 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000, rev. 2008.