SKEE KYRKA

SKEE KYRKOGÅRD består som merparten av sockenkyrkogårdarna av en äldre del närmast kyrkan och vid sidan två senare utvidgningar. Den gamla kyrkogården breder i huvudsak ut sig i norr, öster och söder om kyrkan, och innehåller i sig en eller flera utvidgningar. Den äldsta kända utvidgningen av kyrkogården skedde på 1860-talet, och på lantmäterihandlingen som upprättades (1864) kan vi se att kyrkogården då bredde ut sig öster och söder om kyrkan och att det väster och norr om kyrkan var mindre utrymme än idag.
Mellankyrkogården från 1925 ligger söder om den äldre delen, och ytterligare söder om denna ligger den nya kyrkogården från 1980. Den gamla kyrkogårdens mittgång leder in mot kyrkan från öster och längs dess sydsida. Från kyrkans sydport leder en gång söderut mot mellankyrkogården, och från den igensatta nordporten en motsvarande gång norrut.
Både gamla och mellankyrkogården är kringgärdade av välbyggda murar. De är kallmurade i skalmursteknik av tuktad sten och är 1 - 1.5 m höga. I norra muren, något tiotal meter öster om grinden, syns spår av en tidigare öppning eller en reparation. Innanför muren står, ganska glest, hårt tuktade lindar. Inne i kvarteren på gamla delen finns omväxlande partier med gräs och grus mellan gravplatserna. Några få prydnadsbuskar på några gravplatser men i övrigt ingen växtlighet.
Den rektangulära mellankyrkogården är regelbundet uppdelad i fyra kvarter med gångar runt om. Norra halvan liknar gamla delen medan den södra halvan är grönare med låga buskar mellan gravraderna.
Nya delen är inhägnad med ett enkelt staket men också av skogen omkring. Gångsystemet är mer oregelbundet och här finns ett flertal mindre prydnadsträd.
Gravarna på den äldre delen ligger ordnade i mycket täta rader och utgöres av resta vårdar med låga, grusfyllda stenramar.
Här finns en medeltida gravvård, inne bland de övriga gravarna öster om kyrkan. Den nämns av Johanes Oedman år 1746: "Inga fler Grafstenar finns in i Kyrckan icke heller ute på Kyrckegården, mer än en strax utanför Choret med en Rygg längst efter uthuggen ock wid ändarna en tunn rund Sten, en wid hufwudet och en Wid Fötterna med ett Kors på, Hwar under de gamle säga, at Kyrcko-Byggaren ligger begrafwen."
Enligt sägnen är det alltså kyrkobyggaren som ligger under stenarna. Detta går naturligtvis inte att belägga, men det är dock en medeltida gravprydnad av en typ som bör härstamma från 1100- eller 1200-talen.
På den 1925 tillkomna delen består gravarna i norra delen av låga resta stenar med låga grusfyllda ramar, ordnade i täta rader mellan grusgångar. I den södra delen av låga resta stenar i dubbla rader på gräs med rygghäckar. På den yngsta delen moderna vårdar.
Ett bårhus ligger delvis ingrävt i sluttningen nordväst om kyrkogården. Av sten med spritputsade väggar, avfärgade i vitt och tak under tegel; förgyllt kors på taket. Byggt 1942. Strax bakom detta bårhus uppfördes under 2003 en ny ekonomibyggnad, med garage och personalutrymmen.

FÖRSAMLING 1995: SKEE
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 2857, år 1900: 6194, år 1995: 2582

