KARLSLUNDA KYRKA

Socknen
Karlsunda socken bildades 1872. Tidigare var det en kapellförsamling till Arby, och
Karlslunda kyrka omnämndes Arby kapell. Trakten kallades tidigare Arby skog till skillnad
mot jordbruksmarken i öster. För de större gårdarna i socknen finns skriftliga belägg sedan
1500-talet, men den stora mängden slaggvarp talar för en betydligt långvarigare bosättning.
Stora delen av bebyggelsen ligger på de små rullstensåsarna som går genom socknen. I ett
sockenstämmoprotokoll från 1842 beskrivs att Arby kapellförsamling utgör en ganska
vidlyftig sträckning där icke några egentliga byar finnas, utan blott gårdar, bestående av
högst ett helt mantal med några åboar, vilka gårdar äro kringspridda över hela
capellsbygden. Jordbruk, men kanske framförallt skogsbruk, har långt fram i tiden varit
ledande näringar i socken.

Redan på 1600-talet byggdes det första kapellet på den plats där Karlslunda kyrka står idag. I
närheten låg en gård vid namn Påryd. Platsen låg centralt i bygden och placeringen lade
grunden till en samhällsbildning som senare skulle bli Påryds samhälle. Redan på 1850-talet
fanns både garveri och färgeri i Påryd och kring sekelskiftet kom bobinfabrik, sågverk,
läderindustri, träoljeindustri och möbelindustri. En förutsättning för industrins och samhällets
blomstring var järnvägens ankomst år 1908. Ett levande stationssamhälle med mycket
handelsverksamhet tog nu form. Platsen kring själva järnvägsstationen utnyttjades dock inte
som centralpunkt i uppbyggnaden av samhället, utan det växte fram på båda sidor av
järnvägen längs den gamla sockenvägen samt i ett område söder om stationen. Bebyggelsen
består av stora handelsfastigheter från början av 1900-talet samt villor och stugor från samma
tid. Med åren har Påryd byggts ut och luckorna i den gamla bebyggelsen har fyllts med villor,
flerbostadshus och verksamhetsbyggnader. Samhället har utökats åt öster och förutom villor
finns där också ålderdomshem och skola.

Kyrkogårdens historik
Karlsunda kyrkogård anlades 1749 eller 1750 kring det dåvarande kapellet. Hur stor
kyrkogården då var eller hur den såg ut är inte klart. Före 1700-talets mitt begravdes socknens
döda på Arby kyrkogård dit de bars på bår från skogsbygden. Även efter det att Karlslunda
fått sin egen kyrkogård fortsatte en del familjer i trakten att begrava på Arby kyrkogård.
Uppförandet av den nya kapellbyggnaden på 1810-talet påverkade säkerligen kyrkogården
starkt och man kan tänka sig att en allmän uppordning då blev följden. En teckning utförd
1823 visar kyrkan och kyrkogården från söder. Här syns att kyrkogården var omgiven av en
stenmur. Ingång fanns i söder och plats att begravas på verkar ha funnits söder om kyrkan och
en mindre yta även väster om kyrkan. När klockstapeln uppfördes på 1840-talet utvidgades
kyrkogården något mot söder för att bygget inte skulle störa befintliga gravplatser. Ny
kyrkogårdsmur byggdes sannolikt mot söder under den följande tiden en med bruk fogad
halvmur. I denna fick klockstapeln fungera som omgärdning i ett parti. På ena grindstolpen
vid södra ingången står årtalet 1871 vilket talar för att det var då just denna ingång kom till.
Kanske var det först då man var klar med den nya muren. Troligen gjordes också
smidesgrindarna då, vilka är av en typ som förekommer på flera kyrkogårdar i närheten. De
finns bl a även i Mortorp, Örsjö och Madesjö. I Oskar är de märkta med namnet Thörnqwist
från Runtorp. Runtorp ligger i grannsocknen Mortorp.

