Beskrivning av kyrkogården
Allmän karaktär
Högby kyrkogård är en av de till ytan större öländska kyrkogårdarna. Området är nästan
fyrkantigt med kyrkan placerad på norra delen. Gravplatser finns runt hela kyrkan men de
största ytorna finns i söder. Kyrkogården är indelar i 11 kvarter, A-R utom I och Q.
Kyrkogården har en tydlig struktur men gränserna för de olika gravkvarteren följer inte alltid
naturliga avgränsningar i form av gångar. Kyrkogården har en trädkrans och trädrader eller
alléer betonar gångarna. Gravkvarteren är öppna ytor som är insådda med gräs. Den del av
kyrkogården som tillkom på 1920-talet ligger lägre än kyrkan och de äldre delarna av
kyrkogården. Områdena sammanbinds med sluttande gångar. På den äldre delen av
kyrkogården finns idag flera ytor som inte använts för gravsättningar på länge. Här står äldre
gravvårdar utspridda i gräsmattan. Öster om kyrkan finns minneslund och en urnlund.
Omgärdning
Hela kyrkogården omges av en kallmurad kalkstensmur. I norr och väster är muren bitvis
överväxt av murgröna. Utmed delar av muren i väster växer också syrenhäck.
Ingångar
I väster: Ingång i höjd med kyrkans västra ingång. Dubbla svartmålade smidesgrindar mellan
stolpar av granit. Söder om denna ingång finns en mindre ingång vid vaktmästeriet markerad
av en enkel svartmålad smidesgrind. I norr: Dubbla svartmålade smidesgrindar i samma stil men enklare än grindarna i väster. Grindstolpar av granit. I söder: Enkel svartmålads smidesgrind tillräckligt bred för transporter in och ut på kyrkogården. Grindstolpar av kalksten. Från denna ingång kan man vandra till Högbyeke.
Vegetation
Trädkrans: Kyrkogården saknar en sammanhängande trädkrans men i norr öster och väster är
lindar planterade utmed kyrkogårdsmuren. I norr står träden utanför kyrkogårdsmuren och i
öster och väster innanför muren.
Övrigt
Utmed gångarna på den gamla kyrkogårdsdelen är alléer med knuthalmade almar
planterade. I gränsen mellan den gamla kyrkogården och utvidgningen från 1920-talet är en
rad med hamlade lindar planterade. Gången som delar området från 1920-talet i en östlig och
en västlig halva kantas av tujor. I söder är en rad oxlar planterade. Utmed denna rad av träd
fanns tidigare en gång. Urnlunden öster om kyrkan omgärdas av en hög tujahäck.
Gångsystem
Kyrkogården har ett rätvinkligt rutnät av gångar som binder samman kyrkogårdens olika
delar. På den äldsta delen av kyrkogården fanns tidigare en grusgång som idag är insådd med
gräs men markeras av de knuthamlade almar som tidigare kantade gången. Samtliga gångar är
belagda med grus utom den gång som går från kyrkogårdens ingång i väster fram till kyrkans
västra ingång som är belagd med kalkstensflis.
Gravvårdstyper
De äldsta gravvårdarna på Högby kyrkogård är de kalkstenshällar från 1600- och 1700-talen
som idag ligger inne i kyrkan. Kalkstenshällar var fram till början av 1800-talet mycket
vanliga på de öländska kyrkogårdarna. Hällarna ersattes under 1800-talet av stående
gravvårdar. På Öland var det på flera kyrkogårdar vanligt med kors av kalksten. På Högby
kyrkogård finns flera kalkstenskors på kyrkogården. Det finns även flera andra former av
äldre stående kalkstensvårdar. I slutet av 1800-talet blev de höga svarta industriellt tillverkade
gravvårdarna moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande.