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Strömstad utbruten omkring 1670.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger mot bergssidan och är avskilt belägen vid vägen en kilometer norr om samhället Skee. Ca 150 m sydost om kyrkan står ett klocktorn från 1673. Det är murat och byggt som en kastal. Det låga taket har en spira. Öster om kyrkan, på andra sidan vägen, ligger ett församlingshem. Prästgården med pastorsexpeditionen ligger ytterligare en bit bort längs en alléprydd avtagsväg, ca 400 m nordost om kyrkan. Klockargården ligger enskilt ca 800 m söder om kyrkan. I nära anslutning, norr om kyrkan ligger ett gravfält. Landskapet präglas av de öppna odlingsmarkerna i sprickdalarna som avlöses av tvärt stigande bergshöjder. Skee kyrkomiljö tillsammans med Folkestad drygt 2 kilometer söder om kyrkan utgör riksintresseområde med odlingslandskap, fornlämningar, medeltida kyrka, prästgård och skola. Gravfälten har inslag av monumentala anläggningar. I socknen som helhet finns ett flertal miljöer med välbevarade odlingslandskap och fornlämningsområden, bl a Blomsholm, några kilometer norr om kyrkan, som hyser centralortsindikerande järnåldernslämningar med sju gravfält, storhögar, domarringar och en skeppssättning. I anslutning finns också Blomsholms säteri med välbevarad trähusbebyggelse från 1700-talet. Namnet Skee, ursprungligen 1265 Skediuhofi, har efterleden hov vilket är kultplatsindikerande. Skee ligger ca 6 km väster om Strömstad.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Kyrkan murades under 11- eller 1200-talet med ett enskeppigt långhus som smalnar av österut mot det lägre och smalare absidkoret. Senare under medeltiden uppfördes en sakristia intill korets nordmur. 1685 byggdes ett vapenhus framför långhusets sydportal. Ett par år senare utvidgades sakristian. Vid ombyggnader 1794-95 revs vapenhuset, långhuset förlängdes mot väster och intill dess gavel byggdes ett nytt vapenhus.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Medeltidskyrkans exteriör avspeglar de förändringar som skett i senare tid. 1794-95 påbyggdes korets murar till samma höjd som långhusets. De nuvarande fönsteröppningarna i södra kormuren och i långhusets långmurar förutom det mellersta upptogs. Långhuset täcks av ett sadeltak, vars övre del fortsätter över koret som har brutet tak, valmat mot öster. Absiden har ett halvrunt, sluttande snedtak. Åren 1923-24 genomgick kyrkan en stor restaurering efter förslag av arkitekt Axel Forssén. En ingång från 1800-talet i sydmurens mitt igensattes, medan medeltidskyrkans portaler återupptogs eller konserverades. Från den äldsta tiden är tre portaler bevarade: en sydlig i koret, i långhuset ytterligare en sydlig samt en nordlig. Vid 1790-talets ombyggnad insattes den medeltida västportalen från 1200-taletet i långhusets nya västgavel. Portalen härrör av allt att döma inte från kyrkans äldsta tid. Krönet, en madonna, står nu inne i kyrkan. Invändigt täcks absiden av ett hjälmvalv. Koret har ett flackt trätunnvalv. Här har funnits målningar (brädorna borttagna) som troligen utförts av Christian von Schönfeldt 1730. Målningar av honom från detta år är bevarade i sakristian. Från koret öppnar sig en dubbel triumfbåge - bågen är i två avsatser - mot det trätunnvälvda långhuset. Vid 1920-talets restaurering påträffades fragment av kalkmålningar i absiden och koret, i det sistnämnda framställande Treenigheten. Figurativa takmålningar utfördes i långhuset och det anslutande korpartiet av Gunnar Erik Ström och vegetativa slingor av Henning Ståhlberg. Det sällsynt praktfulla altarskåpet är från norra Tyskland och anses vara utfört i Lübeck på 1490-talet. Flyglarnas dörrar flyttades 1686 till mittpartiets baksida. Samtidigt inramades mittpartiet med nytt ramverk, en ny predella snidades liksom de två portaler med krönfigurer som flankerar altarskåpet. På ett altare intill korets nordmur står den madonna som utgjort krön på 1200-talsportalen i väster (se ovan). Predikstolen i barock bär årtalet 1671 omgivet av donatorernas initialer. Ljudtaket och trappräcket är inte bevarade. Den nuvarande bänkinredningen ifrån 1800-talets slut i nygotisk stil ombyggdes delvis vid Forsséns restaurering och målades av Filip Månsson, som utfört fler konserveringsarbeten i kyrkan tillsammans med sin medhjälpare C. M. Zellman. Läktaren utmed västväggen byggdes under de stora arbeten som utfördes i kyrkan under 1790-talet.

Dopfunten är en avgjutning av originalet från 1200-talets första hälft av svart täljsten; såldes 1873 till Statens Historiska Museum. Orgelfasad från 1800-talets mitt i klasssicistisk stil.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.