År 1863 nämns i ett sockenstämmoprotokoll att kyrkogården utvidgades och att muren
byggdes till. Det var då området norr om kyrkan fogades till kyrkogården. Detta var tio år före
det att Karlslunda blev egen församling och fick egen präst. Den äldsta bevarade vården på
den norra delen är från 1876 vilket styrker uppgiften om att kvarter II i norr tillkom vid denna
tid. Hur kyrkogården såg ut vid 1800-talets mitt och slut vet vi inte mycket om. De enstaka
bevarade äldre gravvårdarna kan dock berätta något. Familjegravar/köpegravar fanns söder
om kyrkan, men även enklare gravvårdar måste ha funnits här. Kanske var det mestadels
träkors som sedan länge är försvunna. När den norra delen med kvarter II tillkom är det troligt
att den anlades med mestadels linjegravvårdar. Åtminstone från 1920-talet är det så.

Ett flygfotografi från 1935 visar att kvarter I var anlagt med rader av gravplatser, de flesta i
grus och omgärdade av antingen låga häckar och/eller stenramar eller i ett fåtal fall av staket.
En del gräsbevuxna ytor fanns också i området. På bilden syns bara något av kvarter II i norr.
Här kan man skönja grusade gångar och både gräsbevuxna och grusade gravplatser. Under
1940-talet skedde något av en uppstramning av kyrkogården. På flygbilder från 1950 kan man
se att större ytor av kvarter I är belagda med grus och rymmer omgärdade gravplatser. Vid
den här tiden hade också nya träd planterats längs kyrkogårdsgränsen mot söder och öster.
Kvarter II hade vid den här tiden gjorts helt grusbelagt. I familjegravarna i områdets ytterkant
fanns en del platser som omgärdades av häckar eller stenramar. I linjegravsområdet i mitten
fanns i princip inga omgärdningar eller någon vegetation. I något fall kan på bilden skönjas
något som skulle kunna vara en gravkulle, kanske av murgröna, som markerar en plats. På en
förfrågan från Växjö stift angående kyrkogårdens utseende år 1949 framgår just att större
delen av kyrkogården var belagd med grus men i något fall förekom också gräsbeläggning i
kombination av plattor. Gravkullar förekom också och förklaras i brevet vara av den avlånga
typen. I brevet redogörs för några av reglerna som församlingen satt upp för sin kyrkogård.
Man tillåter inga vårdar högre än 80 cm och på samtliga vårdar ska framgå minst namn, data
och gårdsnamn. Denna senare regel är en förklaring till att så mycket information finns på
vårdarna på Karlslunda kyrkogård och att endast få vårdar är odaterade eller saknar
gårdsnamn.

Redan på 1920-talet hade man börjat planera för en utvidgning av kyrkogården. Ett föreslaget
område öster om Ödbyholmsgatan och befintlig kyrkogård föreslogs men ratades av Kungliga
byggnadsstyrelsen eftersom man tyckte att kyrkogården ytmässigt borde hållas samman mer.
Förslaget hade utförts av arkitekt Wernstedt. Efter diskussioner utförde Wernstedt ett nytt
förslag på en utvidgning norr om befintlig kyrkogård. Marken ägdes av garverifabrikör P.E.
Sandgren och platsen kallades garveriplan. Planerna drog dock ut på tiden. År 1933 skänkte
lägenhetsägare Karl Oskar Petersson den aktuella marken till kyrkan. Marken hade Petersson
köpt av fabrikör Sandgren för 800 kronor. Karl Oskar Petersson skänkte marken mot att han
fick en fri gravplats på den gamla kyrkogården och att gravplats, staket och gravvård skulle
vårdas och underhållas av församlingen för all framtid. Det är i skrivandes stund inte klarlagt
om Peterssons gravplats finns kvar på kyrkogården. Först 1934 genomfördes anläggandet av
den nya kyrkogårdsdelen, kvarter III. Det nya området planlades med familjegravar som en
ram mot öster, norr och väster och med det inre området planlagt för allmänna linjen, sk
linjegravar. Enligt en beskrivning av trädgårdskonsulent Sigurd Ohlsson, Kalmar, skulle
friväxande tujor planteras i kvarteret. Detta utfördes också, men tujorna har tagits bort under
de senaste årtiondena. Man planerade också att plantera lönn och buxbom. Som trädkrans
kring området sattes dock lind. Buxbom sattes möjligen som häckar kring enskilda
gravplatser, men är idag inte bevarade. Mellan det nya kvarteret och kvarter II behölls den
gamla kyrkogårdsmuren. En trappa byggdes dock som förbindelse. År 1947 utfördes ritningar
till ett bårhus av arkitekt Eiler Graebe, Lund. Detta byggdes först 1951.