På Högby kyrkogård blev dock inte svart granit så dominerande som på andra kyrkogårdar
utan kalkstenen fortsatte att vara ett vanligt gravvårdsmaterial. Man tog dock till sig det nya
formspråket som gravvårdarna fick vid den här tiden. Det fanns flera konstriktningar som
inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för
gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön.
Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan
viktig influens, som blev allt vanligare under början av 1900-talet, var antiken. Denna
konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor
och dekorelement som urnor, draperingar, kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren
på gravvårdarna var den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna
dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampa och duva. På några av gravvårdarna på Högby
kyrkogård från tiden omkring sekelskiftet 1900, kan man också ana närmast nygotiska drag.
Mest framträdande för denna stil är de spetsbågiga formerna. Den klassicistiska stilen blev med tiden alltmer dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. På Högby kyrkogård var gravvårdar av kalksten även vid den här tiden vanligare än vårdar av granit. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna
enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna var rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Alla dessa ovan beskrivna stildrag kan ses bland gravvårdarna på Högby kyrkogård. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. På Högby kyrkogård var fram till 1980 de flesta köpta gravplatser utformade på det sättet. Idag finns endast några få rester kvar av detta. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På Högby kyrkogård är detta, i förhållande till mängden gravvårdar, inte lika vanligt som på andra kyrkogårdar i närheten.
Yrkestitlarna försvann, generellt, i det närmste i mitten av århundradet. Under senare år har
titlar ersatts av en mer personligt utformad dekor. På landsortskyrkogårdar har det under hela
1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Högby
kyrkogård finns det angivet på majoriteten av vårdarna.
Minneslund
Minneslunden anlades 2004 efter ritningar av Outside landskapsarkitekter&ingenjörer AB.
Platsen är cirkelformad och omgärdas av en nyplanterad avenbokshäck. Jordningsytan
markeras av en stensatt cirkel i gräsmattan. Vid platsens östra sida finns ett träkors,
rosenplantering och en plats för blomvaser och ljus.
Byggnader
Väster om kyrkogården ligger bårhuset som uppfördes 1961 efter ritningar av Nerles
Arkitektkontor. Byggnaden har murad fasad av kalksten och tak belagt med skiffer. Ingången
i norr har mörka trädörrar. Söder om bårhuset ligger en gul, putsad byggnad med tak belagt med betongtegel. Huset byggdes troligen på 1970-talet och rymde då toaletter för kyrkans besökare. År 1985 byggdes det om och inreddes med personalrum för kyrkvaktmästarna.
Övrigt
På kyrkogården finns ingen uppställningsplats för äldre gravvårdar som tagits bort från
kyrkogården. Istället står flera äldre gravvårdar kvar på kyrkogården. En del av de vårdar som
har tagits bort förvaras idag i prästgårdsladan öster om kyrkan.
Beskrivning av enskilda kvarter/områden
Kvarter A-C
Allmän karaktär
Kvarter A-C utgör den norra delen av den gamla kyrkogården, norr om kyrkan. Utmed
kyrkogårdsmuren från kyrkogårdens västra ingång till gränsen mot kvarter D, en idag insådd
gång, finns två rader med gravvårdar. Söder om dessa finns en öppen gräsmatta med ett
mindre antal äldre gravvårdar. Utmed kyrkogårdsmuren är gravvårdarna vända in mot
kyrkogården och på det öppna området är alla vårdar vända mot öster.
Gravvårdstyper
Den äldsta gravvården finns i kvarter C och är ett kalkstenskors från 1850. I kvarter B är den
äldsta vården från 1877 och i kvarter A från 1917. Alla tre kvarteren har brukats fram till idag
men de flesta vårdarna är från tiden kring sekelskiftet 1900. Gravvårdar av kalksten är mycket
vanligt. I kvarter B och C finns det fler vårdar av kalksten än av granit. Granitvårdarna är
främst av grå eller svart granit men även röd förekommer. I kvarteren B och C finns också tre
gjutjärnskors i varje kvarter. Yrkestitlar förekommer på vårdar i alla tre kvarteren men är
vanligast i kvarter C. De vanligaste titlarna är hemmansägare och lantbrukare. På de flesta
gravårdar anges från vilken by eller gård den döde kommer.
