ÅNIMSKOGS KYRKA

Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, en klockstapel, ett bårhus från 1957 samt en ekonomibyggnad från ca 1980.

KYRKOGÅRDEN - omger kyrkan med en rektangulär form. Två utvidgningar under 1900-talet finns dokumenterade, 1931 och 1956. Den äldsta delen är belägen närmast kyrkan och huvudsakligen på dess östra sida. Mot väster skedde en mindre utvidgning 1931 och 1956 tillkom större delen av kyrkogårdsområdet mot väster. Då uppfördes också bårhuset i tidstypisk arkitektur med vitputsad fasad och pulpettak, i anslutning till kyrkogårdsmuren i nordväst. Bårhuset används inte längre för sitt ursprungliga ändamål. Kyrkogården omges av kallmurar av natursten. Murar finns också mellan de olika utvidgningsområdena. Runt kyrkogården står trädrader med lönnar och lindar. Till den äldre kyrkogårdsdelen finns entréer mot söder och väster. Dessa har järngrindar och putsade grindstolpar med skifferavtäckningar. På 1956 års kyrkogårdsdel finns en entré från väster med järngrindar och naturstensstolpar. Vid grinden växer två stora popplar och efter dessa följer en allé av pyramidekar längs en gång som leder rakt mot kyrkans vapenhus och entré mot väster. Gångarna på kyrkogården är grusade och på de yngre delarna finns bokhäckar. Enstaka grusade gravar finns på äldsta delen och 1931 års område. Strax sydväst om kyrkan finns en urnlund. I anslutning till denna finns en minnessten över Greta de Verdier, församlingens första kvinnliga kyrkvärd. Som ägare till den intilliggande Ånimskogs gård skänkte hon också mark till kyrkogården. I närheten finns också konstnären Otto Hesselboms (1848-1913) grav med en minnessten. Hesselbom är Dalslands mest kända konstnär och verkade både nationellt och internationellt. I nationalromantisk anda skildrade han sin hembygd, Ånimskog, i stämmningsmättade bilder som ofta har en vemodig ton. Ett av hans mer kända verk är tavlan "Vårt land".

Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, en klockstapel, ett bårhus från 1957 samt en ekonomibyggnad från ca 1980.

KYRKOGÅRDEN - omger kyrkan med en rektangulär form. Två utvidgningar under 1900-talet finns dokumenterade, 1931 och 1956. Den äldsta delen är belägen närmast kyrkan och huvudsakligen på dess östra sida. Mot väster skedde en mindre utvidgning 1931 och 1956 tillkom större delen av kyrkogårdsområdet mot väster. Då uppfördes också bårhuset i tidstypisk arkitektur med vitputsad fasad och pulpettak, i anslutning till kyrkogårdsmuren i nordväst. Bårhuset används inte längre för sitt ursprungliga ändamål. Kyrkogården omges av kallmurar av natursten. Murar finns också mellan de olika utvidgningsområdena. Runt kyrkogården står trädrader med lönnar och lindar. Till den äldre kyrkogårdsdelen finns entréer mot söder och väster. Dessa har järngrindar och putsade grindstolpar med skifferavtäckningar. På 1956 års kyrkogårdsdel finns en entré från väster med järngrindar och naturstensstolpar. Vid grinden växer två stora popplar och efter dessa följer en allé av pyramidekar längs en gång som leder rakt mot kyrkans vapenhus och entré mot väster. Gångarna på kyrkogården är grusade och på de yngre delarna finns bokhäckar. Enstaka grusade gravar finns på äldsta delen och 1931 års område. Strax sydväst om kyrkan finns en urnlund. I anslutning till denna finns en minnessten över Greta de Verdier, församlingens första kvinnliga kyrkvärd. Som ägare till den intilliggande Ånimskogs gård skänkte hon också mark till kyrkogården. I närheten finns också konstnären Otto Hesselboms (1848-1913) grav med en minnessten. Hesselbom är Dalslands mest kända konstnär och verkade både nationellt och internationellt. I nationalromantisk anda skildrade han sin hembygd, Ånimskog, i stämmningsmättade bilder som ofta har en vemodig ton. Ett av hans mer kända verk är tavlan "Vårt land".

Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, en klockstapel, ett bårhus från 1957 samt en ekonomibyggnad från ca 1980.

