VÄSTERMO KYRKA

Kyrkogården omges av en naturstensmur, som på flera ställen har funktionen av en terrassmur. En trädkrans är planterad innanför muren i väster, öster och i norr. En häck är planterad på terrassmuren i väster. I sydvästra hörnet av terrassmuren är en bisättningskällare.

Klocktornet i kyrkogårdsmurens nordvästra hörn uppfördes 1914 efter ritningar av Georg A. Nilsson. Det är uppfört efter norrländska förebilder. Det åttasidiga tornets runda stolpar bär upp den klockformade huven, som kröns av en lanternin och en spira, allt inklätt med spån. På klockvåningen är ett rakt räcke som löper runt bjälklaget. Bottenvåningen är murad av gråstenar och utgör en passage genom kyrkogårdsmuren. Inne i passagen finns det väggfasta bänkar i de murade nischerna och en trappa som leder upp till tornet. Passagen har klassicerande gråmålade gavelfasader, med doriska kolonner som flankerar ingångarna. I öppningarna sitter gråmålade trägrindar. Klocktornets spira kröns av en förgylld tupp.

Kyrkogården nås antingen via den stora portalen som utgör en del av klocktornet i väster, eller via två grindar som är placerade i norra respektive södra muren. Grindarna är dekorativt utformade smidesgrindar. I norr är grinden upphängd på stenstolpar och i söder är stolparna murade och spritputsade. Från klocktornet löper en asfalterad gång fram till västra ingången. Från de övriga ingångarna och in i gravkvarteren är grusade och krattade gångar anlagda. Kyrkogården är i övrigt gräsbevuxen. Flera häckplanteringar är gjorda, främst på södra delen av kyrkogården. Gravarna är strikt ordnade i rader i öst-västlig riktning. Strax norr och söder om kyrkan finns flera högre stenar med stenramar, smidesräcken eller häckomfattningar. Söder om kyrkan är ett flertal gravplatser från 1800-talet, som består av krattade sandade ytor, vissa omgärdade av stenramar.

Kyrkogårdens minneslund är anordnad vid en berghäll, i kyrkogårdens utvidgning i sydväst.

Sörmländska kyrkor 71, Västermo kyrka, Mats Bergman 1989.
Eva Wockatz, inventeringstillfället 2007.

FÖRSAMLING 1995 - VÄSTERMO

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1149, år 1900: 1777, år 1995: 723

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger centralt i tätorten i den västliga Mälarbygden.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Kyrka i sten med långsträckt planform bestående av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, utbyggd sakristia i öster samt vapenhus och värmekammare i söder. I långhusets mittparti återstår murar efter stenkyrka sannolikt från 1100-talet. Kyrkans ursprungliga korgestaltning är inte säkert känd. I väster fanns ett torn, antingen samtida med kyrkan eller uppfört kort tid därefter. Förmodligen på 1300-talet utvidgades koret till långhusets bredd (möjligen behölls den östra korgaveln som fick utgöra det nya korets östvägg). En sakristia tillkom troligen också vid samma tid. På 1660-talet förlängdes koret ytterligare österut och fick en tresidig avslutning (byggnadsmaterialet skänktes av krigskommissarien Joachim Strokirch på Notholmen under villkor att han skulle få gravplats i koret) och sedan tornet rivits 1687 förlängdes kyrkan även åt väster. Den medeltida sakristian ersattes 1795 av en nybyggnad i öster vilken också fungerade som försträvning. Vid en restaurering 1911 tillkom värmekammaren.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Murarna är vitputsade. Vid restaureringen 1911 fick kyrkan trappgavlar i öster, väster och på vapenhuset. Eftersom dessa sattes upp utan myndigheternas tillstånd förelades församlingen att avlägsna dem vilket dock inte skedde förrän 1956. Ingångar på västgaveln och via vapenhuset. I interiören präglas kyrkorummet av växlingen mellan de två medeltida tegelvalven från 1400-talet, nu i kyrkorummets mittparti, och trätunnvalven från omkring 1800 i öster och väster. Mellan 1803 och 1911 hade kyrkan en altarpredikstol. Sedan 1941 är en målning från 1626 av Theodor Rombouts, uppsatt över altaret. Vid en restaurering 1983 inreddes vapenhuset till väntrum.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.