Övrigt
I kvarter C står tre små gjutjärnskors i rad bredvid varandra. Korsen saknar inskription. Denna
här typen av små kors av gjutjärn eller marmor brukar användas vid barngravar.
I kvarter B ligger den fd trumslagaren vid Smålands Kungliga Grenadiärbataljon Anders Sten
begravd. Han dog 1891. In till hans kalkstensvård står en exakt likadan vård över hans hustru
Lisa som dog 1878. På trumslagarens gravvård står inskrivet: Jag ämnar att få hvila jämte
min hulda maka om det så Guds vilja är.
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D är ett långsmalt kvarter sydost om kyrkan, parallellt med kyrkogårdsmuren. I norr
avgränsas kvarteret av de knuthamlade almar som tidigare kantade en grusgång. I väster
ligger minneslunden samt kvarter E och i söder kvarter R. I kvarteret finns en blandning av
företeelser från olika tider. Två grupper utmärker sig. Det ena är ett urngravsområde från
1978 som ligger i kvarterets nordöstra del och avgränsas av en hög tujahäck. Det änadra är en
grupp med ålderdomliga och påkostade gravplatser som ligger söder om urnområdet.
Urngravsområdet har en ordnad struktur där gravvårdarna i placerade i rader och vända mot
väster. En del kistgravplatser är ordnade utmed kyrkogårdens mur norr om urnområdet och
ligger här i ordnade rader vända mot väster. De äldre vårdarna söder om urnområdet ligger i
en grupp och inte i raka rader. En del av vårdarna är vända mot öster medan andra är vända
mot norr eller väster.
Gravvårdstyper
Att kvarteret har olika delar avspeglas också i gravvårdsmaterialet. Den äldsta gravvården i
kvarteret är en stående kalkstensvård som står i en rektangulär yta om given av en låg
kalkstensmur och uppfylld med jord. Platsen är grav för prosten Israel Sven Wellin och hans
maka Chatarina Helena Stagnelius döda 1810 respektive 1813. På grund av gravplatsens
utformning anses den dock vara äldre och bl.a. Ragnhild Boström utesluter inte att Wellin
övertagit en äldre gravplats. Norr om denna gravplats ligger en kalkstenshäll. Texten är idag
mycket nött och hällen är överväxt med lava. Enligt Gunnar Håkanssons Öländska
personminnen bör detta vara överdirektören Carl Sahlsteens gravvård från 1813. Öster om
Wellins gravplats står ytterligare en gammal gravvård med en intressant personhistoria. Det är
hovpredikanten, fältprosten och kyrkoherden i Högby H J Gummerus kalkstensvård från
1836. Intill dessa gravvårdar finns flera andra påkostade gravvårdar och flera av dessa är över
socknens präster. Bland kistgravplatsernas vårdar finns också moderna vårdar.
Den äldsta urngravvården är från 1959 men de flesta vårdarna är från 1980- och 90-talen. De
är mindre än kistgravplatsernas vårdar och flera av vårdarna är liggande. Flera av
gravvårdarna är av kalksten men det finns också vårdar av svart och grå granit samt enstaka
av röd granit. Bland urngravvårdarna finns fyra vårdar av svartmålat smide och en gravplats
omgärdad av buxbomshäck. Omkring några av kistgravplatserna finns omgärdningar kvar.
Tre gravplatser omgärdas av gjutjärnsstaket, en av en stenram och kring ytterligare en finns
rester av en stenram. Två av dessa omgärdade gravplatser är belagda med grus och en har
öppen jord. Framför två av gravvårdarna finns en gravkulle överväxt med murgröna.
