RUMSKULLA KYRKA

Allmän karaktär
Rumskulla kyrkogård är i det närmaste rektangulär till formen. Gravkvarteren är främst utlagda söder och öster om kyrkan. Ett undantag är kvarter 1 som är beläget norr om kyrkan. Kyrkogården är ordnad efter klassicistiska principer med en huvudgång i öst-västlig riktning. Ursprungligen fanns ett nät av raka grusgångar som band samman kyrkogårdens olika delar och avdelade gravkvarteren. Dessa är idag insådda med gräs men man kan i de flesta fall ännu tydligt se var de har gått. Majoriteten av gravvårdarna är vända mot öster eller väster. Flera av gravvårdarna är ryggställda med eller utan häckar emellan. Huvudgången går från en av kyrkogårdens ingångar i väster till ett gravkapell i öster. Norr om gravkapellet finns en öppen yta som ännu inte tagits i bruk för gravsättningar. Bakom gravkapellet finns en yta belagd med grus som fungerar som uppställningsplats för äldre, bortplockade vårdar. Söder om kapellet ligger minneslunden. Som beskrevs i historiken genomgick kyrkogården en stor omläggning 1969-70 då samtliga grusgravar såddes in med gräs och gravplatsernas omgärdningar avlägsnades. Idag är det svårt att se några spår av kyrkogårdens tidigare utformning, frånsett det insådda gångsystemet. I en del kvarter kan man också genom gravvårdarnas placering ana att något har hänt. Här är avståndet mellan vårdarna långt vilket tyder på att de ursprungligen varit omgärdade.

Omgärdning
Kallmurad stödmur ca 1-1,5 m hög i ytterkanten omger hela kyrkogården med undantag för en mindre del av den östra kyrkogårdsgränsen. Från gravkapellet och söderut till sydöstra hörnet är en 2,5 m hög granhäck planterad.

Ingångar
En i väster samt två i norr markerade av portstolpar som putsats och avfärgats likt kyrkan. De är täckta av kopparplåt och krönta av knopp av koppar. Vid ingångarna i väster och norr fram till kyrkans norra ingång finns smidesgrindar med dekor av pilar. Den norra ingången i öster har utsirad smidesgrind. Ytterligare en ingång finns i kyrkogårdens sydöstra hörn. Den markeras av två rödmålade stolpar av trä och en grind av smide.

Vegetation
Trädkrans: Innanför stödmuren i söder och väster är lönnar planterade. Dessa är av olika ålder. I norr är björkar planterade innanför stödmuren från kyrkan till den nordöstra ingången.
Övrigt: Vid kyrkans västra ingång är stödmuren formad som en båge. Innanför denna är syrenhäckar planterade. I kvarter 2, 4, 7 och 8 finns rygghäckar av häckoxbär, i kvarter 4 en rygghäck av tuja samt i kvarter 4 och 5 rygghäckar av liguster. Rönnar finns i kvarter 4 och 10 och i kvarter 6 växer en stor lönn. I kvarter 8 har hängsälgar och röda prydnadsaplar nyligen planterats i rabatter mellan gravvårdarna. Här har också ett flera sorters perenner planterats. Uppställningsplatsen av gravvårdar bakom gravkapellet omgärdas av en tujahäck. På den öppna ytan norr om kapellet växer flera björkar, syren och jasmin.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.

Gångsystem
En asfalterad huvudgång går från ingången i väster fram till gravkapellet. Ytterligare en asfalterad gång går från den östra av de båda norra ingångarna till ingången i sydost. En gång belagd med plattor från den västra av de norra ingångarna till kyrkans norra ingång och vidare österut längsmed långhuset, runt koret fram till ingången till sakristian finns också. Därutöver finns de idag insådda gångarna som ännu utgör naturliga vägar in i kvarteren.

Gravvårdstyper
Intrycket domineras av de höga, stående vårdarna. Dessa är framförallt av svart granit men också grå och röd förekommer. Eftersom kyrkgården brukats kontinuerligt under hela 1900-talet finns här gravvårdar som är typiska för olika decennier. Liggande vårdar förekommer framförallt i kvarter 8. Ett mindre antal gravvårdar av kalksten eller smide finns också.

Minneslund
Minneslunden utmärks av ett stenblock och ett svartmålat smideskors. Framför stenen och korset finns en mindre yta för plantering. En ställning för vaser i svart smide samt en bänk ingår också i anläggningen. Endast en gravsättning har i skrivande stund skett i minneslunden.

