TINGSTÄDE KYRKA

Kyrkan i sin helhet uppfördes på medeltiden och utgjorde en av Gotlands tre asylkyrkor. På 1100-talet uppfördes en romansk stenkyrka bestående av långhus och absidkor. I början av 1200-talet höjdes långhusets väggar och tak, troligen var det också nu valven i långhuset slogs. I mitten av samma århundrade revs absidkoret för att ge plats åt ett större och resligare kor, i dess anslutning uppfördes en sakristia. Portalen som nu utgör ingången till sakristan användes sannolikt som korportal i absidkyrkan. Kyrkan dekorerades med muralmålningar i koret. Möjligen var det i samband med det nya korets uppförandes som tornet i väster byggdes, ett romanskt torn som på 1300-talet höjdes med tre våningar.

Sedan byggnadstiden har endast smärre ändringar gjorts på kyrkans exteriör, takmaterialet har bytts ut under århundradenas gång, från medeltiden finns takspån bevarat, förmodligen var en eller flera av byggnadskropparna täckta med sådana spån.

1688 bekläddes tornhuven med bräder, likaså galleritaken. Kort därefter belades koret med tegel. I början av 1700-talet togs öppningen vid predikstolen togs upp, likaså sakristians norra fönster.

Invändigt gjordes en genomgripande renovering 1698-1705 enligt en inskription på ringkammarens vägg då målades väggarna med draperimålningar och en nytestamentlig scen i ringkammaren. Från denna tid hör också stora delar av inredningen. I slutet av samma århundrade vitlimmades kyrkan och en avbalkning gjordes mellan långhus och ringkammare, ringkammaren inreddes med sädesbingar till sockenmagasin.

På 1800-talet nygjordes tornhuven och tornmurarna stöddes upp med ankarjärn. 1927-28 gjordes en mindre restaurering då bl.a. muralmålningarna togs fram och konserverades av C. W. Pettersson. 1969 genomgick kyrkan en invändig restaurering under ledning av konservatorn Erik Olsson som syftade till att rengör kyrkan invändigt.

Den äldre delen av kyrkogården är i det närmaste rektangulär, hörnen är dock ej helt rätvinkliga, största bredden i öst-västlig riktning. I norr ligger den nya delen av kyrkogården, tillkommen i slutet av 1940-talet. Den är än mer oregelbunden i sin utformning. På den nya delen finns en medeltida trappgavelsport och ruiner av vad som förmodas vara den gamla prästgården som Biskop Göran Wallin 1744 kallar storartad. Norr om prästgården är minneslunden anlagd.

Marken är till största delen gräsbevuxen. Kyrkogården omges av en kallmurad kalkstensmur, ca 130 cm hög, 140 cm bred i öster och söder på gamla kyrkogården, i övigt något smalare. Mellan gamla och nya kyrkogården en dito mur. I söder och öster finns hästbindslen, i väster stenar efter sittbänkar (?). I kyrkogårdsmuren ingår bildstensfragment, den äldre delen av den norra muren tycks delvis vara uppförd av sten från den rivna prästgården.

Kyrkogården har tre öppningar en i söder och två i öster en på gamla kyrkogården i och en på nya kyrkogården. Nämnda ingångar har järngrindar. Muren mellan nya och gamla kyrkogården har en bred öppning utan grind. Samma mur har i väster en nu tillsluten stiglucka, ditflyttad på 1700-talet men med medeltida detaljer. Gångarna på kyrkogården är belagda med kalkstensflis.
På den gamla kyrkogården finns några omgärdande äldre träd samt en liten allé mellan södra ingången och sydportalen. Även nya kyrkogården omges av en trädkrans. På gamla kyrkogården växer rönn, ask, lind och syren, på den nya delen växer lind.

På kyrkogården finns nio lyktstolpar, enkelt utformade samt tre fasadbelysningar med vardera tre spotlights.
På kyrkogården fanns (1996) 230 st. synliga gravar.

Övriga byggnader på kyrkogården
I kyrkogårdsmuren mellan gamla och nya kyrkogården ingår en stiglucka, troligen uppförd 1762 av stenmaterial från den gamla prästgården. Porten flankeras av stenreliefer föreställande aposteln Petrus på ena sidan och aposteln Paulus på andra. De tros vara huggna vid 1300-talets mitt. Fler fint huggna stendetaljer finns i murverket, dessa dateras till 1200-talet. Taket är ett sadeltak beklätt med falar.

På nya kyrkogården står en trappgavelsport från 1300-talet, sannolikt har den utgjort inkörsport till prästgården.
Resterna av den gamla prästgården är markerad på marken genom en stensatt rektangel på den nya kyrkogården.

Tingstäde var tidigt en centralpunkt på norra Gotland. Kyrkan är belägen på västra sidan av den ås där huvudvägen går, söder om åsen ligger Tingstäde träsk. Den norra stigluckan uppfördes 1762 av material från den rivna medeltida prästgården. Som inkörsport till prästgården fungerade troligen den bevarade trappstegsportalen, från 1300-talet, norr om kyrkan. Kyrkan, som är uppförd av kalksten, består av ett tvåskeppigt långhus, smalare rakslutet kor i öster, med nordlig sakristia, samt västtorn. Långhuset är äldst, 1100-talets senare hälft. Vid 1200-talets mitt revs ett tidigare absidkor och nuvarande kor med sakristia uppfördes, liksom tornets nedre del. På 1300-talet påbyggdes tornet till sin nuvarande ansenliga höjd (55 m). Exteriören präglas i hög grad av det ståtliga tornet, med sidogallerier i norr och söder, kolonnettförsedda ljudgluggar i fyra våningar sidogavlar och åttkantig spira. Långhuset, det lägre koret samt sakristian täcks av sadeltak. Av kyrkans fyra romanska portaler är tornportalen ståtligast. Långhusportalens fint huggna fågelkapitäl har tillskrivits den anonyme stenmästaren Calcarius , 1200-talets förra hälft. Långhusets fyra kryssvalv uppbärs av en kort, kraftig mittkolonn, vars kapitäl har intressant figurskulptur tillskriven Calcarius . Kor, ringkammare och sakristia täcks av varsitt kryssvalv. Ringkammaren sammanbinds med långhuset genom två bågar uppburna av en kort pelare, korets triumfbåge är spetsbågig. Sakristiingångens reliefprydda tympanonfält härrör troligen från det tidigare absidkorets korportal, 1100-tal. I koret finns medeltida kvadermålning bevarad samt draperimålningar från omkring 1700. Ringkammaren har målade helgonbilder från 1300-talet och nytestamentlig scen från 1700 talets början.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998.