Yrkestitlar är relativt vanliga och flest vårdar finns med titlarna kyrkoherde eller prost. Det
finns också titlar som överstelöjtnant, landssekreterare och fil. jubeldoktor. På flera vårdar
anges från vilken by eller gård den döde kommer, men det är ovanligare på urngravplatsernas
vårdar och de allra äldsta vårdarna.
Övrigt
Såväl Prosten Wellin som överdirektören Sahlsteens kan man läsa mera om i Gunnar
Håkanssons Öländska personminnen. Det mest spännande levnadsödet av det tre, i
föregående stycke nämnda herrarna, är dock kyrkoherde Gummerus. Han föddes 1774 i
Koskis i Finland. Med tiden fick han tjänst som adjunkt i Finnström på Åland. Under hans tid
där var han en av ledarna för de bönder som tog till fånga de ryska trupper som 1808 hade
besatt Åland. För sina insatser utsågs han till hovpredikant och först till bataljonspredikant vid
Ålands lantvärn, därefter till fältprost för åländska fördelningen. År 1813 tilldelades han
tapperhetsmedalen i guld att bäras i Svärdsordens band. Samma år utsåga han till kyrkoherde i
Högby och här kom han att stanna under resten av sitt liv. Mer om Gummerus insatser finns
att läsa i Kalmar Stifts herdaminne.
Kvarter E-K
Allmän karaktär
De sex kvarteren ligger söder och väster om kyrkan. Kvarteren E-G och halva kvarter K
tillhör troligen de äldsta delarna av kyrkogården medan kvarteren H-J samt västra halvan av
kvarter K kan ha tillkommit vid den utvidgning av kyrkogården som gjordes 1871. Längst
österut ligger kvarter E följt av F, G och H. Söder om kvarter H ligger det långsmala kvarter
K i gränsen mot det område som tillkom på 1920-talet. Längst i väster ligger kvarter J som
även det är ett långsmalt kvarter utmed kyrkogårdsmuren. I östra delen av kvarter E ligger
kyrkogårdens minneslund. I samtliga kvarter finns en stor andel vårdar från tiden kring
sekelskiftet 1900. Under senare år har man dock börjat att lägga om ett område i gränsen
mellan kvarter E och F. Här har häckar av tuja planterats och mot dem står gravvårdarna
uppställda vända mot väster eller öster. I kvarter G, H, och K är majoriteten av vårdarna
vända mot öster. Stora gräsytor som inte brukats för gravsättningar sedan en längre tid tillbaka
finns i kvarter G och H. Här står äldre gravvårdar, som lämnats kvar, utspridda.
Gravvårdstyper
I kvarteren finns en stor blandning av gravvårdar men det som främst ger kvarteren dess
karaktär är de äldre gravvårdarna. Den äldsta vården är stenhuggare Mårten Vahtis gravhäll
från 1616 i kvarter F. På hällen finns Vahti och hans hustru avporträtterade i helfigur. Därefter
är ett hopp fram till kvarterens näst äldsta vård från 1862 i kvarter H. Kvarteren E-F och K har
en ganska blandad åldersstruktur medan kvarteren G och J har störst andel vårdar från 1910-
och 20-talen. I kvarter G kan man kronologiskt följa hur kvarteret har vuxit fram från 1913 till
1928. Det skulle kunna tyda på att det här har funnits ett linjegravsområde men vårdarna har
inte alltid ett för linjegravsområden typiskt utseende d.v.s. små, låga och enkla vårdar. Några
av de äldre fotografier som är tagna i början av 1900-talet visar att de funnits gott om
gravvårdar av trä vid den tiden. Dessa bilder är tagna söder om kyrkan. Bilderna visar också
att det tidigare varit tätt med gravvårdar i kvarter H. Idag är det inte så. Här har under slutet av
1900-talet majoriteten av vårdarna plockats bort. Bland de vårdar som finns kvar är de flesta
från 1870-talet och flera av dem är kors i röd kalksten. Utmed gången i kvarterets västra del är
en rad av sådan kors uppställda. Totalt sett finns det i de sex kvarteren flest vårdar av granit men andelen kalksten är mycket hög. Det finns också flera vårdar av andra material. Träkors finns i kvarter E-F och G. Ett gjutjärnskors finns i kvarter K. Två gravkullar med murgröna finns i kvarter K samt
ytterligare en i kvarter E-F. I sistnämnda kvarter finns också en vård av kalksten och marmor.