En flygbild över området från 1950 visar att stora delar av kvarteret tagits i bruk med
grusgravar, vissa med, andra utan omgärdning. En bild från 1961 visar dock att merparten av
grusgravarna redan såtts igen. Arbetet med att ersätta grusgravarna med i gräsmatta anlagda
platser måste ha påbörjats redan under 1950-talet. År 1961 var systemet redan genomfört i
kvarter II medan kvarter I ännu bestod av grusgravar. Även här såddes dock grusgravarna
igen under följande decennier. Idag finns ingen grusgrav bevarad på kyrkogården, inte heller
någon av stenram, häck eller staket omgärdad gravplats. På 1970-talet, då vapenhuset till
kyrkan byggdes, försvann en del gravplatser som funnits väster om kyrkan. Gravstenarna
sparades dock och ligger ännu i källaren under kyrkan.

Från 1950-talet började man planera för ytterligare en utvidgning av kyrkogården. Denna
gång blev det område aktuellt som redan varit under diskussion på 1920-30-talet, d v s
området öster om Ödbyholmsvägen. Marken köptes dels från kommunen, dels från Arvid och
Anna Persson. Nya kyrkogården, som den kom att kallas, ritades 1959 av
trädgårdskonsulenten Gösta Engstedt, Kalmar läns hushållningssällskap. Vid samma tid
utfördes ritningar till församlingshemmet som skulle uppföras på den gamla skolans plats,
öster om kyrkan. Nya kyrkogården började användas på 1960-talet och var planerad både för
kistgravplatser och urngravplatser. Till ytan var kyrkogården knappt hälften så stor som nu.
På 1990-talet utvidgades kyrkogården kraftigt mot öster efter ritningar av Harry Kolsby,
Kalmar läns hushållningssällskap. Den nya delen har bara till en liten del tagits i bruk.
Merparten är den tillkomna ytan är bara planerad och planterad men har ännu inte behövts för
begravningar.

År 1992 gjordes en mindre utvidgning av den gamla kyrkogården mot norr med anläggande
av en minneslund och urngravsområde norr om kvarter III. Ritningarna utfördes av
trädgårdsarkitekt Harry Kolsby. Församlingen blev dock inte nöjda med områdets utformning
och har under 2005 planerat om minneslunden. Några urngravar har ännu inte tagits i bruk
här.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Kulturmiljöbild, Riksantikvarieämbetets digitala bilder
Lantmäteriet
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Erixon, Sigurd (red), Sveriges bebyggelse, Svensk statistisk topografisk uppslagsbok,
Landsbygden del III, Uddevalla 1957
Hammaskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm
2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.
Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Karlslunda kyrka, beskrivning utgiven av församlingen sannolikt på 1950-talet
Kulturmiljöprogram för Kalmar kommun, Kalmar 1994
Kyrkobyggnader 1760-1860, del 2 Småland, Öland, Uppsala 1993
Larsson, Lars-Olof, Växjö stift under 800 år, Karlskrona 1972
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Svennebring, Otto (red), Karlslunda socken I, Kalmar 1981
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland.
Stockholm 1983
Åberg, Göran, Sankt Sigfrids stift i historia och nutid, Växjö 1996
Svenska kyrkans hemsida: www.svenskakyrkan.se

Muntliga uppgifter:
Jörgen Nyeryd, Karlslunda församling

Karlslund Kyrka består av två kyrkogårdar.

1) Karlslunda (Gamla) kyrkogård från 1700-talet som ligger i direkt anslutning till kyrkan, väster om Ödbyholmsvägen, och som inventerades år 2005 av Liselotte Jumme. Denna kyrkogård består av tre kvarter, I,II & III.

2) Karlslunda Nya kyrkogård, som är beläget öster om Ödbyholmsvägen och som kom i bruk på 1960-talet. Den inventerades 2007, också av Liselotte Jumme.

Båda kyrkogårdarna med respektive inventering redovisas nedan:

1) Karlslunda Kyrkogård (Karlslunda Gamla kyrkogård)

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Kyrkogården ligger söder (kvarter I) och norr (kvarter II) om kyrkan. Den norra delen har en
tydlig utvidgning med en del (kvarter III) som ligger något lägre belägen i landskapen än den
äldre kyrkogården. Mellan den gamla och nyare delen finns den gamla kyrkogårdsgränsen
kvar som en tydlig markering. Norr om utvidningen finns en gräsyta där minneslunden är
anlagd. Både den södra och norra delen av kyrkogården har en enkel anläggningsform med
rader av vårdar i gräsmatta. Kyrkogården omges av en sporadisk trädkrans förutom mot söder
där det inte finns några träd alls. Den nya kyrkogården ligger på östra sidan om
Ödbyholmsvägen.

