SKARA DOMKYRKA

SKARA DOMKYRKA - Kyrkan omges av en mindre, grusad kyrkotomt, som i dag ligger något lägre än omgivande gator. Kyrkotomten omges av kedjor mellan sandstenskoner. Inhägnaden har öppningar åt norr, väster och söder framför kyrkportarna samt en i öster. Dessa utgörs i väster och söder av granittrappor, flankerade av äldre gatlyktor av gjutjärn. Fram till portarna är i norr och väster granitplattor. Som passage från den östra ingången står den s.k. Djäkneterrassen med kalkstensbelagd yta och trappor.
Kyrkotomten användes som begravningsplats till 1825. Vid arkeologiska utgrävningar har gravar från 1000-talet och 1100-talet observerats. Före 1852 gick kyrkogården 40 meter längre åt öster än idag. Konturerna av den gamla katedralskolan av sten som legat här, är idag markerad. Norr om kyrkan låg fram till 1742 det gamla domkapitlet med sammanbyggd tiondelada. Denna stenbyggnad torde ha uppförts under högmedeltiden och anslöt enligt en bevarad teckning till domkyrkans norra sidokor. Möjligen tjänade den ursprungligen som katedralskola. I söder var kyrkogården fyra meter längre. Under medeltiden och eventuellt senare inramades kyrkogården av en mycket hög och bred stenmur.
ÄLDRE KYRKOR - Skarastiftet inrättades omkring 1014. Oklarhet råder om den uppgift i Äldre Västgötalagens biskopslängd som anger att biskopssätet först låg i Husaby. Omkring 1060 skall dock biskop Adalvard d.ä. grundlagt den första domkyrkan, helgad åt Maria. Om dennas beskaffenhet är föga känt. Harald Widéen antog att den var av trä. 1999 års arkeologiska undersökningar under koret ledde till fynden av grundmurar, äldre än den efterföljande romanska 1100-talsdomkyrkan och dess krypta. Ragnar Sigsjö tolkade dem som rester av den äldsta kyrkans långhus.