Byggnader
Gravkapellet byggdes 1942 efter ritningar av Ivar Sandberg, Vimmerby. Det är av betong och målat i gult med vit takfot och grå sockel. Taket, som är ett tälttak, är belagt med skifferspån och kröns av ett kors i koppar. I öster finns ett fönster med den uppgående solen i färgat glas. Dörrarna i väster är av trä och målade i grönt med svarta gångjärn. Interiört är väggarna målade i vitt och golvet belagt med rödbruna plattor. Idag används kapellet som förvaringsplats för katafalken, bänkar m.m.

Övrigt
Bakom kapellet är en plats iordningställd för uppställning av bortplockade gravvårdar. Den är belagd med grus och omgärdas av en tujahäck.
I en av tornkammarna samt i ett utrymme i kyrkstallarna finns ett antal gravvårdar av trä bevarade. I utrymmet i kyrkstallet finns också en sönderslagen kalkstenshäll.
I norra delen av kvarter 6 står en grön och gul målad handpump.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning
Kvarter 1
Allmän karaktär
Kvarter 1 är beläget norr om kyrka. Det omges i väster och norr av kyrkogårdens stödmur och i söder av kyrkobyggnaden. I öster gränsar området till kvarter 2. Kvarteret delas på mitten av en gång av plattor som leder till kyrkans norra ingång och vidare till sakristians ingång i sydost. Väster om gången är gravvårdarna vända mot öster medan de öster om gången kan vara vända mot söder, väster eller öster. Kvarter 1 är ett äldre köpegravsområde med 25 gravvårdar. Den äldsta gravvården är från 1807, men det är något osäkert om denna vård, tillsammans med en gravvård från 1848, står på sina ursprungliga platser. Kvarterets yngsta gravvård är från 1994. Ett flertal av gravvårdarna är från 1910-talet. Titlar är vanliga i området. Här finns fyra kyrkoherdar, två hemmansägare och två nämndemän samt köpman, säteriägare, kantor, häradshövding och sergeant. Den dödes hemort anges på knappt hälften av gravvårdarna.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är framförallt höga, stående gravvårdar i svart eller grå granit vilka är typiska för det tidiga 1900-talet. Här finns även exempel på vårdar med klassiserande stildrag, t.ex. tempellika gavlar, från mitten av 1900-talet. Ett par av de höga, stående vårdarna är utformade som kors. Liggande vårdar förekommer men i ett mindre antal. Mest framträdande av dem är en större häll med texten av koppar. Kvarterets äldsta gravvård står i den östra delen. Det är en kalkstenshäll som kröns av ett koppartak. Gravvården är från 1807 rest över sergeanten Fredrik Dusen och hans maka Catharina Kraft. I kvarterets nordvästra hörn står en skulpterad gravvård i granit i form av två pelare på en stenskiva. Pelarna binds samman av ett valv och mellan dem står en kanna av sten vars utformning för tankarna till antikens formspråk. Gravvården har inskriptionen: Minnesvård rest av tacksamma lärjungar till sin wördade och älskade lärare prosten och kyrkoherden J C Haag född d 3 nov 1797 död d 21 oct 1867.

Kvarter 2
Allmän karaktär
Kvarter 2 är beläget öster om kyrkan norr om den asfalterade huvudgången. I östra kanten av kvarter 2 gick tidigare en grusgång som idag är insådd med gräs. Enligt gravkartan ska kvarteret rymma ca 85 gravplatser men p.g.a. gravradernas placering borde det verklig antalet vara avsevärt mindre. Samtliga gravvårdar i kvarteret är vända mot öster eller väster. Gravvårdarna är placerade i fyra rader och ryggställda med häckar emellan. Den östra raden har en häck av häckoxbär medan den västra har en häck av tuja. Den äldsta gravvården är från 1895 och den yngsta från 2003. Titlar är vanliga. Här finns sex vårdar med titeln hemmansägare, två trojtänarinna, två nämndeman samt lärarinna, organist, folkskollärare, hospitalsläkare och skogvaktare. Den dödes hemort anges på de flesta gravvårdar.

Gravvårdstyper
Intrycket av kvarter 2 domineras av de höga, stående vårdarna i svart granit. Eftersom kvarteret brukats kontinuerligt finns här även låga, rektangulära vårdar som varit vanliga under andra halvan av 1900-talet. Majoriteten av gravvårdarna är stående. Av de tre liggande gravvårdar som finns är två barngravar samt en oläslig p.g.a. mossa och lava.