Omgärdning
Mot öster (längs gamla kyrkogården) samt mot söder och sydväst: Halvmur av fogade
stenblock av varierande storlek. Ovansidan är bevuxen med gräs och annan vegetation.
Mot öster (längs kyrkogårdsutvidgningen): Halvmur av relativt jämstora, rektangulära
stenblock.
I väster: I ungefärlig höjd med kapellbyggnaden övergår den fogade halvmuren till att vara
omsorgsfullt kallmurad av fältsten och blir högre. Längs den utvidgade kyrkogårdsdelen i
väster är halvmuren kallmurad och av relativt jämnstora och rektangulära stenblock.
I norr: Kallmurad halvmur av relativt jämnstora och rektangulära stenblock.

Ingångar
I söder: Ingång mitt framför kyrkans södra ingång. Svartmålad sirlig smidesgrind med
knoppar av mässing mellan kraftiga, toppiga stolpar av granit. På den ena grinstolpen finns
årtalet 1871 inhugget.
I öster: Ingång i linje med kyrkans södra långsida. Svartmålad smidesgrind lika södra
ingångens. Något smäckrare grindstolpar än i öster. Vid kyrkogårdsutvidgningen finns i öster
en ingång med svartmålade smidesgrindar mellan kraftiga stolpar av granit.
norr: En trappa mellan platsen för minneslunden och kyrkogården.

Vegetation
Trädkrans: En trädkrans omger kyrkogården mot väster, öster och norr. Träden är lindar av
olika ålder.
Övrigt: Murgröna växer på murarna kring kyrkogården, framförallt i öster och norr. Längs
den norra kyrkogårdsgränsen växer en ligusterhäck. Vid kyrkans nordvästra hörn finns några
vintergröna växter, bl a rhododendron.

Gångsystem
De få gångarna är asfalterade. En går från kyrkogårdens södra ingång mot kyrkans södra
ingång. En går från gamla kyrkogårdens östra ingång och följer kyrkans södra fasad. Framför
kyrkans östra fasad är marken också asfalterad. Ytterligare en asfalterad gång går från den
utvidgade kyrkogårdsdelens östra ingång fram till bårhusets ingång. I övrigt finns inga
markerade gångar.

Gravvårdstyper
På kyrkogården finns gravstenar av olika typer och ålder. De äldsta vårdarna är från 1800-
talets mitt, men är bara några få till antalet. Merparten gravvårdar är från 1930-talet och
framåt. Grå och svart granit dominerar som material men även röd granit förekommer.
Dessutom finns ett par gravstenar av marmor och ytterligare några av andra stenmaterial. I
kvarter I och II finns ett antal riktigt höga gravvårdar från 1800-talets slut och 1900-talets
början, främst av svart granit, men i övrigt är merparten av vårdarna relativt låga. Ett starkt
klassicerande formspråk är vanligt, speciellt när det gäller 1930-50-talets vårdar där man
gärna använder sig av motiv och dekorationer som tagits från antika förebilder. Det kan röra
sig om stenar som har formen av en tempelportik med pilastrar eller kolonner, eller om
dekorationer i form av lagerkransar eller tofsdraperier. I kvarter III finns en stor gravtumba av
grå granit vilket rymmer tre balsamerade kroppar. På kyrkogården finns inga gravvårdar av
trä eller metall.

Minneslund
Minneslunden ligger norr om kvarter III och är under nyplanering. Lunden består av två
cirklar, en jordningsyta i gräs och en cirkel lagd med kalkstensflis i vilken finns plats för
blommor och ljus. I dess inre finns ett liksidigt kors lagt av kalksten.

Byggnader
Bårhuset, byggt 1951, står i det sydvästra hörnet av kvarter III. Byggnaden har vitputsade
fasader och sadeltak lagt med tjärade träspån. Ingången är mot väster och mot öster finns ett
runt fönster. Invändigt är det enda rummet öppet upp till nock. Utrymmet har golv av kalksten
och vitputsade väggar. Det finns även en kyl för förvaring av avlidna samt ett enkelt
kalkstensaltare.

