SPELVIKS KYRKA

Kyrkan ligger i en backe med kyrkogården i sluttning mot väster. Kyrkan och kyrkogården omges av en naturstensmur, som enligt en inskription är anlagd 1781. En trädkrans bestående av lönnar växer innanför muren, förutom vid norra muren där träd saknas. Kyrkogården nås via grindstolpar som tillverkades 1933 och som är placerade på södra sidan. En enkel smidesgrind sitter mellan putsade och vitkalkade murade stolpar. Stolparna är täckta med ett spånklätt pyramidtak. Grinden står i stenmuren mitt för kyrkans ingång i vapenhuset och en grusgång löper från grinden fram till portalen. Gångarna i övrigt består av flata kalkstenshällar, som lades runt kyrkan i samband med kyrkogårdens omplanering 1950.

De få gravvårdarna är placerade norr och väster om kyrkan, främst i anslutning till muren. En större gravsten är placerad i sydöstra delen.

Minneslunden, som utgörs av ett kraftigt träkors och en rund murad springbrunn av sten, är belägen direkt väster om kyrkan.

På en hög trädbeväxt platå strax öster om kyrkan är den öppna klockbocken byggd. Stapeln bär en klocka, som saknar inskriptioner. Huven är sadeltaksformad och är klädd med spån, liksom mittstolparna. Klockstapeln uppfördes 1933 i samband med kyrkans restaurering, vilket anges på spirans flöjel. En äldre föregångare har dock funnits.

Eva Wockatz, inventeringstillfället.

FÖRSAMLING 1995 - LUDGO-SPELVIK

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 235, år 1900: 284, år 1995: -

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Sammanslagen med Ludgo 1992 (Ludgo-Spelvik). Befolkningstalen avser Spelvik.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i den sydöstra delen av Sjöplatån på ett impediment i åkern vänd mot odlingsbygden i söder Ludgosjön. Kyrkplatsen hade ännu på 1400-talet förbindelse ut till havet genom Svärtaån. Kyrkan ingår i riksintresseområde. Kyrkan lämnades öde 1846 till följd av vikande befolkningsunderlag. Efter en genomgripande restaurering återinvigdes kyrkan 1933.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus, sakristia på korpartiets norra sida och vapenhus framför sydvästportalen. Kyrkan är helt och hållet medeltida. Salkyrkan är uppförd i ett sammanhang under 1400-talets mitt enligt en dendrokronologisk datering. Både sakristia och vapenhus är senare uppförda, men torde ha tillbyggts innan medeltidens utgång.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Murverket av natursten i oregelbundet förband är putsat såväl ut- som invändigt. Vid yttre omputsning 1992-93 dokumenterades fragment av en i rött och grått målad dekoration, påfallande rik på västgaveln. Även invändigt har kyrkan visat sig vara bemålade med figurer. De branta sadeltaken är täckta med spån. Sakristians gavel är prydd med en enkel tegelblindering. Fönsteröppningarna fick troligtvis sin befintliga form 1696. Ingång i söder via vapenhuset. Långhusets sydportal har spetsbågig tegelomfattning i två språng. Kyrkorummet är välvt i tre travéer. Tegelvalven är sekundärt inslagna, men av senmedeltida typ. Medeltida takstol. Av inventarier från medeltiden återstår en romansk dopfunt och ett triumfkrucifix från kyrkans byggnadstid. Predikstolen från omkring 1625 är en av de äldsta i Södermanland. En äldre altartavla från 1647 sitter nu på kyrkans norra vägg. Den romanska sandstensfunten har ringflätad dekor och repvulst. Kyrkan restaurerades under 1990-talet.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.