Kvarter 3 och 9
Allmän karaktär
Kvarter 3 är beläget utmed den norra kyrkogårdsmuren, öster om kyrkan, medan kvarter 9 är beläget i det sydvästra hörnet av kyrkogården. I norr avgränsas kvarter 3 av kyrkogårdsmuren, i öster av en asfalterad gång, i söder av en insådd gång och i väster av kvarter 2. Kvarter 9 avgränsas i söder och väster av kyrkogårdsmuren och i norr och öster av insådda gångar. De båda kvarteren rymmer enligt gravkartan 56 respektive 123 gravplatser. I kvarter 3 är gravvårdarna vända mot norr eller söder eftersom två av raderna med gravvårdar är ryggställda. Den östra raden av gravvårdar i kvarter 9 är vända mot öster medan övriga är vända mot väster. Den äldsta gravvården står i kvarter 9 och är ifrån 1950. I kvarter 3 finns endast gravvårdar från 1950-, 60- och 70-talen medan det i kvarter 9 finns gravvårdar från 1950 fram till 2001. I östra delen av kvarter 9 är avståndet mellan gravvårdarna större vilket tyder på att dessa gravplatser tidigare varit omgärdade och då troligen också belagda med grus. Yrkestitlar är ovanliga. Endast en gravvård med titeln hemmansägare finns i varje kvarter. Däremot anges den dödes hemort på majoriteten av gravvårdarna.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i de båda kvarteren är låga, stående vårdar av framförallt grå granit. Det förekommer dock även röd och svart granit. De äldre gravårdarna har klassiserande stildrag, t.ex. kolonner, som polerats fram ur stenen. I kvarter 9 finns en gravvård i kvarterets norra del som återanvänts genom att man vänt på gravstenen och gjort en ny inskrift

Gravvårdstyper
Gravvårdarna i de båda kvarteren är låga, stående vårdar av framförallt grå granit. Det förekommer dock även röd och svart granit. De äldre gravårdarna har klassiserande stildrag, t.ex. kolonner, som polerats fram ur stenen. I kvarter 9 finns en gravvård i kvarterets norra del som återanvänts genom att man vänt på gravstenen och gjort en ny inskrift.

Kvarter 4, 5 och 6
Allmän karaktär
Kvarter 4 är beläget norr om kyrkogårdens huvudgång och kvarteren 5 och 6 söder om denna, i kyrkgårdens sydöstra hörn. I norr och väster avgränsas kvarter 4 av insådda gräsgångar och i söder och öster av asfalterade gångar. Kvarter 5 och 6 avgränsas i norr av huvudgången och i söder av kyrkogårdsmuren. I öster avgränsas kvarter 5 av en asfalterad gång och i väster gränsar kvarter 6 mot kvarter 7. Kvarteren rymmer enligt gravkartan 100, 141 och 98 gravplatser. Samtliga gravvårdar är vända mot öster eller väster. I östra delen av kvarter 4 och nordöstra delen av kvarter 5 är gravvårdarna ryggställda med häckar av rosenspirea emellan. Enstaka rönnar är planterade i kvarter 4 och i kvarter 6 står en stor lönn. I kvarter 6 finns en sluttning mot öster som enligt uppgift ska vara den enda synlig markeringen av en kyrkogårdsutvidgning som gjordes under 1800-talet. I samtliga kvarter kan man, genom det stora avståndet mellan gravvårdarna, ana sig till en äldre struktur med grusbelagda köpegravsområden. Den äldsta gravvården från 1922 står i kvarter 4 och just gravvårdar från 1920-talet dominerar i det kvarteret. I kvarter 5 och 6 finns också gravvårdar från 1920-talet men här dominerar 1950- och 60-talen respektive 1940-talet samt 1970-och 80-talen. Angivande av den dödes yrkestitel förekommer i samtliga kvarter men är, i förhållande till antalet gravvårdar, vanligast i kvarter 6. Vanligast är titeln hemmansägare som finns på sexton gravvårdar. Dessutom finns titlarna nämndeman, mjölnare, kyrkvärd, kyrkvaktmästare och trädgårdsmästare. Den dödes hemort anges på majoriteten av gravvårdarna.