Klockstapeln, byggd 1840, står i kyrkogårdens sydöstra hörn. Stapeln är av trä och har en
spånklädd och tjärad huv. I stapeln finns två klockor, den mindre är gjuten av P Mörck i
Karlskrona 1841. Den större klockan bär inskriptionen År 1868 blev denna klocka gjuten på
Arby kapellförsamlings bekostnad genom dåvarande åldermän Carl Gustaf Månsson i
Träknifsmåla och Petter Olsson i Mjudehult. Gjuten i Kalmar af J P Forsberg.

Beskrivning av enskilda kvarter:

Kvarter I

Allmän karaktär
Kvarter 1 ligger längs kyrkans södra långsida och rymmer omkring 200 gravplatser. Kvarteret
avgränsas av kyrkogårdsmuren mot söder, väster och öster. Mot norr finns en asfalterad gång.
Kvarteret består av rader av gravvårdar placerade i jordremsor i gräsmatta. I alla rader står
vårdarna vända mot öster förutom utmed gången närmast öster om mittgången, vilken har
gravvårdarna vända mot väster. I kvarterets sydöstra hörn står klockstapeln. Kvarteret delas
upp i en östlig och en västlig hälft av den asfalterade mittgången som leder från kyrkogårdens
södra ingång till kyrkans sydingång.

Gravvårdstyper
I kvarter I finns blandade gravvårdstyper från 1800-talets mitt och framåt. De äldsta är
mestadels riktigt höga och av svart, i något fall röd, granit. De har tresidigt, vinkelställt eller
asymmetriskt krön och står vanligen på en kraftig sockel. Den allra äldsta är daterad 1858 och
rest över fabrikör Hellgren. Sammanlagt finns ca 10 gravvårdar från 1800-talets mitt och slut,
men samma typ förekommer bland flera gravvårdar från 1900-talets första decennier. Två
korsformiga, höga gravvårdar finns också, ett svart, rustikt kors över lantbrukaren J. Arbman
d. 1917 och ett i grå granit över Carl Månsson, d..1921. En vård som utmärker sig är daterad
1869, av svart granit, kvadratisk i genomskärning och med toppig avslutning. Troligen är
dock stenen inte så gammal som dateringen anger. En annan utmärkande vård är av vit
marmor, daterad till1940-talet. De vanligaste gravvårdarna i kvarteret är låga och har rakt
avslutat, vinkelställt eller något rundat krön. Några har tydliga klassicerande former med
pilaster eller fristående kolonner, andra har enkel dekor med en blomma, en stjärna eller en
oljelampa. Vid några av gravplatserna finns rester av stenramar som visar att platserna
tidigare varit omgärdade och grusbelagda.
Att ange by- eller gårdsnamn är mycket vanligt förekommande i kvarteret och en tradition
som ännu omhuldas. Den dödes yrkestitel anges också på ett relativt stort antal stenar. Här är
lantbrukare och hemmansägare vanligast. Andra som förekommer är folkskollärare (2),
fotograf, snickaremästare, smedsmästare (2), fabrikör (2), byggmästare, kyrkvärd,
landstingsman, handlare och snickare.

Kvarter II

Allmän karaktär
Kvarter II ligger längs kyrkans norra långsida och rymmer omkring 300 gravplatser. Kvarteret
avgränsas av kyrkogårdsmur i öster och väster. I norr finns gamla kyrkogårdsmuren som
numera ligger mellan den gamla kyrkogården och den utvidgade delen, kvarter III. Inga
grusgångar finns i eller kring kvarteret. På det gräsbevuxna området är gravvårdar placerade i
rader. Längs ytterkanten i öster, norr och väster finns en enkel rad med vårdar som är anlagd
som en ram kring det inre området. Här är alla vårdar vända mot öster. Innanför ramen
finns ryggställda rader, där varannan rad har vårdar vända mot öster och varannan mot väster.
I dessa sammanlagt sju rader står gravstenarna i jordremsor. På gravkartan syns att här
tidigare funnits rygghäckar mellan de ryggställda raderna. I den yttre ramen av gravvårdar
finns påfallande många höga, äldre gravvårdar från 1900-talets början, medan profilen
mestadels är lägre i kvarterets mitt. Framförallt gäller det i den västra hälften. I kvarterets mitt
finns rester av linjegravssystem från 1920-40 talen, men det finns också enstaka äldre
gravvårdar.