Några gravplatser har kvar sin omgärdning. I kvarteren E-F och J finns en gravplats omgärdad
av buxbomshäck och belagd med grus respektive jord. Ytterligare tre gravplatser omgärdade
av buxbom och belagda med jord finns i kvarter K. I kvarter E-F finns också en gravplats
omgärdad av gjutjärnsstaket och en plats omgärdad av stenram och belagd med grus.
Yrkestitlar förekommer men är inte så vanliga. De vanligaste titlarna är hemmansägare och
lantbrukare. Däremot är det vanligt att ange från vilken gård eller by den döde kommer.
Övrigt
Mårten Vahti var verksam som stenhuggare vid stenbrottet i Dälie i Högby socken omkring
sekelskiftet 1600. Han ägde en skattgård i Alvedsjö där han bodde med sin familj. I ett
kungligt brev till en Hans Eriksson i Kalmar 1606 ges instruktioner för hur en trappa på
Borgholms slott ska byggas av en Mårten Stenhuggare på Öland och hur mycket han ska få
betalt för arbetet. Man tror att det är just Mårten Vahti som menas.
Kvarter L-R
Allmän karaktär
Kvarteren L-R utgör den del av kyrkogården som tillkom på 1920-talet. I väster och öster
ligger de långsmala kvarteren L och R. Emellan dessa båda kvarter finns två större ytor
åtskilda av en grusgång kantad med höga tujor. Väster om gången ligger kvarteren M och N
med gravplatser som rymmer två till fyra kistor. Öster om gången ligger Kvarteren O och P
som rymmer gravplatser för två respektive en kista. Kvarter P utgörs till stora delar av ett
linjegravsområde från 1920-talet. I samtliga kvarter är gravvårdarna placerade i rader vända
mot öster eller väster. Runt kvarteren M-N och O-P är också gravplatser placerade och dessa
gravvårdar är vända mot en gång. I södra delen av dessa båda områden är en rad med oxlar
planterade. Samtliga kvarter har en låg och enhetlig karaktär. Ett undantag är dock de två
rader med gravvårdar som kantar gången som delar kvarteren N och O. Utmed denna gång
står gravvårdar i form av höga kors.
Gravvårdstyper
Kvarteren har sedan 1920-talet successivt tagits i bruk. De äldsta vårdarna finns i kvarter P
och det sista kvarteret att tas i bruk var kvarter R 1947. I kvarter R är den yngsta gravvården
från 1960 men i övriga kvarter finns vårdar från hela 1900-talet och början av 2000-talet.
Gravvårdarna är därför låg och ofta rektangulära till sin utformning med dekor typisk för
olika årtionden. På linjegravsområdet i kvarter P är flertalet vårdar mindre och enklare till sin
utformning. Gravvårdarna är framförallt av kalksten vilket är ett typiskt öländskt drag. I
kvarter R är samtliga vårdar av kalksten. Flera vårdar är också av granit i olika färger.
Förutom dessa material finns i kvarteren M ett granitkors klätt med plåt och i kvarter P fyra
träkors varav två är vitmålade. I kvarter M finns också en gravplats omgärdad med stenram
och belagd med grus. På några andra ställen kan man också se rester efter stenramar eller
buxbomshäckar som tidigare omgärdade gravplatsen. Att ange den dödes yrkestitel är
ovanligt. Exempel på titlar som förekommer är sjöman, plåtslagarmästare och kriminalkommissarie. På majoriteten av vårdarna står angivet från vilken gård eller by den döde kommer.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