Gravvårdstyper
De tre kvarteren rymmer idag gravvårdar från 1920-talet och in på 2000-talet. Det gör att kvarteren har en varierande samling av gravvårdar. I kvarter 4 och södra delen av kvarter 5 dominerar dock höga, stående gravvårdar. Flera av gravvårdarna från mitten av 1900-talet har klassiserande stildrag i form av uthuggna pelare eller tempellika gavlar. Flera vårdar har samma typer av stilelement polerade i stenen. Gravvårdarna är med få undantag stående. Materialet är företrädesvis grå granit men också svart och röd förekommer. I kvarter 6 har en av de höga, stående gravvårdarna återanvänts och fått en ny inskription på baksidan.

Kvarter 7, 8 och 10
Allmän karaktär
De tre kvarteren är belägna söder om kyrkan och kyrkogårdens huvudgång. I söder avgränsas kvarter 7 och 8 av kyrkogårdsmuren. Det gäller också kvarter 10 i väster. Kvarter 7 gränsar i öster till kvarter 6 medan kvarter 10 har gräns mot kvarter 9 i söder och kvarter 8 mot kvarter 9 i sydväst. Enligt gravkartan rymmer kvarteren 95, 104 och 96 gravplatser. I kvarter 8 saknar dock gravkartan redovisningen av två rader med gravvårdar varför det verkliga antalet gravplatser är betydligt högre. Flertalet av gravvårdarna i kvarter 7 och 8 är ryggställda. I kvarter 7 är den östra raden av gravvårdar ryggställda med häckoxbär emellan raderna. Kvarter 8 och 10 har i norr en fristående rad med gravvårdar som är vända mot norr d.v.s. mot den asfalterade huvudgången. Söder om denna rad står i kvarter 8 två korta ryggställda rader med häckoxbär emellan som går i nord-sydlig riktning. Dessa rader bryts av en idag insådd gång och fortsätter därefter i två ryggställda rader med linjegravar. Mellan dessa ryggställda gravvårdar är hängsälg, röd prydnadsapel och perenner planterade. I kvarterets västra kant liksom i östra delen av kvarter 10 står en ryggställd rad på var sida om den insådda gång som tidigare gick söderut från kyrkans södra ingång. I dessa ryggställda rader är rönnar planterade. I kvarter 10 står övriga gravvårdar i rader vända mot väster frånsett en ensam gravvård i kvarterets nordvästra hörn som är vänd mot öster. I kvarter 8 finns, som tidigare nämnts, en mindre del av ett linjegravsområde i kvarterets södra del. Det är möjligt att också kvarter 10 tidigare varit ett linjegravsområde. Ett mindre antal äldre gravvårdar i kvarteret tyder på det. Dessa gravvårdar har en utformning, små och stående, som är typisk för linjegravvårdar från tidigt 1900-tal. Det faktum att de är resta över en ensam avliden talar också för att de är linjegravvårdar. Också i kvarter 7 finns enstaka vårdar som snarare förefaller höra till ett linjegravsområde. I de fallen bör dock gravvårdarna ha flyttats efter som kvarter 7 på bilder från 1950-talet är ett köpegravsområde med grusbelagda och omgärdade gravplatser. Områdets äldsta gravvård från 1893 finns i kvarter 7 medan de äldsta vårdarna i kvarter 8 och 10 är från 1906. Samtliga tre områden har brukats kontinuerligt fram till idag men olika tidsperioder är mer framträdande i de olika kvarteren. I kvarter 7 dominerar gravvårdar från 1930-talet, i kvarter 8 gravvårdar från 1940-talet och i kvarter 10 gravvårdar från 1960-talet.
Kv 8 från sydväst och bortom det långsmala kv 7. (KI Rumskulla kyrkogård 046)
Kv 10 från nordost. (KI Rumskulla kyrkogård 054)

Gravvårdstyper
Gravvårdarna i de tre kvarteren utgörs främst av låga, stående vårdar. Eftersom kvarteren brukats kontinuerligt under 1900-talet finns här ett flertal typer av gravvårdar t.ex. enkla stående eller liggande linjegravvårdar, låga vårdar med klassiserande stildrag samt en modern vård i form av ett hjärta. Flera av vårdarna från början och mitten av 1900-talet har polerad dekor i form av kors och girlanger. I kvarter 10 är de äldsta gravvårdarna koncentrerade till kvarterets nordvästra hörn och utgörs av små, stående gravvårdar av svart granit. Ett fåtal stående linjegravar finns i kvarteren men flertalet av linjegravvårdarna är liggande och finns i den södra delen av kvarter 8. Ett mindre antal gravvårdar som står i norr, vända mot huvudgången samt mot den insådda gången från kyrkans södra ingång, är breda, stående gravvårdar som är typiska för perioden 1930-1950. Gravvårdsmaterialet är främst grå granit men också svart och röd förekommer. I den västra raden med gravvårdar i kvarter 8 står ett svartmålat smideskors från 1960.