Gravvårdstyper
I kvarter II finns blandade gravvårdstyper från 1900-talets första år och framåt. Den allra
äldsta vården är dock från 1876 och utgörs av kyrkogårdens enda gjutjärnskors. Korset är
ovanligt till sin form med genombrutet mönster med bl a en ängel, Dödens ängel, som står på
korsets nedre del. Inga övriga vårdar i kvarteret är från 1800-talet. I kvarterets yttre rad mot
väster, norr och öster finns en stor andel riktigt höga och påkostade gravvårdar av mestadels
svart eller grå granit. Olika former förekommer, såsom kors på hög sockel, en obelisk,
blankpolerade med vinkelställda krön och rustika stenar där bara texten polerats fram. Dessa
senare har också gärna asymmetrisk avslutning. De höga vårdarna är mestadels från omkring
1900-1920-talet.

I områdets mittparti finns lite äldre gravvårdar, med gjutjärnskorset och enstaka höga
gravvårdar av svart granit från omkring 1900-1920. En tydlig grupp är i övrigt linjegravvårdar
som kan följas i raderna i tidsintervallet 1925-1946. De är av svart, grå eller röd granit.
Linjegravvårdarna utmärks av att de är mindre i storlek, står tätt och oftast bara rymmer
namnet efter en person. I det här området har dock flera av linjegravplatserna senare blivit
familjegravar. Detta kan man se exempelvis genom att en gravsten från 1930-talet har fått
ytterligare ett namn inskrivet på 60-talet eller att stenen har bytts ut på 1960-talet men ändå
tar upp en familjemedlem avliden på 1930-talet i inskriptionen. Dessutom finns ett mindre
antal gravstenar från främst 1980-2000-talen.

Att ange by- eller gårdsnamn på gravvårdarna är mycket vanligt förekommande i kvarteret.
Att berätta om den dödes yrke är dock mindre vanligt förekommande, vilket beror på att
området rymmer så många linjegravvårdar. Bland titlar som förekommer finns flera
hemmansägare och lantbrukare samt en folkskollärare, handlare (2), kyrkovärdar (2) och en
garverifabrikör.

Kvarter III

Allmän karaktär
Kvarter ligger norr om kvarter II och rymmer närmare 200 gravplatser. Formen på kvarteret är
närmast lik en trapets. I kvarterets sydvästra hörn ligger bårhuset. Kvarteret omgärdas av
kyrkogårdsmur mot väster, norr och öster. I söder finns den gamla kyrkogårdens mur. En
asfalterad gång löper jämsides med denna från ingången till kyrkogårdsdelen i öster mot
bårhuset i väster. Kvarteret är ordnat med gravvårdar i gräsmatta. I kvarterets mitt är raderna
anlagda i jordremsor. Precis som i kvarter II finns en enkel rad av vårdar mot öster, norr och
väster (endast få), medan mittområdet består av 5 dubblar rader bestående av ryggställda
vårdar. Gravvårdarna utgörs av familje- och linjegravvårdar från 1930-talets mitt och framåt.

Gravvårdstyper
Kvarteret rymmer gravstenar från 1930-talet och framåt av grå, svart och röd granit. I
kvarterets ytterkanter och i en rad längs en tidigare mittgång finns gravvårdar tillhörande
familjegravar från främst 1930-talets mitt och från 1940-talet. Merparten av dem är enkla,
rektangulära. Vissa bär tydligt klassicerande drag med ett formspråk som tagits från den
klassiska antiken. Dominerande i synfältet är dock en gravtumba av grå, blankpolerad granit
med flera urnor och vaser. Gravtumban har plats för tre kistor. Mittpartiets lock har ringar av
brons. Gravplatsen är Elof Nilssons familjegrav som togs i bruk 1936 som en av de första
platserna i kvarteret. Elof Nilsson var lantbrukare i Känagärde. En annan gravvård med en
speciell form är en solfjärderslik sten av grå granit med inskription gjord i brons. Denna är
från 1940-talet. Linjegravvårdarna är mestadels tydligt mindre än familjegravvårdarna och
kan följas i tidsordning från 1947-62. Många av vårdarna bär klassicerande drag. I kvarteret
finns nästan uteslutande gravvårdar från 1930-60-talet. Titlar anges i detta kvarter mycket
sällan på gravvårdarna. De som förekommer är konditor, fabrikör och sjöman (2). Gårds- eller
bynamn anges dock på merparten av vårdarna.