KYRKOGÅRDEN - omger kyrkan med en rektangulär form. Två utvidgningar under 1900-talet finns dokumenterade, 1931 och 1956. Den äldsta delen är belägen närmast kyrkan och huvudsakligen på dess östra sida. Mot väster skedde en mindre utvidgning 1931 och 1956 tillkom större delen av kyrkogårdsområdet mot väster. Då uppfördes också bårhuset i tidstypisk arkitektur med vitputsad fasad och pulpettak, i anslutning till kyrkogårdsmuren i nordväst. Bårhuset används inte längre för sitt ursprungliga ändamål. Kyrkogården omges av kallmurar av natursten. Murar finns också mellan de olika utvidgningsområdena. Runt kyrkogården står trädrader med lönnar och lindar. Till den äldre kyrkogårdsdelen finns entreér mot söder och väster. Dessa har järngrindar och putsade grindstolpar med skifferavtäckningar. På 1956 års kyrkogårdsdel finns en entré från väster med järngrindar och naturstenstolpar. Vid grinden växer två stora popplar och efter dessa följer en allé av pyramidekar längs en gång som leder rakt mot kyrkans vapenhus och entré mot väster. Gångarna på kyrkogården är grusade och på de yngre delarna finns bokhäckar. Enstaka grusade gravar finns på äldsta delen och 1931 års område. Strax sydväst om kyrkan finns en urnlund. I anslutning till denna finns en minnessten över Greta de Verdier, församlingens första kvinnliga kyrkvärd. Som ägare till den intilliggande Ånimskogs gård skänkte hon också mark till kyrkogården. I närheten finns också konstnären Otto Hesselboms (1848-1913) grav med en minnesten. Hesselbom är Dalslands mest kända konstnär och verkade både nationellt och internationellt. I nationalromantisk anda skildrade han sin hembygd, Ånimskog, i stämmningsmättade bilder som ofta har en vemodig ton. Ett av hans mer kända verk är tavlan "Vårt land".

Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, en klockstapel, ett bårhus från 1957 samt en ekonomibyggnad från ca 1980.

KYRKOGÅRDEN - omger kyrkan med en rektangulär form. Två utvidgningar under 1900-talet finns dokumenterade, 1931 och 1956. Den äldsta delen är belägen närmast kyrkan och huvudsakligen på dess östra sida. Mot väster skedde en mindre utvidgning 1931 och 1956 tillkom större delen av kyrkogårdsområdet mot väster. Då uppfördes också bårhuset i tidstypisk arkitektur med vitputsad fasad och pulpettak, i anslutning till kyrkogårdsmuren i nordväst. Bårhuset används inte längre för sitt ursprungliga ändamål. Kyrkogården omges av kallmurar av natursten. Murar finns också mellan de olika utvidgningsområdena. Runt kyrkogården står trädrader med lönnar och lindar. Till den äldre kyrkogårdsdelen finns entréer mot söder och väster. Dessa har järngrindar och putsade grindstolpar med skifferavtäckningar. På 1956 års kyrkogårdsdel finns en entré från väster med järngrindar och naturstensstolpar. Vid grinden växer två stora popplar och efter dessa följer en allé av pyramidekar längs en gång som leder rakt mot kyrkans vapenhus och entré mot väster. Gångarna på kyrkogården är grusade och på de yngre delarna finns bokhäckar. Enstaka grusade gravar finns på äldsta delen och 1931 års område. Strax sydväst om kyrkan finns en urnlund. I anslutning till denna finns en minnessten över Greta de Verdier, församlingens första kvinnliga kyrkvärd. Som ägare till den intilliggande Ånimskogs gård skänkte hon också mark till kyrkogården. I närheten finns också konstnären Otto Hesselboms (1848-1913) grav med en minnessten. Hesselbom är Dalslands mest kända konstnär och verkade både nationellt och internationellt. I nationalromantisk anda skildrade han sin hembygd, Ånimskog, i stämmningsmättade bilder som ofta har en vemodig ton. Ett av hans mer kända verk är tavlan "Vårt land".

ÅNIMSKOGS KYRKA

FÖRSAMLING 1995: ÅNIMSKOG
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1271, år 1900: 2002, år 1995: 537

