NORUMS KYRKA

NORUMS KYRKA ligger i norra delen av KYRKOGÅRDENS ÄLDRE DEL. En del gravar ligger på norrsidan, men merparten ligger i söder och väster. Kyrkogården är omgärdad av en kallmurad gråstensmur. Innanför muren står höga uppvuxna lövträd: Lind, kastanj, lönn och ask. Också inne på kyrkogården står några solitärträd. Ingångar finns i norr, öster, söder och väster; i norr och öster genom svarta smidesgrindar mellan vitputsade grindstolpar med täckskiva av sten. Grusade gångar i rutnätssystem, och gräsbevuxna kvarter. Gravarna ligger tätt, och framförallt i närheten av kyrkan har de flesta har ram. Flera höga och halvhöga gravvårdar skapar karaktär åt kyrkogården. Det finns ett fåtal gjutjärnsvårdar, och några enstaka vårdar äldre än 1900, varav två kalkstensvårdar äldre än 1850.
Det övre eller norra partiet av denna kyrkogårdsdel kan ses på en lantmäterikarta 1839, och är alltså det äldsta. 1910 skedde en utvidgning åt söder, vilken tillsammans med den äldsta delen omgärdas av samma stenmur. Man kan iaktta gränsen mellan de två delarna genom en nivåskillnad som finns söder om kyrkan.
En yngre del av kyrkogården invigdes 1950, omedelbart söder om de äldre delarna. Den är omgiven på två sidor av en stenmur lagd av rund obearbetad sten i bruk. Den har en karaktäristisk huvudgång, kantad av pyramidklippta tujor, vilka även står kring dess centrala runda plats. Gravarna står i gräskvarter med halvhöga rygghäckar. Under senare tid har en ytterligare utvidgning gjorts allra längst i söder.

Norr om kyrkogården ligger ett äldre BÅRHUS, med vitputsade väggar och tegeltäckt sadeltak. Invid denna ett före detta KYRKSTALL, en rödfärgad länga under tegeltäckt pulpettak. Väster om kyrkogården ligger ett FÖRSAMLINGSHEM från 1980-talet. Sydöst om kyrkogårdsanläggningen finns en mindre före detta bondgård, vars byggnader nu fungerar som ekonomibyggnader till kyrkogården.

FÖRSAMLING 1995: NORUM
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1006, år 1900: 1401, år 1995: 11109

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger enskilt tillsammans med några enstaka gårdar. Byn heter Kyrkenorum och skils därmed från Strandnorum vid kusten. Kyrkplatsen ligger relativt högt och fritt samt ansluter till dalgången med öppen odlingsmark som leder ned mot Hakefjorden i sydväst. Norr om kyrkan finns en rad kyrkstallar och i väster ett församlingshem (1980-tal). Norums socken ligger i det bohusländska fastlandets kustbygd och upptas till stor del av tätorten Stenungsund.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - I: Medeltida stenkyrka, av okänd utformning. Ett torn med bottenvåning av sten och övre del av trä tillbyggdes 1785. Riven, förutom delar av långhusets västgavel och tornet, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats.
II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1847 intill den äldre kyrkans kvarstående torn, samt med återbruk av delar av långhusets västgavel. Uppförandet skedde under ledning av byggmästaren Petter Pettersson från Sandhult i Västergötland. Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, sakristia i norr; västtornet är nedtill murat, men upptill av trä. Tornets bottenvåning tillbyggdes 1999 (ej med på planen).

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Långhus och korparti har gemensamt sadeltak, valmat i öster. Ingång i väster via tornets bottenplan, som fungerar som vapenhus. Kyrkorummet har förändrats sedan byggnadstiden. Det täcks av ett tunnvalv, som målades på 1890-talet av en konstnär Wallström från Lödöse (troligen Martin W eller hans son Teodor). P.g.a. sitt dåliga skick övertäcktes de med masonitplattor vid en restaurering 1932, efter förslag av arkitekt Axel Forssén. Sakristians tak är dekorerat med en 1700-talsmålning från ett profant hus. 1932 dekorerades fönstersmygarna av en lokal konstnär i samband med restaureringen. Altaruppsatsen och predikstolen från 1600-talet i barock härrör från samma verkstad. De har stått i den äldre kyrkan. Altaruppsatsen från 1635 är arkitektoniskt uppbyggd. De ursprungliga målningarna är från 1670. De främre, slutna bänkarna är från 1650. Även den övriga bänkinredningen från 1847 är sluten. Den ombyggdes på 1932. Utmed långhusets västra kortsida sträcker sig orgelläktaren från kyrkans byggnadstid, sedermera breddad.

Altarkrucifix, 1700-tal. Dopfunt, ek, 1895, kopia av funt från 1100-talet, nu i SHM.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2006.