2) Karlslunda Nya kyrkogård.

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Kyrkogården ligger norr om församlingshemmet och har en i det närmaste rektangulär form.
Bara den västra hälften av området är tagen i bruk. Hela området är dock planlagt och
förberett för att tas i bruk. Området omgärdas av en grön ridå av vegetation som delvis hör till
kyrkogården, delvis hör till omgivande naturytor. Norr om kyrkogården rinner Åleboån.
Kyrkogården består av gräsytor som indelats i olika ytor med hjälp av häckar och träd.
Mittgången markeras av hängaskar. Gravvårdarna står i enkla eller dubbla rader, merparten
mot rygghäckar. En rad längs med den södra gränsen av kyrkogården används som
urngravsområde och har bara liggande gravstenar.

Omgärdning
Mot väster: Vallmur av oregelbundet stora, huggna granitblock sammanfogade av tunna
betongfogar, ca 80 cm hög. I den norra delen växer en häck på murens krön.
Mot norr: Stödmur av oregelbundet stora, huggna granitblock sammanfogade av tunna
betongfogar i västra hälften, drygt 1 meter hög. Gjutna betongblock i den östra hälften, med
upplagd grässlänt på insidan. Häck växer ovan mur och betongblock längs med hela norra
avgränsningen.
Mot söder: Gräsvall samt låg mur av oregelbundet stora, huggna granitblock lagda i betong i
den västra delen. Enbart hög gräsvall i den östra delen.
Mot öster: Gjutna betongblock med upplagd grässlänt på insidan. Häck på grässläntens topp

Ingång
I väster: Huvudentré via svartmålade järngrindar dekorerade med kors och trekanter.
Grindarna är fästa mellan uppmurade, fyrsidiga grindstolpar av granit med fogning av betong.
Stolparna är avtäckta av en kvadratisk granitplatta.
I söder: En öppning i vallen och muren är utförd som förbindelse mellan kyrkogården och
garaget under församlingshemmet. Kring öppningen har mur murats upp med natursten och
betong. Från församlingshemmets tomt kan man via denna öppning komma in på
kyrkogården.

Vegetation
Trädkrans samt häckar som omgärdning: En relativt sammanhållen trädkrans finns runt hela
kyrkogården; oxel i väster och norr, björk i öster och rönn i söder. I sydväst och delar av den
södra omgärdningen finns häck av spirea. I resterande södra delen samt i den östra består
häcken av måbär.
Övrig vegetation: Mittgången flankeras av hängaskar, tre stycken på varje sida.
Häckmaterialet på den västra delen av kyrkogården består mestadels av tuja. I de västligaste
delarna finns rabattrosor planterade mellan gravstensraderna. I sydost finns två häckpartier av
ölandstok och i kyrkogårdens mitt två av måbär. Som en avgränsning mellan den västra delen
som är tagen i bruk och den östra delen finns en häck av oxbär samt några oxlar. Ytterligen
två oxlar står på kyrkogårdens mittersta del. I den östra delen finns tre utplacerade öar av
vegetation som består av ölandstok och rönn.

Gångsystem
En grusgång löper från huvudingången i öster och fram till mitten av det område som är taget
i bruk. Gången svänger sedan av söderut till garaget under församlingshemmet. Övriga gångar
är omarkerade och består bara av gräsytor mellan rader och häckar.