Rumskulla kyrka och kyrkogård ligger mitt i Rumskulla samhälle. Norr om kyrkan ligger församlingshemmet. Det ska ha uppförts 1845 som sockenstuga. Byggnaden har också tidvis använts som skola, vaktmästarbostad och sammanträdeslokal för sockenstämman. Församlingshemmet hyrs även ut som festlokal vilket gör att det används flitigt. På senare år har köket totalrenoverats. Norr om kyrkan ligger också Rumskulla skola. Det gamla skolhuset låg straxt norr om kyrkans parkering. Detta hus ersattes på 1960-talet av en modern tegelbyggnad. En brant sluttning ner mot en damm har stensatts av material som blev över vid kyrkobygget. På andra sidan dammen ligger prästgården. Den ägs fortfarande av kyrkan och hyrs av församlingens kantor. Öster om kyrkan ligger Rumskulla hembygdsgård. Hit har ett antal äldre hus flyttats som idag hyser hembygdsföreningens samlingar.
Rumskulla kyrka har medeltida anor vilket gör det troligt att kyrkogården brukats sedan denna tid. Idag finns inga spår av den medeltida kyrkogården bevarade. De första uppgifterna om Rumskulla kyrkogård som är kända berättar om hur kyrkogården användes som upplag för byggmaterial under tiden kyrkan byggdes. Man får förmoda att kyrkogården efter att kyrkan stod klar ordnades. Kyrkogården bör ha utvidgats vid flera tillfällen men den enda som har kunnat dateras är en utvidgning i öster 1854. Därefter har områden norr och öster om kyrkan tillkommit. Någon gång i början av 1900-talet har kyrkogården också lagts om och ordnats efter klassicistiska principer med gångar som möts i räta vinklar och noga avgränsade gravkvarter. En stor del av gravplatserna var belagda med grus. Dessa örjade sås igen i slutet av 1960-talet och idag återfinns inga grusgravar på kyrkogården. Äldre företeelser som finns på kyrkogården är ett mindre linjegravsområdet och ett antal gravvårdar från början och mitten av 1800-talet.
På Rumskulla kyrkogård har människor begravts sedan medeltiden. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. På Rumskulla kyrkogård förekommer vanliga titlar såsom lantbrukare och hemmansägare liksom mer ovanliga som hospitalsläkare, trotjänarinna, nämndeman, byggmästare, mjölnare och skogvaktare, vilka alla vittnar om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Ortnamn finns angivet på det stora flertalet vårdar.
Rumskulla kyrka och kyrkogård är belägen i Rumskulla samhälle. Kyrkogården började anläggas i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes 1837. Till kyrkomiljön hör kyrkan, kyrkogården och gravkapell liksom församlingshem och f.d. kyrkstallar, vilka tillsammans skapar en värdefull kulturmiljö.
Kyrkogården har utvidgats vid flera tillfällen men de exakta tidpunkterna har, med undantag för utvidgningen 1854, inte kunnat fastställas i detta arbete. Idag präglas kyrkogården av den stora omläggning som gjordes under 1960- och 70-talen. Gångar och grusbelagda gravplatser såddes igen och omgärdningar runt gravplatser togs bort. Äldre linjegravsområden togs i bruk för nya familjegravar. Denna typ av förändringar var mycket vanliga på våra kyrkogårdar under 1900-talets andra hälft. På Rumskulla kyrkogård finns idag en del spår av dessa förändringar, dock inte alltid så tydliga. I kvarter 8 finns ett sammanhängande område med linjegravar från 1940- och 50-talet. Linjegravvårdar finns också i kvarter 10. Dessa gravvårdar visar på ett äldre begravningsskick som tidigare förekom på de flesta kyrkogårdar och bör därför bevaras. Tillsammans med köpegravar från motsvarande tidsperiod visar de på socknens sociala historia.
I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata. Det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt eller stilhistoriskt värde. På kyrkogården finns flera spår av den långa kontinuiteten på platsen i form av äldre vårdar. Viktiga för Rumskulla kyrkogårds karaktär är framförallt de höga, stående gravvårdarna från 1900-talets första decennier men även de små enkla linjegravvårdar som finns i olika områden. På kyrkogården finns också ett mindre antal vårdar från 1800-talets mitt som alla bör bevaras på plats. Flera av dem bär på hantverksmässiga värden. Vårdarna från 1800-talets mitt bör i de fall gravrätten har utgått införas på kyrkans inventarieförteckning och vårdas av församlingen. Kulturhistoriskt värdefulla och viktiga för upplevelsen av kyrkogården är trädkransen, stödmuren och smidesgrindarna.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider.
Sammanfattningsvis:
* Rumskulla kyrkogård tillsammans med kyrkan och gravkapellet skapar en värdefull kulturmiljö.
* Vårdar från mitten av 1800-talet och äldre ska införas på församlingens inventarieförteckning.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - 1792 togs ett preliminärt beslut om att ersätta den medeltida träkyrkan med en ny stenkyrka. Ritning anskaffades och material började insamlas. Först 23 september 1832 togs dock det slutgiltiga beslutet om igångsättande och 1834-35 uppfördes den nya kyrkan av byggmästare Carl Robert Palmér, Skede, efter egna ritningar, som dock hade omarbetats något på ÖIÄ av Carl Broman. 1834 års kyrka är delvis belägen på samma plats som den äldre. Kyrkan invigdes 10 juni av biskop Johan Jakob Hedrén.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med altarnisch och halvrund sakristia i öster samt torn i väster. Ingång genom tornportal och genom mittportaler på bägge långsidorna. Separat ingång från sydsidan till sakristian. Murarna är uppförda av sten samt spritputsade och avfärgade i vitt med släta partier kring fönster och portaler. Aluminiumplåt på taket.