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen är belägen i slättbygden vid Vänern, söder om Tösse/Tydje. Kyrkan ligger på en höjdplatå ovanför sjön Ånimmen omgiven av odlad mark. Det omgivande landskapet består av långsträckta dalgångar i kuperad skogsmark. Strax utanför kyrkogårdsmuren, söder om kyrkan, står en brädfodrad och rödmålad klockstapel.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, sakristia i söder samt vapenhus i väster. Betydande murpartier av en medeltida gråstenskyrka återstår i det nuvarande långhuset. Medeltidskyrkans sydvästportal är fortfarande bevarad, nu som öppning mellan sakristia och långhus. Det befintliga korpartiet tillkom sannolikt vid en ombyggnad under 1600-talets första hälft. Långhuset har därefter även förlängts i väster. Bägge tillbyggnaderna är efterreformatoriska: den södra uppfördes troligen under 1600-talets första hälft, då som vapenhus. Vapenhuset i väster uppfördes 1769, varvid det äldre vapenhuset togs i bruk som sakristia.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans murar är vitputsade, såväl ut- som invändigt och genombryts av stora, rundvälvda dageröppningar. Kyrkans långhus har brutet yttertak, vilket är valmat över den tresidiga östmuren. Samtliga yttertak har skiffertäckning. Huvudingång i väster, genom vapenhuset. Kyrkorummet präglas framförallt av den utsmyckning och de inventarier som tillkom under 1700-talets första hälft. Ånimskog är ett de mest välbevarade exemplen på den provinsiella barock som vid denna tid präglade den lokala konstutövningen. Det plana innertaket av trä har en rik bemålning utförd av Hans Georg Schüffner, 1739. Altaruppsatsen och predikstolen förfärdigades av Nils Falk år 1729. Den nuvarande bänkinredningen tillkom vid en restaurering utförd av Sven Brandel 1928-29.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.

Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, en klockstapel, ett bårhus från 1957 samt en ekonomibyggnad från ca 1980.

KYRKOGÅRDEN - omger kyrkan med en rektangulär form. Två utvidgningar under 1900-talet finns dokumenterade, 1931 och 1956. Den äldsta delen är belägen närmast kyrkan och huvudsakligen på dess östra sida. Mot väster skedde en mindre utvidgning 1931 och 1956 tillkom större delen av kyrkogårdsområdet mot väster. Då uppfördes också bårhuset i tidstypisk arkitektur med vitputsad fasad och pulpettak, i anslutning till kyrkogårdsmuren i nordväst. Bårhuset används inte längre för sitt ursprungliga ändamål. Kyrkogården omges av kallmurar av natursten. Murar finns också mellan de olika utvidgningsområdena. Runt kyrkogården står trädrader med lönnar och lindar. Till den äldre kyrkogårdsdelen finns entréer mot söder och väster. Dessa har järngrindar och putsade grindstolpar med skifferavtäckningar. På 1956 års kyrkogårdsdel finns en entré från väster med järngrindar och naturstensstolpar. Vid grinden växer två stora popplar och efter dessa följer en allé av pyramidekar längs en gång som leder rakt mot kyrkans vapenhus och entré mot väster. Gångarna på kyrkogården är grusade och på de yngre delarna finns bokhäckar. Enstaka grusade gravar finns på äldsta delen och 1931 års område. Strax sydväst om kyrkan finns en urnlund. I anslutning till denna finns en minnessten över Greta de Verdier, församlingens första kvinnliga kyrkvärd. Som ägare till den intilliggande Ånimskogs gård skänkte hon också mark till kyrkogården. I närheten finns också konstnären Otto Hesselboms (1848-1913) grav med en minnessten. Hesselbom är Dalslands mest kända konstnär och verkade både nationellt och internationellt. I nationalromantisk anda skildrade han sin hembygd, Ånimskog, i stämmningsmättade bilder som ofta har en vemodig ton. Ett av hans mer kända verk är tavlan "Vårt land".

Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, en klockstapel, ett bårhus från 1957 samt en ekonomibyggnad från ca 1980.

KYRKOGÅRDEN - omger kyrkan med en rektangulär form. Två utvidgningar under 1900-talet finns dokumenterade, 1931 och 1956. Den äldsta delen är belägen närmast kyrkan och huvudsakligen på dess östra sida. Mot väster skedde en mindre utvidgning 1931 och 1956 tillkom större delen av kyrkogårdsområdet mot väster. Då uppfördes också bårhuset i tidstypisk arkitektur med vitputsad fasad och pulpettak, i anslutning till kyrkogårdsmuren i nordväst. Bårhuset används inte längre för sitt ursprungliga ändamål. Kyrkogården omges av kallmurar av natursten. Murar finns också mellan de olika utvidgningsområdena. Runt kyrkogården står trädrader med lönnar och lindar. Till den äldre kyrkogårdsdelen finns entréer mot söder och väster. Dessa har järngrindar och putsade grindstolpar med skifferavtäckningar. På 1956 års kyrkogårdsdel finns en entré från väster med järngrindar och naturstensstolpar. Vid grinden växer två stora popplar och efter dessa följer en allé av pyramidekar längs en gång som leder rakt mot kyrkans vapenhus och entré mot väster. Gångarna på kyrkogården är grusade och på de yngre delarna finns bokhäckar. Enstaka grusade gravar finns på äldsta delen och 1931 års område. Strax sydväst om kyrkan finns en urnlund. I anslutning till denna finns en minnessten över Greta de Verdier, församlingens första kvinnliga kyrkvärd. Som ägare till den intilliggande Ånimskogs gård skänkte hon också mark till kyrkogården. I närheten finns också konstnären Otto Hesselboms (1848-1913) grav med en minnessten. Hesselbom är Dalslands mest kända konstnär och verkade både nationellt och internationellt. I nationalromantisk anda skildrade han sin hembygd, Ånimskog, i stämmningsmättade bilder som ofta har en vemodig ton. Ett av hans mer kända verk är tavlan "Vårt land".

Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, en klockstapel, ett bårhus från 1957 samt en ekonomibyggnad från ca 1980.

KYRKOGÅRDEN - omger kyrkan med en rektangulär form. Två utvidgningar under 1900-talet finns dokumenterade, 1931 och 1956. Den äldsta delen är belägen närmast kyrkan och huvudsakligen på dess östra sida. Mot väster skedde en mindre utvidgning 1931 och 1956 tillkom större delen av kyrkogårdsområdet mot väster. Då uppfördes också bårhuset i tidstypisk arkitektur med vitputsad fasad och pulpettak, i anslutning till kyrkogårdsmuren i nordväst. Bårhuset används inte längre för sitt ursprungliga ändamål. Kyrkogården omges av kallmurar av natursten. Murar finns också mellan de olika utvidgningsområdena. Runt kyrkogården står trädrader med lönnar och lindar. Till den äldre kyrkogårdsdelen finns entreér mot söder och väster. Dessa har järngrindar och putsade grindstolpar med skifferavtäckningar. På 1956 års kyrkogårdsdel finns en entré från väster med järngrindar och naturstenstolpar. Vid grinden växer två stora popplar och efter dessa följer en allé av pyramidekar längs en gång som leder rakt mot kyrkans vapenhus och entré mot väster. Gångarna på kyrkogården är grusade och på de yngre delarna finns bokhäckar. Enstaka grusade gravar finns på äldsta delen och 1931 års område. Strax sydväst om kyrkan finns en urnlund. I anslutning till denna finns en minnessten över Greta de Verdier, församlingens första kvinnliga kyrkvärd. Som ägare till den intilliggande Ånimskogs gård skänkte hon också mark till kyrkogården. I närheten finns också konstnären Otto Hesselboms (1848-1913) grav med en minnesten. Hesselbom är Dalslands mest kända konstnär och verkade både nationellt och internationellt. I nationalromantisk anda skildrade han sin hembygd, Ånimskog, i stämmningsmättade bilder som ofta har en vemodig ton. Ett av hans mer kända verk är tavlan "Vårt land".

Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, en klockstapel, ett bårhus från 1957 samt en ekonomibyggnad från ca 1980.

KYRKOGÅRDEN - omger kyrkan med en rektangulär form. Två utvidgningar under 1900-talet finns dokumenterade, 1931 och 1956. Den äldsta delen är belägen närmast kyrkan och huvudsakligen på dess östra sida. Mot väster skedde en mindre utvidgning 1931 och 1956 tillkom större delen av kyrkogårdsområdet mot väster. Då uppfördes också bårhuset i tidstypisk arkitektur med vitputsad fasad och pulpettak, i anslutning till kyrkogårdsmuren i nordväst. Bårhuset används inte längre för sitt ursprungliga ändamål. Kyrkogården omges av kallmurar av natursten. Murar finns också mellan de olika utvidgningsområdena. Runt kyrkogården står trädrader med lönnar och lindar. Till den äldre kyrkogårdsdelen finns entréer mot söder och väster. Dessa har järngrindar och putsade grindstolpar med skifferavtäckningar. På 1956 års kyrkogårdsdel finns en entré från väster med järngrindar och naturstensstolpar. Vid grinden växer två stora popplar och efter dessa följer en allé av pyramidekar längs en gång som leder rakt mot kyrkans vapenhus och entré mot väster. Gångarna på kyrkogården är grusade och på de yngre delarna finns bokhäckar. Enstaka grusade gravar finns på äldsta delen och 1931 års område. Strax sydväst om kyrkan finns en urnlund. I anslutning till denna finns en minnessten över Greta de Verdier, församlingens första kvinnliga kyrkvärd. Som ägare till den intilliggande Ånimskogs gård skänkte hon också mark till kyrkogården. I närheten finns också konstnären Otto Hesselboms (1848-1913) grav med en minnessten. Hesselbom är Dalslands mest kända konstnär och verkade både nationellt och internationellt. I nationalromantisk anda skildrade han sin hembygd, Ånimskog, i stämmningsmättade bilder som ofta har en vemodig ton. Ett av hans mer kända verk är tavlan "Vårt land".

Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, en klockstapel, ett bårhus från 1957 samt en ekonomibyggnad från ca 1980.

KYRKOGÅRDEN - omger kyrkan med en rektangulär form. Två utvidgningar under 1900-talet finns dokumenterade, 1931 och 1956. Den äldsta delen är belägen närmast kyrkan och huvudsakligen på dess östra sida. Mot väster skedde en mindre utvidgning 1931 och 1956 tillkom större delen av kyrkogårdsområdet mot väster. Då uppfördes också bårhuset i tidstypisk arkitektur med vitputsad fasad och pulpettak, i anslutning till kyrkogårdsmuren i nordväst. Bårhuset används inte längre för sitt ursprungliga ändamål. Kyrkogården omges av kallmurar av natursten. Murar finns också mellan de olika utvidgningsområdena. Runt kyrkogården står trädrader med lönnar och lindar. Till den äldre kyrkogårdsdelen finns entréer mot söder och väster. Dessa har järngrindar och putsade grindstolpar med skifferavtäckningar. På 1956 års kyrkogårdsdel finns en entré från väster med järngrindar och naturstensstolpar. Vid grinden växer två stora popplar och efter dessa följer en allé av pyramidekar längs en gång som leder rakt mot kyrkans vapenhus och entré mot väster. Gångarna på kyrkogården är grusade och på de yngre delarna finns bokhäckar. Enstaka grusade gravar finns på äldsta delen och 1931 års område. Strax sydväst om kyrkan finns en urnlund. I anslutning till denna finns en minnessten över Greta de Verdier, församlingens första kvinnliga kyrkvärd. Som ägare till den intilliggande Ånimskogs gård skänkte hon också mark till kyrkogården. I närheten finns också konstnären Otto Hesselboms (1848-1913) grav med en minnessten. Hesselbom är Dalslands mest kända konstnär och verkade både nationellt och internationellt. I nationalromantisk anda skildrade han sin hembygd, Ånimskog, i stämmningsmättade bilder som ofta har en vemodig ton. Ett av hans mer kända verk är tavlan "Vårt land".

Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, en klockstapel, ett bårhus från 1957 samt en ekonomibyggnad från ca 1980.

KYRKOGÅRDEN - omger kyrkan med en rektangulär form. Två utvidgningar under 1900-talet finns dokumenterade, 1931 och 1956. Den äldsta delen är belägen närmast kyrkan och huvudsakligen på dess östra sida. Mot väster skedde en mindre utvidgning 1931 och 1956 tillkom större delen av kyrkogårdsområdet mot väster. Då uppfördes också bårhuset i tidstypisk arkitektur med vitputsad fasad och pulpettak, i anslutning till kyrkogårdsmuren i nordväst. Bårhuset används inte längre för sitt ursprungliga ändamål. Kyrkogården omges av kallmurar av natursten. Murar finns också mellan de olika utvidgningsområdena. Runt kyrkogården står trädrader med lönnar och lindar. Till den äldre kyrkogårdsdelen finns entréer mot söder och väster. Dessa har järngrindar och putsade grindstolpar med skifferavtäckningar. På 1956 års kyrkogårdsdel finns en entré från väster med järngrindar och naturstensstolpar. Vid grinden växer två stora popplar och efter dessa följer en allé av pyramidekar längs en gång som leder rakt mot kyrkans vapenhus och entré mot väster. Gångarna på kyrkogården är grusade och på de yngre delarna finns bokhäckar. Enstaka grusade gravar finns på äldsta delen och 1931 års område. Strax sydväst om kyrkan finns en urnlund. I anslutning till denna finns en minnessten över Greta de Verdier, församlingens första kvinnliga kyrkvärd. Som ägare till den intilliggande Ånimskogs gård skänkte hon också mark till kyrkogården. I närheten finns också konstnären Otto Hesselboms (1848-1913) grav med en minnessten. Hesselbom är Dalslands mest kända konstnär och verkade både nationellt och internationellt. I nationalromantisk anda skildrade han sin hembygd, Ånimskog, i stämmningsmättade bilder som ofta har en vemodig ton. Ett av hans mer kända verk är tavlan "Vårt land".