Gravvårdstyper
På kyrkogården finns endast gravvårdar av sten. Grå och röd granit dominerar, men svart
granit förekommer också. Fyra vårdar är av marmor och en av kalksten. De äldsta vårdarna är
från 1960-talet. Samtliga vårdar är låga men olika storlekar förekommer, från de lite större
familjegravvårdarna, exempelvis längs med mittgången, till mindre vårdar, ofta för en person
vilket finns en koncentration av i den sydöstra delen. Vårdarna står mestadels mot rygghäckar
eller mot rabatter med rosor. Samtliga vårdar i kistgravsområdet är placerade stående medan
vårdarna i urngravsområdet ligger ned. Bland vårdarna i urngravsområdet finns ett par
naturstenar. Den tidigare nämnda vården av kalksten är i form av ett kors och rest vid en
barngrav. Ytterligare en korsformig gravsten av grå granit finns vid en barngrav. Tre av
marmorvårdarna har samma utseende med en rektangulär mittsten, samt flankerande lägre
sidopartier. Rektangulära gravstenar med raka, svagt rundade eller vinkelställt krön är det
vanligaste och dominerar när det gäller vårdar från 1960-80-talen. Vårdarna är vanligen
relativt jämnstora i de olika raderna. Motiven som förekommer är ibland klassicistiska med
kolonner eller pilastrar, ibland finns ett enkelt kors, ett sädesax eller en solnedgång. Något
friare utförande på gravstenar har sådana från 1990-2000-talen där asymmetriska former är
vanligare. Bland dessa finns ett par med hjärtform. Motiven består ofta av blommor eller
andra naturmotiv.

På vissa vårdar på kyrkogården finns ett motiv som, man kan anta, hänvisar till den dödes
intresse, såsom en lyra eller betande rådjur. Inskriptionerna på vårdarna innehåller alla namn
och datum. Ortnamn förekommer på många av vårdarna, medan yrkestitlar bara anges i några
få fall. Följande noterades: träslöjdslärare, lantbrukare, disponent, brevbärare, mejeriföreståndare, polismästare. Ytterligare inskriptioner såsom bibelcitat förekommer bara i
något fall.

Minneslund
Minneslund finns i anslutning till kyrkogården som ligger väster om Ödbyholmsvägen.

Byggnader
Det finns inga byggnader på Nya kyrkogården

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Uppförd 1816-17, efter beslut 1812 om nybyggnad istället för tidigare planerad tillbyggnad, av organisten och klockaren Anders Kjellberg från Torslunda efter ritningar av Axel Almfelt från 1816. Invigningen förrättades den 20 september 1818 av prosten Pehr Andreas Lindblom. Det nya kapellet ersatte ett tidigare träkapell från 1687. Klockstapeln uppförd 1840.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulär salkyrka med kor i öster. Sakristia bakom koret. Vapenhus från 1974-75 vid västgaveln. Huvudingång genom mittportal på sydsidan. Separata ingångar till vapenhuset och sakristian på sydsidorna. Uppförd av liggande timmer på murad sockel. Väggarna panelade och vitmålade. Spåntak. Ursprungligen var väggarna och taket bestrukna med rödfärg och tjära och hela kyrkan blev panelad först 1879.

EXTERIÖR - Utförd i princip efter Almfelts ritning förutom att församlingen tillade en mittportal på sydfasaden samt att man förhöjde väggarna. Byggnaden har under åren genomgått ett flertal förändringar. Sakristian är ombyggd och är numera försedd med ett sadeltak istället för det ursprungliga pulpettaket. Ett vapenhus har tillkommit vid västgaveln som en pendang till sakristian. Fönstren har förstorats och framför mittportalen har man byggt ett mindre vindfång markerat med pilastrar och fronton. Väggytorna är panelade med liggande panel ovanför det höga, med rundbågar dekorerade sockelpartiet. En kraftig taklist dekorerad med en äggstavslist följer takfoten.

INTERIÖR - Kyrkorummet täcks av ett flackt tunnvalv. Rikligt ljusinsläpp. Ursprungsinredningen följde Almfelts ritningsförslag med en nyklassicistisk altarpredikstol och en sluten bänkinredning med en konkav avrundning mot koret. På predikstolens mittfält över altaret fanns en målning, "Kristus på korset", utförd av Anders Friske från Kalmar. Målningen är numera placerad i sakristian. Hela inredningen var ursprungligen målad med "perlefärg". Väggarna var klädda med carduspapper och målade vita. Dagens kyrkorum präglad främst av renoveringar från 1900-talets senare hälft. Altarpredikstolen tjänstgör numera endast som en altaruppställning med ett modernt kors placerat över den forna korgen. Små reliefer av Bror Marklund har ersatt Friskes målning på korgens framsida och i fonden har nya prydnader uppsats nedanför strålsolen. Ny altarring från 1970-talet. Separat predikstol utan ljudtak har uppsatts på nordsidan med en modern bildvävnad av Märta Afzelius som fond. Sluten bänkinredning från 1950-talet. Orgelfasad och läktare från 1879. I den senare har 1963 infogats ett ryggpositiv.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993