EXTERIÖR - Uppförd efter 1832 års ritning utan större avvikelser. Tornportalen är endast markerad med pilastrar och överliggare. Exteriören är tidstypisk och mycket välbevarad med bibehållen öppen lanternin.

INTERIÖR - Kyrkorummet täcks av ett spegelvalv. Förutom att det ursprungliga altarkorset ersatts av ett medeltida altarskåp från den gamla kyrkan är interiören välbevarad. En och samma mästare står förmodligen utförandet av framförallt dekoren på kordörrarnas överstycken och på predikstolen samt på läktarbarriären och orgelfasaden. Sannolikt har hela denna inredning tillkommit vid samma tidpunkt, även om den stilmässigt avviker något från samtida verk. Den ursprungliga bänkinredningen står kvar så gott som intakt. Korbänkarna finns kvar i koret, de slutna långbänkarna utmed långväggarna likaså och under läktartrapporna finns ännu de äldre småbänkarna kvar. Läktartrapporna uppgår fortfarande direkt från kyrkorummet. Orgelfasaden härstammar från Sven Nordströms orgel, byggd 1840.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Sockenbeskrivning
Rumskulla socken gränsar i norr och väster mot socknar i Östergötland och Jönköpings län samt i söder och öster mot Södra Vi och Pelarne i Kalmar län. Genom socknen rinner Stångån och Silverån. Tidigare tillhörde en del av socknen Ydre härad men sedan 1890 hör hela socknen till Sevede härad. Landskapet består företrädesvis av stenbunden skogsmark som är mycket kuperad. Mellan rullstensåsarna finns flera sjöar och vattendrag. Socknen har gjort sig känd för att ha gott om märkliga naturformationer som t.ex. Jättegrytan vid Berghult. Rumskulla är också känt för sin vackra skog. Efter riksdagsbeslut 1927 inrättades Kvills nationalpark. I närheten av nationalparken finns också den riksbekanta Rumskullaeken. Få fynd finns från sten- och bronsålder men från järnålder finns gravfält och ensamgravar. Socknen omnämns för första gången i skriftliga källor 1320. Jord- och skogsbruk är socknens huvudnäringar. Det har dock funnits industrietableringar i området. Fram till 1930-talet drevs Ösjöfors pappersbruk. Det anlades 1777 av trumslagaren Lars Dristig från byn Norrhult. År 1826 startade J.F.Ventzel på Simondebo gård Ventzelholms glasbruk. Här tillverkades framförallt fönsterglas och buteljer. Bruket flyttades 1899 till Västervik. Det har också funnits flera sågverk i socknen. Idag är turistnäringe en viktig verksamhet i bygden.

Kyrkan
Rumskulla kyrka omtalas första gången 1320. Det var en träkyrka som kom att brukas under lång tid. På 1700-talet byggdes den ut för att möta den ökade folkmängden men i slutet av 1700-talet konstaterade församlingen att man behövde bygga en ny kyrka. Detta tog dock tid. Först 1834 kom bygget i gång och tre år senare stod kyrkan klar. Arkitekt och byggmästare var Carl Robert Palmér. Kyrkan byggdes i nyklassicistisk stil. Från den medeltida kyrkan överfördes bl.a. det vackra altarskåpet tillverkat av Johannes Stenradt i Lübeck 1475. Några större ombyggnader av kyrkan har inte företagits. Exteriört har takmaterialet bytts vid två tillfällen. År 1898 byttes träspånen mot järnplåt och 1969 byttes järnplåt mot lackad aluminiumplåt. Fönstren byttes 1904 till bågar med dubbla glas. Den nuvarande färgsättning av interiören tillkom 1992 och av exteriören vid restaureringsarbeten 1997.

Kyrkogårdens historik
Rumskulla kyrka står idag på samma plats som den medeltida kyrkan. När dagens kyrka uppfördes på 1830-talet byggdes den nya kyrkan som ett skal utanpå den gamla. Det gör att stora delar av dagens kyrkogård sammanfaller med den äldsta kyrkogården i Rumskulla. Av denna kyrkogård, med anor ner i medeltiden, finns idag inga synliga spår. I golvet i kyrkans kor är dock tre hällar av kalksten placerade. En av dessa hittades vid omläggningen av kyrkans golv 1935 och alla tre fick sin nuvarande placering i samband med renoveringen detta år. Hällarna visar hur kyrkorummet användes som begravningsplats för prominenta församlingsbor. Bruket förbjöds i början av 1800-talet p.g.a. sanitära olägenheter. Ytterligare en sönderslagen gravhäll förvaras i en bod. Uppgifter i sockenstämmoprotokollen tyder på att kyrkogården användes som upplag för byggmaterial under den tid kyrkbygget pågick.
Hur stor kyrkogården var och vilka områden som brukades när den nya kyrkan stod klar 1837 har inom ramen för detta arbete inte gått att fastställa. I räkenskaperna från kyrkbygget finns några poster som syftar på kyrkogården. Portstolparna vid norra ingången till kyrkogården byggdes i samband med arbetena på kyrkan och grindar beställdes från Bruzaholm. Om det är dessa grindar som finns kvar än idag är inte känt. En kyrkogårdsmur uppfördes också i norr, öster och väster. De delar som omgärdade kyrkogården i norr och öster byggdes av Carl Peter i Grönsved. Det förefaller troligt att den äldsta delen av kyrkogården är det område som idag utgörs av norra delen av kvarter 8 samt kvarter 10. År 1854 finns ett beslut på sockenstämman om att utvidga den befintliga kyrkogården 18 alnar åt öster och 30 alnar åt söder. Detta motsvarar 10,5 meter samt 17,8 meter. I samband med grävningsarbeten för en gravsättning i östra delen av kvarter 2 påträffades för några år sedan en mängd sten. Denna låg i linje med en sluttning mot öster som är tydligt markerad i kvarter 6. Tillsammans utgör dessa båda fakta indicier på att här tidigare har funnits en gräns för kyrkogården, troligen i form av en stenmur.

Norr om kyrkan ligger idag kvarter 1 som är ett mindre köpegravsområde. En viss osäkerhet finns angående kvarterets ålder. De två äldsta gravvårdarna, från 1807 och 1848, som står i kvarteret är möjligen ditflyttade. Kvarteret bör dock ha varit i bruk senast 1867. Från detta år finns en praktfull gravvård i kvarterets nordvästra hörn, vilken enligt uppgift ska stå på ursprunglig plats.

Kyrkogården måste efter utvidgningen 1854 ha genomgått ytterligare en utvidgning. När de östra delarna av kyrkogården, kvarter 3, 4, 5 och delar av kvarter 6 samt de områden där idag minneslunden och gravkapellet ligger, inkorporerades med kyrkogården har inte, inom ramen för detta arbete, gått att få fram. Ett flertal gravvårdar i kvarteren, främst i kvarter 4, är från 1920-talet. På ett fotografi från 1910 som visar kyrkan och kyrkogården från sydost består kyrkogårdens omgärdning i söder av en trägärdesgård. En möjlig tolkning är att denna var placerad strax öster om de områden som idag utgör kvarter 4 och 5.

Det äldsta av oss kända fotografiet över Rumskulla kyrkogård är taget från söder och visar kyrkan och en del av kvarter 8. En säker datering av bilden saknas. Bilden är dock tagen innan kyrkan putsades om och avfärgades helt i vitt vilket möjligen skedde 1904. Bildens kvalitet tyder på att den bör vara tagen i slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet. På fotografiet ser man rader av trävårdar och enstaka buskage. Gravvårdar av trä var länge den vanligaste typen på våra kyrkogårdar. Mängden av vårdar och det faktum att de är av trä talar för att området varit ett linjegravsområde. Idag finns ett linjegravsområde från 1940-1953 i kvarter 8. I västra delen av kvarter 10 finns ett fåtal gravvårdar som av utseendet att döma, låga stående vårdar över en ensam avliden, skulle kunna vara rester av ett tidigare linjegravsområde. Dessa vårdar är daterade till tidigt 1930-tal. I kvarter 9 saknas spår av linjegravsområde. Inga av de äldre linjegravsområdenas trävårdar finns kvar på kyrkogården men i en tornkammare samt i ett förrådsutrymme finns ett mindre antal trävårdar bevarade.

På flygfotografier från 1950- och 60-talen kan man se en planlagd och strikt ordnad kyrkogård. Ett rätvinkligt gångsystem med grusbelagda gångar som löper i nord-sydlig och öst-västlig riktning är utlagt över kyrkogården. Kvarteren är noga avgränsade och gravvårdarna ställda i rader. Kyrkogårdens struktur visar på flera klassicistiska drag som är typiska för utformningen av en kyrkogård under 1900-talets första hälft. Flygfotografierna visar att ett stort antal av kyrkogårdens gravplatser har varit belagda med grus och omgärdade av stenramar eller häckar. Gräsytor finns i kvarter 8, 9 och 10. På flygfotot från 1950 finns en rad med större lövträd i nord-sydlig riktning mitt på kyrkogården, som skulle kunna vara en rest av en äldre trädkrans. I väster finns en antydan till trädkrans medan denna saknas i kyrkogårdens södra gräns. Ett odaterat fotografi som förvaras i församlingshemmet visar att det omkring den här tiden ska ha funnits höga tujor utmed kyrkans kor. Intrycket av kyrkogården skiljer sig markant från det tidigare fotografi som visade en kyrkogård som dominerades av trävårdar. När kyrkogården genomgick den genomgripande omläggning som gav platsen den grundstruktur som finns kvar än idag är inte känt. Med utgångspunkt från kyrkogårdens utformning och de flygfoton som finns, bör det ha gjorts under 1900-talets första decennier. Det intryck av strukturerad ordning som flygfotona ger upplevde dock inte alla besökare. Länsarkitekten beskriver 1966 kyrkogården som oordnad och säger att den ger ett oroligt intryck.
Kanske var det länsarkitektens uttalande som fick församlingen att börja fundera på hur kyrkogården såg ut. År 1969 påbörjades arbetet med att så in samtliga grusbelagda gravplatser med gräs. Samtidigt tog man bort alla omgärdning i form av häckar eller stenramar. Man sådde också in ett flertal gångar. De sista grusgångarna såddes in på 1990-talet och de två gångar som bevarades asfalterades. Det insådda gångsystemet kan man än idag avläsa på kyrkogården. Avståndet mellan en del av raderna med gravvårdarna är på vissa platser större än normalt vilket förklaras av den äldre struktur kyrkogården har haft.

Rumskulla kyrkogård präglas idag av de stora förändringar som gjorts under 1900-talets sista decennier. Spåren av kyrkogårdens äldre historia är få och inte alltid lätta att upptäcka. De få äldre gravvårdarna, linjegravarna och de insådda gångarna berättar tillsammans något om kyrkogårdens historia. I några av kvarteren kan man också se att avståndet mellan gravvårdarna är stort vilket beror på att de en gång varit omgärdade av stenramar eller liknande. Förändringarna genomfördes i en tid när rationellt tänkande och teknisk utveckling påverkade inställningen till kyrkogårdens utformning. Denna utveckling kan vi se på flera av länets kyrkogårdar. Det gäller i synnerhet landsortsförsamlingar där även de ekonomiska förutsättningarna var avgörande för den här utvecklingen. I beskrivningarna av Rumskulla kyrkogård och de olika gravkvarter görs en noggrannare inventering av vilka spår som finns kvar. Det kan i beskrivningarna förefalla som att spåren är tydliga och lätta att avläsa. Det bör dock betonas att så inte alltid är fallet.